torsdag, augusti 31, 2006

Brasil, nostalgi


Hade jag inte varit sjuk (...) hela tiden så hade vi för några veckor sen haft en BRASIL-kväll (och -eftermiddag!) med en annan Brasiliengalning på mitt jobb + hennes kille. Vi skulle köra alla våra Brasilienbilder på väggen med projektor och lyssna på alla superbra Brasilskivor, och så dricka caipirinha givetvis, gjord på deras egenimporterade cachaça (sockerrörsbrännvin). (Och ölet Brahma -- eller var det Skol? -- fanns ju på Systemet ett tag, hoppas det finns kvar!)

Nu skjuter vi på det, men när tusan ska vi hinna med det?! Det hade ju varit lite roligare också om vi hade hunnit med det när det fortfarande var 30 grader varmt, men vi får väl göra upp en brasa i värsta fall! ;)


BRASIL-bilder:


My Surfer Boy.



Weee!!! och Waaaa!!! i sanddynerna, con emoción.


crrly har svart hår, pixlat ansikte och fin balkongutsikt.


Hotellfönsterutsikt, Rio: Praia Copacabana.


Hotellfönsterutsikt Rio: rakt ner i gatan (där
försäljarna är flockade runt entrén...).

Spänstigt







Den här är lite kul...

Och nej då, inte idétorka... Återkommer snart.

tisdag, augusti 29, 2006

Vägen till ingenstans

Road To Nowhere -- Talking Heads



Lite nostalgi kan väl inte skada så här på morg... förmiddagskvisten? Skön låt ju.

fredag, augusti 25, 2006

Maginfluensa


Det är ju knappt att jag vågar skriva det... men jag är sjuk igen.

Och körde upp min sussande darling kvart i fyra imorse pga att jag var tvungen att byta lakan... :( Fy fasen. (Han är vääärldens snällaste och goaste och mest tålmodiga.)

Hemma idag, med andra ord, kommer inte så långt. Men jag har i alla fall läst ut en bok jag ska recensera.

onsdag, augusti 23, 2006

Så det kan bli


Ojoj, vilket kringelkrångel.

crrlys främsta högtid under året är Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, det är verkligen julafton (helt ouppnåelig på den tiden jag bodde i Göteborg, fattig student som jag var, men det har jag tagit igen på senare år). Ackreditering via jobbet = gratis inträde till en massa intressanta och roliga seminarier (bäst hittills har varit en förkyld Bodil Malmsten och en dråplig Kallifatides), bjudlunch och så en massa, massa böcker till bra priser. Plus att jag träffar en mängd folk jag känner från olika håll, andra bokmalar. Weeeee!! Ja, jag såg fram emot detta även detta år, givetvis. Hade till och med lösa planer på att fixa en bloggträff inne på mässan (har ju missat alla bloggölar och picknickar och allt), fatta vad kul.

Men så häromveckan kom chefen med ett papper där hon ville att vi skulle skriva upp om vi ville åka på torsdagen eller fredagen (vi får åka en av dagarna och det gör vi halva gänget medan halva gänget jobbar och vice versa). "Ja, crry är ju ledig på fredagen och har lovat att jobba på torsdagen eftersom hon inte vill gå på bokmässan!" sa hon. Va?! Min bestörtning var omedelbar och enorm. crrly inte gå på bokmässan?! "Nej", sa chefen, "det sa du redan i våras att du inte skulle!"

Va. Shit. Hur kort minne har jag egentligen. Chefen fick förklara att det berodde på att jag hade tagit ledigt på fredagen på grund av Lidingöloppet, som min darling ska kuta. Och så hade jag trott att jag skulle vara så trött och slutkörd när hösten kom att jag bara skulle vila. Ingen mässa alltså. "Men det är klart, du kan ju alltid ändra dig", sa hon.

Ja, det gjorde jag förstås. Ringde älskling och frågade om vi verkligen skulle vara lediga Lidingöloppshelgens fredag. Det behövdes väl inte? Och mina semesterdagar räcker inte till det. "Nä, vad onödigt att vara ledig på fredagen", sa han. Bra, då var det ordnat. Men. Jag fattade ingenting av vad jag hade sagt på våren. Vad var det för skitsnack, skulle jag inte gå på bokmässan, hade jag påstått det?!

Jodå, jag ville gå. Så klart! Dock kände jag att jag inte ville köra min bil dit och hem detta år, man blir sååå trött i ögonen och huvudet efter en hel dag där och det är ganska ansträngande att sen sätta sig och köra bil, så jag kryssade i "Vill åka torsdag" och "kan ej köra", skrev dit "helst" också.

Men sen har jag funderat och funderat... funderat och funderat... hit och dit. Ja, som Professor Balthazar ungefär. Diskuterade med älskling när vi hade lagt oss igår, och han sa: "Det du behöver, det är frid."

Jag lät det sjunka in. Och accepterade det. Frid. Ja. Han har så rätt. Och frid, det är ungefär så långt från bokmässan man kan komma.

Alltså: ingen crrly på bokmässan i år.

:(

Men fixa gärna en bloggträff utan mig och fota mycket! Ha det så kul, blogga givetvis därifrån och handla inte ihjäl er!



Fotnot: Bokmässan är i år 21--24 september.

tisdag, augusti 22, 2006

Språklektion


Det heter medie- i sammansättningar.

Svea jobbar på en mediebyrå.
Rasmus är i mediebranschen.
Karin är medievan.
Göran gjorde en medieanalys.
Mediedrevet går...
De står under ständig mediebevakning.
Han var en riktig mediemogul.
Hon har hamnat i medieskugga.



(Skriv dessutom heller medier än media, som nästan ingen kan använda på ett korrekt sätt. I singularis heter det medium, ett massmedium.)


Så där ja. Var bara tvungen.

En misslyckad grej...


Jag är ledsen, Lotten, men jag kan inte anta din utmaning. Det går bara inte, det känns alldeles för känslosamt, det blir otroligt tungt och sorgligt, det är så mycket som kommer fram. Och hur ska jag kunna göra dessa mina sanslöst mycket älskade släktingar rättvisa på ett par rader?! Det går ju inte. Tänkte först lösa det genom att utvidga det hela med ett par fastrar och deras döttrar, men då måste man ju även ta med mostrarna och deras döttrar, och vad hände med de manliga kusinerna? På pappas sida är det dock tydligare, släktdragen som så väl har samlats i mig, även i mina bröder men mest i mig. Och pappa är min största idol i hela världen, av honom har jag nästan allt det hos mig jag är stolt över, hur ska man kunna beskriva det, och förstås även allt det som han har men inte jag? Så mycket fick dessutom pappa av sina föräldrar och det blir för mycket och för känslosamt att skriva om (att tänka på) mina farföräldrar, det går bara inte.

Sorry.


Dock, Lotten bad mig be mina vänner att anta utmaningen, så den som känner sig manad, skriv på bara! Och meddela mig gärna här när ni har gjort det.

Jag kanske återkommer.

måndag, augusti 21, 2006

fredag, augusti 18, 2006

Paaaaaaarty

Nej då, det här är -- faktiskt! -- ingen fylleblogg. (Fan, vad dum jag är som avslöjar det, annars hade jag ju kunnat skylla på det om detta inte blir bra...) Vi har den årliga kräftskivan på gatan ikväll, och darling och jag plus tre andra har arrangerat den. Det är succé faktiskt! :) Jag håller mig nykter, men vågar inte riktigt visa det (jag är inte direkt känd för att spotta i glaset och vill slippa jobbiga frågor... Nej, jag är inte gravid men jag jobbar ju på det och kör en vit månad eller så, men det har inte alla grannar med att göra ju. ...Bara alla som läser detta, eeeh...) så jag har tvingats dansa (Shit!! Jag som är Nemo saltat sobrius personifierad!) och då passade jag på att snurra extra mycket (eyy, värsta pinsam jag är, sån fjortisgrej, spela full lixom...) för att kunna få ta några snedsteg eller... ah, jag snurrar ju in mig i mina krångliga förklaringar, skit samma, det var inget viktigt. I alla fall: Vi har party. Det är jävligt kul. Trots att jag är nykter. Och trots att jag mådde illa över att folk under denna kräftskiva runt mig satt och åt kräftor (jaså), räkor, revben, kyckling och råbiff (!). Efter att ha fått gå in och kräkas lite (yes, it's true, ännu en pinsam fjortisgrej?) så känner jag mig much better (the third embarrassing eh fjortisgrej: blanda in engelska...) och har ätit vegansk kladdkaka (Jääää! Morry, och alla andra, jag lägger ut receptet imorgon eller nåt, eller förresten, jag la ju det i kommentaren här. Svingott!!!!!!! Eller ah, skitgott är nästan ett bättre ord) och som sagt dansat. Jag kan inte komma över det. Hedgehog-Sara, jag kan glädja dig med att vi dansade som faan till denna låt. ;) Det var till och med kul. (Hm! ;)

Var tvungen att gå in och dricka vatten för, jäklar, jag dansade mig till och med svettig. *bekänner* Så då... passar jag på att ge er en uppdatering av läget. Musiken dundrar fortfarande där borta och jag lär bli dittvingad igen snart, men jag tänker inte dansa mer! :) Men som sagt, jag var tvungen att leka lite, lite galen ikväll också, för annars är det ännu pinsammare än det redan är att jag var Stökig och Utflippad så in i h-e förra året, shit, vad knasigt det blev, hrm. Nu måste jag ju liksom visa att jag alltid är sån (annars kommer de ju att tro att jag var så jävla packad så att jag gjorde bort mig totalt förra året, och eeh, det tror de ju antagligen redan och har trott i ett år nu, eller så är jag bara paranoid och de har redan glömt bort allting, men på nåt sätt så säger min logik att jag måste vara lite utflippad i år också så att de ser att jag alltid är sån här, onykter eller ej, men samtidigt vet jag då inte varför jag låtsas att jag också dricker ikväll, och äh, vad babblar jag om? Nåväl, av erfarenhet vet jag att andra kan hämmas om nån (jag) inte dricker nåt, eller snarare om man sitter och visar att man har typ saft och/eller sitter med armarna i kors och ser uttråkad eller liksom demonstrativ ut, så jag har druckit en folköl (men sakta så det såg ut som minst fyra stark), lett snapsvisorna (ehe...) och låtsats att jag har hört vad folk har sagt och även låtsats att jag fattar deras fyllesnack och till och med skrattat åt usla skämt.

Men shit, hahaha, vad konstig jag är, det ser ut som om jag har värsta sociala problemen?!

Vad fan. Nä, jag lovar, jag brukar inte överanalysera så här. Inte mitt eller andras festbeteende i alla fall. Men det är sällan jag är spiknykter på partyn, så det är rätt intressant. Att analysera alltså. Ja, och att vara nykter.

Fan, kräftstanken sitter ju i näsan, måste tvätta den.

Wiedersehen.

torsdag, augusti 17, 2006

De skotska tvillingarna







Nyligen gick ju Benny och Joon på tv, med söööta Johnny Depp (hajpad i ALLA bloggar!); som ledmotiv fungerade The Proclaimers I'm gonna be (500 miles). Helt okej låt men den bästa som dessa gossar gjorde är i mitt tycke deras version av King of the Road. Hur cool är inte den? Klart sexig dialekt har de också.

Kolla vad som händer

Öppna ett nytt Worddokument.

Kopiera följande och klistra in: =rand(200,99)

Tryck Enter.

Och se vad som händer.

Gääsp



Kusinträff igår. Pappas sida.

Jäklar, vad kul. Förr träffades vi bara på begravningar, numera är det bara bröllop. Det här var första gången "civilt" som vuxna.



Nu behöver jag faktiskt kaffe.

*krokodilgap*

onsdag, augusti 16, 2006

Bloggare efterlyses!!!


Zornkvinnan

Ninelusk

Smarta Sara


Vart har ni tagit vägen????

Saaaaknar!



Har inte kommit mig för att uttrycka det tidigare bara.


Nån som känner dem? Kan ni inte be dem kika in här och läsa min bön om att de ska komma tillbaka, saknar deras ord!

tisdag, augusti 15, 2006

crrly grejar




Jag har ju glömt att äta lunch! Så kan det gå när man har med sig choklad, mmm.

I övrigt pysslar jag med diverse, förutom att boka resa och rädda sälar: vinner flera auktioner på Tradera, beställer födelsedagspresentkort på SF bio, babblar med kolleger (och bajsar), pladdrar i telefon, mejlar, surfar runt, läser bloggar, funderar på recept på vegansk kladdkaka, planerar inför kusinträff på onsdag...

Eh, jo, och så jobbar jag lite emellanåt också.

Klicka och rädda

Men ååååh!



Man ska inte gå och börja babbla med folk när man är jättebajsnödig!






Jo, jag klarade mig. Men jag babblade först med en och sen med en annan, under samma bajsnödighet. Icke att rekommendera. Det blir så pinsamt när man pladdrar och sen inte hinner vänta på svar utan måste börja dra sig därifrån med silly walks.

Nästa resa bokad!

Weeee, det är inte klokt, nu har jag bokat in nästa resa!! Det blir i vinter, tidigt nästa år, och det blir Kanarieöarna. Darling ska åka på konferens och såg att det råkade vara över min födelsedag... Han tyckte att han hade varit otroligt osmart som bokade just då, så han sa att han ville att jag ska med också, åka undercover (ser illa ut om frun är med, liksom... även om jag givetvis betalar själv), ta med en kompis, åka med annat flyg och bo på annat hotell än han! Så kan vi ses några eftermiddagar och kanske några kvällar i alla fall. Jag tar med mig underbara darlingen Annelie och så leker vi Sällskapsresan (ja, hur står man annars ut med charter?), jäklar, vad kul det ska bli! :D

Bokat och klart, alltså, och jag är så sprallig!!! :)

måndag, augusti 14, 2006

Bantningskur


Minus tre kilo.

Jag kan nästan rekommendera influensa i två veckor som bantningskur.

Nygammal

På plats på jobbet igen. Efter så gott som fem veckor. Var sjuk nästan lika länge som jag hade semester. Jag har smink! Och strumpor. Och jeans.

Det känns jättekonstigt. Men rätt bra.

söndag, augusti 13, 2006

Vad gör man inte


Har just fungerat som medcyklande vätske- och godiskontroll för min löptränande make.

Spöregn och byig, kraftig motvind.

I Drygt Två Och En Halv Fucking Jävla Mil.

Och jag fick nästan inga vansinnesutbrott alls!

Vad gör man inte för kärleken.

lördag, augusti 12, 2006

crrly skriver uppsats om böcker

Ja, alltså, jag är ledsen att jag blev så mångordig men detta är ett ämne som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. Dessutom är jag en nostalgisk person och till yttermera visso var det här ett ypperligt väder att sitta inne och skriva i. Räcker det som ursäkt?

Jag har försökt svara på Tinselflickans utmaning som bestod av tio frågor om böcker. Och nu när jag har klistrat in hela denna jäkla uppsats här ska jag lägga mig i soffan framför Johnny Depp-filmen Benny och Joon. Ansträngande dag! ;)


1) En bok som förändrade ditt liv?
Bibeln. Eftersom jag uppfostrades utifrån den. Eller förändrade och förändrade, men mitt liv hade ju inte sett likadant ut utan den (men vems hade det, strängt taget?). Men det finns ett otal böcker som har format mig, jag har slukat böcker, med ett några års avbrott i tonåren, sen jag var fyra år. När jag var mini (typ på lågstadiet) tyckte jag om att späka mig med skum religiös uppbygglig litteratur, haha.

En första viktig "vuxenbok" eller vad man ska kalla den (egentligen ungdomsbok), med sex i, var "Avva och Nenne" som pappa läste för sina högstadieelever (!). Den hittade jag hemma i bokhyllan. Men jag mixade vilt mellan Hemsöborna, Barbapapa, Oliver Twist, Totte badar, De tre musketörerna, Babar, David Copperfield och böckerna om Tom Sawyer och Huckleberry Finn, fortfarande på lågstadiet.

Kerstin Thorvall, Kerstin Sundh och Gun Jacobson var typiska författare jag slukade mängder av på mellanstadiet, jag älskade socialrealistiska böcker med titlar som "Vart ska du gå? Ut!", "Gunnar vill inte klippa håret" och "Tack – håll käften".

Vad gäller sagor och mer fantasybetonade böcker så har jag aldrig riktigt gillat sånt, utom "Tusen och en natt", men den läste jag när jag var åtta och fick givetvis massor av mardrömmar. "Ronja Rövardotter" var jag så rädd för när den kom ut att jag inte vågade ha den på mitt rum när jag hade läst den. Då var jag elva.


När jag gick i åttan var det jättekonstigt en period: jag gick i skolbiblioteket och bara tog ut böcker på måfå, läste inte ens på bokryggen. Fick då tag i Inger Edelfeldts "Duktig pojke" och Bengt Martins självbiografiska trilogi "Pojkar ska inte gråta", "Bengt och kärleken" och "Ljuva femtiotal". Han har även skrivit "Sodomsäpplet", "Nejlikmusslan" och "Finnas till", som samtliga också slukades av mig vid den här tiden.

Nåväl, de ovanstående romanerna samt "Dansa på min grav" av Aidan Chambers och så Peter Pohls "Janne, min vän" lånade jag vid denna tid i skolan. Det som samtliga dessa böcker råkade ha gemensamt var homosexualitet, lek med könsidentiteter och något slags queertema (även om väl ordet knappast användes så då). En händelse som såg ut som en tanke, men jag lovar att det var en slump. Dock älskade jag böckerna, har läst om dem många gånger och har även använt dem i kurser på universitetet på senare år.

När jag läste litteraturvetenskap hade mitt intresse för böcker nästan förtvinat under gymnasiets tvång (och så hade jag behövt fler böcker som inte utgjorde så drastiska hopp från ungdomslitteraturen, jag vågade inte läsa ”vuxenböcker” för jag inbillade mig på allvar att man då tog det slutgiltiga och avgörande klivet till ”de vuxna”, the point of no return alltså, och att det sen inte skulle vara någon återvändo, då skulle man aldrig få vara barn sen och aldrig mer läsa ungdomsböcker). Nå, jag kom över det och jag kan verkligen tipsa om att försöka komma över universitetens litteraturlistor till litteraturvetenskapen om man vill ha boktips!

Dock kräver en del av de böckerna att man sedan diskuterar dem för att man riktigt ska förstå dem och på den tiden jag pluggade var det verkligen korvstoppning som gällde; man kunde vara tvungen att läsa flera romaner per dag förutom facklitteraturen. (De strök stora delar av litteraturlistan efteråt.) Nåväl, de böcker jag älskade mest under kursen var "Niels Lyhne" av J P Jacobsen, "Tåbb med manifestet" av Lars Ahlin, "Drottningens juvelsmycke" av C J L Almkvist och "Stormen och vreden" av William Faulkner. De har allesammans också förändrat mitt liv.



2) En bok du läst mer än en gång?
Det finns oerhört många sådana, exempelvis dem jag läste i min ungdom, jag hade då en tendens att läsa om och om och om igen de böcker jag gillade. Femböckerna och Kittyböckerna har jag nog läst tjugo gånger, många av dem.


3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

Någon praktisk som kan tala om hur jag ska kunna överleva och gärna ta mig därifrån på ett smart sätt... Men Yann Martels "Berättelsen om Pi" skulle nog hålla hoppet uppe länge!


4) En bok som fick dig att skratta?
Jag har nog skrattat mest åt "Stilblommor och grodor: fynd på språkets gröna ängar" samt böcker av Povel Ramel (I min galna hage) och Tage Danielsson (Bok).


5) En bok som fick dig att gråta?
När jag var liten (eller hrm, ända till typ förra året…) var jag väldigt "okänslig" och oromantisk, blev aldrig såpass berörd av böcker eller filmer att jag grät, men en bok var ett stort undantag: "Jack, berättelsen om en hund", som jag läste när jag var åtta. I slutet, när hunden Jack är med sin husse och jagar, skadas hans ben så illa att husse måste skjuta honom och det var så vansinnigt hemskt beskrivet hur han lurar hunden att se åt ett annat håll med glad förväntan och sen får en kula i sig. Jag läste förresten som liten mängder av böcker om hästar och hundar fast jag inte var ett dyft intresserad av djuren ifråga utan mest rädd. Terapi?!

På senare år har jag gråtit av Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna, till exempel.


6) En bok du önskar hade skrivits?
Finns inte alla böcker redan? Det känns ofta som om det snarare finns för många böcker... men det som Tinselflickan saknar, en "fantastiskt rolig, underhållande men samtidigt undervisande bok om barnlöshet och vilken livskris barnlösa genomgår" vore ju inte dumt.


7) En bok som inte borde skrivits?
Å, vem är jag att döma? Men onda böcker som uppviglar till onda handlingar (definiera det, liksom!) är väl inte särskilt nyttiga. Fast jag har så svårt att svara på något sånt här... en bok är en bok är en bok, liksom, och den kan mycket väl vara vacker eller ha ett exempelvis kulturhistoriskt värde och bara därför förtjäna att få leva. Eller hur man nu ska uttrycka det. Men visst, en massa jävla skräp säljs det ju förstås, men som sagt, ska inte de som njuter av exempelvis kiosklitteratur få fortsätta göra det?


8) En bok du just nu läser?
Jag läser ett antal parallellt, just nu mer frekvent tre romaner:

Alexandra Coelho Ahndorils "Stjärneborg", om Tycho Brahe och hans arbete på Ven. Seg!

Suzanne Brǿggers "Crème Fraîche". Konstig! Men smårolig.

Karin Fossums "Jonas Eckel". Gillar!


9) En bok du tänkt läsa?
Jag äger flera hundra som jag inte har läst än (har inte jobbat i bokhandel för inte…), så det finns ju rätt många att välja på, men jag tänkte snart ta itu med Joyce Carol Oates "Blonde". Och Fredrik Eklunds "Bananflugornas herre".


10) Skicka vidare till fem personer!
Sara!
cree igen (sorry…)!
Salt!
Aequinoxia!
Lotten!

crrly listar 4x9 saker

Skäms lite för att jag har dröjt så himla länge med att svara på Lindas utmaning men here goes:

4...

...arbeten jag haft i mitt liv:
1.
Kassörska.
2.
Skötare (mentalvårdare).
3.
Bokhandelsmedhjälpare (för att få kallas bokhandlare var man tvungen att ha jobbat i typ ett halvt liv och på den tiden jag jobbade i en bokhandel hette själva affären boklådor i pluralis).
4. Svenskläraret.


...filmer jag kan se om och om igen:

1. Svart katt, vit katt
2.
Femte Elementet
3.
Ronja Rövardotter
4.
Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr



...städer jag har bott i:

1. Vadstena
2.
Göteborg
3.
Lund
4.
Linköping



...TV-serier jag gärna ser:
1.
L Word
2. Smack the Pony
3.
This Life
4. Monty Python’s Flying Circus


...ställen jag vill åka till:
1.
Kuba
2. Kanada
3. Jamaica
4. Sankt Petersburg



...webbsidor jag besöker dagligen:
1.
crrly.blogspot.com
2.
www.google.com
3.
www.ne.se (när jag jobbar)
4.
Ett gäng bloggar.



...favoriträtter:
1.
En stor sallad med massor av roliga ingredienser som t ex avokado.
2. Nästan vad som helst som darling lagar (uuh, fjäskigt men sant…).
3. Färsk pasta med nån god sås med massor av vitlök.
4.
Potatis- eller couscous- eller pasta- eller bulgursallad med massor av kul i.



...ställen där jag stortrivs:
1.
I en husbil på en trevlig plats och med kul sällskap (man borde alltid ha med sig eget kök och egen toa!).
2. I min säng.
3. I darlings famn (nu är jag så där läskigt smörig igen).
4. På stranden i Ponta Negra, Brasilien, i soluppgången när exotisk frukt-frukost väntar!



...vänner som jag tror kommer att svara:

Nej men usch, vad svårt. Får väl försöka uppmana ett gäng då, men jag vet inte vilka som redan har listat detta...

1.
cree (när hon har fått tillbaka sitt modem...)

2. Jenny
3.
Sunflower
4. Tinselflickan

fredag, augusti 11, 2006

crrlys potatis- och purjosoppa med sting




Som alla kan konstatera hos cree har (hade) jag och min baby darling till vår förskräckelse icke mindre än SJU purjolökar hemma igår. Vi har ju en stående prenumeration på färsk, ekologisk frukt och tillika grönsaker hos Årstiderna och förra veckan, eftersom jag var sjuk (jag ska inte tjata mer om det, låååvar!), så gick det inte åt så mycket. Sålunda hade vi tre hela långa stora purjolökar längst in i kylen när jag inspekterade dess innehåll igår, och när sen den nya lådan kom fick vi fyra till. Tacksomfan, varför skicka exakt likadana grönsaker två veckor i rad när det finns så himla mycket att välja på? Nå, jag ska inte klaga för mycket för annars är jag mer än nöjd med utbudet, med själva grönsakerna och frukten och med leveranserna -- och idén. (De som tycker att det är dyrt kan bara dra nåt gammalt över sig, förslagsvis en snittad purjo. Svenska folket lägger mer pengar på godis än frukt, vad säger det?)

Nåväl, vad göra med detta överflöd av purjolök? Naturligtvis, eftersom vi tillika hade två påsar potatis, blev det en gammal favorit, men på crrlys eget sätt. Håll till godo, här följer receptet på crrlys potatis- och purjosoppa med sting!

Skala potatis och skär i små bitar (något större än tärningar). Koka i ca 10 minuter. Snitta, skölj och hacka under tiden en eller ett par purjolökar, låt hacket försiktigt mjukna i olivolja i en stekpanna tillsammans med lite färsk, hackad och rensad chilifrukt, en hel del pressad vitlök, lite örtsalt samt lite chili flakes.
Häll av det mesta av potatisvattnet och spara det. Smula i en buljongtärning bland potatisbitarna i resten av potatisvattnet. Skrapa även ner purjon i potatiskastrullen, skölj ur pannan lite så att allt det goda kommer med. Späd nu försiktigt soppan med lite av det sparade potatisvattnet så att det blir en lagom mängd.
Ät med mjukt bröd som du doppar. Glöm inte rikligt med vatten att dricka till!

torsdag, augusti 10, 2006

För att göra en kort historia lång...



En update, det här är så jävla tjatigt men ändå:

Sjuk 1.

Sjuk 2.

Och 2B.

Sjuk 3.


Allt detta på två veckor, gissa om jag är trött på skiten. (Och ja, ni med.)


Så jäkla många som har tjatat på att jag ska söka läkare, något jag absolut inte gör i onödan. För det första har jag mamma, distriktssköterska och oumbärlig. Hon ställer diagnoser och hjälper till på allehanda sätt, inte minst lite mer oortodoxa (häxmamma, hehe). Nu var jag dock tvungen att uppsöka farbror doktorn, dels eftersom jag är jäkligt nyfiken på vad tusan det här kan vara med feber som kommer och går (jag har aldrig feber annars! Aldrig!) och ledvärk som kommer och går, dels eftersom jag ju måste ha läkarintyg från den åttonde dagen som jag är hemma.

Sålunda klev jag upp vid åtta igår morse för att ringa vårdcentralen och få en tid. Hade då bara sovit några timmar eftersom darling är bortrest och jag då alltid vänder på dygnet men jag tänkte att jag får väl en tid på eftermiddagen så kan jag somna om när jag har ringt. Men nähej, så blev det inte. Till min oerhörda förvåning kom jag fram direkt och fick dessutom tid bara någon timme senare. Alltså fick jag kravla ur bingen. Vis av erfarenhet -- jag är vimsig och att sitta framför en doktor och redogöra för än det ena, än det andra när man dessutom har en "feberbakfylla" är inte det lättaste -- satte jag på datorn för att kolla denna blogg för datum och symtom, när började jag känna mig sjuk, hur kände jag då, hur länge har jag haft feber egentligen, etc, etc.

Medan jag tog fram frukost för att sitta med framför datorn medan jag skrev blev det plötsligt tyst och mörkt. Strömavbrott, fuck. Drog ur sladden ur datorn och satte mig istället med penna och papper vid köksbordet för att klottra ner allting, min sjukdomshistoria, det vill säga min så kallade anamnes (med betoning på e:et, har jag lärt mig [den hårda vägen...]). Så jäkla svårt, jag är så veckovill (efter semester och påföljande sjukdom, har inte jobbat många dagar efter ledigheten) och har fan inte en enda almanacka eller kalender i hela huset men jag tror att jag lyckades.

Fick dessutom med mig papperet (wow liksom) och åkte iväg i hällande regn och åska till vårdcentralen. Där var det också väldigt tyst och mörkt. Anmälan fick ske "för hand" så att säga och för betalning fick jag en plusgiroblankett för jag hade inga kontanter. Läkaren kom... Shit, han som jag har haft förr och har vissa kommunikationsproblem med, to say the least... Man kan nog, hur ogärna jag än gör det, skylla på eh, kulturella skillnader, på flera plan (språkligt och socialt). Jag har nämligen fått lära mig, efter elva år som patient, att vara "besvärlig" och går inte längre med på att läkarna gör vad som helst med mig utan att informera mig om varför och så vidare; jag sitter inte bara och niger underdånigt utan vill vara med i behandlingen av mig, liksom. Dessutom är jag inte säker på hur mycket svenska han talar/förstår egentligen, och så verkar han lite humorlös. Hahaha, det är ingen måtta på vilka krav jag ställer på läkare! ;)

Nå, jag var ändå tacksam att komma dit förstås, och så snabbt dessutom. Men farbror doktorn var inte alls på humör denna dag; när jag sa nåt skämtsamt om att det var mysigt med strömavbrottet (man fick lite luciakänslor, liksom) så snäste han av mig med att det minsann inte var kul när man jobbade, och jag skämdes och ångrade mig. Typiskt mig, en sån onödig jävla kommentar.

Väl i undersökningsrummet, på hans fråga om varför jag sökte hjälp, visade jag stolt upp mitt papper där jag hade skrivit min anamnes och sa att det lättaste var om han bara läste det. Det viftade han surt bort och sa att det var "bättre" om jag berättade. Men det var ju just det jag hade hoppats slippa! Till slut tog han mitt papper ändå men höll det bara under sitt block och så fick jag försöka berätta utan mina stolpar. Snopet. Jag tragglade mig fram, han var stressad och sur och visade det också, suckade högt och tittade på klockan och sa: "Jag vet inte när nästa patient kommer!"

Jag berättade om influensasymtom och ledvärken och illamåendet och bla bla, men inte förrän jag kom till de senaste dagarnas dåliga mage med blod från tarmen etc verkade han lyssna. Då ställde han följdfrågor, då antecknade han, alltmedan jag sa att jag själv kunde medicinera bort blodet, att det brukade jag göra samt att om jag nu ringde min magläkare och sa att jag blödde skulle han bara be mig höja medicindosen, för så brukar det gå till.

Ja, det verkade han också lyssna på men han blev irriterad och sur när han kom på att han inte skulle kunna ta några prover på mig eftersom de ändå inte kunde analyseras på grund av strömavbrottet, han sa att det var totalt meningslöst att jag hade kommit dit och att jag måste in till sjukhuset. Så fick jag vänta i väntrummet igen medan han skrev remiss till akuten och sen kom en sjuksköterska och lämnade den till mig medan hon frågade om det bara var en remiss jag skulle ha eller om det var något mer. "Eh, det tror jag inte", sa jag (för hur skulle jag ha kunnat veta vad läkaren tänkte?! Dessutom hade jag trott att han åtminstone skulle ha sagt adjö istället för att viska med sjuksköterskan bakom ett hörn.). "Nä, hehehe, för jag förstod inte riktigt vad doktorn sa!" fnissade sjuksköterskan. Suck.

Hem igen och packa en väska med tidning och äpplen och så åka in till sjukhuset. Regnet hade inte upphört utan slog ner kraftigare än någonsin och det var hög risk för vattenplaning så jag fick ta det lugnt. Hittade en parkering ... där det kostade 8 kr i timmen och där den förbannade automaten vägrade ta vare sig kort (möjligheten fanns inte ens) eller mina guldtior (som borde ha funkat). Ingenstans gick det att växla heller. Som tur var hade jag något kilo enkronor men det skulle ju inte täcka hela dagen, det räckte i drygt tre timmar. Jag fick chansa, helt enkelt.

Gick sen och yrade ett ganska bra tag, så klart, eftersom de har byggt en ny entré till akuten (eller en ny akutmottagning?) på ett undanskymt ställe. Hittade så småningom och satte mig i väntrummet ( konstaterade efter att ha läst ett stort anslag att jag skulle få vänta i 4 timmar +) och drog fram min remiss. Tror ni inte att gubbjäkeln inte hade skrivit ett enda ord om anledningen till att jag sökte hjälp utan helt och hållet hade skrivit om min blödande tarm?! Grrrr, vilken idiot. Det var lagom kul att räcka fram remissen till den mottagande sjuksköterskan sen och förklara att läkaren hade ignorerat mina egentliga symtom och istället koncentrerat sig på något helt annat, kort sagt att jag sökte för en helt annan sak än det som stod i remissen.

Nåväl, hon tog det med jämnmod och gott humör (mer än jag hade väntat mig faktiskt) och skrev och skrev medan jag pratade på och för mig själv undrade vad hon skrev egentligen; det jag sa eller det som stod i remissen?!). Hon satte också dit allehanda små digitala instrument på mig som mätte blodtrycket (manschetten pumpades upp av sig själv!) och syresättningen i blodet (en liten piff på fingret bara, inget ingrepp, inget blod! Som en liten lös krokodilklämma bara, fantastiskt).

Sen återstod bara den där berömda väntetiden. Ja. Jag var glad att jag hade min dagstidning och mina äpplen. Det är dock ganska intressant att se och höra folk. Den förståndshandikappade pojken som till att börja med högt och ljudligt ställde en massa varför-frågor till fadern för att så småningom övergå till att skälla på honom och till slut vara riktigt obehaglig. Den stackars äldre mannen i rullstol som den stackars taxichauffören (ja, det är ju synd om människorna -- och jag är inte ironisk, den här gången) efter att kringrusande ha ringt febrilt och länge bara fick lämna i väntrummet med de tröstlösa och föga hoppingivande orden det är nog din tur snart. Den andre stackars gamle mannen i rullstol som två sköterskor stod och skrek till rätt upp i ansiktet tills hans medföljerska protesterade det är varken fel på hans hörsel eller hans huvud. Det de frågade var också ganska bisarrt: Det kan dröja ett tag nu, sitter du bra så här, orkar du hålla dig uppe eller ska vi hämta en säng åt dig? Frågan ställdes i ett otal variationer utan att de fick en reaktion från mannen och jag undrade för mig själv vad tusan mannen skulle svara; hur vet man om man orkar om man inte har en aning om hur länge man ska få vänta och när man inte vet exakt hur trött man är och hur dåligt man mår, varför inte bara hämta en säng och sluta gasta?

Till slut blev det dock faktiskt crrlys tur. In med crrly i ett rum. Där fick crrly vänta igen... i säkert tre kvart. Glad åt att dagstidningen har många delar. Sen kom en söt pojkspoling in. Ujujuj, vad di är unga nuförtiden, di där läkarna! ;) Ja, han var AT-läkare (senare skulle min mor ondgöra sig över det faktum att de har oerfarna läkare på akuten, inte att undra på att väntetiderna blir som de blir, där måste man ju ha experter som kan fatta snabba beslut, säger hon). Han lyssnade och frågade, berättade att de hade haft fler patienter med liknande symtom men att de inte hade kunnat hitta några fel på dem men att han skulle säga åt en sjuksköterska att ta blodprover på mig för analys.

Väntetid igen. Jag hann både undersöka alla skumma instrument på rummet (en aning rastlös), ta en korridorpromenix och gå på toa, oroa mig en massa för det nu utgångna p-tiden, läsa igenom tidningen igen samt tröttna och försöka sova en stund, skutta upp från britsen igen och slöbläddra i en inredningstidning jag hittade, innan en sjuksköterska kom in och presenterade sig.

- Jag ska ta blodprov och ge dig dropp!
- Du ska vad?????
- Ta blodprov och ge dig dropp!
- Dropp. *ironisk och tvivelfylld röst*
- Jaa.
- Nä. Varför då? (Betänk att senast någon satte dropp på mig utan att prata med mig först om det så blev jag inlagd! I över en vecka!! Det har jag fan inte tid med. Särskilt mycket irriterade det mig att inte ens få veta det i förväg.)
- Det vet jag inte. Det står här att du ska ha dropp.
- Ska jag bli inlagd??
- Jag vet inte.
- Men jag vill inte ha dropp.
- Nä, då tar vi bara proverna.

Medan hon tappade mig på blod snurrade tankarna. Vad fan var detta?! Varför skulle jag få dropp? Jag är väl för tusan inte uttorkad, det har ju doktorn inte ens kollat, ska han lägga in mig, varför då, det här handlar ju bara om influensan, jag vill inte läggas in, och så säger de att sjukhusen är överbelagda, är det konstigt om de beter sig så här, bara slänger in folk med våld, läkaren måste väl för fan tala med mig, vad är det här, det här är ju sjukt, och så bara kasta in en sjuksköterska hos mig som inte får veta nåt och som inte kan svara på några frågor...

- Det tar en halvtimme nu att få provsvaren, det är väl inte så kul att sitta här inne och vänta, du kan väl vänta i väntrummet under tiden.
- Eh, ja, jag går ut och stoppar i mer pengar i parkeringsautomaten då, för tiden där har gått ut för längesen. Vad var det för dropp jag skulle få förresten? Hur lång tid skulle den påsen ta att tömma?
- Jag vet inte... Eh, fyra timmar ungefär.
- Jaha. Men fyra timmar??! Här?!
- Ja, det är vad du kan vänta dig att få stanna här idag ändå.
- Fyra timmar från nu??
- Ja, vi har så himla mycket att göra, och vi jobbar på så snabbt vi kan och det är minsann inte så lätt, och det är såna vansinniga väntetider nu, och...
- Ja... ja, det var inte så jag menade...
- Nä, som sagt, en och en halv timme från och med nu innan provsvaren är klara, så du kan ju, ehh, gå och fika eller nåt så länge.
- En och en halv timme? Jag tyckte du sa en halvtimme!
- Nej, nej, det tar sin tid det här.
- Jaha... Men då åker jag ju hellre hem så länge!
- Ja, gör du så, gör vad du vill...
- Jag kommer tillbaka om en och en halv timme då. Jag säger till ute i receptionen också.
- Ja, gör du det, vad bra, så ropar vi upp dig sen.


Jag åkte hem (inga böter!!) och åt en sen lunch, och det var då jag skrev mitt miniblogginlägg igår. Jag kallade det för "permission" för jag visste fortfarande inte om de ville behålla mig på sjukhuset -- och dessutom märkte jag senare att sjuksköterskan hade skickat hem mig med nålen kvar i armen!!! Alltså med en sån där liten tappkran som man kan tömma blod genom och sätta ett dropp i. Vad fan, liksom. Inte så bra att ha den där. Jag var så arg, så arg på den jävla läkaren också, vad menade han med dropp, varför hade han inte diskuterat det med mig???

När jag kom tillbaka var jag riktigt beredd på att få vänta igen. Jag hade letat reda på en annan parkering och betalat (med kort!) för fyra timmar, tio spänn i timmen, jag hade med mig godis och mer frukt plus ett par bra böcker. Jag tog av mig skorna och satte upp fötterna på en stol mittemot, satte mig tillrätta och hade det riktigt bekvämt, lyckades till och med nästan avskärma mig från stöket i väntrummet från en missbrukare som rusade runt och levde fan. Jag var så inne i boken ("Jonas Eckel" av Karin Fossum) att jag hoppade till när läkaren hade smugit sig på mig och med låg, dov röst sa mitt namn alldeles intill mig.

Han gjorde en gest mot sina papper och verkade vilja börja prata med en gång men så sa han vi tar väl det här inne, tacksam över att slippa dryfta dessa spörsmål ute bland de andra patienterna följde jag honom in på ett rum igen. Där förklarade han att mina prover såg jättebra ut och inte visade på vare sig infektion eller inflammation (då är det nog virus, sa mamma, det sa han inte ett ljud om), att mina vita blodkroppar visserligen var något förhöjda men att det inte berodde på någonting alls såvida det inte kunde kombineras med något annat.

- Har du nu någon annan fråga eller fundering?
- Ja, du hade sagt till sjuksköterskan att sätta dropp på mig... utan att diskutera detta med mig först.
Han såg glad ut, nästan stolt.
- Ja, nä, det var en ordination jag gjorde bara!
- Men sjuksköterskan visste ingenting heller om varför! Och jag hade gärna velat veta varför, jag visste ju inte om det betydde att jag skulle lägga in eller...
- Jaha, nä, det kanske var lite dumt, ja.
Jag gjorde en gest mot min arm. - Och så har jag har en nål kvar här...
Han log. - Ja, den ska vi se till att ta bort, så klart.
- Vad var det för dropp jag skulle ha fått egentligen då?
Han såg bestört ut. - Men vadå, menar du att du inte tog droppet ändå??
- Det är klart jag inte gjorde, jag visste ju inte vad det var för dropp.
- Äh, jag tänkte bara att du kanske var lite uttorkad bara, sa han lätt.

Suck liksom. Att bara förutsätta att jag är uttorkad utan att ens kolla upp det först. Och att bara tro att jag sväljer vad som helst, så fan heller. crrly bråkar alltid, det är en liten princip jag har. Jag vill åtminstone veta varför saker händer och varför saker ska hända med mig. Är det för mycket begärt?

Nåväl, läkaren bad om ursäkt, nålen blev urtagen av en annan sjuksköterska och jag kunde åka hem. Med en remiss till mag-tarmläkare imorgon visserligen, så lätt skulle jag inte komma undan. Nävars, jag är trots allt ganska tacksam över det ändå, för det är inte lätt att få tid till dessa magläkare, jag brukar bara få telefontider. (Men jag har redan medicinerat bort mina tarmproblem nu, jag kommer bara att få åka dit och säga hej jag hade lite problem med blod och så men nu har jag inte det längre, tack och hej!)

Heeelt slut efter den jävla dagen låg jag sen och halvsov i soffan framför Breakfast Club (som förtjänar ett helt eget inlägg!) innan mamma ringde (jag hade ringt henne då och då under dagen): Är du hemma nu? Bra, då åker jag och handlar och kommer snart! Min ängel till mor köpte en massa gott och lagade sen supergod mat och var hos mig hela kvällen och natten. Mys och just vad jag behövde.

Imorse var jag vaken en stund innan mamma åkte till jobbet, sen vaknade jag av mig själv vid kvart över tolv-tiden. Och kände mig så... konstig! På ett helt annat sätt än de senaste dagarna! Så... ny, liksom. Så klar. Allt var liksom tydligt, jag kom på vem jag var, jag kände vem jag var och vad jag gjorde, vad saker och ting luktade och smakade, alla färger var så klara.

Jag tror... att jag är frisk!!!!! :D

onsdag, augusti 09, 2006

Helt SJUKT.


Det där som sägs om att man måste vara frisk för att orka vara sjuk stämmer väldigt bra. Väldigt bra. Megajävlajätteskitbra.


Jag är just nu på nåt slags permission från sjukhuset, måste tillbaka strax.


Återkommer senare (när vet man aldrig med dessa väntetider...) med hårresande berättelse från dagens sjukvård i Sverige.

Kul! :)

Alltså, läs vad Fiffi i målarbutiken råkade ut för. Hejdlöst!! :D

Och så hittade jag nåt kul härförleden hos Linda: Påståendet att en viss Peter Crouch kan göra vad som helst. Precis vad som helst. Ja, se själva.

tisdag, augusti 08, 2006

Mer om Så som i himmelen

Jo, jag såg ju, tvärtemot min brors rekommendationer, Så som i himmelen för ett tag sen. Frågade äntligen bror idag vad han hade emot den och när i filmen han gav upp. Det visade sig vara så enkelt som att hans fru hade börjat se den just när en match i fotbolls-VM skulle börja så det var därför han gick iväg; han skulle till en annan tv och se matchen istället. Han var dock bara borta i kanske 20 minuter, sa han. Han avskydde slutet, tyckte att det var pinsamt tillrättalagt och så kan han inte med vare sig Frida Hallgren eller Michael Nyqvist.

Ja, och så flinar han åt vår far. Pappa hade hört en man han förr kände genom kyrkan tycka att detta var den absolut bästa film han någonsin hade sett. "Och då bestämde jag mig", sa pappa senare eftertänksamt till oss, "för att aldrig, någonsin, se den."

Till barnen i Libanon

Genom Solidaritetsbloggens pågående insamling kan du hjälpa barnen i Libanon. Solidaritetsbloggens pengar går i denna insamlingsrunda till Rädda Barnen, som skriver så här på sin hemsida:

Barnen drabbas hårdas av krisen i Mellanöstern!
Barnen behöver mat och vatten, mediciner och läkarvård. De behöver tak över huvudet. De behöver en skyddad miljö där de kan fortsätta leka i trygghet. Stöd oss i detta arbete.



Gör det, gå in på Solidaritetsbloggen och hjälp till, sprid sedan detta!

Men nej


Inatt fick jag feber. Igen!

Fuck it, jag vill bli frisk nu.

måndag, augusti 07, 2006

Endlich: bröllopsbilderna!



Äntligen kommer jag mig för att fixa till nåt med alla fina bröllopsbilder jag tog i somras! Jag har *tadaa* gjort ett litet collage, och jag är minst sagt nybörjare på Photoshop, så jag är ganska stolt. Tyvärr blev det ganska litet men ni måste ju ändå klicka på det för att se ordentligt! Det är så krångligt och evighetssegt att posta bilder i Blogger så därför valde jag att göra så här.

Bilderna är ju numrerade också, här följer en beskrivning av dem:

1. Det vackra brudparet. Ja, de var mycket vackrare i verkligheten, jag lovar! ;)
2. Brudbuketten.
3. crrly och hennes bordssällskap, som också var mycket vackrare i verkligheten... Det kan
jag dock inte påstå att jag var. (Förutom att jag har smetat lite i hans ansikte är bilden precis så där suddig, jag bryr mig inte om att försöka göra den bättre!)
4. crrly och darling visar sitt bildspel: lillebror (brudgummen) spelar fotboll vid drygt ett års ålder.
5. Klockan fyra på morgonen visar vi våra rätta jag, minsta lillebrorsan och jag. crrly har slitit av sig strumpbyxorna (hänger på stolen längst fram i bild) som gick sönder när hon dansade utan skor (ni ser ju klackarna på förra bilden...) och fastnade i trägolvet och likaså är alla nålarna i crrlsen väck. Bror har slängt av sig kavajen och lättat på slipsen… Skööönt!
6. Nästa förmiddag: fika med presentöppning.
7. Trötta bröllopsgäster...
8. Den tröttaste bröllopsgästen.
9. Blomster med hus.
10. Annat blomster med annat hus.


Det är väldigt frustrerande att inte kunna visa fler av de fina bilderna... men då avslöjar jag liksom för mycket om bröllopet och var det hölls nånstans! Jag föredrar ju som sagt att hålla mig så anonym som möjligt. Men jag kan ju ändå berätta så mycket som att det var lite synd om min bordsherre ni ser på bilden, som under förrätten försökte konversera lite med mig. Jag hade dock precis fått reda på att jag skulle hålla mitt tal under just förrätten och var fullt syselsatt med att skriva det, så jag sa typ: "Sschh, jag skriver tal nu!" Himla schyst, liksom. Men jag hade inte haft en sekund över till att skriva det tidigare så jag var ju tvungen... Och det gick bra att hålla talet sen, som tur var. Bordsherren kompenserade jag senare! :) Bildspelet gick också skitbra och det var så kul eftersom vi hade haft ett sånt himla jobb med att sätta ihop det med musik till och allt. Lillebror noterade minsann att det var hans gamla favvolåtar vi hade hittat! :)

Återkommer senare med fler bilder från sommaren...

crrly gives you


Hemma, måndagsmorgon, vaknade av grannes spikande, min lutherdarling jobbar såklart (frisk, han, redan? Näh!) och då blir det så tyst i huset. Youtubar därför. Här har ni lite nostalgi att mysa till medan jag försöker reda ut trasslet i min skalle för att få ner mina som alltid superintelligenta tankar på pränt! :)

Scritti Politti: Word Girl

söndag, augusti 06, 2006

Helgsummering

Tänker inte tråka ut någon med detaljer men vilken jobbig helg. Torsdagsnatten var absolut värst, då hade jag en sån fruktansvärd migrän att jag spydde med irriterande jämna intervaller var tjugonde till trettionde minut hela natten från elva på kvällen till halv fyra på morgonen. Ironiskt nog skrev jag när jag var sjuk förra veckan: "Jag tröstar mig med att maginfluensa är värre. Och migrän. Eller maginfluensa och migrän samtidigt!"

Ehhh.


Okej, så influensa då, plus migrän och maginfluensa. Samtidigt. Yippii. Ingen behöver ingående beskrivningar för att fatta hur jag har haft det. Är fortfarande yr, matt och trött och då och då kallsvettig. Det jobbigaste av alltihop är dock att detta, med alla febermardrömmar som ingår i paketet, har lett till en massa ångest, och till slut livskris och en depression light.

Får se hur jag ska ta mig ur detta nu. Såg en chans att smita till skogs i en vecka (till pappa) och ta en timeout ifrån mitt liv men jag struntar nog i det just nu ändå. Kunde ha fått skjuts upp dit och hem nämligen men jag vill inte vara borta hela nästa helg som de andra ska vara. Tänkte säga "hinner inte", men såna ord ska hädanefter vara bannlysta.

Tja, vad ska jag säga. Ska i alla fall vara hemma i några dagar nu; jag mår ju faktiskt fortfarande inte bra fysiskt sett och vågar absolut inte köra bil i detta tillstånd. Det är min enda plan, sen får vi se. Återkommer väl snart så småningom med en del vackra, coola bilder som jag har tagit på sistone men just nu känns det bara inte som läge för det.

torsdag, augusti 03, 2006

Mög(l)ig influensa

Det här är ju verkligen helt sjukt, i ordets bokstavliga bemärkelse... Kom hem igår till ett ynkligt knyte liggande i sängen. Darling, med typ noll sjukdagar per år, har nu fått influensan jag uppenbarligen hade förra veckan. Och smittade raskt mig också. Så nu har jag åter varit så där kokhet och är fortfarande väldigt öm i lederna och lider dessutom av ett otroligt vad skåningarna kallar skallebank. Aj och fy fasen och skit vad orättvist.

När darling och jag flyttade ihop i början av 90-talet var det jag som drog till honom och hans familj och vi bodde i hans rum i familjens källare. Efter ett tag började vi få en massa förkylningar och andra liknande krämpor, vi smittade varann fram och tillbaka månadsvis. På vintern var lakanen så kalla att de kändes blöta och jag drog en gång upp underlakan samt madrass och tog en titt på träspjälorna i mina föräldrars gamla dubbelsäng... som var alldeles illgröna och fulla med läskigt ludd!! Euuuw, yuck, som de sa i de amerikanska collegefilmerna. Möglet levde så till den milda grad att det såg ut som om sängen ville rymma. Så ville ock vi, ut med lakan och säng och så småningom oss också. Att värma upp ett källarutrymme rekommenderas icke. Även nålfiltsmattan gick samma väg, gissa hur det såg ut därunder, och sen fick det grävs upp runt hela huset. Mögelöverkänsligheten har hållit i sig, något som dock på senare år har kunnat vändas till något positivt under särskilt husvisningar...

Mögelsvammel hit och sängsvammel dit, vi är alltså sjuka igen utan mögel eller fukt men delar dock säng, jag antar att jag får skylla mig själv. Förpassar nu mig själv tillbaka till nämnda säng, detta att vara uppe och häcka vid datorn fungerar ej alls.

Återstår nu att återuppta dagens grubblerier: Hur kan det komma sig att solen alltid lyser som starkast de dagar jag har huvudvärk, må det sedan bero på kopparslagare eller sjukdom eller något annat?


Dagens ord måste förresten vara mög, skåningarnas variant på skit, det bör väl höra ihop med mögel? Upplys mig gärna, ty jag orkar ej slå i lexika.


*vinkar matt åt alla två läsare jag har den här veckan, enligt Bloggportalen*

onsdag, augusti 02, 2006

Update onsdag

Hurra, snart ska jag åka och hämta min nya vackra älskling!! Skulle få den iordninggjord och har inte hunnit hämta den. Synd bara att man knappast kan cykla idag i denna kompakta regnvägg. Äh, vadå, jag vill!! :)


Gud, vad knäpp jag är, skrev ett mejl till en kompis om hur jävla stressade vi är och hur mycket folk vi har haft hos oss hela sommaren och har fortfarande, så många släktingar och vänner som kommer och hälsar på hela tiden och att det är jätteroligt men påfrestande... och så skriver jag att jag vill att hon och hennes familj kommer också! Eh... Snygg inbjudan. Vågar någon nappa på ett sånt upplägg?!
crrly sprider mer bra musik



En av mina absoluta favvolåtar och det har den varit i många år. Lyssna bara på texten, den är kul, galen och genialisk! :)

Harvey Danger -- Flagpole Sitta

I had visions, I was in them,
I was looking into the mirror
To see a little bit clearer
The rottenness and evil in me

Fingertips have memories,
I can't forget the curves of your body
And when I feel a bit naughty
I run it up the flagpole and see who salutes
(But no one ever does)

I'm not sick, but I'm not well
and I'm so hot 'cause I'm in hell

Been around the world and found
That only stupid people are breeding
The cretins cloning and feeding
And I don't even own a TV

Put me in the hospital for nerves
And then they had to commit me
You told them all I was crazy
They cut off my legs now I'm an amputee, Goddamn you

I'm not sick, but I'm not well
And I'm so hot cause I'm in hell
I'm not sick, but I'm not well
And it's a sin, to live so well

I wanna publish 'zines
And rage against machines
I wanna pierce my tongue
It doesn't hurt, it feels fine
The trivial sublime
I'd like to turn off time
And kill my mind
You kill my mind
Mind...

Paranoia, paranoia
Everybody's comin' to get me
Just say you never met me
I'm runnin' underground with the moles
Diggin' in holes
Hear the voices in my head
I swear to God it sounds like they're snoring
But if you're bored then you're boring
The agony and the irony, they're killing me, whoa!

I'm not sick, but I'm not well
And I'm so hot cause I'm in hell
I'm not sick, but I'm not well
And it's a sin to live this well

(One, two, three, four!)

Så som i himmelen

Så såg jag den äntligen häromkvällen, den omtalade och hyllande Så som i himmelen. Jag var lite skeptisk. Så många hade överöst den med lovord, var den inte lite hajpad? Men min bror hatade den, gick därifrån mitt i, klarade inte av den, tyckte att den var pretentiös och förutsägbar. Jag antog att jag skulle tycka som han, stålsatte mig.

Och älskade den.

tisdag, augusti 01, 2006

Naturens skådespel

Vi har kört ganska långt genom Skåne ikväll/inatt, darling och jag, och vilket sanslöst skådespel naturen bjöd på! Skåne är ju ganska slätt och öppet (på sina håll; det finns minsann annat också, bör påpekas!) så vi såg en hel himmel, så att säga. Vilka blixtar! Ljussken som gjorde att det blev ljust som mitt på dagen och sen det där sicksackandet tvärs över himlen, neråt, vita blixtar, gula, ibland på flera håll samtidigt och runtom oss. Så jävla vackert!!

Jag ÄLSKAR åskväder. :)

Dagens ord: skula



Ja, dagens ord är skula. Vilket vi gjorde igår. Skulade (oss?) för regnet. Eller i regnet? (Ja! Vi fick nämligen ett litet skyfall mitt på dagen.) Hm. Vet ni hur det används? Måste fråga mina kolleger. Nåväl. I vilket fall så finns det inte i ne.se men SAOL säger sålunda:

skula v. -de (prov. (sydsv)) ta skydd för regn; vara el. gå kutryggig, kuta

Avdelningen Onödiga, konstiga prylar

Ja, eller så. Vad sägs om en Swiss Army knife med inbyggd mp3-spelare?! Hade den åtminstone haft inbyggd kompass eller gps hade jag fattat grejen, men...




Eller är jag tråkig nu? Dum i huvudet som inte fattar grejen?

Perversioner?

Ursäkta men...

.. om inte detta är ett skämt...

... eller detta...

... så blir jag nästan lite mörkrädd faktiskt...



Why, oh, why??
Kambodja och Cambodia

Läser om att Kambodja numera är chartermål, håhåjaja. Fast det vore jävligt spännande att resa dit, tusen gånger hellre till Vietnam, Laos och Kambodja än Svenssons nya Kanarieholmar i Thailand. Uuuh, vad fördomsfull jag är! ;)

Enjoy this ride. Kim Wilde - Cambodia.

Min nya vän

As I've told you before, jag köper mina vänner... Och nu har jag hittat en som inte är billig av sig men som förhoppningsvis inte blir så dyr i drift...

Jag är kär!!! :)



Min vän är dock vackrare, för hon är svart...