Jävla hormoner

Ja, jävla hormoner. Nä, nu är jag oartig. HEJ igen, menar jag! Så trevligt att folk tittar till mig, jag blir ju riktigt rörd... ja, och det är om det för mig alldeles nya som jag måste skriva nu. Va, att hålla på och få tårar i ögonen både nu och då?! Vad är det för sätt? Så himla olikt mig. Jodå, jag har ett rikt känsloliv, har nära till alla känslor och är känslosam och känslig... men ändå har jag aldrig varit lättrörd och nästan aldrig gråtit till en bok eller film eller så. Men nu...! Hallå, vad är det här?

Det är hormonjävlarnas fel att jag har hållit mig borta, jag blev totalt sänkt när älskling var ifrån mig en vecka, gick bara ner mig nästan totalt. Fan, tur att jag har jobbet att gå till, annars hade jag nog inte ens klivit upp. Men så fort jag kom hem var det morgonrock på (ja, jag har ju kvar min jäkla klåda, så jag kan fan inte ha kläder på mig!) och sunk, sunk, försökte städa och fixa för huset var uppochnervänt (när katten är borta och så ju), men istället lyckades jag bara göra det värre för varje dag. Det tog ett tag sen att kravla sig upp när älskling väl kom hem, jag var längre ner än jag hade trott. Well, nu är jag på väg mot ljuset igen i alla fall...

Hormoner, hormoner, hormoner. Har inte ens orkat svara på alla era urgulliga kommentarer...! Knappt orkat in hit för att läsa dem, och det beror på att jag helt enkelt inte har kunnat ta att så många (en del okända dessutom) har svarat på ett ickeinlägg som det förra. Buhuuu, vad ni är gulliga, helt enkelt. ;)

Ja, jag kan dra hur många sjuka hormonhistorier som helst men bara de två senaste då, alldeles färska: Satt i bilen hit och gastade med till Jakob Hellman, särskilt hans skiva med extramaterialen på är fantastisk, där han sjunger bland annat Taube. Jaha, lyssnade för femhundrasjuttioelfte gången på Fritiof och Carmencita, sista raden lyder så här: "Och när vi blir gifta söta ungar skall vi få, som kan dansa tango." Det räckte för mig. Buhuuu, buhuuu, buhuuu. Va??! Vad är det?! Tsssssss, hur larvig får man bli.

Ja, tänkte sen att va fan, nu måste jag ju skriva lite om alla dessa hormonjävlar, går in på bloggen och hittar [skruvad]s kommentar på mitt förra inlägg... som leder till hennes senaste inlägg. Gissa vad som händer?! Hahaha, mmm, inte så svårt.

Trött blir man på alla galna känslor som rusar runt i alla fall, hoppas det går över väldigt väldigt snabbt efter förlossningen. (Hu! Förlossning!!!!!!!!!!!!! Ja... Det har jag inte tagit in än, att det väntar en sån också...!)