Baka, baka, liten kaka...

Ta skydd, allihop, för här kommer crrly med kaveln i högsta hugg!!


Eller nåt.

Det är dags... igen. *djup suck*

För mig att göra min insats. Fredagsfikat.

Senast gick det så här. Som minnesgoda och hängivna fans minns...


Min chef utbrast: "Stackars XXX!!!" idag när hon kom på att det var min tur att bjuda imorgon -- där XXX står för min darlings namn.

Japp.

Here we go.

Jag fann detta recept i Buffé som kom igår, visst ser det supergott ut?! Ääälskar mandelmassa!! Och saffran. Mmm. Och det stod att man lätt kunde göra dem ägg- och mjölkfria! Tjohoo.


Varning: Ring inte hem till mig ikväll... Jag lär vara bizzi, och säkert argsomfan.

Barn -- alltid aktuellt

Viss inspiration har jag fått från Anna, och från Gudinnan.


Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?

Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.

Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.

Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...

Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.

Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.


Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.

Dagens lärdom

Därför sjunger reggaeartister om Babylon.

Annat mejl

En himla söt länk om varför det är bra att ha hull.

Mejl

Fick detta idag:


Hallo i morkret! (galler inte oss alltsa)
Nu har vi bytt hostel, lite sorgligt eftersom vi hade det sa mysigt hos Sylvia.
Men Ipanema Beach House ar hittills helt kanon.
Idag var det rekordmycket folk pa stranden eftersom det var deras nationaldag
idag, sa folk var lediga. Dessutom var det rekordvarmt: 29 grader (for oss
hittills, inte for Rioborna som sager att det ar den kallaste varen pa lange)
Tva timmar pa stranden var allt vi pallade med.
Imorgon blir det fotboll mellan Flamengo - Fortaleza pa Portuguesa Stadim. Det
kommer sakert bli lite annorlunda jamfort med en allsvensk match pa Boras
Arena!
Nu ska vi ata pizzan som nyss kom med bud. Vi ar trotta och vaderbitna sa det
blir tidigt i sang.
kram

Jag är Aki

Your Japanese name should be

'Aki'

which means "autumn".

You can be compared with autumn, the way the autumn weather changes, is how your feelings change. You have these mood swings you can't control; one moment you're happy, the next you're feeling almost depressed. You're probably sensitive and creative.


Vad skulle du kunna heta på japanska?


För övrigt vet jag ingenting om någonting... om framtiden, om... Jag grubblar och läser. Läser, läser, läser. Mest skönlitteratur, faktiskt, men även annat.

Har läst bland annat John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda. Tja, inte särskilt bra tyvärr. Katarina Mazettis Familjegraven. Snälla, säg att den är en mardröm och att de riktiga Benny och Desirée (hur hon nu stavar) kommer tillbaka... Inger Edelfeldts Skuggor i spegeln. Underbar. Och jag har läst ännu mer faktiskt, som jag inte kommer ihåg just nu. Bokslukarperiod, skönt att luta sig tillbaka i andras ord.

Men jag finns... Mest på andra ställen dock.


Tack, snälla, för att ni inte har glömt mig. Jag tar mig dock friheten att rensa lite bland kommentarerna i förra inlägget. Ta inte illa upp. Men det vore illa om folk får för sig att det ligger till på ett annat sätt än det i själva verket gör. Ni som vill kan ju alltid mejla mig för att få reda på senaste nytt och så... Plus att vissa otroligt löjliga anonyma typer uppenbarligen känner ett behov av att fjanta sig, så dem raderar jag ju, så klart.


För övrigt: Jag har givetvis en hel hög ytterligare anledningar att gå ur Svenska kyrkan, jag är inte ärlig mot mig själv och inte ärlig mot kyrkan så länge jag är kvar. Tack dock, Puff, för den alternativa listan! Det inger minsann hopp.

Kramar till alla som behöver och förtjänar det. Nu ska jag andas in novembersolens luft.

Nu får det vara nog

Varför har jag inte tagit mig i kragen och gått ur kyrkan tidigare???

Här är listan över prästerna som vägrar välsigna homosexuella par.

Nu jävlar får det vara nog med att stödja såna här dumheter.




Hur det gick igår?! Tja, jag kom givetvis inte iväg nånstans, somnade nästan innan jag hade kommit innanför dören efter jobbet, och sov som en stock fram till halv åtta, då jag väcktes och var vaken i ytterligare ett par tre timmar. Sen sov jag igen fram till nio på morgonen idag, då jag gick upp för att åka in till läkare. Därefter har jag sovit en hel dl på eftermdidagen också. Och snart ska jag lägga mig igen... Zzzzzzzzzz...

Ladyfest

Oj, vad jag vill. Först Svalas film Bara bröst vid 19-tiden, sen dj:ar JD från Le Tigre vid halv två!! Wooow. Vilken kväll. Men... hur ska jag orka?! Kommer att åka direkt hem från jobbet och somna... Sen kanske jag orkar åka in till filmen... sen får jag åka hem och sova igen... för att sen vid ettiden masa mig upp och åka in och röja och dansa loss?!

Dessutom ensam? cree jobbar tyvärr (stackars henne!).

Och jag som är så otroligt sömnig nu för tiden.

Hmmmm. Återstår att se vad jag gör.

JD, Le Tigre

Blodet droppar...

blodmat

blodmat hade en större plats i det förindustriella kosthållet än i dagens, där livsmedelsindustrin dessutom ofta döljer en råvara som blod bakom omskrivande benämningar. Vid hemslakten tog man förr alltid vara på blodet från svin och nötkreatur. Det vispades omsorgsfullt för att inte koagulera, varefter man använde det till bröd, kams, korv, palt, pannkaka, pölsa etc. Blodet kunde även drickas färskt, utblandat med vatten. I dag inskränker sig blodmaten främst till blodkorv (i södra Sverige), blodpalt och blodpudding (i mellersta och norra Sverige), men blod ingår även i många charkuterivaror, särskilt i korv.

[ne.se]

Gott?

No tricks, just treats

Så stod det på ett par halloween-stringtrosor (!) jag snubblade på häromdagen... Nej då, inte bokstavligen, de hängde så fint på en pinne (spjut heter det va?) i en affär. Och jag köpte dem inte! :) Fnissade bara till.

Apropå ämnet i fråga så har vi nog vad som skulle kunna utnämnas till Världens Fulaste Halloween-utsmyckning på vår trapp: en blå liten kruka har stått där i eviga tider fylld med sten, ibland används den som dörrstopp. Söta svägerskan hade hittat ett vackert löv på en promenad och "ställt" det i stenarna, i krukan. Sen knyckte (schh!) darling ett par minipumpor (gud vad roligt, jag skrev "minipumor!) från en åker när han joggade i spöregn och kolmörker igår... och la framför lövet i krukan. Hahaha, det ser inte klokt ut. Vi får la skylla på grannbarnen...! ;)

Ja, dessa grannungar ja... Som återkommer (!) dag efter dag (läs kväll efter kväll) med sitt evinnerliga "Bus eller godis?!" Vi har frågat vad som händer om man väljer bus men det vet de aldrig. Nästa gång ska vi öppna utklädda, tänkte vi, och skrämma iväg dem för tid och evighet, hehehe...

Varde ljus

Snodde artikel från PaleGreenWomans trevliga inlägg häromdagen. Är nämligen mycket förtjust i ljus, ljusspel, ljuskällor och så vidare, har jag upptäckt på sistone. (Och vi är mycket nöjda med den vackra ljussättningen på vår framsida t ex, välkommen en kväll och titta!) Visst är väskan cool! :) Varför finns det inte fler fina självlysande saker? När jag var liten och gick på mina första partyn-- där man, till skillnad från barnkalasen, dansade tryckare och lekte ryska posten, sanning eller kånke samt "mörkleken" -- var det populärt med små broscher som var självlysande grodor, ursöta och praktiska, särskilt just under nämnda mörklek. (Särskilt om man såg till att förutom man själv även klassens populäraste flicka hade en sån, hehehe... ;)

Vidare har jag funderat på varför det inte finns reflexband på vuxnas jackor. Särskilt sen jag tog körkort för några år sen har jag undrat över detta. Det är nämligen otroligt obehagligt att man ser fotgängare (och cyklister...) så dåligt innanför en vindruta (eh, inifrån då alltså) i mörkret. Reflexband är inte fula alls, man skulle kunna göra dem så väldigt diskreta, bara som en rand längst ner på jackan eller på huvan. Varför inte? Ni som tycker att det bara är att köpa och sy på, till er riktar jag följande: 1. Var köper man dem? (I sybehörsaffärer eller vad det heter? Eh, var finns såna? Jag är rudis [hehe, roligt ord] på sånt!) 2. Hjälp mig att sy på... Jag betalar bra! :)

Jodå, jag har hittat och köpt "vanliga" refelxer, men de har en förmåga att spårlöst gå upp i rök. De tillhör kategorin pennor, tändare, paraplyer, vantar, solglasögon... ni vet. Såna ting man måste ha många av och sprida ut lite överallt för att alltid ha till hands när man behöver. Sålunda har jag haft reflexer med spöke och med Alfons Åberg t ex; våga vägra snöflinga eller hjärta eller nån annan tråkig form. Spöket sitter förresten bra där det sitter, på en av mina väskor. Folk har skrattat åt det och sagt att det bara är jag som har en sån väska, att den bara måste vara min... Japp.

En sak till, en sån där typiskt crrly-grej, innan jag lägger ner söndagsbloggandet (hurra, vad jag är duktig som vet att det är söndag, söndagar missar jag sällan att det är): Fick ju bilen slutlagad ehhh, nån morgon häromdagen, i måndags eller när det nu var. En reservgrej som skulle sättas dit bara, och de hade sagt att jag kunde komma dit på morgonen före jobbet och så vänta där. Visst, tänkte jag, och tog med mig en bok. Var bara så otrooooligt trött den morgonen... och blev aldrig visad nån plats där jag kunde sitta (ligga) medan de fixade med bilen (skruvade av ratten och trixade!!). Så jag frågade om jag kunde få sitta lite i baksätet så länge och fick svaret att jag borde lägga mig där och sova, eftersom jag såg så himla trött ut. Så det gjorde jag.

Sov jättegott i fyrtio minuter där i baksätet, liggande på min väska, tills jag vaknade av en knackning på rutan. Mannen som lagade ratten sa generat att det bara var en kollega som hade hälsat godmorgon och att han hade tecknat "sschh" till honom men att det tydligen inte hade uppfattats... Jag var kissnödig och klev upp och fick låna toa (varför, å varför har äckliga typiska karlsluskjobb såna typiska äckliga karlslusktoaletter?! Utan vare sig papper [jag hämtade] eller tvål, man kan ju gå i bitar för mindre!), och sen var bilen klar.

Nämnde i förbifarten på jobbet att jag sov inne på verkstaden medan bilen lagades, och de höll på att skratta på sig. Va?! Är det kul, jaha. Jag tyckte bara det var smart, jag. Vann ytterligare fyrtio minuters sömn ju. Kom hem och berättade för älskling, som också garvade jättemycket. Sa: "Det är det som skiljer dig från vuxna!"

Jahaja.

Glömde ju en grej.

Till det förra inlägget: Lägg till att jag hade en mycket uppmärksamhetskrävande, lektörstande, överbusig misse skuttande och pipande runt mig hela tiden. Som bet och drog i telefonsladden i köket och hoppade runt benen på mig när jag rusade fram och tillbaka mellan telefonen och datorn. Gaah.

(Fast bara att flina åt så här i efterhand!)



Det blåser ljumma vindar ute, solen strålar, det är fredagseftermiddag, mmm! :)

Thank God it´s Friday, eller?

Vilken morgon.

Vaknade för sent, hade drömt mardrömmar, var törstig, kissnödig och kallsvettig.
In i badrummet, där darling hade satt på klassisk musik. Som tyvärr hade övergått till cirkusmusik! Inte idealiskt att vakna till. Paaapaaa-pa-pa-pa-pa, paapaa, den där can can-låten...

Skulle bara snabbt sätta på hemmadatorn innan jag åkte till jobbet för att skicka in en artikel, deadline idag. Nätet icke fungerande. Suck. Ringa supporten, var är numret? Slog i katalogen, hittade numret till växeln. Ringde. Där svarade en dam som sa, lite snorkigt: ”Då ska du ju ringa supporten!” ”Ja”, sa jag, ”jag hittade inte numret just nu.” Hon började: ”070...” ”Vänta, måste ha en penna!” sa jag medan jag kutade in i köket för att hitta en. Då bröts samtalet. Jävla batteri!! Jag högg kökstelefonen, ej bärbar. Några signaler hördes... sen en sömnig röst... ”Mmm...?” Oj, jag hade ringt fel!! I panik slängde jag bara på (förlåt, förlåt), sen kutade jag ut i vardagsrummet för att hitta telefonkatalogen igen. Kom tilbaka till samma dam, som inte lät jätteglad. ”Det sa bara klick”, sa hon. ”Ja, det bröts! Batteriet tog slut, ursäkta mig”, sa jag. ”070, blablabla”, sa hon. Tack och hej.

Slog numret. En trött och sur röst svarade med ett gossnamn. ”Erik.” Stör man, liksom?! Lät ett: som om jag ringde honom privat, två: som om jag väckte honom. Jag berättade att jag inte hade nåt internet, han ville ha min adress, fick den och undrade sen hur många lampor som lyste på modemet. Jag förklarade att jag hade slut på batteri i min bärbara och skulle vara tvungen att lämna telefonen för att gå till datorn och se efter, och försäkrade mig om att han skulle hänga kvar.

När jag kom tillbaka till telefonen i köket undrade han surt om jag inte hade nån telefon vid datorn (gissa!) och jag beklagade att det inte fanns nåt jack vid datorn och upprepade att jag inte hade batteri i den bärbara. (Är det mitt fel att telefonjacket i mitt rum inte funkar liksom? Det har det inte gjort så länge vi har bott där. Och gissa hur många gånger jag har tänkt att jag har behövt ett jack där?! Rätt, ganska ofta, ja...)

Han sa då att nätet såg ut att fungera och bad mig starta om datorn (vilket jag gjort flera gånger) och routern. Medan jag kutade tillbaka till datorn funderade jag på vad routern var för nåt nu igen men tänkte att jag nog skulle se det när jag kom fram till datorn. Nähej... det gjorde jag inte. Kom sålunda tillbaka till telefonen och var tvungen att bekänna att jag hade glömt vad routern var. Fick djuuup suck till svar.

Jag undrade hur den såg ut och han svarade att det satt tre sladdar i. Ingen bild kom upp i mitt huvud varpå jag frågade vilka färger sladdarna hade. Han reagerade som om jag hade frågat vilken färg en bordsduk kan ha. ”De kan ha vilka färger som helst!” sa han med ett hånskratt i rösten. ”Följ sladdarna från modemet så ser du!” Jag gick tillbaka, nu gråtfärdig av stress och uppgivenhet och förtvivlan och frustration. Modemet, hmmm, sladdar, jaa...? Såg förtvivlat ner på röran av sladdar. Följa dem?!

Kom tillbaka till telefonen och förklarade att det var omöjligt att följa dem. Fick reda på att routern är en bredbandsdelare men det hjälpte mig inte. Utom att jag kom ihåg att sladdarna till den går ner under huset... Han bara suckade. Jag var uppenbarligen ett hopplöst fall. Då försvann allt mitt tålamod. Så behärskat jag kunde sa jag att jag sannerligen inte är nån expert och att det var därför jag hade ringt honom och sökt hjälp men inte fått någon och att hans beteende dessutom var under all kritik. Han försökte svara men då dängde jag ner luren i bordet. Orkade inte mer utan brast ut i storbölande. Inom tio minuter måste jag åka till jobbet! Och jag ville bara skicka min lilla fjantartikel, skulle det vara för mycket begärt?!

Tog upp luren för att ringa älskling istället, men där var idioten kvar! Jag förklarade att han lika gärna kunde lägga på för att jag inte orkade prata med honom när jag inte fick hjälp utan bara blev otrevlig bemött. Sen la jag på igen. För säkerhets skull tog jag sen mobilen och ringde darling. När jag precis hade kommit fram och storsnyftande framfört halva mitt ärende tog det batteriet också slut. Tack. Grät ännu mer.

Gick in i köket igen och tog upp luren. Ingen idiot där. Hurra. Ringde älskling, upptaget så klart. Igen och igen och igen. Hallå, kunde han inte lägga på när han märkte att det bröts?! Jag gav upp och la på. Startade om datorn igen, drog ut sladdar, satte in dem igen och grejade. Det ringde. Jag var övertygad om att det var älskling, lyfte luren och sa med liten röst: ”Ja?” Det var internetkillen! Han sa att jag hade ”stuckit” innan han hade hunnit säga vilka färger det var på sladdarna (yeah, right) och så började han prata om bredbandsdelaren igen. Jag hade dock inte tålamod – eller tid! – nog att lyssna längre, för jag skulle ha kört till jobbet tio minuter tidigare för att hinna, så jag sa att jag struntade i det och fick titta på det senare igen.

Bölade igen i tio minuter och funderade på hur tusan jag skulle sätta på mascara för att den inte bara skulle rinna av mig. Och min röda näsa, what to do, what to do?

Lösningen blev att helt enkelt ta mig samman, och där var älsklings hjälp alldeles ovärderlig. Han ringde och lugnade mig, sa att jag skulle välja att vara glad istället, om jag ville kunde jag böla klart först, men sen skulle jag torka tårarna, vara glad och njuta av livet istället, det här var ingen livsviktig grej ju!

Tack, kära älskade. Så himla underbart. Svag och liten som en urvriden trasa satte jag mig i bilen, men väl där lyssnade jag på Anna-Lena Brundin och Staffan Heimerson: 22 katter i samma låda. Kattkåserier som är helt underbara.

Det går inte att vara olycklig en sån här dag. Det går bara inte.


Och: I detta läge kan jag nog skylla en del på hormoner...


Paaapaaa-pa-pa-pa-pa, paapaa, pa-pa-pa-pa, paa-paa...

Glad...

...att jag inte jobbar hemifrån, det hade aldrig funkat med det lilla pälsnystanet som skuttar på tangentbordet och lägger sig på mitt bröst och gosar in sig uppe i mitt ansikte... Älskade lilla Sagokatt, du är sötast i hela världen, min underbara kattbäbis, men ibland är du jobbigast också.




Händer massor i mitt liv men det är bara alltför hektiskt för att jag ska kunna blogga så mycket som jag brukar! Allt på en gång, pheew.

I´ll be back, take care.

Vilken härlig dag!!!

Ja, det utbrast jag när jag körde till jobbet i spöregnet idag. Det var faktiskt härligt: underbart vackra färger, inte mycket trafik och så (av mig redan bortglömda) Keane i högtalarna. Yes.

Hos doktorn imorse, har så konstiga symtom. Men ja, vi tror att vi vet botemedlet. Men jag var trött efteråt, och hade ont, så jag åkte hem och sov halva förmiddagen. Vaknade vid tolvtiden och två ljuvliga missar låg trycka intill mig. Svårt att gå upp! Slet mig dock ur sängen och lagade en sen andrafrukost innan jag for till jobbet och alltså brast ut i lovsånger inför hösten (skrev först lövsånger, höhö...), den vackra.

Ensam hemma ikväll... (om man inte räknar de två små sprallfånarna som knasar sig här runt mig) Har pratat med Anna-Carin i telefon, ett samtal fyllt av skratt, upprördhet och mys, precis som vanligt. Vilken underbar och stark tjej hon är! All min beundran till henne.

Och med det rundar jag av mitt onsdagsbloggande. Tack för mig, klart slut, slut för idag, tack för idag, hej hej, sov gott, kram.

WON 240

Varför försökte du preja mig av motorvägen i spöregn och mörker?

TV-avgift

Till dig som spammar min gästbok med TV-avgiftsskit vill jag bara säga att jag älskar att betala tv-avgift, faktiskt, och tycker att det är så jävla självklart att göra det. Vill ni som inte gör det ha det som i USA eller? Eller kanske bara ha Femmans och TV3:s kvalitetsutbud?



Länge leve public service!!!

Tänkvärt

Hittat hos nån annan blogg tidigare idag, och jag är en hemsk människa men jag har glömt vilken. Anyway: Sug på den.

Måndagsmorgon...

... är det snart.

Då ser det väl ut så här snart igen (vad är det för en knasboll som sitter och kör bil och tar kort samtidigt, vaaa, haha...)






















Och nej, layouten lär jag aldrig få nån styr på. Det går bara inte, bilderna hamnar där de själva vill. *ger upp*

Mina lökar.

Favorit i repris-rubrik, hehe.

I eftermiddags satte jag följande lökar:

Krokusar, Crocus Advance.

Apricot Parrot Tulip, en aprikos papegojtulpan med andra ord. Förhoppningsvis vackrare än på bilden.

Nectaroscordum siculum, som kan bli 120 cm hög!!! Ojoj. Det kanske jag skulle ha kollat innan jag satte dem! *s* Jag trodde de var som små gullvivor men de är tydligen liljor, hmmmm. Blir intressant att se hur de blir framför uteplatsen! *s*

Myssöndag.