Inlägg
tisdag, mars 06, 2007
Järntrust
Jag har 109 i Hb. Eller "åtti-nånting". Medelvärde (påhittat?) 98. Det var i alla fall var min barnmorska kom fram till igår. Argh. Inte konstigt att jag har varit så himla trött på sistone. Men det har inte med veganeriet att göra. Vill jag gärna tro i alla fall. I vanliga fall har jag ju ett bra järnvärde. Nej, det har med mitt förbannade illamående att göra, och okej då, att jag i och med det inte har fått i mig min Blutsaft eller Blodt+, flytande är superäckligt, och jag spyr vid bara tanken på att svälja tabletter gjorda på djurblod. (Konstig mening, skulle jag sätta punkt där?) Dessutom har jag ända sedan mitt illamående började haft fruktansvärt svårt för nästan alla grönsaker och rotfrukter. :-/ Lägligt va. Nu jävlar måste jag äta spenat vareviga dag. Kan man köpa grönkål så här års? Det är gott att steka, med t ex lite purjo och goda kryddor (för att fylla piroger med eller bara göra en pastasås på, eller så).
Far min kunde såklart inte låta bli att fälla en riktig gubbskämtskommentar: "Ja, nu får du ta dig ett järn!" Höhö.
Och jodå, jag äter torkade aprikoser på gröten varje morgon, och jag lagar mat (nä, älskling menar jag ju) i järngryta... Med mycket persilja. Måste få tag i något annat järnpreparat nu bara. Lyckades hitta vegetabiliska järntabletter i hälsokosten förra veckan, hurra, jippi, men när jag ser närmare på burken ser jag att det står att varje tablett bara innehåller 20 mg. Och min barnmorska rekommenderar mig att ta 200--300 mg/dag. Tjo och hej. 10--15 järntabletter per dag... plus alla andra jag tar! Varav en del ska tas före maten, vissa till maten, somliga efter maten, en del på kvällen, andra på morgonen, vissa passar inte alls ihop med andra etc, etc, etc. Ett heltidsjobb bara detta att hålla reda på allt sånt.
Åkte inom (som man säger på skånska!) apoteket igår kväll på väg hem från jobbet för att få tag i Duroferon, som enligt en opålitlig källa på nätet lär vara vegetabilisk. Frågade för säkerhets skull personalen, men det skulle jag inte ha gjort. De visste inte alls, och det var tydligen extremt pinsamt och jobbigt. Otrevliga som tusan blev de, och försökte istället lura på mig Hemofer. Nehej, den gick jag inte på. For därifrån med bara Folacin, som jag inte har tagit på ett tag (aja baja) för att jag inte hittar mina recept. Har fortfarande inte hittat dessa, men Folacinet fanns receptfritt så jag offrade 46 spänn. Och så ska jag ringa Astrazeneca senare, måste komma ihåg det.
Nå, jag gjorde ju en glukosbelastning också. Nervös, för jag har vräkt i mig choklad varenda dag i flera veckor nu. Det är en drog, och jag begriper inte hur jag ska kunna sluta med det. Det är så typiskt, före graviditeten hade jag minsann i stort sett vant mig av vid socker, och nu äter jag mer än någonsin. Jag kommer att få en sexkilosbäse, minst. Men jag fick fina värden! Hurra, hade jag aldrig trott. Ska dock ändå skärpa mig på den fronten. Och säga åt mamma att hon aldrig mer får komma förbi med en chokladkartong på en gånger en halv meter (!)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
He he he - jag åkte till Thailand.
Hittade ingen choklad där så jag var utan i tre (3) veckor.
Ingen idé att börja igen när jag kom hem. :)
Men hur är det med spenat och graviditet egentligen? Jag minns bara att småbarn inte ska äta spenat för att nitratet kan vara farligt för dem.
sandra: Finns det ingen choklad i Thailand?!
översättarhelena: Det är lugnt med spenat när man är gravid, jag ska försöka komma över mina konstiga grönsaksfobier...
Jag tror inte det är så farligt att slänga i sig socker. Det är ju inte så att ditt energibehov lär vara litet den närmaste tiden. Jag läste på wikipedia att det bara finns ett tillfälle då hjärnan inte är människokroppens mest energikrävande organ, och det är vid amning, då åker nämligen tuttarna upp på förstaplatsen.
Nej - fråga på apoteket är lönlöst, det har jag lärt mig. När mina Novaluzid inte fanns så var "...den enda ersättningen novalucol, och de är LIKA starka..."... ja eller hur, halva styrkan stämmer bättre med verkligheten. Jag fick själv leta på nätet efter ersättning. Men nuspelar ju det mindre roll som sagt, ska nog göra ett LosecMups-försök också - vad som helst som gör att jag får sova mer än en timme varje natt är värt att testa... tack för tipset. :)
jag åt receptfria niferex en gång. Men de är kanske inte veganska? Kapslarna innehåller gelantin men jag tror det finns andra former också.
hälsn morry
rasmus: Vill man föda en jättebebis så ska man äta mycket socker under graviditeten. Vill man utveckla en senare diabetes likaså.
helena: Suck!! Ja, testa du Mupsarna, själv var jag dumsnål nog att köpa kopian Omeprazol, same same men inte godkända för gravida, för de har inte ansökt om det...
morry: Jag har pratat med Astrazeneca nu! Duroferon kommer ur järnmalm, inte lbod, hurra. Niferex kan man ta annars, om man tar bort gelatinkapseln, ja. Flytande vill jag inte ha, urk...
Eh, lbod = blod.
Jodå. Men inte där jag var.
sandra: Låter nyttigt att åka till chokladfritt ställe... Det blir efter sommaren! :)
Nåja. Så energitätt är inte socker, och det borde vara den totala energimängden som är intressantast, det brukar vara det i de flesta andra fall så... Borde bli en större bebis av stora doser fett.
rasmus, det är inget att tjafsa om, socker är absolut inte något nyttigt utan totalt onödigt, särskilt när man är gravid. Tror du att jag sitter här och hittar på detta??! Jag är faktiskt ganska påläst, och varför tror du annars att man får göra sockerbelastning, med alla besparingar som annars gäller i sjukvården, tror du att det är på skoj? Du kan diskutera detta nån annanstans istället, min blogg är inget forum för detta.
Jaja. Jag tycker bara att folk funderar för mycket på vad de äter och om det är nyttigt, och för lite på vad de gör av med. Enligt min pulsklocka så gör jag av med 500-800 kcal på en timmes spinning och dessutom en hel del när jag styrketränar (plus att man måste ha energiöverskott för att musklerna ska växa) och därför bryr jag mig i stort sett bara om att få i mig tillräckligt med mat så jag orkar.
Det värsta med sjuksköterskor är att de inte har någon som helst utbildning inom kost. Jag själv har läst dietistprogrammet, och det finns ingen som helst anledning för dig att äta så mycket järn. Det viktigaste är att du kombinerar järnet med c-vitamin. Ta tex din järntablett med ett glas apelsinjuice, så kan din kropp lättare absorbera järnet.
rasmus: Ja, men nu är det ju ett specialfall liksom... Inget i kroppen funkar som det brukar när man är gravid, det bara är så, och dessutom måste jag ju tänka på en liten person till...
anonym: Det sägs i all litteratur att om man har för lågt järnvärde under förlossningen så mår man väldigt dåligt efteråt, då man ofta förlorar blod, så det är ju därför man bunkrar, inte bara för att jag är gravid i största allmänhet. Jag litar på barnmorskorna och läkarna som har skrivit böckerna och på min egen barnmorska, och dessutom är jag som sagt påläst så ja, det är klart att jag kombinerar järn och c-vitamin.
Och ursäkta om jag låter lite sur men jag fattar inte vad grejen är, är detta ett provokativt inlägg på något sätt??!
Jag känner mig inte provocerad så jag antar att det inte var provokativt. Däremot tog du upp saker som intresserar mig, som jag funderar och har åsikter om och då skriver jag.
Däremot undrar jag om det här med kost och sånt är lite känsligt, jag upplevde att du reagerade starkt i ett tidigare inlägg där jag skrev nån liknande kommentar.
Och så inser jag att det här kan sluta med att vi står i varsitt hörn och skriker "Nej jag är inte arg, men du är". :)
Rasmus: Suck. Det där var en jävligt personlig fråga, men nä, jag tar inte illa upp eftersom jag långtifrån har några ätstörningar och aldrig har haft. Däremot har vi väl kunnat konstatera att vi står oerhört långt från varann när det gäller bland annat kost och bland annat alternativmedicin och bland annat en hel massa annat, och jag skriver inte för att få igång nån diskussion med folk som tycker diametralt olika, vill jag veta vad andra tycker så frågar jag rakt ut i själva inlägget. Det blir bara tröttsamt att blogga när man hela tiden måste försvara sig, särskilt när man inte alls har skrivit om någonting särskilt utan bara saker som är allmänt kända och accepterade.
Skicka en kommentar