Företagsfunderingar

Idag insåg jag att Cervera är ett efternamn. Jag som trodde att företaget bara stavade ordet servera lite *host* kreativt.

Fast vad vet jag. Det kan ju vara ett sammanträffande. Eh.



Här har jag inte skrivit något nytt blogginlägg på hela månaden. Och så kommer jag med ett sånt här fantastiskt inlägg. Ibland bara överträffar jag mig själv, liksom.



Apropå namn på företag så är dagens gulligaste Pastor Svärds pojkar. Visst sätter det snurr på fantasin?! "Ja ska ta å fråge pastor Svärds pöjker öm inte di kan ta å hjälpe oss å flytte di här pinalerna." Man ser gossarna, kanske ena riktiga drönare, kanske arbetsmyror till gårdsdrängar. Ja, och vips hade de en affärsidé.

Men varför har de inte skrivit ner sin historia på hemsidan?!

Nu fick jag lust att ringa dem och fråga.

Sjuk fundering

När någon är förkyld kan det räcka det med att den personen andas på en för att man ska bli smittad.

Tänk vad bra det skulle vara om det var tvärtom, så att den friske andades på den sjuke och vips blev den sjuke frisk.




Lillan är jätteförkyld och jag vill inte vill inte vill inte bli smittad. Däremot känner jag mig som Världens Sämsta Mamma som säkert har klätt henne för dåligt. Vi har haft picknickar då hon har suttit ute i bara tröja (tröjor). Fy på mig.

Dagsutmaningsrapporten

www.lotten.se: Dagsutmaningsrapport, okejr�

Sent ska syndaren vakna... så nu äntligen ska jag svara på denna utmaning som jag upptäckte igår. (Och sunflower, nejdå, jag har inte glömt utmaningen jag fick av dig i höstas! ;-) Svar på den kommer... Snart!)

Eftersom jag är en teknisk idiot och eftersom jag gjorde på ett nytt sätt nu när jag skulle länka (utgick från Lottens blogg och länken i kommentarerna där) så ser det ut som det gör! Skit samma...


1. Vädret utanför mitt fönster:
Det är kolsvart, eftersom klockan strax är tio på kvällen, men idag har det varit ljummet! Underbart. Dock blåsigt.

2. Lyssnar på just nu:
Min dotter som har vaknat och skriker... :-( (Pappan tröstar.) Datorns surrande, tangenternas knattrande.

3. I går gick jag och lade mig:
Kvart över ett på natten när darling äntligen hade jobbat klart.

4. I dag vaknade jag:
Mången gång, av sprattlande amningssugen dotter tätt intill/på mig. Definitivt vid halvniotiden av hennes skratt då hon låg och lekte med sin lilla fot.

5. Jag har på mig:
Eh, kläder, ganska tråkiga sådana eftersom vi har hjälpt ett syskon att måla och renovera idag. (Nej, jag sitter inte här i målarkläderna!)

6. Senaste person som ringde mig:
Min man.

7. Senaste person som jag ringde upp:
Min man. Han svarade inte men såg att han missade mitt samtal och ringde upp direkt, därav svaret på frågan ovan.

8. Senaste person som skickade sms till mig:
En kompis... vars namn börjar på A.

9. Senaste person som jag skickade sms till:
Samma kompis som ovan. Tjatigt, detta?

10. Senaste vän jag addade på Facebook:
Äh, bojkottar det stället...

11. Som addade dig:
Dig? Det vet väl inte jag?!

12. Senaste person som mejlade mig:
*tittar i inkorgen* Ser ut att vara min bror, om jag inte har fått något senare, som jag har slängt.

13. Sista sajt som jag kollade på:
Den senaste (jag hoppas att jag hinner se på fler innan jag dör) var Lottens blogg, denna utmaning. Neeej, ännu senare var ju Somajas blogg, den skulle jag ju också länka till i inledningen av detta inlägg, och så gjorde jag också.

14. Ska göra idag:
Äta mer soppa, tror jag. Lyckades spilla ut en del av första skeden mitt på N, M och mellanslagstangenten. Soppan är lagad av min darling, består av bland annat gröna linser, potatis och morötter och smakar himmelskt. Som allt han lagar. Tja, sen ska jag skölja av en massa gamla 70-talsleksaker i plast som ligger i badkaret och njuter av ett bad i en blandning av diskmedel, klorin (aja baja) och desinficeringssprit. Leksakerna har jag och mina syskon haft och låg i ugnen i en leksaksspis som vi drog fram ur förrådet och tvättade av. Dottern uppskattade den storligen! Hon lärde sig på en gång hur man öppnade och stängde ugnsluckan. Nu kommer det att bli lättare att få fixa i köket i fred... förhoppningsvis! Ja, sen ska jag mejla ut en Me&I-festinbjudan och sen är det väl dags att gå och lägga sig.


15. Bra eller dålig dag idag?
Sådär. Hade behövt mer tid här hemma. Men alla dagar med både darling och dottern är fantastiska.

Boknördstest!

Att jag är en boknörd har väl framkommit vid det här laget, men exakt hur boknördig är jag? Tadaa:





Hur boknördig blev du?





Sen har jag också skärpt mig och äntligen givit feedback på de sista/senaste kommentarerna på det här inlägget.

I sängen hos crrly ...

Har serietecknaren tjuvlyssnat hemma hos oss??!

;-)

Klicka på bilden för förstoring. Serien är hämtad ur dagens Metro.

Monstren i garderoben

Jag är oerhört förtjust i gosedjur. Det är inget jag alltid har varit men de senaste tio, femton åren har jag då och då köpt på mig sådana och lagt på hög. De flesta ligger nu sorgligt nog i sopsäckar och kartonger i garaget men några stycken, slumpmässigt vilka, har hamnat i dotterns garderob (hon har en garderob trots att hon inte har något eget rum än).

Häromkvällen tänkte jag att hon kunde få hälsa på något av dessa gosedjur; på en av mammagruppens senaste träffar gjorde Ikeas gosehaj Korall succé bland flera av de andra barnen, men Lillan och jag var då upptagna med en boll så hon såg nog aldrig hajen där.

Jag tänkte att hon nog skulle gilla den och tog fylld av förväntan fram den från hennes garderob. Reaktionen blev inte alls den förväntade, glädjetjutet kom aldrig. Istället fylldes ögonen med tårar och underläppen började darra. Hon blev rädd för den! Okej, läskiga tänder kanske. Sitter sånt i ryggmärgen, rädsla för huggtänder? Tydligen.


Den oerhört otäcka hajen (bilden lånad från Ikea).


Jag smusslade snabbt undan den och tog istället fram en annan av Ikeas succéer, den platta böjliga nallen Brum, en turkos en. Men nej, samma reaktion! Gråt. Skumt, verkligen skumt. Brum som verkligen ser snäll ut! Inte en tillstymmelse till huggtänder där inte.




Den godmodiga (eller farliga?) Ikeanallen Brum,
här i många upplagor, var med i ett Unicef-projekt.
(Bilden lånad från en Unicef-sajt.)


Vi fortsatte då istället att leka med en liten Pippiväska jag hade tagit fram strax innan; hon är helt besatt av Pippi Långstrump. Denna kartongväska fungerade perfekt som trumma!

Jag trodde att de läskiga Ikeadjuren var bortglömda men så märkte jag att hon då och då sneglade bort mot skrivbordet, där jag hade lagt upp djuren. Från vårt golvperspektiv var det omöjligt att se djuren, men jag såg att hon såg orolig ut. När jag sen försökte smussla tillbaka nallen och hajen till lådan i garderoben råkade hon se det och blev ledsen igen.


Trauma. Det är jag som har skapat monstren i hennes garderob. Undrar just hur länge det kommer att sitta i?!

Köttindustrin som miljöbov

Det är så gött att de här frågorna äntligen tas upp i mainstream-medierna, det känns som om det har varit tabu länge nog att ifrågasätta våra matvanor och deras påverkan på miljön. På sistone har jag läst ett flertal artiklar om jätteräkorna, torsken och allt möjligt annat, även i en så pass stockkonservativ (jodå!) tidning som Sydsvenskan. (Orkar, hinner, dock inte leta upp själva artiklarna nu.)

Ikväll är det köttindustrin som förhoppningsvis får det hett om öronen, i Uppdrag Granskning. Se!

Själv missar jag det typiskt nog, men kanske hinner jag se reprisen någon gång.

Hört på öppna förskolan II

Yttrat av en mamma, tillika själv nyutexminerad förskollärare:

-- Ni skulle ha sett Albin på bilprovningen förra veckan! Det var inte klokt vad kul det var! Alltså, som han gapskrattade när de hissade upp bilen! Han var helt till sig! Det bara måste vara genetiskt, det där!


crrly tänkte: Lillan och jag tyckte också att det var ganska häftigt när de hissade upp vår bil häromveckan... Tänk att du är förskollärare, läser man verkligen ingenting om genusfrågor där?!

crrly sa: Genetiskt... Bilar fanns ju knappast när våra gener blev till.


Annan mamma hade dock redan fyllt i:

-- Ja, men det är det ju! Genetiskt alltså! Mitt kusinbarn, en tjej, bara ääälskar små hjärtan och stjärnor!


crrly tänkte: Nu blir jag mörkrädd...



Dessutom är det lite underligt att alla små flickor, utom crrlys Lillan, har rosa kläder på sig, på öppna förskolan och på andra ställen. Alltid. Det ser ju ut som om det bara finns rosa plagg för tjejer, och så är det ju faktiskt inte. Även om man tyvärr ofta får anstränga sig lite mer för att hitta andra färger. crrly ratar rosa av princip, för att färgen är ful och för att den signalerar en hel massa som inte crrly vill stå för och som hon inte vill att dottern står för. crrly undrar väldigt mycket varför andra mammor, som själva aldrig skulle ha rosa, alltid klär dottern/döttrarna i det. Något plagg någon gång, visst, men alltid? Tjatigt, tycker crrly.



Vanlig fråga crrly får ute på stan:

-- Är det en tjej eller kille?
-- En Lillan. (Här säger jag alltså oftast hennes namn, när jag inte bara säger "en tjej".)
-- Jaha, hur gammal är han?


Det går inte in att det är en tjej, så länge bebisen har "killkläder", det vill säga svarta, blå, bruna, gröna, orange... Lite komiskt.

Green n' lean

God vegetarisk mat: Green n' lean. Jag kan rekommendera åtminstone broccolijärparna (mmm!) och morotsbollarna. Steker just nu gourmetburgare men har ännu ej testat dem, inte heller rödbetsbollarna. Kålrotsjärparna har jag inte ens sett.



***

Uppdatering: Gourmetburgarna var också riktigt goda! På något mystiskt sätt smakade de som broccolijärparna trots att de är gjorda på gula ärter, men det kanske helt enkelt är själva essensen av green n' lean jag kände smaken av?!

Hört på öppna förskolan

Mycket ska man höra...



-- Vet ni vad William frågade igår?! Han sa "Mamma, varför heter det blodkorv?" Hahaha... Jag sa att det kanske var lite rött där... Haha... Ja, vad ska man säga, va!

Instämmande mummel och skratt från de andra mammorna. crrly står en bra bit därifrån och la sig därför inte i, tänkte dock: "Ja, det är ju därför vi är vegetarianer!"


Fotnot: Blodkorv är blodpudding på skånska.

----------------------------------------------

En mamma ser crrly och crrlys dotter dela på en banan. Säger högt:

-- Vissa barn äter frukt. Andra barn vill bara ha kakor! Så trycker hon i ungen (9 månader) en chokladmuffins.

crrlys reflexion: Visst, min dotter hade kanske också föredragit chokladmuffins. Men varför ta risken? Dessutom var jag just då väldigt glad över att hon åt flera bananbitar, frukt är annars ingen höjdare. Hon är sin mor upp i dagen och föredrar grönsaker...

---------------------------------------------

Samma mamma skryter också:

-- Vet ni, min dotter drack en hel milkshake sist på McDonald's!!

crrly undrar: Hur många fel kan man ha i en och samma mening?

--------------------------------------------

Dessutom har denna mamma yttrat:

-- Min tjej äter inte längre de där smörgåsrånen. Sen hon fick smaka pepparkakor i julas duger bara Bragokex!

crrly: Pepparkakor! Brago! Härdat fett! Socker!!

Fotnot: Smörgåsrånen är utan salt och socker, perfekta för bebisar att låta smälta i munnen innan de får tänder, jättebra sätt att introducera gluten på.

-------------------------------------------

Jag är jättehemsk som hänger ut denna mor så här, men jag kan inte undanhålla er ett par godingar till:

-- Dottern älskar korv, så nu har hon fått stekt falukorv med potatismos flera dagar i rad! Detta sagt med väldigt glad röst.

crrly: Stekt...! Hur nyttigt är det egentligen med korv?! Hur kan man vilja ge sitt barn korv överhuvudtaget...? Och flera dagar i rad?


En sista då:

-- Det är så himla praktiskt när vi är på stan. När hon blir hungrig kan man bara köpa henne en pölse så är hon nöjd!

crrly: No comments. Förutom det att hur faan kan man bete sig så trashigt när man är högutbildad och i övrigt inte verkar totalt pantad i huvudet?????



Ja, jag är en präktig mamma, och damn proud of it.

Fast nä, jag är inte perfekt heller. Jag har råkat ge min dotter socker jag också, men det var åtminstone inte med flit. Det var bara för att jag råkade missa att läsa innehållsförteckningen på vita bönor i tomatsås-burken, bruna bönor-förpackningen och risgrynsgrötsförpackningen.

Men liksom?! Så oroar folk sig för att vegetarianer inte ger sina barn tillräckligt näringsrik mat?!

Det är fan så att jag har lust att skvallra för BVC.

För helvete, det är barnmisshandel att ge sin bebis socker och annan onyttig och totalt onödig skit!! Mat är bränsle, varför förorsaka exempelvis blodsockerdippar och i framtiden en massa sjukdomar?!

Den här mamman är fet. Bebisen har således genetiskt en risk att själv bli fet. Ge ungen en chans att slippa fetma och diabetes!


Jag blir så förbannad. Och allt jag har kunnat säga är ett usch. Ett litet usch.

Tre minnesvärda citat från ikväll

1. -- Är inte det där en liten gris??

crrly pekar på jättebildspelet på väggen utomhus under årets fest, just som en tjej kommer ut från dörren på väggen där bildspelet är... Nån som fattade?! Alltså, crrly pekar rakt på den stackars tjejen och utbrister detta! Hehe. Icebreaker! :)

2. -- Jag skulle lätt ge TUSEN SPÄNN för att ha fått vara kvar längre!!

crrlys make när crrly och han är på väg därifrån. Ack, ja, spädbarnsförälderns lott: att gå hem tidigt från roliga fester!


3. -- Mamma... mamma... mamma!

crrlys bebis en kvart innan mamma och pappa kom hem. Bebisens mormor tog då upp bebisen, som inte hade låtit sig luras med vatten i nappflaska. Bebisen var följaktligen vaken och glad när det festande paret kom hem!

Häromveckans bästa citat

crrlys make:

- Vi är redan såna där, ehm, vad heter det, bowlingföräldrar!

Dagens tips

Har fått läsa igenom ett försvarlig hög med arbetsansökningar... och fått ett antal kraftiga skrattattacker åt en grej som kan verka som en petitess men som kan vara nog så viktig.

Snälla ni som har en viss typ av mejladress, skaffa en särskild som ni använder när ni söker jobb! En neutral, som består av exempelvis ditt förnamn och efternamn snabel-a hotmail/gmail/home/whatever. Hur seriös verkar du när du i din mejladress heter gottegrisen82 eller da_king eller snygghenke eller hotboy eller ingopingo (den sistnämnda tillhörde en medelålders man, som inte hette Ingemar eller något liknande)? Visst, du kanske får jobbet ändå men betänk hur många som har fnissat halvt ihjäl sig åt mejladressen du uppger -- är det värt det? Ändå är det så mycket vanligare än man inbillar sig. *skakar på huvudet*

Bandnostalgi

I Sydsvenskan idag läste jag en artikel om kassetten, vilken nostalgi! Kassettband... Sony, TDK, Maxell... Blandbanden man la ner en sån oerhörd tid och energi på! För att inte tala om alla de förinspelade banden, jag köpte nämligen länge kassetter istället för LP-skivor. Kassetterna var billigare och mycket smidigare att ta med sig överallt. Köpte eller fick jag en LP-skiva var jag ändå tvungen att spela över den på kassett för att kunna spela den på mitt rum (jag hade bara en kassettradio, medan familjens stereo stod i vardagsrummet) eller, lite senare, i freestylen (som det ju hette på "svenska").

Jag hade många band! Eller har fortfarande, för just som det står i artikeln ligger de även hemma hos mig numera i en mängd kassar som står i garaget. Många hundra har jag, och dem vill jag inte göra mig av med. Som artikeln säger: "För även om vi inte längre vill eller kan spela våra band längre, har vi förtvivlat svårt att göra oss av med dem. Vi verkar helt enkelt ha en relation inte bara med musiken, utan också med själva kassettbanden i sig." Precis så är det! Man vet ofta precis vilka låtar som finns på ett blandband bara man ser kassettfodralet. Man kommer ihåg när man spelade in låtarna, man minns hur man satt framför radion och småsvor när man missade den första viktiga takten utan prat eller råkade få med när Kaj Kindvall eller Ulf Elfving avannonserade låten. För att inte tala om hur man satt framför TV:n för att spela in Melodifestivalen och grälade när någon annan i familjen vågade drista sig till att säga något eller sjunga med...!

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg företrädarna till Tracks -- Poporama och Discorama -- även om jag inte tror att jag spelade in låtarna på den tiden. Otaliga är de band där Kaj Kindvalls stämma hörs i något enstaka ord eller bara någon stavelse. På en kassett, jag tror att det är efter Wake me up before you go-go, är det Ulf Elfving som säger "Tack så mycket, Wham", men jag var så pass snabb med pausknappen att han bara säger "Tack s", men som låter som "Tax", något som alltid väckte munterhet bland kompisarna.

Jag hittade för några år sen en kassett som jag hade kallat Dumheter och började nyfiket lyssna på den. Ja, dumheter kan man verkligen kalla det! Jag hade roat mig med att spela in kompisar och familjemedlemmar utan att de visste om det, vilket var hemskt roligt att höra på även nu så här långt i efterhand. Jag kom dessutom ihåg mer och mer av sammanhangen då jag spelade in dem, ju mer jag lyssnade. Bandet innehåller också mina och min gamla bästis Carins radiopratarkarriär, som inte kom längre än till mitt flickrum. Vi gjorde något slags Upp till 13-program, där folk (Carin) ringde in till programledaren (mig) och pratade en massa blaj för att sedan få önska låtar från någon av mina få LP-skivor (Princes Purple Rain, Eurythmics Touch, Thompson Twins Into the Gap, Whams Make it Big, Alphavilles Forever Young och Van Halens 1984 var några) som vi sedan spelade på mammas gamla portabla skivspelare under det att vi gapskrattade och tramsade i bakgrunden utan minsta tanke på att detta också hördes på bandet. Carin var en mästare på dialekter och vi improviserade friskt; den roligaste "rollfiguren" blev Nina Niklasson från Nikkaloukta. (Än idag kan jag aldrig höra Nikkaloukta nämnas -- det brukar väl handla om årets köldrekord -- utan att tänka på Nina Niklasson och Carin.)

Mängder av minnen väller fram... Och då har jag inte ens dragit fram alla dessa kassar! Vad har du för förhållande till kassetten?

Bokreadags igen!

Japp, snart dags för den årliga höjdpunkten bokrean. crrly ska INTE köpa så många böcker i år ... Vi lever trots allt på en lön, jag försöker spara så många föräldradagar det bara går. Men jag kan bara inte avhålla mig ifrån att lista boktips från Bokiakatalogen som kom med tidningen idag (igår). (Ajajaj, där gjorde jag reklam för min forna konkurrent men jag är så gärna otrogen så. Jag ska dessutom inte köpa de få böcker jag eventuellt ska köpa hos någon Bokiahandel utan på nätet. Om de nu finns hos Adlibris eller Bokus.)

Vid en relativt snbb bläddring i katalogen kan jag konstatera till exempel att:

* Tjuvlyssnat, boken som bygger på bloggen ni vet, bara kostar 39 kr.
* Flyga drake verkar så himla bra, den kostar bara 79 spänn men... jag lånar nog den av bror istället. (Där var jag duktig!!)
* Uuuh, Svenska ord, Hasse & Tage ... för bara 149 kronor ... Den lär jag få svårt att motstå.
* En kort berättelse om traktorer på ukrainska, den bara måste jag ha, 79 spänn.
* Berlinerpopplarna också, den verkar så himla bra, 59 kr.
* Mig äger ingen för 69 kr ... Mm, den verkar ju också läsvärd.
* Och Sandras Maskrosungen för bara 79 kr, den har jag faktiskt inte läst än. *skäms*
* Den som vässar vargars tänder är jag hemskt nyfiken på. 69 kr.
* Mustafa Cans berättelse om sin mor, Tätt intill dagarna, 69 kronor, mmmm... Vi får se.
* Starka kvinnor som fört Sverige framåt låter ju som något som skulle behöva uppmärksammas ... 69 kr.
* Romarinnor och romare blir jag hemskt sugen på. 89 spänn.
* Ett hem för själen, som handlar om Ellen Keys underbara hus Strand, tackar jag ju heller inte nej till. 89 kr.
* Naturkosmetik som du kan göra själv (49 kr) skulle jag hemskt gärna köpa om jag bara vore lite mer pysslig ...


Böcker jag redan har och kan rekommendera är:
* Snabba cash, 69 kr.
* Trilogin Den vita massajen, Den vita massajens dotter och Tillbaka till den vita massajen 69, 69 resp 59 kr. (Inte särskilt välskrivna böcker men mycket fascinerande!)
* Äntligen icke-rökare för fyndpriset 39 kr!
* Barnens svenska sångbok, 149 kr.


Ett par bra presenter blir nog:
* Vandra i Europa till mamma, 99 kr.
* Någon fin trädgårdsbok, till exempel Trädgård -- så gör du, till bror som blir med hus inom kort.


En enda vegetarisk kokbok hittar jag i katalogen:
* Så klart du kan laga vegetariskt för 49 kr. Lite väl basic för mig men säkert bra för den som behöver det.


Och givetvis blir jag sugen på en hel del barnböcker:
* Bobo är en nyhet för mig. Här finns Tittut, Bobo!, Bobos ordbok och Bobos gosedjur för 59 kr/st. Tittut är fortfarande en enormt rolig lek, och tittutböckerna är de bästa, så åtminstone den ska jag nog titta efter.
* Lilla hunden och Lilla katten kostar 49 kr/st. Min bebis är alldeles galen i våra katter så minst en kattbok är givet att jag måste försöka få tag i åt henne.
* Böckerna om Viggo kostar bara 39 kr/st!
* En Bamsebok minsann: Sagoskatten för 49 kr.
* Mumin också (en favorit hos Lillan!): Klåttdjuret och kärleken kostar 49 spänn.
* Nusse-kuddens hemlighet har jag läst högt för Lillan, och den var populär. Den kostar bara 39 kr!
* Lill-Zlatan och morbror Raring är redan en klassiker som man kan fynda för endast 49 kr! (Jag borde få provision för detta ...)
* Lilla spöket Laban kostar 59 kr.
* Och så ser jag till min glädje ett helt gäng Astrid Lindgren-böcker för bara 39 kr/st. Astrid ska alla ha råd med! :)


Vilka reaböcker har du spanat in? Och vad tycker du om min lista?

Kriser och kräksjukor

Utan fungerande trådlöst nätverk (vilket oftast på senare tid har varit det som har varit felet med det krånglande nätet), utan tid och utan inspiration men med diverse tråkigheter (se rubriken) så blir det inte mycket bloggat.

Kriser -- ja, ännu en kliché har visat sig vara helt sann: den om att allt ställs på sin spets när man har fått barn. Grubbel över livet, ifrågasättande av allt vi har och allt jag är och allt jag gör; ska vi fortsätta bo här, i hålan, i huset, ska vi flytta in till stan igen eller till ett billigare hus här i den trots allt trygga hålan kanske, var fan håller alla vänner hus och hur skaffar man nya, var är hålans alla andra mammor och (den evigt återkommande) varför är jag så förbannat jävla ensam om att vara som jag?????????? Hur länge ska jag vara barnledig egentligen och vad händer sen, ska jag jobba kvar eller ska jag ta vilket jävla skitjobb som helst bara för att få vara med min dotter så mycket som möjligt, ska jag kanske försöka komma in på min egentliga bana lite mer igen, ska jag omskola mig helt kanske, om vi flyttar in till stan blir det ännu längre till mitt jobb, tänk om det händer dottern nåt på dagis och hon får åka in på sjukhuset, då tar det över en timme innan jag kan få hålla henne i min famn, ska jag istället göra nåt helt annat (vågar inte skriva exempel på skitjobb här för egentligen finns det ju inga...) så att jag kan befinna mig i närheten och blir jag inte bitter då???????

Jodå, jag har såklart läst Bitterfittan och försöker febrilt att inte bli en.


Kräksjukor -- vi är mitt uppe i den tredje omgången på lika många veckor. Min man får skit på sitt jobb för att han stannar hemma och tar hand om sin dotter medan jag är totalt däckad i feber och ledvärk och en "skallebank" som inte är av denna världen, samtidigt som jag i två dygn spyr tarmarna ur mig var tionde minut. Sen blir han smittad själv till slut och måste stanna hemma en hel vecka, vilket givetvis inte är mer populärt när man annars som högst har en sjukfrånvaro på högst en dag om året.

Hans chef anser sig ha mandat att beskylla oss för att göra ett "fundamentalt fel", nämligen att hålla på och beblanda oss med folksamlingar. Vad i helvete vet han????? Hur fan kan han bara vräka ur sig något sådant??! Jag som har en sån jävla bacillskräck, på gränsen till OCD, som jag bara med yttersta självbehärskning har lyckats trycka ner sen jag blev mor (jag är så stolt över mig själv när jag ger min bebis kexbitar som har legat på golvet och när jag numera inte har med mig våtservetter överallt). Jag som isolerade oss till den milda grad i höstas och början på vintern att jag ramlade ner i en depression light på kuppen. Jag som låt bli att springa på köpcentran och öppna förskolor eller ens in i mataffären med dottern på grund av alla smittor! Och sen att bli anklagad... Jag var så nära att ringa och skälla ut karln. Smittan fick vi av dotterns kusin, han hade kräkts en gång på morgonen när vi alla i familjen sågs till en födelsedag, och sen ramlade vi alla ihop dagen därpå, en efter en efter en. Sen har sjukdomen aldrig försvunnit ordentligt utan återkommer och återkommer... Jag har i alla fall skaffat sprit och sanerat allt här hemma nu. Trött, trött, trött på isoleringen! Mitt nyårslöfte var ju att vi nu skulle UT och uppleva.

Nu känner jag mig riktigt välkommen till bebisträsket, liksom. På riktigt.

Insikt

Det är inte klokt -- vi har en bebis!!!!!

Vilken Internetleverantör?

Nu har jag slutligen fått nog. Det har inte varit annat än problem med vår Internetleverantör, vilket jag har skrivit om förr, sen vi skaffade abonnemanget för åtta år sen. Vad sägs om ett svar som "Nä, men det regnar ju!" när man ringer dem och klagar på att man inte kommer ut på nätet?! Jag har hundratals liknande historier. Orkar bara inte mer.

Jag vill byta Internetleverantör. Vilken ska jag välja? Vilken ska jag inte välja?

Julegranen dansas ut, ut, ut

Anteckning till själv: Nästa är ska jag inte vara så förbannat kreativ när det gäller att hänga dit glittret i granen! Det ska ju liksom tas bort också... *aj* Och i år var nog granen ovanligt, erhm, snarstucken. Det blir väl så när man reser ifrån den en vecka och struntar i att be grannen vattna den.

Nä... Tjugondag Knut har ju inte varit än... Men en, som sagt, snarstucken gran i kombination med en make som nu ska vara bortrest mycket samt en bebis som inte sover med mindre än mammas tutte klistrad i munnen och kräver att bli underhållen konstant dag, kväll och natt gör att det var lika bra att låta den åka ut nu. Granen pratar jag fortfarande om.

Och tja, man kanske kan säga att vi dansar ut granen för en gångs skull. Till Lennart Hellsings sånger.

Nyårsflummande

Darling, lillan och jag befinner oss hos pappa i skogen, utanför hålan där jag är uppvuxen. Här ska vi fira ett lugnt nyår, utan smällare, är det tänkt.

Pappa och jag var nyss, tillsammans med resten av den här lilla världen, i hålans Ica Maxi (placerad i det som då var urskog när jag växte upp). Det är en så otroligt märkligt upplevelse att befinna sig mitt bland en massa människor som pratar väldigt konstigt (Har jag låtit så??! Nääääää...!) och som ... ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka det utan att låta ... äh! Skit samma! Om jag säger så här: Jag borde verkligen känna igen dem, jag borde det. De allra, allra flesta i alla fall. Och med en enorm portion fantasi kan man föreställa sig hur de som är i min ålder såg ut för en femton, tjugo år sen, och då ser man i vissa fall vilka de är (vilka de en gång var?). Men de är så gråhåriga! :-o Och så tunnhåriga! Och så lönnfeta! Och har så dålig hy! Ringar under ögonen! Ingen hållning! Och de är omgivna av ett gäng ungar som gastar "mamma!" eller "pappa!", ungar som nästan är vuxna!!

Jag struntar i hur jag låter när jag beskriver dem så här. Antagligen är jag precis lika gråhårig och lönnfet själv numera. Annars skulle de väl ha hälsat?! För nej, jag hälsade inte jag heller. Det var bara ett par tre stycken jag var kreativ nog att kunna lista ut vilka de var över huvud taget. En av dem gick i min klass i nio år. Tänk, allt vi delade ... Och nu är vi såna kompletta främlingar. Och jag skulle aldrig, aldrig ha känt igen honom om jag inte för några år sen (ganska många år sen nu, antar jag) var på femtonårsjubileum sen vi slutade nian. Han är verkligen tunnhårig nu, och har mage. Han som var en av de snyggaste ... (Ja, jag gick verkligen på Återträffen. Det var en komplett absurd kväll, och en av de roligare i mitt liv. Faktiskt. Men det är en annan historia.)

Men underligt är det i vilket fall. För nej, jag går inte med på att jag ser ut som de. Visst, jag blekte inte sönder mitt hår på 80-talet, jag solade inte sönder mitt ansikte. Men har alla andra gjort det? Däribland samtliga som stannade kvar i hålan?! De tuffaste, de snyggaste, de som några år efter nian slitna traskade runt på stan med en hög ungar, alla med olika pappor? Och som är de som nöter stolarna på Maxi med sina breda bakar ... Och som allihopa heter Petra eller Sussie ... Ha ha! Vilka fördomar jag har. De baseras åtminstone på empiriska studier. ;)

Vad jag flummar. Jag är bara överväldigad av intryck och minnen och ... ja, fördomar! Tragikomiskt är ordet. Och på något underligt sätt tror jag att jag någon gång ska "komma tillbaka" hit, att jag fortfarande bara är på en tillfällig utflykt till Skåne, att jag har flyttat för att plugga, för att komma bort från den sociala kontrollen, från allt som är inskränkt och jobbigt och tråkigt, men att tiden snart är ute, att jag nu snart ska flytta "hem" igen, fast jag inte har någonting alls som håller mig kvar, inget annat än att pappa än så länge bor i närheten. Vad skulle vi göra här?! Här finns inga jobb, ingenting alls att göra vare sig som jobb eller på fritiden. Det är nog bara en liten nostalgisk röst i mig som försöker göra sig hörd.

Flummar var ordet. Nu får det vara nog med det. Nyårsmiddagslagande väntar, och före det ska vi väl ha i oss lite lunch. Lite stressande känns det allt att det redan är nyår, för det var så mycket vi skulle göra i jul, "när vi är lediga". Visst, älskling har inte jobbat, men lediga har vi inte känt oss, inte med huset fullt av folk. Nåväl, förutom 9--11 januari, när jag inte kommer att träffa darling alls, ska det nya året bli så mycket bättre. Inga fler depressioner, ingen mer isolering. Lillan och jag ska ut och upptäcka världen, jag har så mycket jag vill visa henne!

Here we go!!!!!!

Det ska bli mitt motto för 2008. Vilket är ditt?


Gott nytt åååååår!