torsdag, februari 22, 2007

Insnöade


Som vanligt med Skåne så kom all vinterns snö på ett enda dygn, och som vanligt blir det Kaos.

Igår eftermiddag körde jag tidigare hem från jobbet då jag hade hört vad som väntade. Både dit- och hemresan var ganska otäcka, med bilar som låg upp och ner lite här och var, men efter några år i Skånevinterns trafik blir man ganska härdad. Älskling skulle ha flugit utomlands på kvällen men hade först tänkt komma hem mellan jobbet och resan, men som tur var hade han packad väska med sig till jobbet för det var ju bara inte att tänka på att åka hem då...

Det tog över en timme för mig att komma hem, till stora delar gick det i 20--30 kilometer i timmen på motorvägen, och då ringde jag älskling och sa att han skulle räkna med minst en timme till flyget, att jämföra med 15--20 minuter i vanliga fall.

Han lovade att ringa när han var på flygplatsen, och det gjorde han. Bara det att flyget var inställt. Istället hade han en flight inbokad kl 6 på morgonen nästa dag (idag), men hotellen på flygplatsen var fulla så han visste inte hur han skulle göra. Så frustrerande!!! Jag bara kände för att ge mig ut och hämta hem honom men det gick ju inte.

Till slut beslutade han sig för att köra hem, jag sa åt honom att ta det lugnt och räkna med minst två timmar. Och det var vad det tog, cirka två timmar, mot en halvtimme annars. Han hade aldrig sett något liknande. Det låg lastbilar och långtradare huller om buller överallt, säkert 25 stycken på en kort sträcka. Det stora problemet är ju inte själva snön utan blåsten som gör en massa stora vallar överallt som man måste ta sats och lägga i väldigt låg växel för att komma igenom. Ja, plus att somliga inte riktigt har fattat att man ska anpassa farten efter rådande förhållanden, som vanligt...

Han kom hem i alla fall, sov hemma några timmar men gick upp klockan 03.50 för att åka till flyget igen. Jag sov dåligt när han stressade runt, och dessutom blev jag hungrig så jag gick upp med honom och ställde mig i köket och bredde några mackor. Han lyckades öppna ytterdörren och ta sig ut, dessutom pulsa sig fram till förrådsdörren och öppna den för att ta fram snöskovel, kvast och skyffel. Så var han söt nog att skotta fram även min bil och sen var han redo att köra. Puss och hej då och kör jätteförsiktigt nu, sen stod jag i köket och åt mina mackor.

På väg i säng igen kastade jag en blick på katterna i hallen. Varför stod de och glodde ut genom fönstret? Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Där stod älsklings bil med lysena på! Vad hade hänt? Han klev ur bilen och förklarade med skratt i rösten att han bara hade kommit några meter på gatan, sen hade han kört fast och fått backa tillbaka. Inte en chans att han skulle kunna komma någonvart.

Så det blev en dag hemma. Till min besvikelse hade en hel del folk ändå lyckats ta sig till mitt jobb, det beror ju helt på var man bor, vilka vägar man måste ta och hur det ser ut, men jag känner att de sviker mig medan jag sviker mitt jobb. "Vad mysigt!" sa min chef när hon fick höra att vi var hemma båda två, men älskling har lyckats jobba ändå med dator och telefon, så honom har jag inte fått mycket kontakt med idag, istället har det känts ganska meningslöst; jag har mest sovit och läst.

En promenad mitt på dagen hann vi dock med, vi pulsade runt, och då såg vi att cykelvägarna minsann både är plogade och saltade! Vad är det för prioritering?! Vår gata brukar aldrig plogas, och den är inte röjd nu heller. Istället får man vänta tills grannarna med sina suv:ar har kört fram och tillbaka och plattat till snön tillräckligt många gånger. Dessutom bor vi på helt fel sida vägen, alla vallar har blåst upp på vår tomt och runt den medan grannarna på andra sidan gatan knappt har någon snö på sin tomt alls! Utanför vårt hus ligger snön lårhög!

Det har snöat hela dagen och kvällen också, så det är ju inte mindre snö nu precis. Vi har dock skottat runt våra bilar så nu kanske vi kommer ut på den lite större vägen en bit bort, som är plogad. Återstår ändå att se hur vi gör imorgon... men jag har inga semesterdagar kvar att ta ut. Antar att detta inte räknas som giltig frånvaro; jag minns än vilket tjafs det var för några år sen när det var ett giftgasutsläpp nära jobbet och allmänheten förbjöds att gå ut. Polisen spärrade av så att de som inte hade hört talas om detta och ändå begett sig till jobbet inte kom fram utan fick vända. De i ledningen hade dock lyckats ta sig förbi genom att köra in på smågator och tyckte att alla vi andra var riktigt mesiga som inte hade riskerat liv och lem för att komma till jobbet: "Det var ju bara att köra runt!" Precis som om det handlar om en katt och råtta-lek med polisen! Barnsligt.

Nå, jag har ju bildbevis. Håll till godo.


Älskling har skottat men ändå fastnat.
Skrattar bara åt eländet och ger upp.
Klockan är strax över 4 på morgonen.



Snön bakom min bil är lårdjup.


På baksidan ser det ut så här.


Även grannarna är insnöade...


Här också.

5 kommentarer:

Anonym sa...

milda makter! :-)
snön har ju blåst omkring hejvilt här också, men det är ju inte lika mycket av den! fast man måste kasta sig mot ytterdörren om man vill komma ut ibland... :-)

Mona sa...

Du är klok du som tar det lugnt i vinterföret. Här fnyser folk åt ”skåningan begrip int dä här mä snön” samtidigt som de kör av vägen i vild förtvivlan. Vi har också mycket ny snö, det trillar ner mest hela tiden den här veckan, och E4 är osaltad eftersom det är så kallt. Det gör en speciell kurva lömsk. I dag åkte sex bilar av på samma ställe. Så jag tycker inte att de ska säga så mycket om Skåne och snö. Har minsann predikat i dag om att ”där nere blåser det faktiskt väldigt mycket mer så att det bildas vallar”.

Anonym sa...

Haha, sånt där väder med tokhöga vallar som bildas på sekunder (det var en halvmeterhög vall precis bakom en plogbil) har jag bara sett en enda gång, i Linköping. Jag vill minnas att jag lärde mig en sån sak som man bara lär sig om man är ung och galen: det enklaste sättet att ta sig genom vallarna är att hålla högsta möjliga fart. Håller man minst 70 kan man vara rätt säker på att komma igenom dem, däremot kan man inte alls vara säker på vart bilens nos pekar når man är igenom.

Naturligtvis var bilkörandet förgäves den dagen. Jag skulle på föreläsning och natuligtvis hade INGEN annan, inte ens föreläsaren, lyckats ta sig fram, trots att jag hade absolut längst väg till universitetet. De flesta hade på sin höjd tio minuters promenad...

Anonym sa...

ojoj - då ska jag inte klaga alls, här har det bara snöat pyttelite, lite pudrigt bara.

Anonym sa...

äh, nu är ni kinkiga. det är ju bara att PULSA till jobbet! eller linda in bilen i uppvärmd skumgummi(Uppfinnarjocke älskar den idén, lovar).

Men det är faktiskt vad de flesta boendes norröver som jag pratat med sagt:"Skåningar kan ju inte det här med snö, de kollar ut och undrar vad det är för vitt som faller från himlen" typ. Själv har jag betraktat det hela med stort intresse från femte våningen och pulsade i meterhög snö för att handla. jag älskar snö så jag klagar inte, jag pulsar gärna.