Inlägg
Lycka är att göra ett sånt fynd som jag gjorde idag!
Jag har varit så avundsjuk på dem vars föräldrar har sparat saker, kläder och lakan etc från när de var små. Tänk bara alla coola retroplagg från 70-talet, allt brunt och orange man hade! :) Min mamma har alltid slängt alla sina egna kläder, under min uppväxt var jag så irriterad på att inte få ärva några häftiga 60-talskläder, utom något enstaka plagg vi hade i utklädningslådan.
Pratade med mamma i telefon häromdagen och beklagade mig. Men hon trodde inte att allt var kastat, hon sa att jag fick åka till pappa och rota i hans förråd, ett gammalt oisolerat uthus. Då såddes ett frö till ett minne i min hjärna... Ett vagt, mycket vagt minne av att vi har gjort just det... Gått igenom pappas förråd och fått kasta en massa leksaker som var musätna och med musbon och små lortar i. Men... slängde vi verkligen allt...? Fanns det inte ett och annat plagg kvar som vi har sparat? Var kunde de finnas i så fall?
Igår rusade jag ut i garaget och letade. Nej, ingenting där.
Idag var det så dags för projektet Ta oss in i trädgårdsförrådet. Lite skottning så klarade vi det. Och där! Vilken skattkammare! En massa kartonger, visserligen ganska fuktiga men dock! Det stod saker som "Sparade barnkläder", "Leksaker" och "Dynga" på. Dyngan förtjänar en utvikning. Den kartongen har åkt med sen flyttarna på 70-talet. Mina föräldrar har kallat allt de inte riktigt vet vad de ska kalla just för "dynga", i alla möjliga sammanhang. I en flytt hade de hjälp av en flyttfirma. Flyttgubbarna visade stor förvåning över att få kånka på flera kartonger med -- dynga...! I detta fall visade sig "dynga" helt enkelt bestå av en massa gosedjur. Misse och Moje, både som handdockor och som vanliga dockor, bland annat. Drutten & Krokodilens efterträdare, kommer ni ihåg dem? :) Just nu ligger Misse i tvättmaskinen tillsammans med ett gäng andra i en 30-gradig mörktvätt, hon luktar allt lite fukt. Får se hur det går för Moje, Snobben och alla de andra, som har varit lite mer vita, att tvättas.
Kläderna då? Jo! En fyndlåda, en veritabel skattkista, verkligen! Och det roliga är att trots att mamma har typ världens sämsta minne så nog tusan kom hon ihåg samtliga dessa plagg när jag ringde och berättade! Inte bara kom hon ihåg hur de såg ut utan även vem som hade gjort dem (oftast hon själv men ibland mormor, farmor eller någon väninna till henne) och vem/vilka av oss syskon som hade haft dem. Jo för på den gamla goda tiden hade man ofta unisexkläder, det ni. (Nå, som ni ska få se så hade jag dock en hel del klänningar, tydligen.) Extra kul att hon kom ihåg dem eftersom de flesta är så små att jag rimligen inte kan ha haft dem i många veckor. Det måste ha tagit betydligt längre tid att göra dem!
När jag packade upp kartongen med påsarna i, jag hade senast jag såg dessa kläder varit förutseende nog att lägga dem i kassar innan jag stoppade dem i lådan, så forsade tårarna. Hormoner...! Men kläderna är verkligen ljuvliga, och så små...! I och för sig var jag ju mini också, inte mer än 47 cm och vägde bara drygt 2 kilo.
Jag hade aldrig på allvar vågat tro att vi någonsin skulle få användning av dessa kläder. Det måste vara därför jag helt enkelt hade förträngt deras existens, för det kan inte vara mer än ett och ett halvt år sen vi hämtade hem dem från pappa. Här är de:
Uppifrån, fr v: orange! Overall, set med hjälmmössa,
klänning och underbyxor. Något slags skärp. Och en
toppluva?!
Uppe t h: gult! Åkpåse och ett par klänningar, den
nedre med fransar runtom hela ryggen.
Mittenraden t v: brunt! Överst något slags förklädes-
klänning, sen en yttepytteväst, en västklänning,
en tja, vad kallar man det? Något slags sparkdräkt?
Därpå en exakt likadan pyttig väst, och lika liten.
Är det dockkläder, tro?
Mittenraden t h: rött och blått! Västklänning
(samma mönster som den bruna), skjorta, miniliten
väst (har nog bror haft) och så ett förkläde (som
egentligen snarast är orange och rosa i olika
konstellationer).
Längst ner t v: blått! Sammetsklänning som farmor
har köpt, klänning med ränder och klänning med
påsydda blommor.
Längst ner i mitten: grönt och brunt! En klänning
och en hängselklänning.
Länst ner t h: vitt! En sjömansklänning sedd bakifrån,
en klänning med ärmar som änglavingar och två
hjälmmössor till.
14 kommentarer:
Men, alltså, åh, bara, WOW!!!!!
Jag tycker att dessa kläder ska ställas ut på museum. De är fantastiska!
Jag har också kvar ganska mycket från när jag var liten -- men har inte använt dem på mina barn över huvud taget eftersom (mina) gamla tiders kläder inte är elastiska.
Oh.... det var sådana lådor som damp ner hos oss, när jag väl blev gravid. Rena julafton!
iac: Visst är de fina! :)
lotten: Risken är att de bara kan användas just för att ställas ut. Ja, dels pga bristande elastiskhet kanske, dels och framför allt pga lukten...! De stinker verkligen gammal fuktig källare. Hoppas, hoppas, hoppas att man kan handtvätta och vädra bort det, annars gråter jag.
mamse: Visst är det fantastiskt!
Mini-Crrly kommer ju att bli den snyggaste bebisen som har skådats! Den bruna hängselklänningen längst ned i mitten är min favorit!
Lukten förresten: Om den inte går bort med tvätt och vädring så kan du testa att blötlägga kläderna i vatten med rätt mycket ättika i. Och sen tvätta dem igen förstås! Är de i bomull så brukar de tåla det.
helena: :) Jag kan bara inte bestämma mig, jag gillar allihopa näöstan lika mycket, men hängselklänningen ligger bra till, liksom overallen, åkpåsen och västklänningarna. Och det orangea setet. Bara för färgen.
Tack för ättikstipset!! :) Vet dock inte vad de är gjorda av, måste fråga mamma...
Åh!
Så fint! Jag undrar om min mamma har sparat något... Jag vågar inte fråga.
Min svärmor har kastat allt. Hon rensade ut det sista för något år sedan, och sparade bara en utstyrsel per barn. Denna ramade hon in tillsammans med ett foto på barnet i de kläderna, och det blev jättegulligt. Vi har hustruns på väggen här hemma.
Detta var ju roliga grejer! Man vet aldrig vad man hittar i gamla lådor. :)
He, he Misse och Mojje hade jag också som barn men de fick åka på soptippen tillsammans med en hel massa andra gosedjur i samband med att min far flyttade från ett megastort hus till ett ganska litet pörte. Dessvärre tror jag aldrig att min lillasyster kommer att förlåta mig för att jag slängde alla våra gamla malätna kramdjur i samband med den flytten... hon ville ju att hennes barn skulle få leka med hennes gamla kramdjur (snyyft, snyft). Men med tanke på mjukisdjurens skick så besparade jag nog mina syskonbarn att drabbas av diverse knepiga sjukdomar, allergier och dammchocker. Otack är världens lön - suck!
Hej på dig tjejen!
Har inte läst din blogg på ett tag, så jag har inte "sett" att du bär på passagerare. Vill bara säga stort GRATTIS och önska lycka till! Ska själv få mitt fjärde vilken dag som helst, det blir en liten James enligt senaste UL.
Kul att se bilderna med kläderna, mamma hade en massa sparat efter mig också, både kläder och leksaker, så en del av det kunde jag använda till lilltjejen. Även min gamla docka Drutten som jag släpade med mig överallt finns kvar :-) *kram* Callandra
Ååååå vilken skatt.
Din mamma och min mamma måste ha handlat på samma affär och använt samma mönster för lådan hon fiskade fram med mina gamla saker var en nästan kopia av dina.
Är du möjligtvis född 1972?
Men det jag upptäckte var att resåren dött i de flesta plagg och måste bytas. Nu fick ju jag två grabbar så det mesta har förblivit oanvänt, men det finns kvar till den dag mina barn får flickor! ;-P
aequinoxa: Gullig idé att rama in!
baudelaire: Nä, det var en glad överraskning!
wandus: Haha, vad tråkigt! Jag sparar det mesta vi har hittat nu så får mina syskon själva se med egna ögon nu i helgen att det inte går att spara alla äckliga gosedjur! :)
Hej callandra, jag visste inte ens att du läste min blogg! :) Bf snart?! Vad spännande! Lycka till!! :)
c: Sammanträffande! Jag är inte född -72, men nästan...! ;)
I de här plaggen finns ingen resår, utom de orangea underbyxorna.
Jag har handlat lite på www.dunnis.se, finns en del retrogrejor där...:)
Skicka en kommentar