Skriva, skriva, skriva

Igår träffade jag en ung författare ... och blev påmind och inspirerad. Tankarna och drömmarna om att skriva bubblade upp med full kraft. Varför trycker jag ner dem? Varför har jag tryckt ner dem så länge, i så många år?

Visst, jag skriver, här, annorledes på nätet samt i jobbet. Men inget "vettigt" liksom. Vad nu vettigt är -- jag har ingen aning om vilken del av mig som ska skriva ens, den "seriösa" eller den flamsiga. Kanske båda. Men man kan ju inte skriva något seriöst med flams i. Då blir ju alltihopa per definition flamsigt. Eller?

Jag har ju alltid älskat att skriva, men har inte (mer än i huvudet) skrivit någon bok sen den jag författade när jag var fyra år och som handlade om Olle som klädde ut sig med sin lillasyster och sen åkte med hela familjen till farmor och råkade ut för en del äventyr på vägen. Ett mästerverk, givetvis! ;-) Hade jag en skanner så hade jag tryckt upp den under näsan på er, hehe.

Jag skrev alltid de längsta och mest spännande och roligaste uppsatserna, de lästes alltid upp, jag fick skriva grejer till skolkabarén, jag har överösts med beröm, bara fått lovord ... så varför låter jag inte allt flöda fritt, varför har jag inte fortsatt göra det, bara på kul, hur kan man bara få en massa prestationsångest över alltihop?! Så jävla värdelöst liksom.



Min senaste bokidé bara ska jag sätta i verket. Den ska bli av. Jag förstår inte varför jag alltid skjuter upp allt till den grad att det blir inaktuellt, antingen av samhälleliga skäl eller helt enkelt för att jag aldrig skriver upp något utan istället glömmer alla idéer och uppslag.

Dumt, så dumt.

Jag ska skärpa mig. Ehum.



Kanske borde jag se till att få gå på kortison igen?! När jag gjorde det en kort period, för drygt tio år sen, såg mitt dagsschema ut ungefär så här:

Upp klockan fyra på morgonen, åt tre stora äggmackor + gröt. Storstädade lägenheten. Åt en andrafrukost: fler mackor. Påbörjade samt avslutade läsningen av en hel roman. Väckte min man, som gick till jobbet. Åt dessförinnan frukost med honom: fler stora äggmackor. Började planera för lunchen. Handlade till lunchen. Funderade under tiden oerhört intensivt på massor av saker, tankarna och infallen forsade oupphörligen fram i skallen, bland annat manusidéer och uppslag till uppfinningar av alla de slag.

Gick hem och tillagade lunchen. Åt. Mycket (man får en oerhörd aptit av kortison). Läste under tiden fler böcker samt dagstidningen. Tankarna rusade hela tiden runt samtidigt. Diskade. Började planera för middagen. Läste lite till samt gick på stan för att hämta ut ett paket. Drabbades av en skrämmande paranoia från ingenstans, var tvungen att smyga längs husväggarna och klarade knappt av att gå in på posten och ta en nummerlapp. Efter att jag tagit nummerlappen gick jag ut och stod och tryckte runt ett hörn och såg in genom fönstret på nummerdisplayen, det var jättejobbigt att gå in och hämta paketet.

Gick hem och öppnade paketet. Skrev brev på datorn (hade dock ej internet på den tiden). Läste lite till. Samt åt. Mest mackor igen. Brottades med alla galna infall i skallen, skrattade åt en del, skrämdes av andra. Ringde kompisar och mamma. Välkomnade mannen hem från jobbet, åt med honom. Diskade, for runt och plockade och fixade. Läste lite till. Var uppe halva natten. Klarvaken. Med tankar som rände och rusade och ramlade runt.

Gick upp klockan fyra.

Etc ...


Vad jag inte gjorde:
Sov tillräckligt.
Vilade.
Mådde bra. Nävisstja. Jag ska nog inte ta kortison igen ... Måste klara av självdisciplinen och uppbåda energin och skrivarlusten ändå ...

crrly-bok!

Jag har förresten hittat den ultimata crrly-boken: måste ha! :-)

Det här bara: "... confessions from curly gurls, advice to take to your stylist. And for gurls seeking their inner curl, compassion and encouragement to let their hair break free-and to put the fear of frizz behind them forever. Because from now on there's no such thing as a bad hair day.


Yeah!

Flytgolv

Nån mer som tycker att begreppet flytgolv är oerhört fantasieggande?!

crrly är nyttig

WOW, jag har ingen bärfisunge längre, en som ständigt klänger och ständigt vill bli underhållen, så nu kan jag med lätt och gott samvete säga till alla som liksom jag har haft det så: Det går över! :-)

Istället kutar hon omkring och pladdrar glatt om "momo", "Telma" och "Data" i sin (min gamla trasiga) mobiltelefon (samtalen handlar alltså om, i tur och ordning, mormor, Selma [stora katten] och Saga [lilla katten]), medan jag kan göra vettiga, nyttiga saker som att beställa klipp och färg hos Big Hair Mama (ekofrisör i Malmö, yeah!! Jag sviker inte Joshua men jag begriper inte riktigt var han håller hus nuförtiden) samt baka! :-) :-)

Ja, hrm, nu vet ju alla som har följt mig ett tag att jag nog inte ska våga mig på några avancerade projekt, men jag har iallafall just gjort Chokladkexbitar ur Vegolandet Veganias kokbok -- med benäget bistånd av min dotter! :-) Vi ska nämligen åka in och hälsa på på min gamla arbetsplats i eftermiddag, och då vill jag ha med något gott till fikat. Just bara för att det är så olikt mig!

... Sen har jag ju inte påstått att det blev gott ... och det återstår att se, för smeten står och stelnar i kylen just nu. Jag gick inte riktigt efter receptet, för hur vet man ungefär hur många digestivekex 150 gram är, när ens paket på 400 g redan är öppnat och man inte ser hur många kex som redan är uppätna? Dessutom var min chokladkaka bara på 100 gram, inte 200... Och sirapen hällde jag på känn direkt ur flaskan. Så, som sagt, det återstår att se hur resultatet blir!



Recept Chokladkexbitar:

50 g vegetabiliskt margarin
2 msk sirap
200 g choklad
150 g digestivekex, i små bitar

Smält margarinet och sirapen i mikron eller i en kastrull på spisen. Bryt chokladen i bitar och blanda i. Rör tills chokladen smält helt. Blanda i kexen. Bred ut blandningen i en oljad eller smörpapperklädd form, ca 15x20 centimeter stor. Låt stelna i kyl. Skär i rutor.

(Hämtat ur Veganias kokbok)

Stoppa tiden!

Kan ingen stanna tiden nu, just så här vill jag nog ha det i evighet tror jag, värmen (som i och för sig just är på väg bort för den här gången, verkar det som), allt som blommar: min magnolia! Rapsen som har blommat i över en vecka nu! Alla fruktträden! Ååh. Det är så makalöst, magiskt, andlöst vackert, och allt roligt bara rasar in och ramlar över mig. Här, nu, vill jag vara. Alltid.

Inte minst också vill jag göra en liten paus när det gäller Mini-crrly, den här tvåårsåldern är sååå ljuvlig, hon är inte alltför trotsig än (*host*) men pladdrar och busar och far runt och har en massa kul funderingar i sin lilla lockiga skalle, hon är fantastisk och sprallig och glad och full av roliga upptåg -- och härmas! Så vanvettigt roligt. *hur förälskad som helst*

Slånbär vid havspromenad

i slutet av april.

Mitt japanska körsbärsträd!

Min magnolia!

Utslagen redan runt 25 april!

Idyll

Vi tillbringade påskledigheten i en idyll. Något annat kan man inte kalla det.









Skog! Blåsippor!




Spegelblanka Vättern
med skärgård.









En and tittade förbi.






Bilderna är inte mixtrade med förutom förminskade (och ett halvhjärtat försök till vattenstämplade ... Sno inte bilderna tack, de är mina!). De är klickbara.







Det här (nedan) måste väl platsa som en av Sveriges vackraste skolgårdar? Runt den röda hinken (före .com) är det fullt av både blå- och vitsippor. Skog, liksom! (Säger sydvästskåningen som ständigt längtar efter äkta trollskog...) Massor av träd! Pinnar! Stora klätterstenar! Och utsikten sen! Över åkrar, ängar, hagar, berg och lantgårdar! crrly blir sååå romantisk.

Minicrrly ägnar sig åt en favorit-

sysselsättning på den otroliga

skolgården.

Morgonvims

Å, det är samma sak varenda gång jag ska lämna mini-crrly på dagis på morgonen, tur att jag inte gör det så ofta: jag glömmer alla mina egna saker. Oftast är det glasögonen eller stämpelkortet, idag båda delarna. Jag kom minsann ihåg att packa ner andra kläder till dagis, galonbyxor, tröjor och sneakers, gudbevars, istället för overall och vinterkängor. Men det är som om min hjärna bara får plats med ett visst antal saker åt gången; följaktligen blir det liksom inte rum för mina egna saker. Prioriteringar, prioriteringar.

Ah, jag får väl klara mig. *gnuggar ögonen lite*

Fler perspektiv

Idag träffade jag några människor som jag inte har sett på cirka 25 år. (Tjugofem år!) De gjorde glada miner och tjoade förtjust och kastade sig om halsen på mig medan de skrek mitt namn rakt ut. Jo, det var kul att träffa dem. Men det var ganska överrumplande. Att jag skulle kastas tillbaka i tiden så där, det var helt oväntat. Dessutom kallade de mig för mitt gamla namn, efternamnet då alltså. Det kändes mycket mystiskt. Som om det var någon helt annan person. Men det var det väl till stor del också.

Rätt roligt ändå. Att uppenbarligen göra intryck på folk på det viset att de 25 år senare blir så glada och spralliga när man möts igen?!

Perspektiv

Jag upptäckte idag att det var hemskt nyttigt att gå en ny promenadrunda istället för som vanligt bara runt nere vid havet. Det finns ju faktiskt här i hålan mängder av fula hus, gamla hus, slitna hus, skruttiga hus, och inte alls bara de där tjusiga jättepalatsen... Det kan nog vara bra för mig med alla fördomar att tänka på! ;-)

Snacka om aprilväder förresten. Från tjugo grader, strålande sol och totalt vindstilla igår till igenmulet, isvindar och åtta grader "varmt" idag. Brr.


Ja, det här med hus. Vi ska på visning idag, bara på kul. Men åh, vad vi är trötta på mycket i det här huset. Drömhuset (snyft). Där vi skulle bo för alltid. Där vi trivs SÅ mycket. Men där vi nu också har insett hur otroligt opraktiskt det är. Hur få rum vi har. Hur mycket outnyttjad yta. Hur enorma uppvärmningskostnaderna är, trots utbytt värmesystem. Och en jättepool! Som bara är där. Som inte används, nästan. Som kyler ner hela huset. Som kräver skötsel... Vi behöver också verkligen byta alla fönster och dörrar. Allt bara rasar sönder. Nytt kök, ja tack. Till och med mini-crrly blir vansinnig och står och sparkar på köksluckor som inte vill gå igen helt.

I huvudet snurrar det. Massor av tankar hit och dit. vi med våra projekt. Räcker det inte med adoptionen, liksom?! Nej, det som krävs nu är antingen en helrenovering/ombyggnad eller en flytt. Flytt?! Ångest. Vi har hittat ett nytt Drömhus, ett nybyggt. Men läget är inte perfekt. Så nej... Inte nu.

Jag har insett att jag är trygghetsnarkoman. Jag är ingen avhoppare och jag håller gärna fast vid det jag har. Samma karl, samma jobb, samma hus. Samma land. Ja, ungefär så. Mer och mer för varje år, känns det som.

Ja, herregud, vi får se vad som händer. Stora grejer är i alla fall på gång...

Fredag!

Jag måste nog lära mig -- igen! -- att säga nej lite mer till saker, tror jag. Att sova och sånt känns bara jäkligt överskattat just nu när det händer så himla mycket kul jag vill vara med på hela tiden. Nattsudderi hemma och borta, och skojiga aktiviteter av vitt skilda slag såväl tidigt på morgonen som senare på dagen, kvällen eller natten.

Ikväll är det Chicks on Speed som gäller!!! Ska det bli kul eller ska det bli K U L ??!! Senast det begav sig var det ett jäkla röj, hej och hå, publiken skuttade upp på scenen och härjade, dansade och sjöng, crrly snubblade över en liten högtalare och flööööög, men blev liksom nerplockad uppifrån luften av en söt tjej som var så cool och bara fortsatte dansa med crrly, weeeee.

Häng med ikväll och b u s a !!! :-)

Världens godaste choklad

Hur god kan en choklad vara egentligen?! Divine Dark Chocolate After Dinner Mints smakar alldeles fantastiskt ljuvligt. Och är vegansk! Och rättvisemärkt! Helt sanslöst bra.

På hildur.se kan man läsa bland annat följande om Divine:

Divine choklad görs på de finaste bönorna från kooperativet Kuapa Kokoo i Ghana.

---

Kuapa Kokoo
För att möta hotet att förlora sina hem under Ghanas liberalisering av kakaomarknaden under 1993 gick en grupp av visionära bönder ihop och startade ett kooperativ. Kooperativets mål var att samla in och sälja kakaon för medlemmarnas egen vinst. Uppbackade bland annat av av Twin (en engelsk Rättvis Handel-organisation) startade de kooperativet som fick namnet ”Kuapa Kokoo” som på det lokala språket twi betyder ”De goda kakaoböndernas företag”.

Deras motto är ”Pa Pa Paa”, vilket betyder ”Det bästa av det bästa av det bästa”. Organisationen är gjord av och är till för kakaobönderna själva och deras mål är:
· Ökat inflytande och representation för bönderna.
· Social, ekonomisk och politisk ”empowerment”.
· Ökat inflytande för kvinnor i hela organisationen.
· Ekologiskt hållbar produktion.


Denna underbara choklad hittar du på Astrid och aporna i Malmö och hos någon av The House of Fair Trades återförsäljare (exempelvis Världsbutiker).


Tack, Kattalena, för chokladen! :-) Det finns faktiskt, tro det eller ej, lite kvar fortfarande! Jag är typ bäst i världen på att njuta sakta, lite i taget, av sånt här!

Vem fan har snott min mössa??!

Till dig som någon gång mellan den 25 mars och 1 april stal min svarta, varma Thinsulate-mössa ur en kundvagn utanför ett Ica Maxi-varuhus i norra Skåne:


Mössan var svettig, jävligt otvättad och äcklig och dessutom fullsmockad med loppor och löss!!!









Jag behöver fan min mössa, det blir ju aldrig varmt. Jag fryser.

Avstängningstimmen

Om knappt en timme börjar den. Earth Hour. Som går ut på att få alla världens makthavare att fatta att vi måste skärpa till oss gällande missbruket av den enda planeten vi har. Mellan 20.30 och 21.30 låter vi alla lampor vara släckta. Och kikar ut för att se vilka av våra grannar som är totalt ignoranta och vilka som bryr sig... ;-p

Även förvirrade *host* crrly ska alltså försöka komma ihåg detta. Antar att det betyder att man ska stänga av tv och dator också. Vad man då hittar på... Tja. Jag kommer antagligen att gå och lägga mig faktiskt. Det blir ju nämligen sommartid inatt också, och eftersom mini-crrly imorse fick för sig att vakna 05.15 så vågar jag inte tänka på vilken tid hon därmed antagligen kommer att vakna imorgon bitti/inatt...

Biltrubbel

Igår hände en sån där knasig sak som det är typiskt crrly att råka ut för...

Jag hade just hämtat mini-crrly på dagis, och vi befann oss i bilen på parkeringen utanför förskolan. Ungen ville leka när vi gick ut från dagiset men jag hade inte satt på henne overallen så hon fick inte vara ute så länge när vi var på väg till bilen. Lite gnäll och gnöl, och än värre blev det när jag satte fast henne i bilstolen. Nå, jag lät mig inte stressas (så mycket) av det utan grejade för att få fast det lilla barnet i bilstolen.

Medan jag höll på med det stängdes plötsligt bildörren på min sida, av den kraftiga vinden. Jag satt på snedden på den lilla trånga platsen i baksätet som blir kvar på varje sida där bilstolen i mitten tar mycket plats, och min långa jacka hängde till hälften utanför bilen när dörren for igen.

Jag drog reflexmässigt i jackan men den satt fast. Då försökte jag öppna dörren, men det gick inte. Den satt fast! Och jag satt fast i den! Min första, omedelbara tanke var att krångla mig fram till framsätet för att få tag i telefonen för att ringa darling (varför tänker jag alltid så?!), men vad hade han kunnat göra, flera mil bort?

Nå, fram till framsätet måste jag ändå, det var enda sättet att ta sig ut, insåg jag. Jag lyckades som tur var tänka bort cellskräcken! Det var nästan det bästa av allt.

Dottern hade tröttnat helt och börjat skrika, och samtidigt som jag försökte lugna henne krånglade jag mig ur jackan och därpå stövlarna, som var alldeles för stora för att jag skulle klara av det jag nu hade föresatt mig. Därpå vidtog en mycket speciell operation, där jag på grund av att det var så himla trångt fick typ hoppa bock sittande, över lillan i bilstolen och sen liggande utefter taket kravla/åla mig ner i framsätet (hur jag lyckades är mig en gåta) och därifrån öppna förardörren och tassa ut i strumplästen för att kunna rycka upp bakdörren där jackan satt fast!

En aning fånigt kändes det med alla andra dagisföräldrar och -barn runtomkring men ganska knasfnissigt också. Jag undrar vad mini-crrly tänkte; hon tystnade i alla fall när jag gjorde mina speciella åthävor för att lyckas ta mig ner i framsätet och sen dök upp utanför bilen, öppnade bakdörren vid henne och började klä på mig stövlar och jacka igen.

Nu ska jag strax till dagis igen, får se vad jag kan bjuda på för fredagsunderhållning idag... ;-p

Varför man inte ska lita på stavningskontroller eller Om gos

Här sitter man (crrly) och författar ett högst seriöst mejl till sin dyre make, där man använder ordet gos, och se! Det kommer fram en liten röd läbbig mask och lägger sig under detta uttryck. Gillas ej. crrly högerklickar på gos för att se vad stavningskontrollen i mejlprogrammet istället föreslår och får fram:

Glos
Gnos
Gods
Gols
Goms


Efter lite klurande tror hon sig nog kunna bilda meningar med samtliga dessa ord, men hur kan gos inte gillas?! Hur kan denna för mänskligheten så betydande, ja livsavgörande, aktivitet så totalt ignoreras av ordlistan?!

crrly vill ta ett snack med datanörden som har skapat stavningskontrollens ordlista. Det vill hon. Hon kan sträcka sig så långt att hon till och med kan visa denna datanörd exakt hur betydelsefullt gos är! ;-)

crrly med dotter på museum

Måste bara visa en cool bild. Naturhistoriska mueet i Göteborg, crrly med dotter poserar.

Tittut!

Museet var en succé bland stora och små människor, men vad läskigt det var med alla mördade djur. Många av dem var bara några timmar gamla när de dödades! Otäckt, tycker crrly som alltför väl lever sig in i situationerna kring dessa djurs födelse och därpå alltför snara död. Minizebran, vilken söt liten art, vad heter den, tro? tänker crrly glatt och travar fram till skylten... och läser att den blott är några timmar gammal. Så jävla fegt. Kolibrierna med namn längre än dem själva, ett helt pyttelitet bo med miniunge i -- torkad, isch.

Elefanten var JÄTTE-stor. Bild kommer kanske...

Mejl med myter

Så mycket händer här att jag bara har fullt upp att leva livet och inte hinner skriva om det! :-)

Nyligen dök plötsligt och oväntat spöken från det förflutna upp och brakade rakt in i mitt liv; så passande då att jag samtidigt fick ett mejl som gjorde mig så oroad att jag var tvungen att ta itu med det istället för att förfalla till grubbel... Mejlet var från en släkting i en stor och mäktig nation (gissa vilken), där de har fått för sig otäcka saker om oss och hur vi har det i vårt land. Släktingen var mycket bekymrad, och det blev jag också -- över släktingens och hennes landsmäns världsbild.

Jag vidarebefordrade hennes mejl till ett gäng noga utvalda vänner för att be om hjälp att bemöta detta, och svaren jag fick av dessa mina fantastiska vänner överträffade alla mina förväntningar. Jag fick ta del av forskning och statistik, ett helt gäng jättebra länkar och tidningsartiklar. Jag översatte en del av det så gott jag kunde, la till några personliga anmärkningar och synpunkter, skickade mejlet till släktingen och höll andan. Jag kunde bara inte förhålla mig saklig och neutral! Men vad svårt det är. Jag vill absolut inte att dessa släktingar ska försvinna ur våra liv, oavsett om de har en del hårresande värderingar. Tänk om de nu skulle bli jätteupprörda och avsky oss...

När jag fick svaret av släktingen kunde jag andas ut. Hon skrev att hon var väldigt lättad över vad jag hade att säga och att hon ju vet att man aldrig kan lita på nyheterna eftersom de alltid är så vinklade. Men tyvärr finns det de som inte tänker som vi och som går in för att upprätthålla lögner. Ingenting kan ändra på våra känslor för er, avslutar hon. Vilken oerhörd lättnad!

T A C K, alla ni kloka och fantastiska vänner, för alla praktiska råd och tips angående hur jag skulle skriva (känslomässigt såväl som grammatiskt) och för all statistik och alla nyttiga länkar. Inte minst också för att ni engagerar er så och lägger er dyrbara tid på att hjälpa mig! Ni är underbara.

Get away

Min lilla list igår kväll funkade, det var bara två bilar på hela den stora Maxiparkeringen, gissa hur ödsligt det såg ut. Det måste vara jämförbart med att komma vid 22-tiden en nyårsafton eller så. Inne i affären stod Securitasvakterna och de butiksanställda och hängde och småsnackade, de hade inte mycket att göra! Förutom några snorungar i entrén när jag gick ut var det bara ett par andra kunder där inne. Så skönt!


Nu känner jag mig geteförkyld, så nu måste jag gå och knyta mig.

(Jag har faktiskt haft en brevvän som stavade alla "jätte-" så. Getesnyggt. Getekul. Getebra.

Getesmart?!

Jodå, hon var från Lindome, så visst kan det ha varit ett utslag av sällsynt usel göteborgshumor, men jag tror inte det faktiskt.)

Kvällsnöje

När måste vara den ultimata tiden att åka iväg och storhandla för att slippa allt folk?

Nuuuu!!

*rusar*

Eftermiddagsgodis

Jag hittade en sån här i köksskåpet. Hooray. Sackeus Eguale extra mörk. Mmmmm.

Hela familjen går ut med geten

Skönt att bakslaget med snö (!) häromdagen nu är ett minne blott. Idag skiner vårsolen och gör så att det är hela åtta grader varmt i skuggan. Vi gjorde imorse en rolig utflykt till Zoogiganten mellan Lomma och Hjärup och köpte kattmat och kattsand men hälsade framför allt på alla de fina djuren: getterna, grisen, kaninerna, fåren, papegojorna och fiskarna. Mini-crrly pussade getterna på nosen. Gulligt. Den stora getabocken (på bilden nedan) nös mig från en decimeters håll rakt i munnen. Mindre gulligt. Det smakade ungefär som getter luktar, kan jag meddela.





Förkylda geten.



Söt-E med familj kom också dit, så himla kul att träffa dem!


Sen åkte vi till Net on Net och köpte en kombinerad mp3- och cd-spelare åt svärmor. Nästa helg är vi i Göteborg på disputation och då är det mycket att fira: svågern disputerar, hans sambo fyller år, de har dessutom då varit tillsammans i tio år, och så fyller hans mamma år. Förutom cd-spelaren får svärmor en fotobok med bilder av hennes numera avlidna hund. Svågern och svägerskans presenter är mest en massa böcker, fina presentböcker om foto, resor, mat och musik, deras stora intressen. Det ska bli så kul att åka dit! Vi ska bara hålla oss friska ...

Fredag!

Ojojojojoj, vad jag inte skriver något här. Var ska jag börja?! Jag kan skylla på en extremt (?!) långdragen bihåleinflammation som började någon gång i januari och som jag inte har blivit av med förrän nyss med hjälp av diverse häxknep och två penicillinkurer, ja, och så har jag ju haft maginfluensa och av penicillinet hände det här samt att man ju ofta får ganska kass mage av det. Tjo, liksom.


Men jag håller humöret uppe ändå!

Jag har jobbat i några dagar nu och har så ont i halsen när jag kommer hem!! Stackars mina kolleger, jag har kommit på att när jag väl är där (jobbar ju bara femtio procent nu) så pladdrar jag ihjäl dem. De som ska försöka sig på att läsa texter noggrant, och så står (skuttar, rusar, vimsar) det en crrly runt där och flamsar och tramsar oavbrutet. Vad skönt det måste vara för dem de dagar jag inte är där!!

Jag ska berätta mer snart om allt kul jag har på jobbet. (Jag skriver jag, för jag kan faktiskt inte svara för hur roade mina kolleger är! ;-)



Fredagskvällsstatus: Darling och lillan leker i badet. Supergod mat puttrar på spisen. Jag sitter här med lite Merlot och vinägerchips. Mmmmmm.

Inget bajs utan ord -- ordbajseri

Jag hade tänkt skriva ett helt fantastiskt inlägg om bajs idag men står över eftersom den trevliga, familjevänliga sidan där jag hade tänkt göra det inte behagar fungera just nu. Aj aj aj. Och vad crrlys läsare anbelangar besparar jag er det!

I stället måste jag ju såklart utmana er på ordtestet jag just hittade på Expressen: Har du koll på svåra inredningsord?

Svåra och svåra, det vet jag ju inte om jag håller med om:


Du fick 10 rätt av 10 möjliga

Grattis, du har full koll!

7231 personer har gjort testet.

Så här har andra svarat
0 rätt 1 %
1 rätt 0 %
2 rätt 0 %
3 rätt 0 %
4 rätt 1 %
5 rätt 2 %
6 rätt 6 %
7 rätt 13 %
8 rätt 25 %
9 rätt 32 %
10 rätt 20 %

Du då?

Blekta läppar?

Försöker läsa min egen blogg men jag ser inte mina inlägg, bloggen ser tom ut, så störigt!

Jag kom nyss på att jag tyckte att dotterns läppar såg så bleka ut när jag hämtade henne på dagis för ett par dagar sen. Skulle googla på vad det kunde vara symtom på, men på "bleka läppar"! fick jag givetvis bara en massa makeup-tips!! Herregud. Nej tack...

Regnbågsfamilj to go

Ojojoj, det händer så mycket här, både skitjobbiga och alldeles fantastiska saker, men jag hinner ju aldrig med att skriva, och allt vill jag inte skriva om här heller. Ofta inkluderar allt det tunga och allt det skojiga det andra än mig och jag vill ju inte lämna ut andra här.

En sak, en otrolig grej, som jag dock vill dela med mig av är att vi idag blev godkända som adoptivföräldrar!! Japp, OK-stämpeln satt som en smäck i baken och om några år ska vi kunna få ta emot mini-crrlys syskon. Det känns helt fantastiskt, ganska overkligt men så vansinnigt kul.


För redan för ett par år sen skrev jag ju här om min kommande önske-regnbågsfamilj. Så ja. Nu har vi första steget avklarat.


Bara resten kvar ...! ;-)

Samlade fakta om vinterkräksjukan

Inte aktuellt i vårt hem just nu, men det lär det ju snart bli igen ... *luttrad* Kolla, vad jag hittade! Tack, Serendipity!


Samlade fakta om vinterkräksjukan

"Det förekommer så många frågor, gissningar, spekulationer och felaktigheter kring vinterkräksjukan (VKS) här på FL. Därför har jag samlat fakta i denna tråd.

Det är extra aktuellt i år, då vinterkräksjukan slår nya rekord i Sverige:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/smis-nyhetsbrev/norovirusrapporter/sasongen-2009


Vinterkräksjukan är en virussjukdom orsakad av noroviruset. Detta är en undergrupp inom calicivirusfamiljen. Även ett virus som heter sapovirus hör till samma familj. Så här ser viruset ut:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/calicivirus-noro-och-sapovirus

Andra virus som också orsakar maginfluensa är astrovirus, adenovirus och rotavirus. Rotaviruset drabbar främst små barn upp till 2 års ålder som långvariga (6-7 dygn) diarréer samt kräkningar. Vuxna är oftast immuna, man kan få lite diarré. Astrovirus och adenovirus drabbar främst barn i dagisåldern. Vuxna kan drabbas, men oftast inte lika svårt.

Immunitet
Noroviruset (VKS) drabbar både barn och vuxna eftersom man inte utvecklar någon långvarig immunitet mot detta virus. Forskning har inte ännu kunnat fastställa hur länge man är immun efter att ha varit sjuk, men mellan 14 dagar och ett par månader är vad som är troligast, enligt Kjell-Olof Hedlund, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet. Man kan alltså inte själv bli sjuk igen av samma virus när man precis tillfrisknat! Samma virus kan inte återsmitta ett barn som just tillfrisknat och kommer tillbaka till dagis. Däremot finns det flera olika genotyper av noroviruset, och man blir endast immun mot just den typ som drabbat en! På dagis kan det gå runt flera olika typer av norovirus samtidigt.

Inkubationstid
Från det att du blivit smittad till det att sjukdomen bryter ut går det 12--48 timmar, med ett medeltal på 30--34 timmar.

Hur länge smittar man?
Man är dessvärre smittsam mycket länge. Innan man kan återgå till arbete eller dagis bör man ha varit helt frisk -- med normal avföring och ha ätit vanlig mat -- i 48--72 timmar. Får man en diarréattack eller kräks igen är det bara att räkna sig som sjuk igen. Det är inte ovanligt att man har en "frisk" period på 1--2 dagar och att det sedan börjar om igen. Detta innebär inte att man blivit "omsmittad" utan att man helt enkelt inte blivit helt frisk sedan sjukdomen startade!

Det finns forskningsresultat som visar att man kan sprida smitta (genom avföringen) upp till ett par månader efter att man blivit frisk. Det är åtminstone klarlagt att man smittar minst 3 dygn efter det att man blivit helt frisk.

Hur smittar man?
VKS smittar genom att virusen sprids från kräkningarna eller avföringen och på något sätt (blöjbyte, spolknappen på toa, ljusknappen i badrummet, kranar...) kommer in i munnen på en annan person. Viruset är inte luftburet på så sätt att det finns i andedräkten! Däremot kan virus virvla runt i luften då någon kräks, eller om man t ex dammsuger en matta där det finns intorkade kräkpartiklar (det kallas aerosolsmitta). Det finns inte virus i saliven, ifall inte personen nyligen kräks. Du kan inte bli smittad genom att få virus i ögonen, de måste in i munnen.

Otroligt smittsamt
VKS är mycket smittsamt. Det räcker med mellan 10 och 100 viruspartiklar för att man ska bli sjuk, och i en diarré eller kräkning finns 10 000 000 partiklar/gram. Viruset kan överleva flera veckor i miljön omkring en, t ex på spolknappen, ljusknappar, handtag, skötbordet, leksaker, mjukisdjur... Minst 12 dagar måste man räkna med att viruset överlever i rumstemperatur på ytor i hemmet/dagis.

Hur ska jag rengöra?
Viruset dör inte av frysning, inte heller av temperaturer på under 70 grader. Man måste upp i en temperatur på 70-80 grader för att viruset ska elimineras.

Viruset dör inte av alkoholbaserade rengöringsmedel, handsprit eller alkogel. Detta eftersom viruset vill kunna klara sig i den mycket frätande magsyran i magsäcken. För att döda norovirus måste man ta till klorinlösning. Om du googlar står det ofta att viruset är motståndskraftigt även mot klorin. Då menar man svagare klorinlösningar som t ex i dricksvattennätet.

Funkar då inte alkogel alls?
Så här säger Kjell-Olof Hedlund: Eftersom nu de flesta inom fältet anser att endast alkoholbaserade medel INTE räcker för att döda noroviruset, så ska rekommendationen vara att först tvätta händerna med tvål och vatten, och därefter använda spriten. Handtvätt i minst 15-20 sekunder avlägsnar nämligen en hel massa virus. Glöm inte att tvätta under ringar, klockor etc. Använder man handsprit därefter måste det vara minst 80%-igt och i kontakt med huden minst 20 sek. Det är själva gnidandet av händerna när man tvättar som avlägsnar flest virus. Att bara skölja är inte särskilt effektivt.

Smittar man innan det bryter ut?
NEJ! VKS är inte som förkylning och influensa. Man är alltså inte smittsam innan sjukdomen bryter ut. Så fort man har blivit dålig är man dock mycket smittsam, genom avföringen och kräkningarna.

Ska syskon till sjuka barn hållas hemma?
Det är olika policy på olika förskolor. Anledningarna till att det är bra att hålla syskon hemma är främst två:
* Risken är stor att syskonet är smittat och att sjukdomen bryter ut på dagis och därmed smittar många andra.
* Viruset kan finnas på syskonets händer och kläder och på så sätt sprida sig på dagiset.

Kan jag vara immun mot vinterkräksjukan?
JA! Upp till 20 % av befolkningen har en mutation i en gen som kallas Fut2. Denna mutation gör att man inte är mottaglig för norovirussmittan. Det har inget samband med vilken blodgrupp du har! Är du immun är det bara att tacka och ta emot, och kanske börja ta hand om alla som ligger sjuka. ;-)

Vill du veta om du är bärare av genen som ger immunitet? För 800 kr kan du testa dig här:
https://www.dna-guide.com/tester/dna_norovirus

Kan det vara VKS även om mitt barn bara kräks två gånger och inte alla i familjen blir smittade?
JA! Det kan det absolut. Alla reagerar inte likadant, och inte ens samma person drabbas på samma sätt varje gång. Alla i familjen behöver inte drabbas varje gång. Det kan ändå vara norovirus, och ditt barn kan smitta andra på dagis! Håll barnet hemma minst 48 timmar!

Mitt barn kräktes på måndagen, men jag blev inte sjuk förrän på lördagen. Inte kan det vara samma smitta?
JO! Det kan det. Hemma hos er finns många ställen där det kan ha samlats virus, och de kan överleva ett par veckor. Du kan ha tagit i ett dörrhandtag där det satt virus flera dagar efter att ditt barn har tillfrisknat. Eller bara handtvättat barnets nerkräkta gosedjur i 30 grader = viruset överlever.

Är vinterkräksjukan samma som kallades maginfluensa när jag var liten?
JA! Det var norovirus, eller möjligen sapovirus, astrovirus eller adenovirus, den gången också. Ordet vinterkräksjuka som började ersätta maginfluensa i Sverige i början av 2000-talet, kommer från engelskans winter vomiting disease som beskrevs första gången 1929 av forskaren J Zahorsky.

Vad ska man äta när man är sjuk och efter?
Det är viktigt med vätska, särskilt barn blir uttorkade mycket fort. Kräkningar kan behandlas med små mängder dryck, ofta med tesked eller i mugg. Undvik att ge barnet nappflaska eftersom sugandet ökar illamåendet. Även diarré behandlas genom att ge barnet små måltider eller vätska ofta, men man behöver inte vara lika försiktig som vid kräkningar. Barn i åldrarna 6-12 månader behöver en halv till en liter vätska per dygn och barn över ett år en till en och en halv liter.

Ett grovt mått är "en kopp för varje diarré".

Ge inte mjölk, mjölkprodukter eller fullkorn till barn som just tillfrisknat, det klarar magen och tarmarna inte av. Man kan bli tillfälligt laktosöverkänslig efter genomgången magsjuka. Tänk på att även vanlig majs-och risvälling innehåller laktos!

Hjälper vitpepparkorn mot VKS?
NEJ! Vinterkräksjukan orsakas av ett virus. Det spelar alltså ingen roll ifall vitpeppar möjligtvis hjälper mot bakterier. Det hjälper inte mot virus.
http://www.smittskyddsinstitutet.se/smittskydd/arkiv/myter-och-folktro/myter--peppar-peppar

Har du kräkfobi?
Så att det påverkar din vardag och ditt liv, särskilt nu på vinterhalvåret? Fobin heter med ett finare ort emetofobi. Mer fakta finns här: http://www.emetofobi.se/?page=faq

Finns det inget vaccin mot vinterkräksjukan?
Ligocyte Pharmaceuticals Inc håller på med kliniska prövningar gällande ett vaccin, men det tar många år innan det isåfall når marknaden.
http://www.ligocyte.com/norovirus/norovirus.html "



Vidare:



"Lite mer om behandling

Vad kan du göra själv om ditt barn får diarré och/eller kräkningar?
Skriv upp vad barnet får i sig och hur mycket det kissar, bajsar och kräks samt ta tempen. En sådan lista underlättar vid eventuell telefonkontakt med sjukvården.

Kräkningar
Under de första 4-6 timmarna ges klar dryck från sked, 1-2 skedar var femte minut.
Låt barnet emellanåt vila längre perioder.
Exempel på klar dryck är vätskeersättning (finns på apoteket), svag saft eller äppeljuice (ej light) och isglass.

Kräkningar och diarré
När kräkningarna avtagit, men diarréerna fortsätter: Ge klar dryck tills magen verkar ha lugnat sig.
Ge sedan det som barnet är sugen på, men i små portioner.
Undvik mjölk och glass de första 3--4 dagarna.
Undvik fullkornsvälling och andra fullkornsprodukter tills avföringen är normal.
Det kan ta upp till två veckor innan avföringen blir normal.

Vätskebehov
Barn i åldern 6-12 månader behöver 1 liter vätska per dygn.
Barn 1--7 år behöver 1--1,5 liter per dygn.
Barn 8--12 år behöver 1,5--2 liter per dygn.
Tonåringar behöver upp till 2,5 liter per dygn.
Vid svårare diarré ges första dygnet enbart vätska, till exempel i form av vätskeersättning (finns på apoteket)."

---

Jag önskar lägga till också att man ska observera att "mjölk" i de här sammanhangen betyder komjölk -- som är slembildande -- inte bröstmjölk. Ofta kan bröstmjölken vara det enda som barnet kan behålla, så om barnet klarar av själva sugandet och inte mår illa av det så är det jättebra att amma under kräksjukor!

Feberfest

Jättejobbtrötta crrly sitter på urtrista jobbet och läser samma tjatiga, ointressanta, larviga, totalt oviktiga texter gång på gång, spyr på skvallriga och löjliga kollegerna, är jättetrött på lång pendling och långa arbetsdagar, på att livet forsar förbi utan att hon riktigt är med... och avundas de kolleger som slipper vara där, de kolleger som gång på gång får vara hemma med sina sjuka barn! Tänk att få servera varm saft (?! ja, så tänkte crrly, varm saft till sjuka barn, av nån anledning) på soffkanten till blekt litet barn som bara orkar titta på film och sova, och så får mamman (som det är i dessa fall) göra vad hon vill hemma, ha en massa extra lyxtid, strosa omkring, behöver inte ens vara påklädd och ordninggjord, tänk vilken otroligt ofattbar lyx ... "Jäkla glidare", har crrly tänkt ganska surt. "Här måste man sitta och läsa en massa idiottexter om idiotiska ämnen skrivna av idioter, och sitta och vara omgiven av idioter... grrr... medan vissa bara kan vara hemma och mysa!"




Jojo. Gissa hur mycket crrly nu har fått äta upp alla dessa svarta tankar om vabbande mödrar hon hyst förr om åren? Dagisbaciller, var det. Icke att förringa. Stackars mini-crrlys stackars immunförsvar får verkligen jobba. Ändå är det här en väldigt frisk unge. Men nu ... Fyra dagar med närmare 40 graders feber, och nu orkar inte ens mini-crrly vara tapper längre. crrlys verklighet liknar inte alls hennes fantasier om varm saft och att få gå och skrota för sig själv. crrlys verklighet är snarare ett fängelse med nedrullade gardiner för att stänga ute den (ack så starka och klara) obarmhärtiga februarisolen, en unge som inte orkar vara sjuk längre utan får raseriutbrott och vrålattacker då crrly är helt hjälplös och inget av det hon försöker med hjälper; drama queen-ungen gör vad hon kan för att skada sig själv och verkligen få anledning att gasta: försök att kasta sig ner från den höga sängen och dunka huvudet hårt i golv/vägg hör till de vanligaste. Tröst blir det bara värre av. Bröst blir det bara värre av.

Maratonamningar, ja. crrly är vanligtvis väldigt glad och tacksam över att mini-crrly fortfarande vill amma så mycket, det är det godaste och mysigaste hon vet (mini-crrly alltså), och även crrly tycker att det är jättegosigt, men nu ... De två första dagarna hemma med timmar i underliga ställningar i sängen gick bra. Stel, visst, men det funkade. crrly kunde läsa böcker och tidningar under tiden, himla bra. Men sen vände det. mini-crrly kom på att mamma inte hade 100 procent fokus på henne -- raseri, fullständiga vansinnesattacker där inte crrly fick kontakt med dottern. Obehagligt, riktigt otäckt. crrly fick finna sig i sitt oblida öde: ammmmmmmmmmmmmmmma timme ut och timme in, stirrande i väggen. De till en början käcka försöken till positivt tänkande övergick snart till bitterhet och leda. Sammanbrott. Nu orkar crrly inte mer ... och är ganska trött på de käcka och föga medkännande "Jaa! Så är det!" hon får från vissa håll (läs: sin mor). crrly inser att livet med barn bara har börjat, prövningarnas tid är bara att uthärda i många år framöver ... och visst, man får skylla sig själv.



MEN CRRLY SKA ALDRIG MERA TRO ATT DE SOM ÄR HEMMA MED SJUKA BARN ÄR GLIDARE!!!



Man lär sig.

De sista entusiasterna ...

... eller kanske de första? Årets första i alla fall, kanske. Vi har nämligen begått picknick 2009-debut idag. Korvgrillning, strandtennis, fotboll, sittunderlag, varm choklad, hela kittet. Synd bara att kolet i engångsgrillen hade blivit sur. Det var inte lätt att grilla när det bara var toapapper som gick att fjutta på! Nåväl, tinad sojakorv var okej, halvtinat bröd likaså. Burgarna ville inte ens tinas, dem tog vi hem igen för ett nytt försök i stekpannan sen. Chokladen var god! Men mini-crrly ville bara ha vatten, hon vägrade att ens smaka chokladen. Nå, vi är inte de som är de, det är ju bara bra.



Jag kände mig i alla fall lagom optimistisk på väg hem, med fotboll under ena armen och bodyboard under andra! :-) Och ketchup runt munnen, såg jag nu när jag kom hem...



Nu blir det bastu. För ja, det var faktiskt ganska kallt ...

Hej Eva-L

Godafton! Här sitter jag och njuter av senaste numret av Språktidningen (som min man nästan har övertygat mig om att fortsätta prenumerera på, trots att jag har den på jobbet) och kan knappt slita mig, men eftersom jag känner att jag ligger lite efter med att svara på utmaningar jag fått av Eva-L så OK då!


01. Stänger du av mobilen när du sover?
Jag är usel på att komma ihåg att jag har en mobil så jag vet sällan om den är på eller ej.

02. Vem såg dig senast naken?
Dottern, tror jag. (Sorgligt va?!)

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Gräslig. Räcker det som svar?

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som nu men lite rynkigare och med gråare ton i håret.

05. Hur var du på dagis?
Busig!

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Se föregående fråga, haha. Babblig, frågvis, flamsig och smart. Yeah.

07. Har du celluliter?
Mängder. Det hade jag även som 52-kilosmänniska, ska jag påpeka.

08. Biter du på naglarna?
Aldrig i livet, blääää.

09. Har du något handikapp?
Det kan jag nog inte påstå.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
Tänker inte på det.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Inget av det.

12. Svär du?
Ja.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Om de förtjänar det.

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Alltså, 1 = 100 % hetero, 10 = 100 % homo? Tre och en halv eller fyra.

15. Tror du på utomjordningar?
Varför inte?

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Min pasta- eller couscous- eller bulgursallad som innehåller typ allt en vegan kan tänkas älska.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Ja, det är väl något animaliskt. Fast det har ju hänt och det har jag kommit över. Det har även den som bjudit mig.

18. Har du blivit arresterad?
I Sverige säger man nog snarare att man blir gripen? Njae, inte direkt.

19. Ljuger du?
Inte särskilt ofta medvetet, är nog ganska dålig på det.

20. Har du kysst en polis?
Not that I know.

21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nä, de brukar vara schysta ju.

22. Har du någonting att dölja?
Mm.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
Nyckel hem, till jobbet och till mamma + en otroligt tjusig nyckelring i form av Iprenmannen.

24. Är du / har du varit gift?
Jag är.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Beror på om jag är vaken redan, men svårt med dottern ju. Han får väl ta taxi.

26. Kan du laga cyklar?
Hoppad kedja, nä, punktering, nä. Så nej, jag antar inte det.

27. Kan du fixa med bilar?
Jag kan lufta bildäck, det är kul. Eller har kunnat, i alla fall.

28. Brukar du köra om?
Ja, det gör jag ganska ofta, om det är (relativt?) riskfritt. Ligger någon under eller exakt på 70 på 70-väg och jag känner mig stressad kan jag tyvärr oftast inte stressa ner tillräckligt för att bara ligga bakom, så om det är fri sikt kör jag om.

29. Kan du baka bröd?
Nej, tyvärr inte.

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Tjaa, ska det vara så svårt...?

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
This life, Livet kan börja, såklart. Om jag fick vara Miles brud!


Eh, jaha, skulle man utmana folk också? Jag har ju varit så skämsdålig på att hänga med i bloggvärlden det senaste så jag vet inte vilka som redan har svarat på de här frågorna, men jag droppar väl några namn på folk det skulle vara kul att tagga:

Anna Toss

Anna

Katta

Lena





Uppdatering: Eva-L uppmärksammade mig på att nr 28 saknades (eftersom det gjorde det hos henne också, och jag inte såg det), men nu är det fixat.

Fin vegan-pdf

Råkade -- av jobbrelaterad orsak faktiskt! -- ramla in på The Vegetarian and Vegan Society of Queensland och hittade en himla fin pdf.



Och så ska jag skriva i bloggen och inte bara lägga in en massa länkar, lovar. Snart så.

Dagens länkar

Länkar som ska kollas in närmare vid tillfälle:

Macondo.

Edvina. (Lilltjejen på bilden är inte så olik mitt bustroll.)

Internetbajsleverantören igen ...

Det är väl typiskt att just när man är bräddfull (med ä!) av bloggidéer så dör internetuppkopplingen hemma!!! Jag är sååå trött på internetleverantören så jag vet inte vad jag gör snart. Det har jag ju skrivit om ett antal gånger förut. Nå, varför byter vi inte då? Helt enkelt därför att jag inte vill byta till någon annan, för alla verkar fungera dåligt och ha usel service och vara allmänt otrevliga. Eller? Någon som säger emot? I så fall, låt mig få veta vilken internetleverantör vi ska byta till! :-) Jag kan tyvärr inte avslöja här vilken vi har eftersom det är ett litet lokalt bolag, och mer anonym än så vill jag minsann vara.

Och nej, vi har fortfarande inte något internet hemma, jag busbloggar på jobbet ...



Aj oill bi bäck.

Dun och dubbelmoral

Det är ju jättebra att det här med dunet nu kommit upp till ytan så att folk blir medvetna om djurplågeriet som sker för att de ska få sköna kuddar och jackor... men är det inte liiite hyckleri att uppröras över det och samtidigt inte vilja höra talas om hur den goda biffen egentligen kommer till?

Helt sjukt

Håhåjaja, dagisstart så här års, jag säger då det... Vi har redan gått igenom en del: för mini-crrlys del två eller tre (beroende på hur man räknar) kräksjukeomgångar på ett par veckor (hittills...), för min del testar jag nu nåt bihåleinflammationsartat. Very interesting. Det känns som en korsning mellan migrän och tandvärk, för er som undrar. Jag försöker fördriva det onda med pepparrot, Sinova, nässpray och gurkmeja, på inrådan av min naturläkemedelsmorsa. Har ännu ej utrönat om det verkligen fungerar.

Vad övrigt är, är sprita.

Gustav, kom in och ät!

Kom just på att grannen har samma namn på sin (i och för sig utflyttade) son som sin katt.

Verkar lite ... opraktiskt, känner jag spontant. Eller är det tvärtom rentav praktiskt, tro? "Gustav, kom in och ät!" så kvittar det vem som kommer? Eller så kommer båda?

Mammor och pappor

Nej, jag väntar med att skriva om mitt tjafs med förskolan som jag nämnde häromsistens, men det har såklart med köket (käket) att göra.

Till något roligare:

crrly hämtar mini-crrly på dagis. mini-crrly är inne i en period där hon kategoriserar mammor och pappor vart hon kommer och även på bild. På dagiset kom det fler sena stressade föräldrar och för varenda vuxen hon såg utbrast mini-crrly högt: "Mamma!" respektive "Pappa!" och pekade.

När vi skulle klä på oss kom det in en ... mamma? Det tyckte jag absolut. Det tyckte inte mini-crrly. Hon utbrast med frenesi: "Pappa!" och pekade. Jag blev genast lite osäker. Jag mumlade: "Nä, det är en ... mamma ..."

mini-crly lät sig inte hindras. "Pappa!" sa hon triumferande igen och pekade på ... ehm, varelsen. För ja, vad var det då? Jag försökte så diskret som möjligt se efter. Kort hår, glasögon, ganska rund, lite kompakt liksom, en enorm jacka omöjliggjorde bedömandet om huruvida där fanns bröst eller ej. Så jag vidhöll: "Nej, mamma."
mini-crrly, lite tvekande: "Mamma?"
crrly: "Mm!"
mini-crrly: "Mamma!"
crrly: *pust*

(Jo, hon hörde säkert men jag hoppas hon såg att ungen faktiskt trots allt är ganska liten än, och vadå, klart man kan råka blanda ihop mammor och pappor, eller?!)

crrly på jobbet

Anledningen till att jag häromdagen gled runt och kände mig rätt så läcker har fått sin förklaring: jag hade glömt mina glasögon hemma.

*konstaterar lakoniskt*





Jävlar, vad jag älskar att jobba! För ärligt talat, hur många har ett jobb där kollegerna är smarta, intelligenta, belästa, allmänbildade, humoristiska, skämtsamma, öppna och ganska ironiska? Ärligt talat, på hur många arbetsplatser gapskrattar man så att man får ont i magen och tårarna rinner i genomsnitt en gång i timmen hela dagarna? Ärligt talat, det här inlägget ska jag ta fram de dagarna jag är skittrött på skvaller, tidiga morgnar, orättvisa beskyllningar, urtrista och monotona arbetsuppgifter och lååång pendling med en motorvägshögerfil späckad med långtradare.


Som sagt. Kul har vi. Som fan! Jag skuttar fortfarande runt här, efter flera veckor, och pladdrar med folk i korridorerna som jag knappt har hälsat på förr och utbrister till mina närmaste kolleger att de är så fantastiska, att jag tycker så himla mycket om dem och att det är så kul att vara tillbaka.

Mini-crrly har börjat dagi... förskola. Det får jag skriva ett nytt inlägg om en annan gång. För bråk-crrly is back. Suck.

Tacksamt

Här går man runt på jobbet och känner sig till sin enorma överraskning skitsnygg, för typ första gången i sitt liv, fick nämligen syn på mig i spegeln här och såg att håret såg så jäkla fixat ut utan att alls vara det (mer än att jag har klivit upp ur sängen och kliat mig i det), tänkte wow... Och så kommer en kollega:

-- Är du hängig idag?
-- Va?!
-- Ja, du såg så hängig ut!


Tacksomfan liksom.

Skojig krönika

Ramlade över en kompis skojiga text och blev lite uppiggad! :-)

Kokos, minsann

Förresten såg jag J på tv häromkvällen. Så jäkla häftigt ...!


Jag vågar dock inte tala om vad det var för program. För antagligen går det att hitta på nätet. Och tja, nja, nä.

Konstaterat

En del är roligare att få sms från än andra ...


Mmmmmmmmmm... ;-)

Dagens ord

Dagens ord är snarare ett namn. Och inte vilket namn som helst ... utan Mensträsk!

Herregud, jag trodde att det var ett skämt, men uppenbarligen icke. Någon har tydligen humor.

Dagens klokskap

Japp, dagens kloka ord står minsann ingen annan än eder crrly för:

-- Det är så kul att jobba för det är så kul att komma hem!!




Japp.

Männen från Tanna

Ikväll repriseras tredje och sista delen av I en annan del av verkligheten. Den får jag bara inte missa! Jag missade tyvärr första delen men såg del två igår kväll. Vilken fantastisk liten serie. Den beskrivs så här: "Brittisk dokumentärserie från 2007. Avsnitt 3 av 3. Fem män från en liten ö i Stilla havet åker till England för att studera landets kultur. Med stor humor och förvåning upplever de alla konstigheterna i vår verklighet. Från 20/09."

Ja, "stor humor och förvåning" är förstås behållningen med programserien. En lite kul grej var när de fem männen bor hos arbetarfamiljen i Manchester och frågar pappan, som är svart, om han gifte sig med den vita kvinnan för att hon lagar god mat. Dessa fem män får besöka alla möjliga ställen med Manchesterfamiljen, som en återvinningsstation, en hundtrimningssalong (som är något av de konstigaste de upplevt, särskilt när de till sin enorma sorg just har insett att England inte kan ta hand om alla människor som behöver någonstans att bo) och en nattklubb där de dricker en massa öl (som de senare mår dåligt av) och är med och dansar "traditionella engelska danser". Som tack när de ska åka vidare bjuder de sin värdfamilj på en av sina traditionella danser, där även pappan kläs upp och deltar. Därpå åker de vidare, till "stammen överklass". Där hoppas de få möta prins Philip, som de dyrkar som ett slags Kristusgestalt som ska komma och frälsa dem.

Snacka om praktisk etnologi, där man får se den västerländska kulturen med helt andra ögon! Så roligt men också så oerhört skrämmande. För varför blundar vi för fattigdom och hemlöshet? Varför skickar vi våra söner ut i krig? (Manchesterpappan har en son från ett tidigare förhållande som bara sjutton år gammal stack och började strida i Afghanistan. Ett barn! Får man ens ta värvning då?) Hur kan vi låta en massa hus och byggnader stå tomma medan det finns människor som behöver tak över huvudet? Manchesterpappans bror kom och berättade lite om det liv han tidigare hade levt, hur han hamnade på gatan, och de fem männen satt och grät. Det var så gripande. Som avslutningsord fick Manchesterfamiljen och deras släktingar och vänner som var samlade på avskedsfest uppmaningen att behandla alla runtomkring som deras egna systrar och bröder.

De fem männen jämför hela tiden allting med sin kultur och berättar om hur de lever på sin ö, Tanna, vilket man får se filmade inslag från. Ingen behöver sova utomhus, alla har hyddor, som de hjälps åt med att bygga, de få pengar som finns delar man lika på, alla är välkomna att bygga sin hydda var som helst. Anarkismen i sin prydno, minsann. Så där borde ju hela världen fungera. Varför kan inte alla få vara välkomna att bosätta sig där man vill, över hela jorden.

Som sagt, den tredje och avslutande delen ikväll, klockan 22.35, får jag inte missa. Tror de på lordens rövarhistorier om slottet och vanorna där? Ska de slutligen få träffa prins Philip? Och vad tar de med sig för lärdomar om västvärlden hem till sin ö igen?


Lite om Tanna kan man läsa här.

Nyårsafton

Jag trodde att jag tyckte att det var jätteroligt att börja jobba igen, men tydligen håller inte min kropp med.

Eller hur ska man annars förklara att jag nu de senaste dagarna har fått såväl magkatarr som migränkänningar, en satanisk ledvärk och kass mage?


---------------------------------------------------


Min man har en sån fantastisk humor. Han hade i uppdrag att leta reda på Samarin åt mig (se ett par av mina symtom ovan) och rotade igenom en massa av mina gamla väskor i garderoben, medan jag ligger ganska däckad. En stund senare kommer han med en (hand-)väska (jag är ingen handväskmänniska och värjer mig för ordet men det är nog trots allt en sån!) i högsta hugg och flinar stort.

-- Det är ingen tvekan om vilket kön innehavaren av den här väskan har! säger han och skrattar och visar upp innehållet samtidigt som han rabblar: En kallelse till gynekologen, några tamponger, en våtservett -- och ett visitkort från Operakällaren!


Haha, jag skrattar på mig. Detsamma gjorde min man, som berättade för vår dotter att mamma i själva verket är en modebloggerska med skära kläder och läppstift, som hänger med bratsen.

Extremt kul faktiskt. Visa mig din väska och jag ska säga dig vem du är?!






GOTT NYTT ÅR!!!

Vilka fördomar har du?

Fördomar har vi alla, den som påstår något annat har fördomar! ;-)

Gör ett fördomstest här: Hur fördomsfull är du?



Och vad fick du för svar? Ärligt nu!

Jag trodde att jag var smart, men jag lyckades bara få 67 procent rätt. Du då?

Nattchock

Fick lite respit vid datorn så här mitt i natten, oväntat, råkade däcka dottern som var oförskämt pigg och sprallig alldeles för länge ... och så ramlade jag över ett besked som jag nu sitter här och känner en oerhörd chock och sorg över. Jag har levt i en bubbla så länge nu och knappt kikat fram från mitt lilla ombonade gryt på månader, år, men när jag nu gjorde ett försök och läste runt bland lite bloggar hittade jag alltså beskedet om att Alter Ego har gått ur tiden. Så jävla grymt, jag är så ledsen. En klok och stark kvinna som jag hade en del kontakt med, vars blogg jag läste, jag gillade hennes rättframhet, humor och styrka, och så åsikterna. Nu finns hon inte mer.

Nej, jag visste inget. Så nu måste jag smälta detta.


Jag hoppas att du har det bra nu, Helène.

Förkylt

Tillbaka från julledigheten, sitter på jobbet. Omgiven av idel attjiiiii och attjoooo. Alla nyser utom jag (än!), och jag sitter givetvis i mitten.

Men jag tänker tänker tänker fira nyår ändå, älskade myssläktingar kommer, och vi ska ska ska hålla oss friska.

Så det så.



Bacillskräcks-crrly har sprungit och tvättat händerna sjuttioelva gånger idag och hållit andan när nysattackerna anfaller från alla håll (det hjälper jättebra, har ni inte hört det?). Skönt att jag inledde dagen med att springa runt (jag var ensam då) och tvätta allas tangentbord och datormöss. Det behövdes, kan jag säga. *urk*


Imorgon är det jag som tar med min Echinacea-brus. Om det är någon kvar; en viss ettochetthalvtåring här älskade den drycken. Nej, det är inte bra för barn. Men hon knyckte mitt glas och sprang iväg med det. Jaja, hon behöver väl också hålla sig frisk. (Det är hon! Jag vet ingen friskare unge och älskar amning.)

Snabbisar

Fick just ett mejl som förbryllade mig. Från Bilddagboken. Där stod det att de skulle behandla mitt ärende. Såvitt jag kommer ihåg har jag inte kontaktat dem men läste mejlet. Aha, det var den 12 juni som jag hade problem med att ladda upp bilder! 12 juni. Vad snabba ni är på Bilddagboken, tack för det! ;-p

Katter, katter

Slösurfar (på lunchen!) på jobbet... och hittade en sida med skojiga kattbilder. Inte kan man någonsin få nog av såna?! Nä, tänkte väl det. Håll tillgodo! Klicka på länken här till vänster, gå sen till Fotogallerier under Medlemssidor, och fortsätt därifrån in på Roliga galleriet. Där klickar du på "VÄLKOMMEN in i galleriet!" (Eller funkar den länken direkt härifrån, tro? Testa!)


Uppdatering: Japp, det gör den, men utan ramar. Mer stilrent?

Hoppning

Vad står det egentligen på skylten?

Buss-shoppa -- varför inte köpa en buss?

Bus-shoppa -- var busig nog att gå och handla?

Buss-hoppa -- modern form av att jumpa på isflak, eller ska man kanske byta buss i farten?

Det senare förslaget får mig dessutom att tänka på historien om någon (vem det nu var) som uppsökte en signering av Rob 'n Raz skivsignering av skivan Clubhopping med en annan skiva under armen som han ville ha signerad: Klubbhoppning med Anders Gernandt. Rätt så kul faktiskt.

Jul igen

Och hej, Norén.

Nä, det är inte så farligt som jag befarade där ett tag (hur många jular har inte morsan och jag rykt ihop, hur många jular har jag inte fått vara den som medlar, den som resten av släkten ringer till och gråter). Men man kan väl beskriva läget nu som kalla kriget. Som tur är så är jag inte inblandad!! Mer än att jag tycker så jävla synd om min älskade mamma som ska räcka till för alldeles för många och som har ådragit sig flera stressjukdomar och ändå är den enda som kan (vill/orkar) ställa upp när det verkligen krisar för sjuk släkting.



Vi har det roligt och intensivt, med en massa gulliga släktingar (de finns, de också) som har fixat massor. Det känns så underligt att vara kontroll-crrly i år, först var vi i Florida och kom liksom hem mitt i och upptäckte att vi tydligen inte hade ordnat julklapparna i oktober som annars, och julmaten ska vi bara inte prata om. Och så har jag ju jobbat. Och är sjukt jetlaggad fortfarande, bara stensomnar rätt som det är. Dagarna har rusat förbi. Jag har mest flummat runt. Ammat. Sovit. Tja, nojat lite för att jag inte har kontroll. Sovit lite till. Så plötsligt har det mesta av julen gått. Hoppsan. Och på måndag och tisdag jobbar jag igen. Men sen är det ju nyår och då väntar ännu fler roliga, älskade besök. Det är så underbart att se sin dotter verkligen leva upp när hon har en massa älskade människor runt sig! :-)


God fortsättning!

Den lilla rekan

Rek.

Ett rekommenderat brev. Till mig?! Så här i juletider. Vad spännande. Gissa om jag var uppspelt när jag till slut både hade tid och möjlighet (och dessutom hade tagit med mig legimitationen, min, jo, den var nödvändig, och nej, det dög inte att visa upp någon annans, ens om vi var släkt [man kan ju alltid försöka ...]) att hämta ut denna försändelse ... som visade sig vara ett platt brev.

Ett platt och tråkigt brev.

Med vårdcentralens stämpel på.

Ett enda stort jaha.

För det som kuvertet innehöll var upplysningar som jag redan flera dagar tidigare lätt som en plätt utan minsta legitimering hade hämtat ut per telefon. Ett negativt svar på hivtest (tänk att de slängde ur sig det så där på telefon, ja, bara så där) var det, men ja, det hade jag ju som sagt redan inhämtat, så det var ingen större överraskning (det var det inte annars heller, kanske man skulle tillägga, men på jobbet var det ingen som förstod min oerhört komiska och ironiska humor när jag, efter att ha väntat i evigheter i telefonkö så lätt fick fram dessa trots allt oerhört känsliga uppgifter, och sen lagt på luren, sträckte armarna i skyn och teatraliskt utropade: "HURRA! JAG HAR INTE HIV!"

Jag tyckte att jag var jätterolig.

Kollegerna såg mest oroade ut.

Suck.

Nåväl.

Jag fick alltså detta negativa (men positiva, så att säga) besked per rekommenderat brev igår, och lät ögonen ramla omkring lite till på papperet. Diverse uppgifter var ifyllda efter det senaste läkarbesöket (jojo, vi håller på med diverse fuffens, och detta hör till något spännande som dock ligger mååånga år framåt i tiden), det var längd och vikt och midjemått och ... längd ... Längd?! Vad stod det egentligen?! Längd i centimeter: 138.

138?!

138!

Jag är enåtrettiåtta! Påstås det alltså!

Jodå, ingen tvekan. Det är en trea. Läkaren har skrivit dit en trea. En jäkla ful sketen liten trea i mitten där av siffrorna. Och läkaren har stämplat och signerat och allt. Är hon helt jävla dum i huvudet?! En och trettioåtta?! Hon har ju för fan träffat mig! Hur liten tyckte hon att jag var?

Hur länge som helst hade jag väntat på detta läkarbesök. Hur länge som helst hade jag väntat på detta intyg. Hur länge som helst ... och nu fördröjs allt det andra, som är beroende av detta förbannade fula skämt till intyg. GAAAAAAH.

Och gissa hur många som svarar på vårdcentralen en dag som denna?!



Tralalalalala. Nej då, jag är lugn, jag är lugn, jag är lugn ... Jag lovar. Mest av allt är det faktiskt komiskt.

Oblogg

Nej, crrly bloggar inte, crrly är för upptagen... Av att trots allt köpa några små julklappar (till ett par ungar i släkten; annars ger vi inte julklappar längre), av att storhandla, av att jobba (!), av att försöka låta bli att va så jäkla jetlaggad, av att slå in en massa paket (trots allt! ja!), av att skriva listor på tusen saker som ska göras, av att ta hand om sin älskade unge och sin älskade karl och sina älskade katter, av att storhandla (slå sig fram på Ica Maxi bland en massa oförskämda jubelidioter, naturligtvis är alla andra som också är stressade och i vägen alldeles förskräckligt irriterade och irriterande!), av att posta, pyssla ... och gissa. Ja, för Lottens julkalender är en läskigt beroendeframkallande (o)vana som stör och bråkar i ens sinne oavsett om man har läst dagens lucka (grubbel grubbel) eller inte (irritation! frustration!).

Dessutom lever crrly i en mittemellanvärld och vill varken blogga om sin nuvarande verklighet eller den som nyss var (Florida). Eller vill snarare både och. Har inte riktigt landat i Serige mentalt än. Filurar fortfarande ... och smälter saker. Får väl se om det blir nåt bloggbart.

Bah. Och nu måste jag dessutom sova också. Aj oill bi bäck.

Första arbetsdagen

Tjahapp, tralala, här sitter man jetlaggad till tusen och bara väääntar på att klockan ska bli fem så att man så att säga mer officiellt kan gå upp på riktigt! ;-) Ja, jag ska gå upp redan klockan fem idag, tänkte jag, så att jag kan fixa i ordning allting utan stress och dessutom hinna amma en halvtimme innan jag åker. Det blir konstigt för Mini-crrly som är van vid att amma hur som helst och när som helst, höll jag på att säga, som nu plötsligt inte har mamma hos sig hela dagarna. Får se hur darling klarar av att få henne att sova på dagarna nu! ;-)

Ja, sova ja. Vi har haft det skitjobbigt med Mini-crrlys sömn i ett och ett halvt år nu, inget har funkat, ungen gillar inte att sova helt enkelt. Kanske inte så konstigt med två nattugglor till föräldrar och med en stor nyfikenhet och aptit på livet (man kan ju missa nåt!) men gah, man behöver ju sömn liksom. (Ja, inte minst vi föräldrar! ;-) Men nu, när vi var i USA, då funkade det hur bra som helst!! Ungen är väl amerikan i själ och hjärta, helt enkelt. (Haha! Hoppas inte! ;-) Jomenvisst, två sovpass på dagen (har inte funkat här hemma sen hon fyllde ett) och sen sov hon heeeela nätterna. Va! Dessutom somnade hon i världens oväsen varje kväll, för tv:n stod på högt hemma hos släktingarna vi hälsade på och jag hade (oftast) helt enkelt inte hjärta (eller guts) att be dem sänka ljudet. Jag märkte ju också att det inte behövdes! Hon som är världens mest svårsövda och lättväckta, hon som vaknar tvärt och illvrålar om man smyger någon annanstans i huset och parketten knakar till, hon som märker direkt om man prasslar med en plastpåse genom två stängda dörrar. Jo, det är sant! Och det handlar inte om att "vänja" henne, tro mig, vi har gjort allt. Jag är lika ljudkänslig jag, nästan. Så hon har väl ärvt det, tyvärr.

Ja, jobb idag ja. För första gången på nästan två år! :-o Jag ska vara så himla glad som har jobbet kvar, så turbulent som det har varit under tiden jag har varit borta. Så det känns gött. Att jobba lite och vara hemma lite, så hoppas jag kunna få det bästa av två världar. För ja, jag ska bara jobba femtio procent, det ska bli superskönt. Men så konstigt det känns! Och kommer att kännas när jag kommer iväg! Bara att köra bil ensam är konstigt, även om jag har gjort det en del (storhandla ensam på kvällstid är ju mitt nya "favoritnöje"...), man kan ju ha på vilken musik man vill liksom! Och högt! Vilken lyx.

Till dagens outfit (som man ju måååste skriva om ifall man har en blågg, för det är ju extremt intressant...?!) hör en cool svart Billabong-T-shirt (namnsdagspresent av darling) med blommigt peacetecken på. I Amerikat var det väldigt inne med peacetecken på allt, kändes lite ironiskt minsann. Fast det kanske är modernt här också, vad vet jag. Ja, haha, det blir ju konstigt också, att spräcka åtminstone ett litet hål på bebisbubblan efter nästan ett par år! Och dessförinnan levde jag ju i en graviditets- och illamåendebubbla... Ja, det var sannerligen ett bra tag sen jag var mig själv.

Eh, måste fixa en annan grej till outfiten dårå. Måste in och störa i sovrummet, där darling och lillan sover. Tar det när jag ändå ska amma. för jag kom ju på igår, när jag tog fram kläderna till idag, att jag kan få ha på mig en vanlig bh!!!!!!!!!!!! Blir very interesting att gå igenom förrådet av såna för att se vad jag egentligen har för storlek nuförtiden. Och form?! Haha. Nä, jag blev så till mig i trasorna (ehe) när jag kom på att jag skulle slippa de sladdriga kuplösa slabb-bh:arna jag har haft de senaste 1 1/2 året att jag alldeles glömde bort att välja ut en bh alls. Och bh-löst, njaej, inte första dagen när jag riskerar att bokstavligen synas i sömmarna på jobbet. Jag har dessutom T-shirt utan linne under! Tjo och hej. Jo, linne underst har jag haft istället för att köpa en massa dyra amnings-bh-ar som dessutom ofta är rätt trassliga att pyssla med. Upp med tröjan, ner med linneringningen istället, så ammar man diskret och snyggt utan att flasha för nån som inte vill se det.

Nu blire lite kaffe, tror jag. Jag är ju hur vaken som helst, men hur länge????????!!!

Hemma!

Oj (många oj i de senaste inläggen, märker jag), vad trötta vi är nu. Jetlagen är inte att leka med! Nu ska jag försöka väcka Mini-crrly och ge henne lite sojakorv, så ska vi se vad vi kan hitta på resten av kvällen för att hålla oss vakna.



Jaha, jordskalv, ja. Berätta, kände du något, vad gjorde du, hur kändes det? Var det bara i Skåne det kändes?

Pa vag till gymmet

En snabbis pa vag till gymmet hinner jag med:

Ja, oj, hjalp, jag vet liksom inte var jag ska borja, full av intryck skrev jag ju i forra inlagget och det ar bara fornamnet. Nu bor vi pa en superlyxig resort och jag tycker ju egentligen inte om sana har stallen men fan, vad kluven jag ar, for herregud, sa otrooooligt lattad jag ar over att slippa labbiga giftormar och giftiga spindlar och en massa skit och smuts. Men anda. Golfbanor och tennisbanor, Private property och No trespassing. Fast dedt galler ju inte oss, for vi har det magiska intraderskortet som galler till alla tjusiga uppvarmda pooler och alla fiina restauranger. Samt en massa gratisgrejer: gymmet, hur mycket kaffe och duschtvalar etc man vill, ja, det finns hur mycket som helst. Helt overkligt. Na, under hogsasong hade vi aaaaldrig haft rad med detta, och vi klarar det tack vare ett idogt sparande hemma infor resan samt att vi sparar pengar pa att laga all var mat pa hotellrummet.

Igar nar vi satt i en hot tub (ja, det ar faktiskt ganska kyligt, sa det var skont! Och jag har faktiskt till och med bastat! *skams lite*) kom en kille (svart saklart, det ar de allihop, och gissa hur det kanns... GAH) i vit uniform som jobbade pa stallet och jag blev forst lite radd att vi hade gjort nat fel, vi busade ratt bra dar i den lilla varmvattenpoolen med Mini-crrly, men neej, sa var det ju inte, dumma crrly glomde att vi var vip-gaster, han fragade om han skulle servera oss nat att dricka vid poolkanten! Ja, crrly ar naiv. Hapnar over allt liksom. Darling the businessman ar mer cool. Och Mini-crrly, hon ar bara lycklig, lycklig, lycklig, charmar alla, fran blahariga tanter till supercoola tonarskillar, alla vinkar och tramsar med henne, herregud.

Na, nu ska jag gymma. Bara for att det ar GRATIS! ;-p

Full av intryck

Ojojoj OJ, OJ.

Herregud, sa manga avantyr, sa manga intryck, sa manga kanslor. Vilka sjuka fast anda underbara slaktingar jag har, vad de alskar oss och sarskilt mini-crrly och vilka roliga utflykter vi gor. Fast fan, sana javla laskiga politiska asikter de har, man blir fan morkradd. Jag maste skriva av mig om det, men det gor jag pa annan, mer dold, plats. *paranoid*

Mini-crrly is i alla fall having a blast, den klart basta tiden i hennes liv, och jaaa, det har har absolut varit bland Topp 3 pa Basta veckorna i vart liv-listan aven for oss, hennes foraldrar.

Vi har lekt, gosat, beundrat en abnormt, sjukt stor tagbana (bild kommer nar vi kommer hem), akt pa roliga utflykter och bl a pussat en skoldpadda (det var Mini-crrly!), hittat hajtander, atit en massa suuupergod mat (joda, min darling fornekar sig inte utan leker Swedish chef varje dag och kvall, mmmmm, till allas enorma gladje).

Nu befinner vi oss pa en superlyxigt resort, nu betalar det sig med alla dagar med havregrynsgrot hemma innan vi akte minsann! ;-) Forutom en massa tvattbjornar som terroriserar oss (really, really vicious animals, enligt tjejerna i receptionen, hjalp, men Mini-crrly har forstas forsokt pussa dem med!) sa ar det bara heeelt underbart. Idag, var forsta dag har, har det sporegnat men vi har akt runt och sett oss omkring och jag har tranat pa gym och sen lekt lite i vagorna i solnedgangen. Sjukt vackert, klicheer, sammetsplanscher liksom, palmer och solnedgang, aaah, helt overkligt. Det var ljummet i vattnet!!!!! Och ingen som badade. What a waste. Jag tankar bada i havet imorgon! Och sa ska vi bada i poolerna ocksa saklart.

Vi hade storhandlat pa Wal-Mart pa vag hit till resorten och gissa hur glada vi var for det nar det visade sig att det vi inte hade kopt var eeh, ganska dyrt har?! Tandstickor (att tanda ljus med alltsa!) for 4 dollar, sojamjolk for typ 8 dollar, mjolk och yoghurt lika svindyrt det... Tur att vi slapp kopa mer an det! Men vi har som sagt stora lager med mat nu och tanker laga allt sjalva. Fullt utrustat kok har vi, jattejattefint, och rent, och inga giftormar eller spindlar!!!!!!! (Vad vi har sett hittills...)

Gotta go. Fler uppdateringar kommer. Hur star det till darhemma??

The land of soft toilet paper

Howdi folks! :-p

Vad pinsam jag ar som skriver pa engelska nar jag star mitt i en hotellobby dar folk gar forbi, haha... :-)

Jo, rubriken... Jag har alltid fascinerats over att man nar man ar utomlands alltid far sa jakla mjukt toapapper, varfor vill man ha det??? Det gar inte att snyta sig i utan att man sen far rensa trojan och golvet fran en massa papperssmulor, och man kan absolut inte torka sig med det. Ju. I der forlovade skracken-for-odorernas-land ar ju papperet, och givetvis ocksa trosskydd och bindor liksom blojor, parfymerade. Forresten kan man har kopa baby wipes i rosa forpacning och bla forpackning, utan att det skiljer pa nagot annat utom just fargen pa forpackningen. Aaargh.

Fast vi har det underbart har, saklart!!!!! Vi ar faktiskt inte lika ironiskt och smaelakt installda som senast vi hvar i US of A, for elva ar sen, nu fascineras vi mest over de bra sakerna, som hur otroligt trevliga alla ar, och ja, det kanns faktiskt genuint! Som inne i the grocery store dar flickan i kassan fragade om det gick bra att hon gav our lovely daughter en ballong, och dar mannen som jobbade dar inte bara packade vara kassar utan tipsade tjejen bakom i kon om en kortare ko (ja, med tva prickar over!) och sen drog var vagn med kassarna anda ut till bilen och erbjod sig att falla ihop var stroller. Alltmedan han fragade ut oss om Sverige och stallde den omojliga fragan hur mycket en flygbiljett till Sverige kostar. (Vilket ju beror pa flygbolag, valutakursen, nar man bokar etc, etc, etc.)

Den har gangen var vi dessutom beredda pa att alla i affarerna kommer fram och fragar "How are you?" nagot som tog mig pa sangen senast, jag fattade inte vad jag skulle svara.

Taskiga darling berattade inte for mig om gratis internet har pa hotellet utan jag fick syn pa det av en slump nu... Till hans fortret, haha. Men tja, jag ar ju har pa semester och han pa paternity leave, sa nu ar det min tur att ha egentid! De ska ut och leka nu, jag ska fa ga pa det narbelagna shopping mallet ensam!! Heaven. En jattestor Barnes & Noble!!!!!!!!!! :-) Heaven indeed.

Och senare idag ska vi kora hem till mina slaktingar, dem vi halsade pa i California for elva ar sen, men nu bor de alltsa har, tre generationer. Ska bli hur kul som helst att tillbringa en vecka hos dem!

Jag aterkommer. Hare bra!

Resfebrig

Ja, herregud, snart bär det av, och crrly har varit så resfebrig idag så det är inte klokt. crrly har varit tvungen att försöka gå sakta (lätt när man är stressad!) och med små, små steg, för annars har det känts som om hon skulle spy. Herregud, som sagt.

crrly har kört ut darling + Mini-crrly hela tiden för det funkar inte annars. Darling och crrly packar på helt olika sätt. För att inte tala om Mini-crrly då.

Darling: svisch, svisch, fyllt sin väska, klar!
crrly: Skriva packlista... Pricka av, plocka saker än hit och än dit, fundera... Skriva längre packlista, hämta ditten där och datten där, ta fram fler väskor, fundera, lägga ner saker, flytta om, tänka lite till, pricka av packlistorna, skriva dit några saker till.
mini-crrly: Plockar ut saker ur de halvfyllda eller nästan helt fyllda väskorna, sprider ut det lite överallt i huset och lägger istället ner annat i väskorna, påsarna och necessärerna. Exempelvis ett par av sina strumpor i en vadderad necessär mamma hade tänkt använda som kylväska.

Vad ska vara incheckat och vad behöver vi i handbagaget? Intressant var när vi provvägde väskorna. Vi vägde och packade om, vägde och packade om... Till slut vägde väskorna mycket mer än vad som var tillåtet! crrly och maken rev sitt hår, visste varken ut eller in men tog itu med att syna väskornas innehåll. Man kanske inte måste ha med fyra olika solcrèmer? I och för sig halvtomma, men ändå. Och en ny tandkrämstub! Så onödigt. In med den i badrumsskåpet, ta den som nästan är slut istället. Men så mystiskt, hur kan väskorna väga så mycket?! Till slut kom crrlys make på att vågen stod inställd på pound istället för kilon! Så kan det gå.

Ja, så kom crrly på att det ju trots allt händer att väskor kommer bort på vägen. Och hur kul är det att vara den vars väska kom bort och som nu står utan alla sina kläder, inklusive badkläder, favoritkläder och underkläder? Nej, gör om, gör rätt, beordar crrly sin dyre make. Som alltså får packa ur halva sina väskor för att sen låta dem fyllas med såväl crrlys som Mini-crrlys prylar och kläder.

Men så där är det hela tiden. crrlys man har nog också resfeber fast han aldrig skulle erkänna det, den resande affärsmannen personifierad liksom, för hans hjärna är helt virrig, crrly känner inte igen honom. När crrly frågar, ber, uppmanar och tjatar så säger han ja -- och gör sen tvärtom!! crrly sliter sitt hår.

crrly är ganska stressad... för när hela familjen har gjort resor på sistone har crrly glömt väldigt viktiga saker hemma. Under Karlskronaresan i somras till exempel, då var hennes livsviktiga mediciner kvar hemma. Gah, vilket krångel innan crrly fick tag i numret till sjukhuset och lyckades ringa under telefontid, övertyga sjuksköterskan om att läkaren måste skriva ett e-recept och inte bara ett vanligt, finna ett apotek i Karlskrona som hade kvällsöppet och sen hitta dit. Pust! Och då var crrly ändå i Sverige... Det blir värre nu om samma sak inträffar.

Dummast är att Mini-crrlys saker trots allt väger en del... Särskilt alla böcker som lär krävas för att hon ska sitta någotsånär still under resorna. Och en liten utan sittplats får bara ha tio kios packning! Pfff, det är ju ingenting. Inget handbagage heller, utan det ska räknas in i vårt. crrlys smarta lösning? En Pippi-klippdocka! :-) Mini-crrly är ju som sagt galen i Pippi, och detta lär hålla henne sysselsatt.

Återkommer med berättelse om flygresan!

Free-eedag

Wow, min allra sista föräldraledighetsdag går mot sitt slut. Nu tar baby darling över ett tag innan det är dags för dagi... förlåt, förskola. Ja, min älskling The Arbetsnarkoman ska vara pappaledig! Tjohej, jag har nog inte ens fattat det än! :-)

Och ännu mer overkligt, nästan i alla fall, är att vi på måndag måste vara färdigpackade för då går vårt flyg till sunny Florida! Sure, frost, men vadå. Skönt skare bli!! (Pun not intended. Nästan ...)


Hallåååååå, crrly, vakna, du måste fatta det här nu!! Den ett och ett halvt år långa isoleringen i hålan, i villahelvetet nr 1, är bruten! Du ska komma ut bland folk! Tänka på att vara properly dressed (eller i alla fall påklädd), prata om annat än "Titta katten!! Vaad säger katten??", "Har du bajsat i blöjan?" och "Ska vi gå ut och gunga nu?" och ja, kickstarta hjärnan, wow! (Usch, alla dessa "wow"-utbrott påminner mig om en viss frk Carola i exas, typ... Ska genast sluta med dem.)

Nej, det är så overkligt. Det är så overkligt. Det känns nästan lika overkligt som det gjorde för ett och ett halvt år sen, drygt, när jag slutade jobba och gick hem för att föda barn. Herregud. (För att inte tala om hur overkligt det är då! Va, har jag gjort nåt sånt?! Haha!)


Nå, vad gjorde vi då, Lillan och jag, under vår sista dag ihop? (Nej nej, det är inte så definitivt som det låter! Alls. Jag ska jobba deltid framöver, GÖTT!) Jo, Lollogos kom hit med sin stora vackra mage. (Ja, hon är gravid, om nån undrar! ;-) Lillan tycker så mycket om henne. Vi åt mellis (som på vuxenspråk heter typ andrafrukost), lekte och pratade. Lillan sov ute, läänge. (Kors i carportstaket!!) Sen åkte Lollo till sin bm (= barnmorska, för er som inte är så hemma i jargongen... ;-) och då ville Lillan se en Pippifilm. Så oväntat. Hon är helt Pippibesatt, den ungen. Vaaar kan hon ha fått det ifrån?!

Sen åkte vi på ett slags terapisession, det är minsann mycket sånt nowadays, och jag fick mig några saftiga sanningar serverade, så häftigt med saker som liksom ruskar om hjärnan lite.

Sen, tja, sen, då kom vi hem och då var det faktiskt dags att natta Lillan, och sen har darling och jag firat med varma mackor, Ecologica-vin och en massa prat och mys. Det här känns så jäkla busigt!! Han ska vara hemma från jobbet, hihihi!




Tack, Lillan, för de här första arton månaderna med dig.

Mina fina T-shirt

Citatet från den fina, fina Dalai Lama-T-shirten jag köpte i Göteborg:

Never give up
No matter what is going on
Never give up
Develop the heart
Too much energy in your country
is spent developing the mind
instead of the heart
Be compassionate
Not just to your friends
but to everyone
Be compassionate
Work for peace
in your heart and in the world
Work for peace
and I say again
Never give up
No mater what is happening
No matter what is going on around you
Never give up

H. H. The XIV Dalai Lama

Oss lurar ni inte

Vi har fått ett nytt utskick från Ica, Mina varor. Man får alltså rabatt på varor man ändå handlar. Enligt dem, får jag lägga till. För nej, vegan-crrly och hennes vegetarianfamilj har inga hemliga laster, inga som Ica känner till i alla fall ...

Den här gången har nog Ica ändå bitit sig i tummen och skitit i det blå skåpet och allt vad det heter. Listan på varor som crrly med make och dotter får rabatt på nästa gång följer här:

Tagliatelle fullkorn, Ica Gott liv -- Ja, ok, den har vi kanske köpt, även om min man inte gillar EVM (egna varumärken).
Solhavre -- Bra! Tack! (Gäller dock bara en enda förpackning, lite snålt. För så vegan är jag inte att jag orkar bry mig om att D-vitaminet är utvunnet ur fårull. Synd bara att jag vet det.)
Grovbröd m äpple, Ica -- Hmmm. Se tagliatellen, ovan.
Plastpåsar, valfri, Toppits -- Jag ställer mig lite frågande även till denna, kan inte minnas att vi har köpt plastpåsar i parti och minut precis, men visst ...
Chokladkakor, standard, Ica -- Haha! Minns ni vad jag skrev sist?! Nej, den här har vi nog aldrig testat.
Rotfruktsmix, eco, Ica -- Hallå där, en enda gång har vi köpt den!
Barndesserter/mellanmål, Hipp -- Nejnejnej, stopp där, inga barnmatsburkar i det här hemmet! Dottern har konsekvent ratat det, så ... Nix!

Slutligen ... *trumvirvel*

Grillkorv/hot dogs, Scan -- ??!! Vad kan slakteriföretaget ha betalat för att få Ica att gå med på att omvända vegetarianfamiljen genom att de skulle få nästla sig in bland våra varor?!

Nä, "Skit i Scan, bli vegan!" Yeah. För den gick vi inte på! :-)

Mini-crrly har ordet

"Jag är ett och ett halvt och hittar själv mina julklappar i garderoben, jag!"


;-)





Mamma hälsar: Suuuck...

Världens bästa Vegania

Hurra!

Vegania är tillbaka! Massor av fantastiska veganska recept. Ni är efterlängtade!

Nu har vi gjort ett klipp

Mini-crrly är klippt för första gången. Vi har väntat tills det gick att klippa av så pass mycket att det blev en tofs att spara, och nu var det verkligen dags. Luggen åkte av, den långa luggen alltid full av mat och -- nu när hon var förkyld -- snor (sorry, alla äckelmagade!). Den enda som lyckades sätta upp hennes lugg var min dyre make, och han var inte alltid tillstädes för att göra det. Mig tog det en arg, svettig, sedermera uppgiven halvtimme att få dit ett par tofsar i huvudet på den galna, vilda, mer och mer ilskna ungen, nästan vareviga gång, och nej, det är det inte värt.

Så, dalmasfriss vare här. Haha. Men rätt coolt ändå. Plötsligt har hon en frisyr, liksom. Och hon ser så stor ut!

Snopet

Här tror man att man ska på härligt varm sol- och badsemester i Florida, och så mejlar släktingarna där och skriver att de har frost!! Frost. In sunny Florida?! Där apelsinerna och citronerna och grapefrukterna växer?! Galet. De har till och med kallare än vi! Hur kan det få gå till så??

Och hur tusan ska vi packa nu??? Snacka om att man får vara beredd på allt. Efter att ha hälsat på hos släkten ska vi nämligen ner mer söderöver, och där hoppas vi på i alla fall 20--25 grader. Celsius alltså!

Här har man ratat Mallis och Kanarieholmarna för att istället åka längre, till något verkligt solsäkert, och så är det kallt där! *muttra*