Inlägg
Ibland kan till synes vanliga vardagskvällar bjuda på sällsam vardagsdramatik...
Satt här vid datorn och häckade, skrev en massa trams och roade mig högeligen. Fick plötsligt bråttom, väldigt bråttom, på toa. Rusade upp, högg en tidning på vägen, väste "Badrum!!" åt kissen som genast glatt följde med (det är Selmas favoritrum), och ... tvärstannar på vägen. Vad var det där??! Vrider huvudet sakta åt höger, håller andan... Jo, det är fan sant. Där på vardagsrumsväggen sitter en abnormt stor jävla spindeljävel. En sån stor som vi jämt hade runt oss när vi bodde i källaren i darlings föräldrahem. Herre-fucking-gud, och älskling som är bortrest den här veckan, hur typiskt är inte det??!
Toa? Nu? Nä, glömt! Den här ska bort, kosta vad det kosta vill, jag kan inte leva med en sån där läbbig jätte i huset!!! Av med tofflor, på med stövlar, in till grannen. Som försäkrar att han inte är det minsta rädd för spindlar och att han inte har det minsta emot att följa med mig in och få bort den "hur du vill, bära ut den eller döda den, det spelar ingen roll, jag kan inte bo där med den i huset!" hasplar jag ur mig. Vi öppnar för att gå ut från grannhuset -- och där på gatan, med varsin cykel, står grannens fru, med ytterligare en grannman! En hel del "Jaså, eeeh, hehehe, kommer du hem redan, älskling?!"-skämt blir det medan vi korsar gatan, och en del "Japp, det är så det går till!".
Okej. In i huset. Jag kikar fram bakom hörnet, bort mot väggen där s-ln sitter. Jodå, kvar. Jag pekar med darrande finger och han ser den såklart redan på långt håll. Jag tillåter nådigt att han mosar den och servar honom med toapapper, öppnar toalocket och ryyyyyser hela tiden. Han spolar, ser glad ut och bara skrattar när jag erbjuder honom godis eller nåt som tack. Iiih, jag är räddad!!! :)
Tack gode gud för grannsämja!
Ja, jag lider av ganska grav spindelfobi, även om den har blivit lite bättre på senare år. Bakom ligger en del traumatiska upplevelser... som jag får berätta om en annan gång. Dock anser jag ju att även sp-arna har rätt att leva och att jag är jäkligt tramsig, så för det mesta ber jag folk ta ut dem istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Hehe. Nu kom jag på. Jag kan träna på dej. Jag leker kognitiv terapeut och du går in i vårt badrum. Där samlas just nu din spindels släktingar för gravöl. Dom är stora. Och dom är ledsna. Några är arga. En del på din granne, men dom smarta har redan förstått att det är DU som är ansvarig för moster Herthas tragiska, alltför tidiga frånfälle!
Usch, lägg av!!!! Jag har redan sagt till darling på tel att jag hoppas att han inte har nån dubbelt så stor, arg fru nånstans! :D Ja, herr Sp... alltså.
hu,jag förstår dig. Jag blir förstenad av stora spindlar...
Kan det var bergsspindlar du menar, syrran har såna i sin källare och de ser typ ut som fågelspindlar...
Jag ryser när jag skriver detta...
usch! förstår det där med fobi!! Just spindlar är jag inte så rädd för men en riktigt stor en vill jag helst inte träffa på.
sara: Jag får en prevers lust att googla på bergsspindel... Ska dock inte göra det just nu. Tror ändå att det var en vanlig husspindel, men den var extremt stor. Och ful.
sofia: Det är så typiskt att sånt där händer när jag är ensam hemma... Hade den varit lite mindre och suttit på golvet hade det bara varit att visa min Sagokatt den: "Titta! Spindel! Ät!" så gör hon det. Mycket praktiskt.
Haha, en gång jagade jag hem maken från en pokerkväl med grabbarna för att det var en stoor spindel i vardagsrummet. Inte ens Missan fick ta den fast hon vill (i min värld var den ju supergifitg). Han tog en taxi hem (och önskade säkert att jag också känt grannarna *haha*) och räddade mig :-)
jenny: :D Hahahahaaaaa, du är ju grymmare än vad jag är!!!
Jag hade gått in till grannarna även om jag inte hade känt dem... Då lär man ju könna dem om inte annat... ;p
Det finns djur som gör mig mordisk, men spindlar är inte ett av dem. Jag vill inte döda den stackars spindeln bara för att han skrämmer mig.
Så här gör jag.
Leta upp ett stort dricksglas.
Ställ glaset uppochner över spindeln så hen är fångad under glaset.
Stick in ett någorlunda kraftigt papper mellan glaset och underlaget.
Lyft försiktigt och vänd på hela härligheten. Spindeln ramlar ner i glaset som är för halt för att hen ska kunna klättra upp.
Gå ut.
Släng spindeln i gräset, åt helvete eller vart du vill.
Diska glaset, eller använd alltid samma glas, för en skoj överraskning när nån inte känner till tricket blir törstig. ;)
Nej jag tror inte du kommer prova. Men försöka duger.
Spindlar ÄR läskiga. Det är liksom vedertaget, och egentligen bör de utrotas från världen. Men tills dess är det bra med grannar...
rasmus: Nej du...
Och som sagt, oftast ber jag bara någon flytta på den/slänga ut den åt mig.
cez: Njae.... någon nytta gör de säkert åt någon... men bara de inte är (o)nyttiga i närheten av mig är jag glad!
Då skule du haft mig till granne. Jag är varken rädd för spindlar... råttor eller ormar.
Fast jag är paniskt rädd för att ha flygande fåglar runt huvudet. Undulater och sånt krafs.
mamse: Av nån oehört larvig anledning är jag livrädd för insekter men inte det minsta rädd för sånt som borde vara mer befogat: råttor, ormar etc. Fast det beror nog mest på att jag aldrig ser nån sån...
Fåglar är ju uuuuursöta! ;)
Skicka en kommentar