Bus!

Hur gammal jag än blir kan jag aldrig motstå ett bra bus.

Jag hittade just gamla kära Kamratpostens hemsida, och kolla, detta bus verkar ju kunna bli hur kul som helst! :D

Nu måste jag läsa på om de andra också, så att man slipper råka ut för dem själv...

Mitt bästa bus från när jag var liten var att tejpa fast de vita sakerna som åkte upp när man lyfte luren och trycktes ner när man la på (på en sån där gammal vanlig telefon med nummerskiva). Tejpade man fast dem fortsatte det att ringa och ringa och ringa även sedan någon hade tagit upp luren och svarat... Mycket lyckat.

Ofta gömde jag också en bandspelare i köket vid måltider, vilket också alltid blev väldigt kul; mina syskon lyckades alltid säga en massa olämpligt vid köksbordet...


Och när jag började jobba i bokhandel arbetade där en jättebusig kille som var ca tio år yngre än jag. När jag avlöste honom i kassan hade han alltid hittat på något bus, till exempel något som påminde om telefonbuset: han tejpade fast streckkodsavläsaren i hållaren så när jag fick min första kund och skulle lyfta streckkodsavläsaren (jag kommer inte ihåg vad grejen kallas!) så lyfte hela alltet och jag var tvungen att jobba ett bra tag för att slita bort all tejp; ett rejält jobb hade han lagt ner. Jag hämnades med något tråkigare: de klassiska häftstiften på stolen...

Vilket är ditt bästa bus? :)

---------

Uppdatering: Efter att ha sett att Hedgehog-Sara hängde på och gjorde ett eget inlägg om sina bästa bus, och dessutom läst kommentarer hos henne, kom jag ihåg Det Allra Värsta Buset jag någonsin har varit med om (om man med bus inte menar rent kriminell verksamhet eller sånt som bara har gått ut på att vara elak; gränsdragningen kan ju vara fin där...):

När jag hade gått ut nian och efter ettan på gymnasiet jobbade jag på en sommargård på västkusten. Där fanns en mesig liten vaktmästare som en gång skulle råka ut för oss tonårstjejer... (Usch nu skäms jag lite också...) I alla fall, ett par av hans arbetsuppgifter var att ringa i klockan i klockstapeln varje morgon och att rensa rabatterna. En gång kom jag och en eller två tjejer till ner i tvättstugan när han hade tvättat. Vi fnissade givetvis halvt ihjäl oss åt hans jättekallingar, inte precis några 80-talstanga där inte. Sen snodde vi dem. Och hissade upp ett par i klockstapeln (f-n vet om vi inte dessutom hissade upp ett par i flaggstången; han hissade flaggan varje morgon också). De andra paren grävde vi ner på strategiska ställen i rosenrabatten. Hemskt skojigt -- men kanske över gränsen...? Nå, han hittade dem säkert själv i alla fall, och han vågade nog inte skvallra för någon om det -- något straff fick vi inte.