Några väldigt suddiga bilder...

...på min garderobsrensning som ägde rum här igår.

Ja, vore jag det minsta skrockfull så skulle jag inte göra detta... men nu är jag så trött på att vara tvungen att köpa nya, stora kläder och sen inte få in dem i garderoben för att det är för fullt. Jag kan meddela att det finns en till här i detta hus som är tacksam om jag slutar upp med att stapla högar på min stol. (Inte bara klädhögar; häromsistens skulle jag gå tillbaka med en dvd som skulle vara dubbel men bara innehöll en skiva, och jag letade halvt ihjäl mig efter kvittot. Efter att ha rotat på typ alla andra möjliga och omöjliga ställen tog jag itu med min spännande hög på stolen. Jodå, en hel del kvitton fanns det, bland mycket annat..., men icke det jag nu behövde. Och allra underst låg... gissa?! Det låter som en skröna men det är faktiskt sant: Bodil Malmstens bok "Det är fortfarande ingen ordning på mina papper"!!! Gissa om jag kände mig träffad, ville bara gapskratta och brista ut i gråt samtidigt, gick mycket förorättad ut till min väntande make i bilen och meddelade att jag inte hittade kvittot... Jag fick dock min skiva ändå!)

Var var jag?! Vilse i klädstöket. Nå, igår fick jag slutligen nog och började dra fram alla kläder som jag antagligen/förhoppningsvis inte kommer att få se igen på ett år eller två eller så. Och herregud, säger jag bara. Det är ju helt absurt. Jag tycker ändå att jag rensar relativt ofta och skänker bort massor av kläder. Dessutom tycker jag inte att jag köper mycket kläder. Alls. Men varifrån kommer då alla dessa plagg som har invaderat mina garderober?! En hel del kände jag skrämmande nog inte ens igen! Läskigt sånt där.

Dessutom, jag vet inte om det är gulligt eller tragiskt, men jag har kvar en hel del kläder i storlek XS!! Det är nog snarare komiskt som är den rätta beteckningen för det.

Jag hade till exempel en "den lilla svarta" som verkligen, verkligen gör skäl för det epitetet. Ujujuj, en sån ynklig liten trasa. Nå, den kom jag ihåg i varje fall. Snygg som fan. Tajt. Kort. I coolt tyg. Och lite genomskinligt mesh eller nåt under. Men som sagt. XS!!! Tillåt mig gapflabba. Ändå var det skrämmande nog inte många år sen jag kunde ha den. Och den ger jag inte bort. Hur tragisk jag än må vara.




Jag vet faktiskt inte varför jag suddade till bilden så.
Det som ser pissgult ut är limegrönt: ett par minimini-
shorts! I storlek mini dessutom... Lär dröja innan jag
kan ha dem igen... Lite kluvna känslor är det minsann.
Ja, och så blir det en del galgar. Nån som behöver?!



Säga vad man vill om stormönstrade gamla kjolar,
mysiga att sova på är de i alla fall!