onsdag, maj 09, 2007

Att vara höggravid innebär ...


… att man plötsligt börjar använda skohorn och tycker att de – särskilt de meterlånga! – är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

… att man ofta vaknar klockan fem på morgonen och känner att man bara DÖR om man inte får en flottdrypande pizza! Nu!

… att man fumlar och tappar saker runt sig överallt…
­– som dessutom får ligga kvar eftersom man inte har en möjlighet i världen att böja sig ner tillräckligt långt för att nå dem.

… att man skulle kunna få anställning till att skriva synopsis till världens otäckaste skräckfilmer vilken dag som helst. Det är bara att dra plotten från den senaste nattens extremt blodiga mardröm.

… att man inte når att torka sig utan att behöva utföra de mest akrobatiska övningar.

… att man absolut inte klarar av att ta sig upp ur badkaret själv.

… att det händer att man vaknar av konstiga ljud, men att det bara visar sig vara man själv som har pruttat i sömnen.

… att man upptäcker att man har varit i köpcentrumet och gått i affärer i pyjamas…
– men man bryr sig inte.

… att man hela tiden hoppar till när man oväntat ser sin spegelbild från sidan och undrar vem som har hi-jackat den.

… att man önskar att omgivningen ibland var döv och saknade luktsinne, så att man bara kunde få fisa och rapa i fred…

… att man bölar till Extreme House Makeover, eller förresten vilka serier eller filmer som helst.

… att man till slut blir tvungen att köpa en pall till hallen…
– och dessutom hett önskar sig en stol till duschen.

… att man kan få ett oväntat nysanfall på väg till toaletten så att man istället får (låta någon annan) ligga och tvätta golv överallt.

… att alla tröjor bara blir noppiga på magen.

… att man är ursäktad om man vill gå ifrån bordet och lägga sig och sova, vilka gäster man än har hemma eller vart man än är bjuden.

… att man känner sig som en kolsyremaskin med all halsbränna.

… att man måste överlåta allt rakande, klippande och ansande av kroppens nedre regioner till någon annan. Man varken ser eller når.

… att man måste lära sig att låta bli att springa i trappor, och överallt annars också…
– annars kan man inte gå på tre dagar.

… att man kan vara på hur dåligt humör som helst, och skylla allt på hormoner.

… att man fastnar i saker, går in i väggar och dörrar och krockar med allt och alla överallt.

… att man inte behöver bh längre, för magen lyfter upp brösten underifrån.

… att man måste ta på sig strumporna genom att ligga vältrad som en strandad val på sidan på sängen för att nå.

… att det anses att man ska orka ta alla dumma kommentarer om ens kroppshydda som både kända och okända strör över en.

... att man kan råka välta omkull i trånga utrymmen, t ex en klädkammare, och måste ligga kvar och be om hjälp för att bli utdragen därifrån.

… att man kissar samtidigt som man spyr. Praktiskt, tidsbesparande.

… att man måste se till att vågens fönster speglar sig någonstans, eller be någon annan läsa av den, för själv ser man inte ens vågen där nere, undertill.

… att man ständigt vandrar runt med chica fläckar på hyllan på magen.

… för första gången på riktigt att ”Jag har inget att ta på mig!” är alldeles sant.

fredag, maj 04, 2007

På väg till jobbet

TIR -- Die grossen gelben für den Norden -- Frigoscandia -- GER -- Schenker -- GA Transport AB -- HU Transfargo -- Speedlink -- LKW Walter -- NO -- Abbekås Åkeri AB-- SP -- GDL Transport AB -- Scandlines Agencia -- Transitaria -- TUR -- Åkeribolaget -- GER -- Akkafrakt -- Malmö Lastbilcentral -- Aldo’s åkeri -- Schenker -- PL -- CargoCare -- Bred last -- Hanssons Åkeri -- CZ -- FedEx -- Tonys Budbil AB -- HU -- Frigoscandia -- Pemo-transporter -- Wackler Gmbh -- LKW Walter -- Schenker -- TIR -- Transportören i Göteborg AB -- DK -- Transfargo -- MTS Hungary Ktf -- GER -- Convoy Exceptional -- Speedlink -- DK -- Anderssons åkeri -- PL -- Höganäs Frakt AB -- Shell -- LKW Walter -- Berga Distribution AB -- NO -- Del Nunzio Giovanni -- SP -- ASG -- Bosse Åkare AB -- TUR -- Müller Spedition -- SP -- Combifragt A/S -- TIR -- Bud Proffsen AB -- Umzug ist Vertrauenssache... reden wir darüber! -- GER -- FedEx -- Ystads Åkeri AB -- GER -- Jensens Åkeri -- NP Frakt -- Godsexpressen -- HU -- DK -- LKW Walter -- Speedlink -- Frank Gullberg Logistik AB -- Varning! -- NO -- Panalpina Welttransport-- CM Freight -- Budfrakt Billesholm AB -- LKW Walter -- Schenker -- PL -- PMS Global -- DK -- Combi Frakt -- CZ -- Schenker -- GER -- Alve Jönsson -- PL -- Container Service -- HU -- Frigoscandia -- Tránsitos y Aduanas -- SP -- NovaTrans -- Shell -- AirMax Cargo -- CZ -- Transfargo -- Perssons Åkeri -- TUR -- Kävlinge Åkeri -- NO -- Carrier -- TIR -- Schenker -- HU -- Europa Trailer AB -- TIR -- Expressbolaget -- Budservice -- FedEx -- Versichert? Kravag! Wo denn sonst? -- GER -- Svedala CarGo AB -- LKW Walter -- Speedlink -- PL




*pust*

måndag, april 23, 2007

Skelettskrammel




Mina fogar rasar sönder, AJJJJ.

Så går det när man är för skuttig. Fick så mycket skäll av alla kolleger förra veckan. Ja men vadå, kan man ta trappan upp med två tre trappsteg åt gången så gör man väl det? Och nerför, kommer det nån annan som också ska ner så måste jag tävla, jag kan inte hjälpa det. *springspringspring och sen hooopp de sista trappstegen*


Nu är det tomtesteg som gäller. Och att bli mobbad som fan. *muttra*

Raping the germs


Rapsen slog ut förra veckan! :) Såå himla vackert, och numera tolererar jag lukten också, fick ont i näsan av den som barn. Men det måste väl nästan vara rekord, raps i mitten av april?!

Häromåret var vi på bröllop på franska landsbygden, några mil utanför Paris, i maj, och då var vi omgivna av blommande rapsfält. Det var så otroligt vackert. Dagen efter bröllopet var det brunchbuffé med paketöppning och vi satt alla bröllopsgäster och slöade i solgasset med vår mat och tog igen oss efter gårdagskvällen. Åter var vi omgivna av knallgula fält. Det var vår kompis fransyskan som gifte sig med sin engelsman och han hade förstås en hel klan med sig. Hans mor var extremt hes så där dagen efter, hon hade tappat rösten alldeles, vilket någon kommenterade. Hennes väsande svar var alldeles obetalbart, så som vi alla uppfattade det:

"Yes, it is because all the rapes yesterday!"

Stort jubel. Men vi hade alla hört fel -- även engelsmännen. Hon hade inte tappat rösten på grund av upprepade våldtäkter dagen innan utan därför att hon var jätteallergisk mot rapsen! Hon sa alltså "all the rape", utan s på slutet. Men man hör väl det man vill höra...



(Det där med plural-s:en kan vara knepigt ibland... Jag mejlväxlade ett tag flitigt med en amerikansk släkting [pappas syssling, tror jag hon blir] och hon skrev en gång om något recept med vetegroddar [wheat germ]. I mitt svar råkade jag sätta dit ett s på slutet: "wheat germs", eftersom det ju heter groddar, vilket då tydligen blir något helt annat... Hon fick väldigt roligt åt mina "vetebakterier" och tyckte inte alls att det lät särskilt nyttigt...)

fredag, april 20, 2007

Språktest


Hos Stationsvakt hittade jag DN:s språktest.

Och gudihimmelen, vilket pinsamt resultat för en som ändå kallar sig proffs! :D

Slår ni mitt ETT rätt?! (Orättvist, för den kunde jag, sen chansade jag fel på alla andra...)

torsdag, april 19, 2007

Massor av matfrågor och -svar


Håller på och rensar och rensar och rensar i min jobbdator, har inte lång tid kvar att jobba nu och vet inte om eller när jag kommer tillbaka... faktiskt. Eller vad som händer med min dator under tiden. Hittade ett jättegammalt påbörjat, nästan färdigt frågeformulär, och eftersom jag inte mår illa längre (nästan alla frågor handlar om mat!) klarade jag av att uppdatera det och göra klart det. Kommer tyvärr inte ihåg var jag hittade det, då för längesen. Observera att jag idag, som höggravid, inte är lika galen i vitlök som i normala fall... Så just nu är dessa svar något missvisande. Men det ska väl rätta till sig igen, hoppas jag...

Here goes:


1: favoritläsk? Trocadero kanske. Dricker nästan aldrig läsk.

2: favoritsaft? Hallonsaft, flädersaft. Dricker nästan aldrig saft. Haha, vad jag är vuxen. :p

3: favoritalkohol? Rött vin.

4: favoritte? Beror helt på tillfället. Earl grey? Tycker om gröna teer också. Och röda!

5: favoritpasta? Färsk utan ägg! Gärna med t ex vitlökssmak. Eller knyten med t ex spenat.

6: favoritkinamat? Hmm. Föredrar thai eller indiskt...

7: favoritpizza? "Hawaii utan skinka med banan", typ. Eller hemgjord, med "extra allt".

8: favoritpizzaställe? Sängen!

9: favoritgodis? Choklad och stark salt lakrits (Turkisk peppar!).

10: favoritglass? Tofuline, jordgubb eller tresmak. Och så Lovices glass, mmm.

11: favoritsylt? Inte så mycket för sånt... Jordgubb? Eller lingon? Beror på vad den ska vara till!

12: favoritmarmelad? Nån utan skal.

13: favoritgrönsak? Ojoj... nästan alla.

14: favoritost? Jag tycker väldigt mycket om parmesan... och franska ostar, i alla fall när man är i Frankrike.

15: favorityoghurt? Soygurt! Gärna Blåbär och müsli eller Tranbär och lingon.

16: favoritkött? Fruktkött.

17: favoritbröd? Ciabatta är gott. Och grovt bröd. Surdeg!

18: favoritpålägg? Ekologiskt jordnötssmör. Eller tahini med gurka och massor av citronpeppar.

19: favoritfrukt? Ekobanan. Men även clementin, apelsin, äpple, päron, nektarin...

20: favoritfrukost? Kaffe med havremjölk, älsklings smoothie på massor av frukter, havregrynsgröt med fruktsallad, tomat- eller grönsaksjuice med aloe vera-juice i, goda mackor. Och massor av tid att äta allt detta! (Och magsäck till det också, tack.)

21: favoritchips? Svårt. Många sorter. Lantchips kanske.

22: favoritdip? Guacamole!!!

23: favoritsås? Guacamole!!!

24: favoritdressing? Olivolja + lite vinäger + linfröolja och massor med vitlök och örtkryddor.

25: favorithamburgerrestaurangmat? Hmmm. Vegoburgare blir det väl. Men äter aldrig sånt faktiskt utom hemmagjorda egna. Hellre baguette eller ciabatta!

26: favoritsallad? Älsklings kompositioner. Och min pastasallad!! Mycket avokado, flera olika sorters sallad, babyspenat, oliver, vitlöksmarinerade bönor i mängder, god pasta, soltorkade tomater, broccoli, morotsslantar, allt man kan komma på.

27: favoritchoklad? Mörk, mjölkfri.

28: favoritfikabröd? Veganska kardemummabullar och veganska semlor. Även vegansk toscakaka (se t ex här) och vegansk kladdkaka är fantastiskt.

29: favoritingrediens i soppor? Vitlök! Jordärtskocka! Potatis! Sojagrädde! Gärna allt i samma, mmmm.

30: favoritnötter? Hmm, valnötter kanske, eller hasselnötter. Eller kokosnötter.

31: favorittårta? Tofulineglasstårta. (Får man nog göra själv.)

32: favoritbär? Björnbär kanske. Jordgubbar.

33: favoritmatställe? Sängen!

34: favoritfrukostflingor? Beror på... Start är gott! :p

35: favoritgrillat? Grönsaker... Tzayspett!

36: favoritwokingredienser? Inga särskilda faktiskt, är ganska trött på wok... Minimajs är i alla fall inte gott.

37: favoritsvamp? Inte den jäveln i underlivet iaf...

38: favoritmikromat? Mina lunchlådor!

39: favorithusmanskost? Husmanskost?! Haha. Där är jag inte rätt person... Veg ärtsoppa då isåfall... Veganska pannkakor, om nu det är husmanskost.

40: favoritfyllemat? Nästan allt går väl ner? Lasagne eller gratäng eller gryta kanske?

41: favoritbakismat? Rostat bröd med bara lite veg margarin + stark sött te med lite havremjölk.

42: favoritimponerapånågonmat? Ojoj. Nåt sånt har jag nog aldrig lyckats med, haha.

43: favoritkvinna? Där tog matfrågorna slut, ja. Eller? Åå, vad svårt. Det beror helt på vad jag vill ha henne till! :)

44: favoritman? MIN.

45: favoritparti? Det parti spel jag vinner såklart!

Ska man skicka det här vidare nu eller? Brukar nog vara lite dålig på det. Äh, den som vill kan väl sno och köra på!

söndag, april 15, 2007

Bok och musik


Vilken fantastisk sommarhelg, jag är vackert grisskär, precis som de ska va, eller nåt.

Idag har jag läst Anna Gavaldas första bok, Jag älskade honom, och den var okej, men hennes Tillsammans är man mindre ensam är mycket bättre, den var fantastisk.

Och så har jag lyssnat på en massa bra musik: Dels Helena Josefssons skiva Dynamo (träffande kort recension här), dels Sofia Karlssons Visor från vinden. Tyvärr har jag helt missat hennes Dan Andersson-tolkningar, måste införskaffa Svarta ballader också, snarast! För det här är underbart.

lördag, april 14, 2007

... Eller heter det kannibaler?



Dörrförsäljare: - Hej, vi säljer fisk och vilt, har ni handlat av oss förr?
crrly: - Nä, vi äter vegetarianer här, så det är inget för oss!

fredag, april 13, 2007

Mitt fredagsnöje


En gång är ingen gång, två gånger är en vana heter det väl?

Nå, under den här evighetslånga graviditeten är det väl en vana för längesen, jag har bara inte kopplat ihop denna mindre mysiga aktivitet med just fredagskvällar förrän nu.

Kom just ut från duschen, dit jag var tvungen att ta min tillflykt efter att som vanligt nuförtiden ha kräkts och pinkat ner mig. Samtidigt. När man är gravid blir man nämligen lätt inkontinent (dubbeltydig mening med flit: man kissar lätt ner sig -- man blir litegrann inkontinent). Och plötsliga kräkningar hör till de aktiviteter man svårligen utför utan att samtidigt råka läcka neråt.

Jag har faktiskt skrivit en diskläjmer ovan (vid min bild) så vill du inte läsa mer äckel, baj baj! :)

Ikväll framkallades kräkningarna av något så oskyldigt som att först ha råkat äta lite för mycket och sen råka äta lite till. Magsäcken är som sagt inte stor nu, och det är totalt omöjligt att veta hur mycket man kan få ner utan att få tillbaka det ett par timmar senare, i ett jäst och gött tillstånd.

Förra fredagen var det värre. Då var det kombinationen av för mycket supergod mat och en Läskig Film, inte en skräckis utan en vidris, som gjorde't. Nämligen Borat. Jo, det är sant. Jo, det ska vara en komedi... och en hel del i den var ganska genialiskt... som rodeoscenen... men den här herrn och hans sidekick, i kombination med för mycket mat och ett tillstånd av graviditet, framkallade kaskadspyor, tjoho. I kombination med akut inkontinens dårå. In på toa, mer spy och kiss, samt gråt, vidare in i duschen, gråt och skratt samtidigt... Sånt man oftast bara klarar av som pregnant. Man blir en trasa efteråt, men eftersom man samtidigt är så jävla härdad och en smula cynisk, samtidigt som man gudskelov inte totalt har tappat sitt sinne för humor och sin förmåga att se allt utifrån någon annans perspektiv, så skrattar man som bara den också. Tänk en metafilm som handlar om crrlys reaktioner på Boratfilmen, håhåjaja! Dessutom är jag oerhört tacksam för att jag inte såg den på bio; stackarn framför hade nog icke uppskattat en stor spya i nacken, har jag en känsla av... Och den risken var nog överhängande, för filmen gick just när jag mådde som allra, allra sämst.



(Men nu är jag minsann jätteduktig, det har bara gått en vecka och jag kan både tänka tillbaka på detta och dessutom skriva om det utan att spy och kissa ner mig! Woo!)

torsdag, april 12, 2007

Kul filmcitat och cool musik


Jag är ganska svag för citat, och många av dessa är ju riktiga höjdare.



Förresten är jag väl lite sen som vanligt, men är inte Margaret Berger riktigt bra? Ska kolla in henne lite noggrannare när jag får tid...

onsdag, april 11, 2007

Schmutad


Schmut ville att jag svarar på ett antal frågor och jag är inte den som är den... Så håll till godo (bortse från att sjuan av någon anledning är spolad!):


Tio första:
Första bästa kompis: Johan i Linköping, runt 1974.
Första bil: Supersnygga, supersöta Mazda MX3.
Första kärlek: Hans på dagis.
Första husdjur: Undulaten Fiffi.
Första semester: Min första betalda och hederligt intjänade semester fick jag för inte så många år sen, vad är det med den…? Min första semesterresa minns jag inte, då kan jag inte ha varit gammal.
Första jobb: DN-försäljare, sen allmän köksslav på religiöst sommarhem på västkusten.
Första köpta skiva: Jag köpte kassetter. Första hett önskade var Freestyle – Fantasi. Minns inte vilken jag själv betalade för först.
Första riktiga kärlek: Alltså, första jättejätteriktiga är min make.
Första piercing: Återstår att se. Ibland funkar mina hål i öronen att köra saker (örhängen) igenom, ibland är de sammanväxta.
Första konsert: Jag följde med min lillebror på hans stora idol clownen Manne runt 1980, men det kanske inte var någon konsert. Trance Dance var väl den första … *hrm* ”riktiga” (ja, jag väljer att citera…) konserten. Till min håla kom aldrig några artister ju. Särskilt inte såna jag fick se…­

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Smutt på rött vin i helgen.
Senaste bilfärd: Hit till jobbet imorse.
Senaste filmen du såg: Strandvaskaren var det nog, i alla fall den senaste hela film jag såg. Den var svinbra faktiskt, och sen dess tänder jag lampor när jag går upp och kissar på natten.
Senaste ringda telefonsamtal: Ja, det var inte så kul. Jag fick en liten skrapa för att jag hade varit för nitisk och räddat en person som dessförinnan inte hade gjort sitt jobb… Men jag råkade väl trampa nån på tårna där… Fast det var inte jag som ringde. Senast jag ringde var det också en jobbgrej.
Senaste bubbelbadet: Häromveckan, gör mina inför förlossningen-avslappningsövningar i bubbelbad.
Senaste spelade cd: En hembränd, i bilen, Cyndi Lauper, She’s so unusual.
Senaste kyss: Eeeeeeeh. Jag vet inte!! Låter illa. Igår kväll antagligen.
Senaste gången du grät: Det var säkert nåt svärmorsrelaterat…
Senaste måltiden: Matlåda med färskpotatis (aja baja, miljöbovshitkörd från Cypern), ekomorötter och mammagjorda biffar av massor av olika rotfrukter och bönor m m.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Min man t ex?!
Blivit arresterad: Nädå.
Blivit kär vid första ögonkastet: Kär och kär… Alldeles vansinnigt störtförälskad, ja.
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart. Jag är väldigt svag för vackra urringningar.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Det kan jag inte tänka mig att jag har.
Haft ett one night stand: Vet ärligt talat inte vad jag ska svara på den frågan.
Busringt till någon: Many, many times.

Sex saker du gjort idag:
1. Jobbat.
2. Läst bloggar.
3. Försökt verka oberörd efter skrapa på telefon…
4. Kört bil.
5. Njutit av blommande växter på handelsträdgård.
6. Skrattat.

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Min bil.
2. Min dator.
3. Min kamera.
4. Mina böcker.
5. Min ergonomiska arbetsplats (inkl höj- och sänkbart bord och Rollermouse).

Fyra personer du kan berätta allt för:
Det finns nog ingen. Det skulle vara Pernilla då (min livscoach, inget kan nog längre chockera eller skrämma eller förvåna henne…). Det finns fler som får veta väldigt, väldigt mycket men inte allt.

Tre val:
Blått eller rött? Blå blommor och rött vin, inte tvärtom. Politiskt? Av dessa självklart rött.
Sommar eller vinter? Sommaren, hatarhatarhatar att frysa.
Choklad eller chips? Både och, mmm.

Två saker att göra innan du dör:
1. Föda barn (ja tack, i alla fall det jag bär omkring på).
2. Leva färdigt.

En sak du ångrar:
Här känner jag för att vara extremt trivial och svara: ”Det jag gjorde som icke uppskattades och som jag fick en åthutning för tidigare idag...” Så det gör jag väl då.

Fogmassa-krerad


Äsch, jag hade ju inte tänkt blogga så mycket om graviditeten, men vad man än säger eller tycker om det så är det ju trots allt så att rätt mycket (eh, typ allt) i ens liv rör sig kring just den just nu... Och det är väl naturligt.

Måste bara skriva lite om vilken skum kroppsuppfattning man får. Det syns inte så himla mycket på mig att jag är gravid, faktiskt, det tyckte jag mest i början. Jag är inte så svullen och de som inte har sett mig försökt få mina vanliga byxor över låren tror nog inte att dessa har vuxit alls. Det här har inte bara fördelar dock! Jag märker när jag befinner mig i folkträngsel att folk går in i mig, i min mage, den är liksom i vägen, folk ser bara min överkropp och så *poff* eller *skraaap* så tar min mage emot. Rätt irriterande.

Men jag har också märkt att jag inte bara ska skylla på andra! Jag går själv in i grejer och människor också. Som en ren reflex vänder jag mig åt sidan om jag möter någon i en dörr; resultatet blir att jag istället för att ta mindre plats istället blir bredare -- och skrapar i människan jag möter. Samt dörrposten.

Igår morse, när jag hade parkerat på jobbets trånga parkering, skulle jag som vanligt slinka förbi två tätt parkerade bilar. Jag drog in luft, höll andan, höll in magen (eller försökte i alla fall) och gick på tå sidledes in vid sidan av bilarna. Och fastnar -- upphakad på en backspegel på magen och en på ryggen! Några pinsamma sekunder gick innan jag lyckades glida av backspeglarna och komma ut från bilarna.

Min barnmorska berättade om en vanlig graviditetsskada: en långsmal linje på magen. Den får man genom att stryka! Man lägger liksom magen på strykbrädet och så kommer man alldeles för nära strykjärnet och får ett brännmärke. Såna farligheter avhåller jag mig dock lätt ifrån, eftersom jag inte stryker.

Häromveckan kändes det som om jag hade cyklat på en herrcykel och ramlat ner på stången. Aha, foglossning. (Finns det något äckligare ord i svenska språket?! Jag har svårt att komma på något. Det låter som om man är ett sönderskramlande skelett.) Nåväl, det var väl på tiden att den kom också. Det positiva med foglossning är att det visar att kroppen i alla fall förbereder sig, den förstår att något snart är på gång. Men nej, det gick snart över och min barnmorska kom med den kvalificerade gissningen att det kanske kunde ha med trädgårdsarbete att göra... Aha. Visst, dum som jag är hade jag ägnat mig åt såväl trädbeskärning som maskrosuppgrävning ett par dagar innan. Allt flängande på stegen var jag dock förbjuden av älskling att ägna mig åt.

Den lilla värken jag hade har som sagt gått över igen nu i alla fall. Och den har inte återkommit trots att jag ägnat mig åt dödssynder som att sitta med benen såväl i kors som i skräddarställning och bara brett skrevande. Att försöka lära gammal crrly sitta som en dam är helt kört! Värken har heller inte återkommit trots att jag i helgen dessutom utförde grenen "step up på stol med bok som tyngd". Ja, jag var tvungen att sortera in en massa böcker i bokhyllan. Allra överst, under taket, skulle de kilas in. Jag tog en bok, klev upp på stolen med ett stort kliv, satte in boken, klev ner igen, tog nästa bok, klev upp... Och så där höll jag på ett tag. Tills jag kom på att det kanske inte var jättesmart. En bok i taget?! Dessutom var det inte ens fråga om någon stol för älskling; lång och ståtlig som han är klarade han av att bara stå på golvet och sortera in böckerna, till yttermera visso höll han i flera böcker på en gång.

Nä, jag är definitivt klart rörlig fortfarande, och det är jag jätteglad över. De dagar jag inte kunde gå som folk var gräsliga och jag trodde att den tiden skulle hålla i sig tills det blev dags, vilken lättnad att det släppte!

En liten önskan vore bara att det skulle göra lite, lite ont så fort man gör något som kroppen inte riktigt gillar, istället för att värken kommer ett par dagar efteråt.

*rätar upp mig på stolen och kör ihop knäna*

lördag, april 07, 2007

Nojor II


Jag lyckades beskriva mina nuvarande nojor ganska bra i ett mejl för ett tag sen så jag tar helt enkelt och kopierar det:

Nojor, jo, de blir värre och värre... Nu handlar de faktiskt inte så mycket om förlossningen utan om tiden efteråt: kommer amningen att funka, hur gör jag annars, ev baby blues, handfallenheten (hur fasen ska jag göra med det här lilla knytet??!), att lära mig allt om sjalar, knytningar etc, och hur tusan gör man med tygblöjor (har beställt ett första litet kit), för att inte tala om vanliga blöjor etc, etc, i all oändlighet, men även "HJÄLP jag skulle ha läst barnpsykologi och barnpedagogik på universitetet!!!" och "Jag är en USEL människa, hur ska jag göra för att bli en god människa och god mor på bara några veckor innan jag förtjänar att få bli förälder???!!!"

Eeh, ja. Inser ju att jag är knäpp men det är så mycket som ställs på sin spets så här framemot slutet. Allt jag någonsin har tänkt ända sen jag själv var en liten parvel, "När jag får barn, då ska jag minsann...", det är som bortblåst!! Och det har jag ganska mycket panik över. Vart har det tagit vägen?! Det känns som om det är något Väldigt Viktigt jag har glömt men som jag måste måste måste komma ihåg, annars kommer jag inte att kunna klara av att vara förälder. Ungefär som i en dröm när man springer och springer och aldrig kommer någonstans.

Jävla kontrollbehov, jag är ju helt störd, blir så trött på mig själv.

Ja, trött på mig själv, det är jag. Alla förbannade hormonutbrott, alla känslor hit och dit, jag längtar till den gamla vanliga crrly!!!! Inte för att jag någonsin har varit lugn och behärskad eller jämn i humöret men just nu är jag ju bara en parodi på mig själv.

Vi hade svärmor här i förra veckan och då blev jag fan rädd för mig själv. Att ha någon, en person som inte är så -- eh, vad ska jag säga -- diskret, boende inpå en i flera dagar som höggravid, det rekommenderas ej... Fick så många utbrott att jag sen fick jättedåligt samvete och fick be lillan i magen om ursäkt och be henne att inte vara rädd för mamma, jag ska inte skrika åt henne [lillan alltså...], bara vara snäll, bara hon lovar att vilja komma ut...


... Ja, och sen dess har vi haft svärmor här i en vända till i ett antal dagar (!), det är ju nackdelen med att det är 40 mil emellan oss, att hon stannar så länge varje gång, och nu har det varit värre än någonsin. Ska inte ta några detaljer här, men STACKARS min älskling. Det är ett stort mysterium hur de kan vara släkt alls.

Som jag beskriver ovan, så känner jag alltså. MEN jag är ganska stolt över mig själv, för jag försöker verkligen göra något åt det! Alla mina rädslor tar jag tag i, en efter en, och betar av. Ser till att få hjälp av barnmorska och läkare på specialistmödravården, ska dessutom också gå till psykolog där för att se om hon kan hjälpa mig. Just nu känns det faktiskt inte som om det kommer att behövas (!!) men det kan väl vara bra att gå dit en gång och prata lite och se vad hon säger, om jag är ett hopplöst fall?! Det känner jag mig inte som i alla fall, och det är ju ett fantastiskt framsteg, bara det.

Barnmorskan på specialistmödravården verkade tycka att jag grubblar lite väl mycket när jag berättade om alla mina barndomstankar som är som bortblåsta; hon trodde att det kunde vara meningen. Att jag faktiskt borde ha utvecklats efter det, och då går man ju vidare. Jag har aldrig sett det så, men visst, det låter ju klokt. Annars har jag faktiskt utvecklats förvånansvärt lite sen jag var liten, har jag ofta tänkt på; sådan jag var när jag var i elva-tolv-trettonårsåldern är jag till väldigt, väldigt stora delar idag också. Tänker på samma sätt, resonerar likadant, prioriterar ungefär samma saker, gillar samma grejer och samma slags människor etc, etc. (Om det sen är på gott eller ont kan ju diskuteras!)

När jag med läkaren tog upp mina farhågor för att behöva slåss för min rätt att få behandling mot min GBS när jag kommer in till förlossningen suckade han djupt och undrade varför min barnmorska, och många andra, inte läser på intranätet. Han har skrivit ett PM om just GBS och vad som gäller där. GBS betyder Grupp B-streptokocker, och det har 20--30 procent av alla kvinnor. Det kan döda barnet i magen (men risken är störst vid förlossningen) och göra modern sjuk, men ingen allmän odling görs på gravida i Sverige, i motsats till många andra länder. Jag fick reda på att jag hade det av en slump, och eftersom min barnmorska inte ville säga vad det innebar utan bara sa att "det behandlas inte i Skåne" så var jag ju tvungen att googla...

Mindre kul läsning, även om jag försökte hålla mig ganska strikt till läkarsajter. Sen har jag stridit med min barnmorska, men hon har vidhållit att det inte behövs någon behandling. Jag har fått uppfattningen att man på en del håll i Sverige tycker att "lite svinn får man räkna med" men jag kan ju inte bara gå hem och göra ett nytt barn om det här dör... Jag förstår att man inte gärna skriver ut penicillin i onödan men finns det några onödor när man är gravid? Jag tycker inte det.

Alltså har jag tjafsat med barnmorskan, som inte har känts helt uppdaterad om detta ämne, och oroat mig som fan för att inte få penicillin när jag kommer in till förlossningen. Läkaren lugnade mig, så klart ska jag få behandling! Minst en gång, många hinner få två injektioner under förlossningsarbetet, allt för att inte barnet ska insjukna. Vilken oerhörd lättnad!!! Läkaren sa att de ska ordna så att det skickas ut papper till alla mvc, så att även de datorovana barnmorskorna ska kunna läsa och ta till sig vad som gäller och inte skrämma upp gravida i onödan...

Ja, så där håller jag på. Tar itu med den ena rädslan efter den andra. Bokar tid hos kloka människor att tala med. Och läser och lär, givetvis. Läser utvalda böcker, diskuterar på nätet. Det är mitt lilla, säkert lite patetiska, sätt att behålla en viss liten del av kontrollen och även förbereda mig.

lördag, mars 31, 2007

Nojor I


Hittills har jag skrivit av mig om graviditeten på andra ställen, men nu tänkte jag ösa ur mig lite här också.

Jag har i hela mitt liv, så länge jag kan minnas i alla fall, haft en gräslig förlossningsskräck. Varför är det bara de med fruktansvärda trauman som tvunget måste dela med sig av dem till en helt oskyldig omgivning?!

Jag har hållit på att svimma två gånger i mitt liv:
1. En kompis som jag pendlade till jobbet med ett tag berättade på tåget, när vi hade ståplats, om sin senaste förlossning. Det svartnade för mina ögon och snurrade till så att jag vinglade.
2. Jag såg på den brittiska dokumentären om livet före födseln, den tvådelade som visades för inte så längesen, och plötsligt blev det förlossningsscener. Jag var oförberedd på närbilderna. Det var tur att jag låg ner, för nu svartnade det för ögonen igen, jag drabbades av ett plötsligt illamående och bara grät och grät. Plötsligt blev det så verkligt; jag ska också genomgå det där snart!!

Som sagt, man hör bara om de jobbiga, utdragna förlossningarna, gärna de som avslutas med snitt, klipp, tång och/eller sugklocka. Värkar i flera dygn utan att något mer händer, utlovade bedövningar som aldrig sätts, panikattacker som bara gör smärtan värre etc, etc, etc. Och går man då runt med badbollsmage är det något hos kvinnorna med dessa trauman bakom sig som triggas igång. Man hinner bara se något glimta till i deras ögon, sen är det kört. Då forsar det ur dem, och man hinner inte värja sig och ta skydd. "Titta, en gravid, henne måste jag berätta för! Hon ska minsann få veta hur det är, vad hon har framför sig!"

Varför?! Blir något bättre av det? Hoppas de att jag liksom nu ska ångra mig på vägen, tänka igenom vad tusan jag egentligen har gjort och så... ja, vadå? Det finns ju ingen utväg nu, ungen ska ju ut! Så man sitter fast i en fälla, hjälplöst lyssnande på alla dessa desperata kvinnor som liksom klamrar sig fast vid en. Man kommer inte undan.

Men jovisst. Man kan alltid skylla på hormonerna. Har de inte kommit så långt i sina berättelser och man hör vartåt det barkar så kan man faktiskt avbryta dem och säga att man inte tänker lyssna, man får till och med vara ganska otrevlig. Man är överkänslig som det är när man är gravid, så varför ska man behöva stå och lyssna på detta?! De får väl gå till någon professionell att tala med om de inte har kommit över det, så är det bara, eller åtminstone välja sina offer på ett något annorlunda vis.

Jag har vidtagit en mängd olika åtgärder för att komma tillrätta med den värsta förlossningsskräcken. Jag samlar på positiva förlossningshistorier -- för de finns där! De drunknar bara i mängden av alla som ropar högst, de som har haft det jobbigast och på något vis söker övertrumfa varandra i det. Dessutom verkar det tyvärr vara lite tabu att vara nöjd med sin förlossning. Det lär till och med finnas de kvinnor som kan jämföra sin förlossning med en otroligt stark orgasm, men det är nästan förbjudet att tala om. Det är så oerhört provocerande.

Vad har jag mer gjort då? Jag har gått på pilates för gravida, lärt mig att stärka bäckenbotten och att bära barnet med musklerna istället för skelettet för att minska skaderisken. Jag (vi) har gått profylaxkurs. Otroligt nyttigt, känns ovärderligt. Lärt oss inte bara att andas utan fått en mängd praktisk information och verktyg. Älskling har fått en låång lista över uppgifter han ska utföra under förlossningen för att coacha mig på bästa sätt, och vi har skrivit upp och diskuterat målbilder etc. Förberett oss som värsta elitidrottsmännen! :)

Jag har gått vattengympa för gravida, med fokus på förlossningen, ledd av barnmorskor. Alldeles fantastiskt. Först lite gympa i varmt skönt vatten, sen ett långt avslappningspass där vi flyter runt i bassängen och lyssnar på positiva affirmationer och visualiserar en förlossning som går jättesmidigt. Andning, andning, andning här också. Vi har där fått en avslappningsskiva som man kan öva med hemma.

Jag har läst. Köpt böcker för ett antal tusen och bara slukat. Man kan liksom inte vara nog beredd... Böcker om att vara gravid, om känslor, om hormoner, om skumma symtom, om hur en förlossning kan gå till. Nästa steg ska bli att läsa in mig dels på avvikelser som kejsarsnitt, dels om livet efteråt. Amningen, föräldraskapet etc. (Detta inlägg blir så långt så jag ska skriva mer om nojorna inför allt detta i nästa inlägg.)

Jag läser på nätet också, förstås. Umgås där nästan dygnet runt med likasinnade och med mina motsatser, med dem som är kolugna och med dem som är närmast hysteriska, med dem som har liknande erfarenheter, med dem som inte alls delar det med mig, med nybörjarna i "bli med barn-karusellen", med guruerna. Jämför symtom och magbilder, peppar varann och nojar ihop. Det låter hur löjligt som helst men är faktiskt kul och intressant -- och/men ofta upprörande (man stöter ju på idioter överallt...). Och inte minst skriver man av sig och får stöd, skratt och många nya funderingar. Man lär sig många nya ord (karpaltunnelsyndrom) och man får nya insikter (Blöjor är ett helt universum! Nappflaskor är en vetenskap!).

Vi går föräldrakurs hos barnmorskan. Min gamla pensionsmässiga barnmorska som inte känns helt up-to-date, och på grund av vilken jag dessutom läser en hel del på exempelvis läkarsajter. Hmmm, det hon säger verkar inte stämma helt med de senaste rönen... Men föräldrakursen är bra. Vi känner oss väldigt pålästa i jämförelse med de andra men ställer inte färre dumma frågor för det...


Det viktigaste jag kan lära mig är dock att släppa taget. Let go. Förlossningen blir som den blir, bäse kommer ut när hon känner att hon är klar, det är inte mycket jag kan styra, det går inte att regissera förloppet. Tvärtom måste man vara öppen för så många olika utgångar av förlossningen som möjligt, och man ska dessutom inte se den som något slutmål; det är nu allting börjar.


[Forts följer]

fredag, mars 30, 2007

Vill ha!!!


Den här boken måste jag köpa.



-------

Edit:

monaihallen: Det här är ju läskigt. Jag hade inte sett din kommentar här! Såg den när jag just hade postat detta. Sammanträffande!

crrly är publicerad


Som så ofta, särskilt på fredagar, har jag skrattat mig matt och tårögd åt Avigsidan. Kanske man borde slopa korr överallt, för det goda skrattets skull?!

Jag brukar skicka in en del dit ibland, men då har det varit under ett annat nick. Nu tyckte jag att det var på tiden att crrly kunde få vara med, så under den 26 mars finns mitt bidrag. Det roligaste var dock i mitt tycke det om Sara som tjänar 74 kronor i timmen...

måndag, mars 26, 2007

Spahelg


Blir som sagt vansinnig på vårt pissiga Internet men lyckas förhoppningsvis slänga in åtminstone ett par bilder från vår ljuvliga spahelg. Ljuvlig bortsett från att jag som vanligt får hjärtinfarkt av svärmor ... som är här nu igen i alldeles för många dagar. Hon är verkligen ... speciell. Och man är ganska överkänslig som gravid.

Jaja.



Total avkoppling: havsutsikt, öl och en suverän bok.


Utsikten från vårt fönster.


Det kanske kommer mer senare, men "Orsa kompani lovar ingenting bestämt", som mormor brukar säga.

onsdag, mars 21, 2007

Lindorna utmanar


Jag har också blivit utmanad, ni vet den där grejen där man ska lista fem eller sex underliga saker om sig själv och sen skicka vidare till fem eller sex andra som uppmanas göra samma sak... Ett litet sammanträffande är att det råkar vara två Lindor som har utmanat mig: Brazilian Linda och Krumelur.

Men... vad tusan skriver man om man vareviga dag gör ett ganska stort antal saker som omgivningen finner anmärkningsvärda, konstiga, galna, skumma, idiotiska, knasiga, roliga, jävligt dumma eller åtminstone helt klart värda att kommentera och ofta kritisera? Man kunde ju tro att jag därmed har en outsinlig källa av skojiga saker att ösa ur... men så är icke fallet. Nej, istället är det faktiskt så att jag har blivit så van vid detta att jag inte ens lägger märke till att jag väcker uppmärksamhet med mitt beteende. Så hur ska jag kunna skriva ner vad jag gör när det är så naturligt för mig?!

Klyschornas klyscha: Jag är så annorlunda. Ja, men... Det är så. På gott och ont givetvis; ibland gör jag saker på tvärs för att jävlas eller utmana eller för att det är så satans kul, men ofta ger det mig bara ett hål i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen. Jag anpassar mig ofta som en liten galning, tiger och ler eller går därifrån för att inte avslöjas som värsta ufot (det borde heta utomjordingen; hur kan man jämföra sig med ett rymdskepp?). Otillräcklig, missförstådd, jävligt udda och knepig... mycket vänds inåt och gnager och tär. För innerst inne vill nog alla hitta någon som åtminstone tänker lite, lite grann som en själv. Och det har jag aldrig lyckats med, trots ganska idogt försökande i närmare 30 år eller så.

Titta, vad djupt det blev genast. Ska man anta en sån här utmaning måste man ju vara spontan och skriva lite spralligt chica, lagom knasiga saker... men det blir så totalt uddlöst om jag själv sitter och försöker gissa vad folk (det vill säga ni, kära läsare) skulle kunna tycka var lite lagom galet och skojigt. Lite knasigt men inte för urspårat. (För tydligen bryr jag mig någonstans om vad läsaren tycker, usch, vad tråkigt. Ja, men jag vill ju inte att ni ska undra vad i helskotta jag nämner en sådan grej för, jag vill inte att ni ska tänka "gäsp, så gör väl alla" om jag nu gör mig besväret att klura ut fem eller sex saker!)

Reflexion: Det ironiska i sammanhanget är att jag är otroligt spontan när jag skriver detta, fingrarna ramlar på och jag vet inte alls var jag kommer att hamna. Så blir det oftast när jag skriver i bloggen.

När jag fick utmaningen första gången häromdagen kom jag snabbt fram till att detta skulle bli omöjligt för mig att svara på. Okej. Ska de som känner mig av mina läsare få komma med förslag då? Nää, ingen bra idé. För det första är det inte så många av dem som känner mig som läser min blogg, för det andra är folk lite i allmänhet relativt slöa på att kommentera och för det tredje: Varför skulle någon orka fundera ut något sådant?

Nästa idé var att fråga honom som känner mig bäst av alla i hela världen: min man. Han är ändå den som har sett mig i ojämförligt flest situationer och han säger alltid vad han tycker om mitt beteende, oavsett om det är kul, smart eller oerhört dumt. Men vet ni vad han sa? Jo, att jag kan konsten att slicka en tallrik så ren att den ser oanvänd ut, och att han alltid har fascinerats av det.

Eh. Jahaja. Tack för den. Det är ju sant förvisso, men...? På något sätt inbillar man sig att ens själs älskade och livskamrat ska kunna komma med något mer... spirituellt? Slicka tallrikar! Men ja, det är sant att jag gör det och det kan jag erkänna utan att vare sig tro att någon ska tycka att det är hejdlöst kul eller ens lyfta på ögonbrynet. Det började väl som något slags protest -- så får man ju absolut inte göra! -- men hade med att göra att jag älskar såser och avskyr när jag inte får upp allt på tallriken. Jag brukar oftast äta med gaffel och -- sked, bara därför. Frustrationen kan bli oerhörd när jag märker att jag inte får upp all sås tillräckligt fort -- coh då slickar jag. Inte sällan med barn närvarande, utan att jag tänker på det. Till dessa barns oerhörda förtjusning, förstås. Mamma försökte givetvis tillrättavisa mig när jag var yngre men då log jag bara mitt allra charmigaste leende, la huvudet på sned och sa ljuvt: "Men mamma, du får skylla dig själv när du lagar så god sås!" Det oerhörda, och roliga, var att det funkade, och sen dess har hon bara suckat lite och roat skakat på huvudet.

Men ja, det är tyvärr, måste jag tillstå, det enda jag har att komma med. Bekännelsen att jag (fortfarande) slickar tallrikar. Patetiskt, eller hur. Särskilt efter detta djupa inlägg! :) Hmmmm, jag ska kanske försöka fundera vidare. Vi får se om jag återkommer.

-----

Och eftersom jag inte ens klarade av den enkla (?) utmaningen så försöker jag heller inte föra den vidare till någon speciell, men anta den du som vill och inte redan har gjort det, för all del!

söndag, mars 18, 2007

Dagens skörd



Vår knasiga storkisse har nu i flera år envisats med att hämta pinnar åt oss hela tiden så fort hon är ute. Dem lägger hon oftast på trappan och så jamar hon som en marskatt, vilken tid på året det än är, och har liksom drogade ögon. Har vi öppna dörrar kommer hon in med dem. Jättefina presenter, men jag fick övertala darling att låta dessa ligga kvar ett tag så att jag hann fota dem; annars slänger han dem så fort hon inte ser.

Det roligaste var när älskling byggde trädäcket på bilden, då kom katt med nya pinnar hela tiden, extra ivrig, som ville hon bidra med lite byggmaterial... Ett bevis på kärlek ser vi det som i alla fall.

lördag, mars 17, 2007

Paranoia, paranoia, everybody's comin' to get me...


Varför sa min kollega (ja, just hon!) igår: "Min man är alltid med på alla mina infall och utfall när det gäller att åka och titta på hus och så!"

Heh. Klart man reagerar! ;)






Rubriken kommer från den genialiska låten Flagpole Sitta med Harvey Danger från 1998, den går att lyssna på och se här (Tryck på "Click here to Watch the Video".) Den jäkligt roliga texten finns t ex här. Förresten har jag nog tjatat om den förut, men det kan den vara värd.

onsdag, mars 14, 2007

crrly is back


En ganska ofrivillig bloggpaus, detta, måste jag säga... Är ju lite livegen under bajsinternetleverantören från helvetet, gah, och då funkar det som det vill, det vill säga oftast inte alls. Svårt att uppdatera bloggen hemifrån då. Det händer en hel del på jobbet också, ska skriva mer om det senare... så där kan jag inte blogga heller. Typiskt, för jag skulle ju behöva skicka inlägg på inlägg för att blogga iväg mitt förra inlägg litegrann, innan mina kolleger hittar mig! ;)

Här i södern har våren kommit, känns det som. Så underbart! Häromdagen var jag dessutom ledig, så då kunde jag, mittemellan utövande av speciell sport anpassad för gravida och läkarbesök njuta av sol och promenad vid stranden. Men det bästa den dagen var ändå att glida genom den stora staden i bil med nervevad ruta och musik på högt... Ett något oväntat musikval dock, det var det som var så kul! "The birth of the gammaldans" med Povel Ramel, en ganska halsbrytande musikblandning mellan en relativt högstämd inledning och sen rena tramset, som dock om man lyssnar noga, säkert innehåller en riktig handling, men den låter typ så här:

Tuttilurionlej å tuttiluskanemej, pulim, pulim, fila bort i hej, fullirackan pling, sputt i buskan long, å fallirallan lej o fullilurion dej, titta attan på dattan, pussimalion dong, tut i limpan, fulleruttan, tjolamente, snippelipelippelorum, snoppeloppelong, tockeding och tockedong...

Tilltalar verkligen mitt sine för humor, både låten i sig och situationen!

tisdag, mars 06, 2007

Häromdagens citat


Ofta parfymdoftande kollega: "Förresten, du som håller på mycket med datorn och så, har inte du nån sån där blogg?"
crrly: "Ehh, nää."
Kollega: ... "Nähä."



Precis som om jag hade talat om det för dig!

Cool länk


När man ser det här förstår man varför man hela tiden blir så mätt... Var ska magsäcken få plats, liksom?


För övrigt säger jag hela tiden matsäcken om magsäcken. Inte helt fel ändå, kanske.

Ny syn på tillvaron


Var ganska förbannad igår på att vi måste ta ut semester för den dagen vi var insnöade, jag har inga semesterdagar kvar. Vad tyckte de att vi skulle ha gjort, chartrat en helikopter? Men så på vägen hem lyssnade jag på P1 som vanligt och de spelade Evert Taube:


så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!


Perspektiv, liksom.



Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,

Nej...

så kläm nu i med en verkligt sju-sjungande vals!

Ja!

*tar i som fan, mycket gladare:*

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!

Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.



(Snart slipper jag ju ändå det här stället!)

Järntrust


Jag har 109 i Hb. Eller "åtti-nånting". Medelvärde (påhittat?) 98. Det var i alla fall var min barnmorska kom fram till igår. Argh. Inte konstigt att jag har varit så himla trött på sistone. Men det har inte med veganeriet att göra. Vill jag gärna tro i alla fall. I vanliga fall har jag ju ett bra järnvärde. Nej, det har med mitt förbannade illamående att göra, och okej då, att jag i och med det inte har fått i mig min Blutsaft eller Blodt+, flytande är superäckligt, och jag spyr vid bara tanken på att svälja tabletter gjorda på djurblod. (Konstig mening, skulle jag sätta punkt där?) Dessutom har jag ända sedan mitt illamående började haft fruktansvärt svårt för nästan alla grönsaker och rotfrukter. :-/ Lägligt va. Nu jävlar måste jag äta spenat vareviga dag. Kan man köpa grönkål så här års? Det är gott att steka, med t ex lite purjo och goda kryddor (för att fylla piroger med eller bara göra en pastasås på, eller så).

Far min kunde såklart inte låta bli att fälla en riktig gubbskämtskommentar: "Ja, nu får du ta dig ett järn!" Höhö.

Och jodå, jag äter torkade aprikoser på gröten varje morgon, och jag lagar mat (nä, älskling menar jag ju) i järngryta... Med mycket persilja. Måste få tag i något annat järnpreparat nu bara. Lyckades hitta vegetabiliska järntabletter i hälsokosten förra veckan, hurra, jippi, men när jag ser närmare på burken ser jag att det står att varje tablett bara innehåller 20 mg. Och min barnmorska rekommenderar mig att ta 200--300 mg/dag. Tjo och hej. 10--15 järntabletter per dag... plus alla andra jag tar! Varav en del ska tas före maten, vissa till maten, somliga efter maten, en del på kvällen, andra på morgonen, vissa passar inte alls ihop med andra etc, etc, etc. Ett heltidsjobb bara detta att hålla reda på allt sånt.

Åkte inom (som man säger på skånska!) apoteket igår kväll på väg hem från jobbet för att få tag i Duroferon, som enligt en opålitlig källa på nätet lär vara vegetabilisk. Frågade för säkerhets skull personalen, men det skulle jag inte ha gjort. De visste inte alls, och det var tydligen extremt pinsamt och jobbigt. Otrevliga som tusan blev de, och försökte istället lura på mig Hemofer. Nehej, den gick jag inte på. For därifrån med bara Folacin, som jag inte har tagit på ett tag (aja baja) för att jag inte hittar mina recept. Har fortfarande inte hittat dessa, men Folacinet fanns receptfritt så jag offrade 46 spänn. Och så ska jag ringa Astrazeneca senare, måste komma ihåg det.

Nå, jag gjorde ju en glukosbelastning också. Nervös, för jag har vräkt i mig choklad varenda dag i flera veckor nu. Det är en drog, och jag begriper inte hur jag ska kunna sluta med det. Det är så typiskt, före graviditeten hade jag minsann i stort sett vant mig av vid socker, och nu äter jag mer än någonsin. Jag kommer att få en sexkilosbäse, minst. Men jag fick fina värden! Hurra, hade jag aldrig trott. Ska dock ändå skärpa mig på den fronten. Och säga åt mamma att hon aldrig mer får komma förbi med en chokladkartong på en gånger en halv meter (!)...

torsdag, mars 01, 2007

Mjölkreflexion


På jobbet har vi en liten låda med små mjölktetror från Arla. På lådan står mellanmjölk på svenska, kevytmaito på finska, semi skimmed milk på engelska -- och lettmælk på danska.

Undrar varför.

onsdag, februari 28, 2007

Bokreafynd!


Redan igår fick jag hem min försändelse med bokreaböcker jag hade beställt via nätet! Tjohoooo!

Vilka fantastiska titlar... Fattar inte att jag kunde slita mig och gå till jobbet idag...!

De här böckerna säger nog en hel del om mig och mina intressen och mitt liv, just nu:


JUUL, JESPER: HÄR ÄR JAG! VEM ÄR DU? : OM NÄRVARO, RESPEKT OCH GRÄNSER MELLAN VUXNA OCH BARN (Juul är en guru vad gäller just samspel mellan vuxna och barn i familjer. Här kan man läsa ett exempel på hans resonemang.)

HEANEY, MARIE: ÖVER DE NIO VÅGORNA : IRLÄNDSKA LEGENDER (Den var billig! Och det kan ju vara kul med legender.)

ALLENDE, ISABEL: LANDET I MITT HJÄRTA (Isabel Allende är min favoritförfattare!)

LARSSON, STIEG: FLICKAN SOM LEKTE MED ELDEN (ÅÅÅååååååååååhhh. Ska blogga lite om del 1 i denna trilogi snart, "Män som hatar kvinnor"... Fastnade totalt i den. Och den här, del 2, lär inte vara sämre precis, har jag hört...)

COUSINS, LUCY: KOM OCH LEK, MOLLY! (Till bäse.)

VOLTAIRE, RENÉE: EN BULLE I UGNEN : RENÉE VOLTAIRES MAT FÖR GRAVIDA, MAMMOR, PAPPOR OCH BARN (Sååå vacker bok med recept som ser oemotståndligt läckra ut, verkar fantastisk.)

NILSSON, PER: KORPENS SÅNG (Mmmm, ännu en författare som skriver jättebra böcker.)

ALLENDE, ISABEL: PYGMÉERNAS SKOG (Hon är bäst, ba.)

SYMONS, JANE: ATT FÅ BARN : DEN NAKNA SANNINGEN (Tittade en del i den igår. Väldigt rolig, faktiskt! Snygg layoutmässigt med 50-talsdesign, dock är texten betydligt nyare. Har inte läst i den så noga men jag älskar de roliga bilderna. Tänk Jan Stenmark! Typiska 50-talsbilder med alldeles absurda bildtexter och repliker!)

PROULX, ANNIE: BROKEBACK MOUNTAIN : OCH ANDRA BEÄTTELSER FRÅN VIDDERNA (Har den på engelska också men finns Proulx på svenska måste man ju passa på!)

JÄNDEL, RICHARD: MEDVETEN MAT (Suverän bok om att äta medvetet för miljö och hälsa. Bl a vegetarisk näringslära och massor av goda recept.)

JOHANSSON: DJUREN I MÄNNISKANS KLOR (Filosofer och andra forskare med olika infallsvinklar skriver vad som ser ut som små debattartiklar.)

BRORSSON-ALMINGER: VEGETARISK JULMAT (Söt liten bok med många goda recept, vacker presentbok med små visdomsord i dessutom.)

BLAKE, QUENTIN: KURRAGÖMMA MED KAKADUOR (Till bäbisen.)

BRENCKERT, EVA: ÄNTLIGEN ADOPTIVFÖRÄLDER (Till framtiden...)

KJÖRLING, LENNART: LULA : BRASILIEN - HOPPET OCH RÄDSLAN (Brasil!!!!)

NILSSON, ULRIKA: BRUM PLING HALLÅ! (Till bäse.)


Vad har du köpt?

söndag, februari 25, 2007

Ur Mini-crrlys garderob!


Lycka är att göra ett sånt fynd som jag gjorde idag!

Jag har varit så avundsjuk på dem vars föräldrar har sparat saker, kläder och lakan etc från när de var små. Tänk bara alla coola retroplagg från 70-talet, allt brunt och orange man hade! :) Min mamma har alltid slängt alla sina egna kläder, under min uppväxt var jag så irriterad på att inte få ärva några häftiga 60-talskläder, utom något enstaka plagg vi hade i utklädningslådan.

Pratade med mamma i telefon häromdagen och beklagade mig. Men hon trodde inte att allt var kastat, hon sa att jag fick åka till pappa och rota i hans förråd, ett gammalt oisolerat uthus. Då såddes ett frö till ett minne i min hjärna... Ett vagt, mycket vagt minne av att vi har gjort just det... Gått igenom pappas förråd och fått kasta en massa leksaker som var musätna och med musbon och små lortar i. Men... slängde vi verkligen allt...? Fanns det inte ett och annat plagg kvar som vi har sparat? Var kunde de finnas i så fall?

Igår rusade jag ut i garaget och letade. Nej, ingenting där.

Idag var det så dags för projektet Ta oss in i trädgårdsförrådet. Lite skottning så klarade vi det. Och där! Vilken skattkammare! En massa kartonger, visserligen ganska fuktiga men dock! Det stod saker som "Sparade barnkläder", "Leksaker" och "Dynga" på. Dyngan förtjänar en utvikning. Den kartongen har åkt med sen flyttarna på 70-talet. Mina föräldrar har kallat allt de inte riktigt vet vad de ska kalla just för "dynga", i alla möjliga sammanhang. I en flytt hade de hjälp av en flyttfirma. Flyttgubbarna visade stor förvåning över att få kånka på flera kartonger med -- dynga...! I detta fall visade sig "dynga" helt enkelt bestå av en massa gosedjur. Misse och Moje, både som handdockor och som vanliga dockor, bland annat. Drutten & Krokodilens efterträdare, kommer ni ihåg dem? :) Just nu ligger Misse i tvättmaskinen tillsammans med ett gäng andra i en 30-gradig mörktvätt, hon luktar allt lite fukt. Får se hur det går för Moje, Snobben och alla de andra, som har varit lite mer vita, att tvättas.

Kläderna då? Jo! En fyndlåda, en veritabel skattkista, verkligen! Och det roliga är att trots att mamma har typ världens sämsta minne så nog tusan kom hon ihåg samtliga dessa plagg när jag ringde och berättade! Inte bara kom hon ihåg hur de såg ut utan även vem som hade gjort dem (oftast hon själv men ibland mormor, farmor eller någon väninna till henne) och vem/vilka av oss syskon som hade haft dem. Jo för på den gamla goda tiden hade man ofta unisexkläder, det ni. (Nå, som ni ska få se så hade jag dock en hel del klänningar, tydligen.) Extra kul att hon kom ihåg dem eftersom de flesta är så små att jag rimligen inte kan ha haft dem i många veckor. Det måste ha tagit betydligt längre tid att göra dem!

När jag packade upp kartongen med påsarna i, jag hade senast jag såg dessa kläder varit förutseende nog att lägga dem i kassar innan jag stoppade dem i lådan, så forsade tårarna. Hormoner...! Men kläderna är verkligen ljuvliga, och så små...! I och för sig var jag ju mini också, inte mer än 47 cm och vägde bara drygt 2 kilo.

Jag hade aldrig på allvar vågat tro att vi någonsin skulle få användning av dessa kläder. Det måste vara därför jag helt enkelt hade förträngt deras existens, för det kan inte vara mer än ett och ett halvt år sen vi hämtade hem dem från pappa. Här är de:



Uppifrån, fr v: orange! Overall, set med hjälmmössa,
klänning och underbyxor. Något slags skärp. Och en
toppluva?!

Uppe t h: gult! Åkpåse och ett par klänningar, den
nedre med fransar runtom hela ryggen.

Mittenraden t v: brunt! Överst något slags förklädes-
klänning, sen en yttepytteväst, en västklänning,
en tja, vad kallar man det? Något slags sparkdräkt?
Därpå en exakt likadan pyttig väst, och lika liten.
Är det dockkläder, tro?

Mittenraden t h: rött och blått! Västklänning
(samma mönster som den bruna), skjorta, miniliten
väst (har nog bror haft) och så ett förkläde (som
egentligen snarast är orange och rosa i olika
konstellationer).

Längst ner t v: blått! Sammetsklänning som farmor
har köpt, klänning med ränder och klänning med
påsydda blommor.

Längst ner i mitten: grönt och brunt! En klänning
och en hängselklänning.

Länst ner t h: vitt! En sjömansklänning sedd bakifrån,
en klänning med ärmar som änglavingar och två
hjälmmössor till.


Helgen


Här har det mest sett ut så här...



Skönt!

Vi är fortfarande så gott som insnöade. I fredags kom vi iväg till jobbet i alla fall, men det var jättejobbigt att sitta på helspänn i över en timme, hade tårar i ögonen av rädsla faktiskt och jag brukar inte vara så rädd för att köra. Usch för snö och usch för idiotlångtradarchaufförer och andra som inte tar hänsyn till vägförhållandena!



Uppdatering:
Jag var väl lite väl elak mot älskling, kom jag på. Även om bilden ovan togs när klockan var närmare ett på dagen! Han var faktiskt uppe halva natten och satte fast mosaik på fönstret i bastun, ett av alla småjobb som klantverkarna lämnade åt oss eller åt sitt öde när de renoverade vårt badrum sommaren 2005. Det blev så fint! Och matchar golvet i duschen + att vi har samma mosaik på väggen i badrummet lite här och var.


Inifrån bastun...



... och utifrån.

torsdag, februari 22, 2007

Insnöade


Som vanligt med Skåne så kom all vinterns snö på ett enda dygn, och som vanligt blir det Kaos.

Igår eftermiddag körde jag tidigare hem från jobbet då jag hade hört vad som väntade. Både dit- och hemresan var ganska otäcka, med bilar som låg upp och ner lite här och var, men efter några år i Skånevinterns trafik blir man ganska härdad. Älskling skulle ha flugit utomlands på kvällen men hade först tänkt komma hem mellan jobbet och resan, men som tur var hade han packad väska med sig till jobbet för det var ju bara inte att tänka på att åka hem då...

Det tog över en timme för mig att komma hem, till stora delar gick det i 20--30 kilometer i timmen på motorvägen, och då ringde jag älskling och sa att han skulle räkna med minst en timme till flyget, att jämföra med 15--20 minuter i vanliga fall.

Han lovade att ringa när han var på flygplatsen, och det gjorde han. Bara det att flyget var inställt. Istället hade han en flight inbokad kl 6 på morgonen nästa dag (idag), men hotellen på flygplatsen var fulla så han visste inte hur han skulle göra. Så frustrerande!!! Jag bara kände för att ge mig ut och hämta hem honom men det gick ju inte.

Till slut beslutade han sig för att köra hem, jag sa åt honom att ta det lugnt och räkna med minst två timmar. Och det var vad det tog, cirka två timmar, mot en halvtimme annars. Han hade aldrig sett något liknande. Det låg lastbilar och långtradare huller om buller överallt, säkert 25 stycken på en kort sträcka. Det stora problemet är ju inte själva snön utan blåsten som gör en massa stora vallar överallt som man måste ta sats och lägga i väldigt låg växel för att komma igenom. Ja, plus att somliga inte riktigt har fattat att man ska anpassa farten efter rådande förhållanden, som vanligt...

Han kom hem i alla fall, sov hemma några timmar men gick upp klockan 03.50 för att åka till flyget igen. Jag sov dåligt när han stressade runt, och dessutom blev jag hungrig så jag gick upp med honom och ställde mig i köket och bredde några mackor. Han lyckades öppna ytterdörren och ta sig ut, dessutom pulsa sig fram till förrådsdörren och öppna den för att ta fram snöskovel, kvast och skyffel. Så var han söt nog att skotta fram även min bil och sen var han redo att köra. Puss och hej då och kör jätteförsiktigt nu, sen stod jag i köket och åt mina mackor.

På väg i säng igen kastade jag en blick på katterna i hallen. Varför stod de och glodde ut genom fönstret? Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Där stod älsklings bil med lysena på! Vad hade hänt? Han klev ur bilen och förklarade med skratt i rösten att han bara hade kommit några meter på gatan, sen hade han kört fast och fått backa tillbaka. Inte en chans att han skulle kunna komma någonvart.

Så det blev en dag hemma. Till min besvikelse hade en hel del folk ändå lyckats ta sig till mitt jobb, det beror ju helt på var man bor, vilka vägar man måste ta och hur det ser ut, men jag känner att de sviker mig medan jag sviker mitt jobb. "Vad mysigt!" sa min chef när hon fick höra att vi var hemma båda två, men älskling har lyckats jobba ändå med dator och telefon, så honom har jag inte fått mycket kontakt med idag, istället har det känts ganska meningslöst; jag har mest sovit och läst.

En promenad mitt på dagen hann vi dock med, vi pulsade runt, och då såg vi att cykelvägarna minsann både är plogade och saltade! Vad är det för prioritering?! Vår gata brukar aldrig plogas, och den är inte röjd nu heller. Istället får man vänta tills grannarna med sina suv:ar har kört fram och tillbaka och plattat till snön tillräckligt många gånger. Dessutom bor vi på helt fel sida vägen, alla vallar har blåst upp på vår tomt och runt den medan grannarna på andra sidan gatan knappt har någon snö på sin tomt alls! Utanför vårt hus ligger snön lårhög!

Det har snöat hela dagen och kvällen också, så det är ju inte mindre snö nu precis. Vi har dock skottat runt våra bilar så nu kanske vi kommer ut på den lite större vägen en bit bort, som är plogad. Återstår ändå att se hur vi gör imorgon... men jag har inga semesterdagar kvar att ta ut. Antar att detta inte räknas som giltig frånvaro; jag minns än vilket tjafs det var för några år sen när det var ett giftgasutsläpp nära jobbet och allmänheten förbjöds att gå ut. Polisen spärrade av så att de som inte hade hört talas om detta och ändå begett sig till jobbet inte kom fram utan fick vända. De i ledningen hade dock lyckats ta sig förbi genom att köra in på smågator och tyckte att alla vi andra var riktigt mesiga som inte hade riskerat liv och lem för att komma till jobbet: "Det var ju bara att köra runt!" Precis som om det handlar om en katt och råtta-lek med polisen! Barnsligt.

Nå, jag har ju bildbevis. Håll till godo.


Älskling har skottat men ändå fastnat.
Skrattar bara åt eländet och ger upp.
Klockan är strax över 4 på morgonen.



Snön bakom min bil är lårdjup.


På baksidan ser det ut så här.


Även grannarna är insnöade...


Här också.

torsdag, februari 15, 2007

Tropical loveland


Tropiska magbilder var utlovade, tropiska magbilder kommer här! Till ackompanjemang för den som vill av en gammal goding, hehe.



Frukost på vår uteplats, i en del av
de kläder jag har sovit i (ja, det var
svinkallt på nätterna...).
Kolla vad jag äter, mmm...! :)




Posering utanför vår
lilla bungalow...




... och i Palmitos Park.

A new drug (again ...)

Hjälp, vad vi den här veckan har förstört det stora sömnförråd vi byggde upp under semestern förra veckan. Och allt är en ny jäkla drogs fel. Vi håller på och håller på, hela nätterna igenom. *gäääsp* Det går ju inte att sluta!! Som tur är blev vi äntligen klara igår natt. Men det värsta är att jag har hittat hundratals likadana som bara väntar på att köpas in och knåpas med...

Pussel av Jan van Haasteren! Så här ser de ut, till exempel.

Det coolaste av allt är att pusslen, i alla fall vårt, inte är uppbyggda på samma sätt som vanliga. Istället för att pussla ihop det man ser på kartongen, där det alltid myllrar av folk och händelser, ska man med utgångspunkt från en av personerna mitt på bilden, som ser åt vårt håll, pussla ihop det som den personen ser! Det vill säga allt det som personen och vi har mellan oss samt det bakom oss. Och för att det ska vara extra klurigt har Jan van Haasteren dessutom lagt till små knasiga detaljer, som exempelvis en liten hatt som springer med ett par små ben och som inte syns på kartongen; det är inte lätt att gissa vad det är man egentligen ska pussla ihop!

Många av bilderna känner jag igen från förr, när man på 80-talet kollade igenom Åhléns planschställningar för att kolla efter kul och gulliga djurplanscher till exempel, då fanns ofta Jan van Haasterens bilder där med ett myller och tusen roliga detaljer.

Jag har fått pusslet i present så jag vet inte var man kan köpa dem, men jag antar att de inte är så svåra att få tag i. Och det finns mängder ...!! Hjälp ... Men ... jag har ... ju lite... annat ... att koncentrera mig på ... så jag ska nog klara det ... måste ...

måndag, februari 12, 2007

Nu lever jag igen


Jajamänsan!

För att återknyta till 80-talsnostalgin i förra inlägget namnger jag detta inlägg som en hyllning till en låt som var en av mina allra, allra största favoriter under hela 1980-talet (eller i alla fall sista halvan, eftersom den kom 1985).

Dessutom passar inläggstiteln extra bra nu eftersom min älskling spontant just råkade boka in oss på konsert med just bandet som sjöng låten: Adolphson & Falk! Vi hade nämligen ett presentkort på Kulturcentralen i Malmö som hade råkat (hrm) gå ut, men när darling var därinne (råkade passera på lunchen nyss) och skulle beveka dem om att låta oss få utnyttja det, så var de så schysta och lät oss använda det, bara vi skyndade oss. Så då blev det Adolphson & Falk. Visste inte ens att de fanns längre. Men vad kul!!

En annan rolig grej är att vi snart också ska gå på ett evenemang med vår stora idol Povel Ramel. Det ska bli så helt obeskrivligt kul, vilken fantastisk upplevelse att få se och höra detta musikaliska geni i verkligheten! :)


Jo, sen passade rubriken så bra också, för det är verkligen det jag gör, lever igen nu alltså. Just hemkommen från en sällsamt välgörande semester, vilken vi verkligen var värda, och dessutom efter att ha varit hos barnmorskan imorse, känner jag mig friskare och starkare än på länge. Visst, jag har huvudvärk idag och sov dåligt inatt, visst, min tarm är elak mot mig och blöder, men äh, jag mår BRA ändå! Semestern innebar en sådan avkoppling att... ja, jag kan inte minnas att jag någonsin har varit mer avslappnad. Ljuvligt.

Vi har sovit i mellan 10 och 13 (!) timmar per natt, visserligen i en gräsligt obekväm och stenhård säng i ett iskallt sovrum med bara ett tunt lakan och tre snuskiga gamla filtar som inte är tvättade på åratal och man bara inte vågar ens nudda i sömnen, men ändå. Och vi har gått och gått och gått och gått... Så skönt. En del äventyr var det på resan, jodå, men inget som förmörkade vår tillvaro. Och nu dröjer det ju antagligen lääänge innan vi kan resa igen.

Att göra som våra holländska vänner som har flyttat till Italien, och som häromveckan fick ett gossebarn och har bokat ett hus i Thailand mars--maj, det skulle vi aldrig i livet våga. Nej... Inte nu, när jag känner en del som har fått barn och har fått höra om allt konstigt som kan hända och allt som kan gå snett! Visserligen har jag förstått att folk, även svenskar, åker till Thailand just för att uppsöka sjukhusen där, men är det värt det?! Nä, några månader får det nog vänta, men sen kan man ju hoppas att man får en snäll bäse som går att ta med lite överallt. (Får se vad jag säger om detta om ett halvår... ...)

Oh well. Har massor att berätta, om både ditt och datt, men det får vänta lite. Egentligen borde jag ha lärt av mina misstag och inte lova att blogga om saker som jag sen aldrig får tid/lust/möjlighet att skriva om, men ah. Framöver lär här finnas bilder från semestern (vad sägs om tropiska magbilder?), framtidsplaner och -våndor, massor av boktips etc, etc.

So long, så länge. (I like to skate = Jag liknar två skator.)

fredag, februari 02, 2007

Hektisk, supersprallig kväll!


Men weeeee, vad mycket jag fick att göra här nu då!!! :)

Ett hemligt paket till älskling kom idag och däri fanns en del skivor jag hade *sschh* beställt till mig själv också, en massa nostalgia, bland annat Eurythmics Revenge, den med bland andra Thorn in my side, The Miracle of love och massor av andra snorbra låtar. Håller på nu i smyg och laddar in dem i datorn och min iPod och är sååå glad!!! Har saknat dessa låtar i så himla många år!









Ett annat paket kom också, ett betydligt större ... och älskling hämtade det på väg hem från jobbet. Barnvagnen ...!!! :-o Nu måste vi ju såklart packa upp den också, det går ju inte att hålla sig. Skriver mer om den senare.

Fast egentligen är kvällens stora projekt att packa, vi drar till solen alldeles snart, det ska bli så obeskrivligt skönt. Babymoon är det engelska begreppet för den sista resan man gör tillsammans som par innan bäbisen kommer.


Hoppas att ni också får en kanonhelg! :)


















Snart, snart... (Bilderna kommer härifrån.)

Spydag


Fan, hur säger man till en kollega att man kräks av hennes parfym??


:-/




---------------------------------------------------------------------

Feg, feg, feg är jag. Hur jag än skulle säga det vet jag att hon skulle ta jävligt illa upp. Jag klagade så sent som för några dagar sen på att det stank parfym och så öppnade jag fönstret på vid gavel så att hon frös (haha!) men inte fattade hon ändå, tydligen. Hon muttrade bara att jag var extra känslig för att jag var gravid. Jaha, och...? Det hjälper väl inte att konstatera det, liksom. Dock har hon uppenbarligen bestämt sig för att eftersom det är mitt luktsinne det är fel på så har hon rätt att spruta ner sig totalt med parfym. Till saken hör att hon alltid har för mycket parfym men i vanliga fall nyser jag mest av det och får lite svårt att andas, då slipper jag i alla fall spy...

Så idag "löste" jag problemet med att gå ifrån fikabordet när hon kom (dessutom satte sig en kollega alldeles bredvid mig med en salamimacka, och då var måttet rågat). Sen öppnade jag fönstret och satt med stelfrusna händer och jobbade. När jag kom tillbaka efter att ha varit på toa hade fönstret stängts, och nu stinker hon inte längre tillräckligt mycket för att jag ska upprätthålla detta kalla (höhö) krig.

Dessutom sticker jag på semester strax, och det känns onödigt att tjafsa med henne just idag, sista dagen innan. Nästa vecka får hon hälla på sig så mycket stank hon vill utan att jag är här och (låter bli att) klaga(r).

torsdag, februari 01, 2007

Stäng av!


Fick mejl av min kloka favoritfrisör:

Låt planeten andas ut.

Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor ska låta planeten andas ut ett ögonblick. Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 - 20:00
den 1 februari 2007.



Därmed genomförs det första kollektiva försöket, av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med IPCCs utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i
massor av länder har redan fått detta email och kommer att delta. Och det ända Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb).


Självklart kan du låta energin vara avstängd längre...

Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och vår
jord kommer att tacka oss...

M.V.Hälsningar
Din Planet
PS: Skicka vidare till dina vänner....så blir vi Flera...



Yes. Let us.