Skelettskrammel

Mina fogar rasar sönder, AJJJJ.

Så går det när man är för skuttig. Fick så mycket skäll av alla kolleger förra veckan. Ja men vadå, kan man ta trappan upp med två tre trappsteg åt gången så gör man väl det? Och nerför, kommer det nån annan som också ska ner så måste jag tävla, jag kan inte hjälpa det. *springspringspring och sen hooopp de sista trappstegen*


Nu är det tomtesteg som gäller. Och att bli mobbad som fan. *muttra*

Raping the germs

Rapsen slog ut förra veckan! :) Såå himla vackert, och numera tolererar jag lukten också, fick ont i näsan av den som barn. Men det måste väl nästan vara rekord, raps i mitten av april?!

Häromåret var vi på bröllop på franska landsbygden, några mil utanför Paris, i maj, och då var vi omgivna av blommande rapsfält. Det var så otroligt vackert. Dagen efter bröllopet var det brunchbuffé med paketöppning och vi satt alla bröllopsgäster och slöade i solgasset med vår mat och tog igen oss efter gårdagskvällen. Åter var vi omgivna av knallgula fält. Det var vår kompis fransyskan som gifte sig med sin engelsman och han hade förstås en hel klan med sig. Hans mor var extremt hes så där dagen efter, hon hade tappat rösten alldeles, vilket någon kommenterade. Hennes väsande svar var alldeles obetalbart, så som vi alla uppfattade det:

"Yes, it is because all the rapes yesterday!"

Stort jubel. Men vi hade alla hört fel -- även engelsmännen. Hon hade inte tappat rösten på grund av upprepade våldtäkter dagen innan utan därför att hon var jätteallergisk mot rapsen! Hon sa alltså "all the rape", utan s på slutet. Men man hör väl det man vill höra...



(Det där med plural-s:en kan vara knepigt ibland... Jag mejlväxlade ett tag flitigt med en amerikansk släkting [pappas syssling, tror jag hon blir] och hon skrev en gång om något recept med vetegroddar [wheat germ]. I mitt svar råkade jag sätta dit ett s på slutet: "wheat germs", eftersom det ju heter groddar, vilket då tydligen blir något helt annat... Hon fick väldigt roligt åt mina "vetebakterier" och tyckte inte alls att det lät särskilt nyttigt...)

Språktest

Hos Stationsvakt hittade jag DN:s språktest.

Och gudihimmelen, vilket pinsamt resultat för en som ändå kallar sig proffs! :D

Slår ni mitt ETT rätt?! (Orättvist, för den kunde jag, sen chansade jag fel på alla andra...)

Massor av matfrågor och -svar

Håller på och rensar och rensar och rensar i min jobbdator, har inte lång tid kvar att jobba nu och vet inte om eller när jag kommer tillbaka... faktiskt. Eller vad som händer med min dator under tiden. Hittade ett jättegammalt påbörjat, nästan färdigt frågeformulär, och eftersom jag inte mår illa längre (nästan alla frågor handlar om mat!) klarade jag av att uppdatera det och göra klart det. Kommer tyvärr inte ihåg var jag hittade det, då för längesen. Observera att jag idag, som höggravid, inte är lika galen i vitlök som i normala fall... Så just nu är dessa svar något missvisande. Men det ska väl rätta till sig igen, hoppas jag...

Here goes:

1: favoritläsk? Trocadero kanske. Dricker nästan aldrig läsk.

2: favoritsaft? Hallonsaft, flädersaft. Dricker nästan aldrig saft. Haha, vad jag är vuxen. :p

3: favoritalkohol? Rött vin.

4: favoritte? Beror helt på tillfället. Earl grey? Tycker om gröna teer också. Och röda!

5: favoritpasta? Färsk utan ägg! Gärna med t ex vitlökssmak. Eller knyten med t ex spenat.

6: favoritkinamat? Hmm. Föredrar thai eller indiskt...

7: favoritpizza? "Hawaii utan skinka med banan", typ. Eller hemgjord, med "extra allt".

8: favoritpizzaställe? Sängen!

9: favoritgodis? Choklad och stark salt lakrits (Turkisk peppar!).

10: favoritglass? Tofuline, jordgubb eller tresmak. Och så Lovices glass, mmm.

11: favoritsylt? Inte så mycket för sånt... Jordgubb? Eller lingon? Beror på vad den ska vara till!

12: favoritmarmelad? Nån utan skal.

13: favoritgrönsak? Ojoj... nästan alla.

14: favoritost? Jag tycker väldigt mycket om parmesan... och franska ostar, i alla fall när man är i Frankrike.

15: favorityoghurt? Soygurt! Gärna Blåbär och müsli eller Tranbär och lingon.

16: favoritkött? Fruktkött.

17: favoritbröd? Ciabatta är gott. Och grovt bröd. Surdeg!

18: favoritpålägg? Ekologiskt jordnötssmör. Eller tahini med gurka och massor av citronpeppar.

19: favoritfrukt? Ekobanan. Men även clementin, apelsin, äpple, päron, nektarin...

20: favoritfrukost? Kaffe med havremjölk, älsklings smoothie på massor av frukter, havregrynsgröt med fruktsallad, tomat- eller grönsaksjuice med aloe vera-juice i, goda mackor. Och massor av tid att äta allt detta! (Och magsäck till det också, tack.)

21: favoritchips? Svårt. Många sorter. Lantchips kanske.

22: favoritdip? Guacamole!!!

23: favoritsås? Guacamole!!!

24: favoritdressing? Olivolja + lite vinäger + linfröolja och massor med vitlök och örtkryddor.

25: favorithamburgerrestaurangmat? Hmmm. Vegoburgare blir det väl. Men äter aldrig sånt faktiskt utom hemmagjorda egna. Hellre baguette eller ciabatta!

26: favoritsallad? Älsklings kompositioner. Och min pastasallad!! Mycket avokado, flera olika sorters sallad, babyspenat, oliver, vitlöksmarinerade bönor i mängder, god pasta, soltorkade tomater, broccoli, morotsslantar, allt man kan komma på.

27: favoritchoklad? Mörk, mjölkfri.

28: favoritfikabröd? Veganska kardemummabullar och veganska semlor. Även vegansk toscakaka (se t ex här) och vegansk kladdkaka är fantastiskt.

29: favoritingrediens i soppor? Vitlök! Jordärtskocka! Potatis! Sojagrädde! Gärna allt i samma, mmmm.

30: favoritnötter? Hmm, valnötter kanske, eller hasselnötter. Eller kokosnötter.

31: favorittårta? Tofulineglasstårta. (Får man nog göra själv.)

32: favoritbär? Björnbär kanske. Jordgubbar.

33: favoritmatställe? Sängen!

34: favoritfrukostflingor? Beror på... Start är gott! :p

35: favoritgrillat? Grönsaker... Tzayspett!

36: favoritwokingredienser? Inga särskilda faktiskt, är ganska trött på wok... Minimajs är i alla fall inte gott.

37: favoritsvamp? Inte den jäveln i underlivet iaf...

38: favoritmikromat? Mina lunchlådor!

39: favorithusmanskost? Husmanskost?! Haha. Där är jag inte rätt person... Veg ärtsoppa då isåfall... Veganska pannkakor, om nu det är husmanskost.

40: favoritfyllemat? Nästan allt går väl ner? Lasagne eller gratäng eller gryta kanske?

41: favoritbakismat? Rostat bröd med bara lite veg margarin + stark sött te med lite havremjölk.

42: favoritimponerapånågonmat? Ojoj. Nåt sånt har jag nog aldrig lyckats med, haha.

43: favoritkvinna? Där tog matfrågorna slut, ja. Eller? Åå, vad svårt. Det beror helt på vad jag vill ha henne till! :)

44: favoritman? MIN.

45: favoritparti? Det parti spel jag vinner såklart!

Ska man skicka det här vidare nu eller? Brukar nog vara lite dålig på det. Äh, den som vill kan väl sno och köra på!

Bok och musik

Vilken fantastisk sommarhelg, jag är vackert grisskär, precis som de ska va, eller nåt.

Idag har jag läst Anna Gavaldas första bok, Jag älskade honom, och den var okej, men hennes Tillsammans är man mindre ensam är mycket bättre, den var fantastisk.

Och så har jag lyssnat på en massa bra musik: Dels Helena Josefssons skiva Dynamo (träffande kort recension här), dels Sofia Karlssons Visor från vinden. Tyvärr har jag helt missat hennes Dan Andersson-tolkningar, måste införskaffa Svarta ballader också, snarast! För det här är underbart.

... Eller heter det kannibaler?

Dörrförsäljare: - Hej, vi säljer fisk och vilt, har ni handlat av oss förr?
crrly: - Nä, vi äter vegetarianer här, så det är inget för oss!

Mitt fredagsnöje

En gång är ingen gång, två gånger är en vana heter det väl?

Nå, under den här evighetslånga graviditeten är det väl en vana för längesen, jag har bara inte kopplat ihop denna mindre mysiga aktivitet med just fredagskvällar förrän nu.

Kom just ut från duschen, dit jag var tvungen att ta min tillflykt efter att som vanligt nuförtiden ha kräkts och pinkat ner mig. Samtidigt. När man är gravid blir man nämligen lätt inkontinent (dubbeltydig mening med flit: man kissar lätt ner sig -- man blir litegrann inkontinent). Och plötsliga kräkningar hör till de aktiviteter man svårligen utför utan att samtidigt råka läcka neråt.

Jag har faktiskt skrivit en diskläjmer ovan (vid min bild) så vill du inte läsa mer äckel, baj baj! :)

Ikväll framkallades kräkningarna av något så oskyldigt som att först ha råkat äta lite för mycket och sen råka äta lite till. Magsäcken är som sagt inte stor nu, och det är totalt omöjligt att veta hur mycket man kan få ner utan att få tillbaka det ett par timmar senare, i ett jäst och gött tillstånd.

Förra fredagen var det värre. Då var det kombinationen av för mycket supergod mat och en Läskig Film, inte en skräckis utan en vidris, som gjorde't. Nämligen Borat. Jo, det är sant. Jo, det ska vara en komedi... och en hel del i den var ganska genialiskt... som rodeoscenen... men den här herrn och hans sidekick, i kombination med för mycket mat och ett tillstånd av graviditet, framkallade kaskadspyor, tjoho. I kombination med akut inkontinens dårå. In på toa, mer spy och kiss, samt gråt, vidare in i duschen, gråt och skratt samtidigt... Sånt man oftast bara klarar av som pregnant. Man blir en trasa efteråt, men eftersom man samtidigt är så jävla härdad och en smula cynisk, samtidigt som man gudskelov inte totalt har tappat sitt sinne för humor och sin förmåga att se allt utifrån någon annans perspektiv, så skrattar man som bara den också. Tänk en metafilm som handlar om crrlys reaktioner på Boratfilmen, håhåjaja! Dessutom är jag oerhört tacksam för att jag inte såg den på bio; stackarn framför hade nog icke uppskattat en stor spya i nacken, har jag en känsla av... Och den risken var nog överhängande, för filmen gick just när jag mådde som allra, allra sämst.



(Men nu är jag minsann jätteduktig, det har bara gått en vecka och jag kan både tänka tillbaka på detta och dessutom skriva om det utan att spy och kissa ner mig! Woo!)

Kul filmcitat och cool musik

Jag är ganska svag för citat, och många av dessa är ju riktiga höjdare.



Förresten är jag väl lite sen som vanligt, men är inte Margaret Berger riktigt bra? Ska kolla in henne lite noggrannare när jag får tid...

Schmutad

Schmut ville att jag svarar på ett antal frågor och jag är inte den som är den... Så håll till godo (bortse från att sjuan av någon anledning är spolad!):


Tio första:
Första bästa kompis: Johan i Linköping, runt 1974.
Första bil: Supersnygga, supersöta Mazda MX3.
Första kärlek: Hans på dagis.
Första husdjur: Undulaten Fiffi.
Första semester: Min första betalda och hederligt intjänade semester fick jag för inte så många år sen, vad är det med den…? Min första semesterresa minns jag inte, då kan jag inte ha varit gammal.
Första jobb: DN-försäljare, sen allmän köksslav på religiöst sommarhem på västkusten.
Första köpta skiva: Jag köpte kassetter. Första hett önskade var Freestyle – Fantasi. Minns inte vilken jag själv betalade för först.
Första riktiga kärlek: Alltså, första jättejätteriktiga är min make.
Första piercing: Återstår att se. Ibland funkar mina hål i öronen att köra saker (örhängen) igenom, ibland är de sammanväxta.
Första konsert: Jag följde med min lillebror på hans stora idol clownen Manne runt 1980, men det kanske inte var någon konsert. Trance Dance var väl den första … *hrm* ”riktiga” (ja, jag väljer att citera…) konserten. Till min håla kom aldrig några artister ju. Särskilt inte såna jag fick se…­

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Smutt på rött vin i helgen.
Senaste bilfärd: Hit till jobbet imorse.
Senaste filmen du såg: Strandvaskaren var det nog, i alla fall den senaste hela film jag såg. Den var svinbra faktiskt, och sen dess tänder jag lampor när jag går upp och kissar på natten.
Senaste ringda telefonsamtal: Ja, det var inte så kul. Jag fick en liten skrapa för att jag hade varit för nitisk och räddat en person som dessförinnan inte hade gjort sitt jobb… Men jag råkade väl trampa nån på tårna där… Fast det var inte jag som ringde. Senast jag ringde var det också en jobbgrej.
Senaste bubbelbadet: Häromveckan, gör mina inför förlossningen-avslappningsövningar i bubbelbad.
Senaste spelade cd: En hembränd, i bilen, Cyndi Lauper, She’s so unusual.
Senaste kyss: Eeeeeeeh. Jag vet inte!! Låter illa. Igår kväll antagligen.
Senaste gången du grät: Det var säkert nåt svärmorsrelaterat…
Senaste måltiden: Matlåda med färskpotatis (aja baja, miljöbovshitkörd från Cypern), ekomorötter och mammagjorda biffar av massor av olika rotfrukter och bönor m m.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Min man t ex?!
Blivit arresterad: Nädå.
Blivit kär vid första ögonkastet: Kär och kär… Alldeles vansinnigt störtförälskad, ja.
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart. Jag är väldigt svag för vackra urringningar.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Det kan jag inte tänka mig att jag har.
Haft ett one night stand: Vet ärligt talat inte vad jag ska svara på den frågan.
Busringt till någon: Many, many times.

Sex saker du gjort idag:
1. Jobbat.
2. Läst bloggar.
3. Försökt verka oberörd efter skrapa på telefon…
4. Kört bil.
5. Njutit av blommande växter på handelsträdgård.
6. Skrattat.

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Min bil.
2. Min dator.
3. Min kamera.
4. Mina böcker.
5. Min ergonomiska arbetsplats (inkl höj- och sänkbart bord och Rollermouse).

Fyra personer du kan berätta allt för:
Det finns nog ingen. Det skulle vara Pernilla då (min livscoach, inget kan nog längre chockera eller skrämma eller förvåna henne…). Det finns fler som får veta väldigt, väldigt mycket men inte allt.

Tre val:
Blått eller rött? Blå blommor och rött vin, inte tvärtom. Politiskt? Av dessa självklart rött.
Sommar eller vinter? Sommaren, hatarhatarhatar att frysa.
Choklad eller chips? Både och, mmm.

Två saker att göra innan du dör:
1. Föda barn (ja tack, i alla fall det jag bär omkring på).
2. Leva färdigt.

En sak du ångrar:
Här känner jag för att vara extremt trivial och svara: ”Det jag gjorde som icke uppskattades och som jag fick en åthutning för tidigare idag...” Så det gör jag väl då.

Fogmassa-krerad

Äsch, jag hade ju inte tänkt blogga så mycket om graviditeten, men vad man än säger eller tycker om det så är det ju trots allt så att rätt mycket (eh, typ allt) i ens liv rör sig kring just den just nu... Och det är väl naturligt.

Måste bara skriva lite om vilken skum kroppsuppfattning man får. Det syns inte så himla mycket på mig att jag är gravid, faktiskt, det tyckte jag mest i början. Jag är inte så svullen och de som inte har sett mig försökt få mina vanliga byxor över låren tror nog inte att dessa har vuxit alls. Det här har inte bara fördelar dock! Jag märker när jag befinner mig i folkträngsel att folk går in i mig, i min mage, den är liksom i vägen, folk ser bara min överkropp och så *poff* eller *skraaap* så tar min mage emot. Rätt irriterande.

Men jag har också märkt att jag inte bara ska skylla på andra! Jag går själv in i grejer och människor också. Som en ren reflex vänder jag mig åt sidan om jag möter någon i en dörr; resultatet blir att jag istället för att ta mindre plats istället blir bredare -- och skrapar i människan jag möter. Samt dörrposten.

Igår morse, när jag hade parkerat på jobbets trånga parkering, skulle jag som vanligt slinka förbi två tätt parkerade bilar. Jag drog in luft, höll andan, höll in magen (eller försökte i alla fall) och gick på tå sidledes in vid sidan av bilarna. Och fastnar -- upphakad på en backspegel på magen och en på ryggen! Några pinsamma sekunder gick innan jag lyckades glida av backspeglarna och komma ut från bilarna.

Min barnmorska berättade om en vanlig graviditetsskada: en långsmal linje på magen. Den får man genom att stryka! Man lägger liksom magen på strykbrädet och så kommer man alldeles för nära strykjärnet och får ett brännmärke. Såna farligheter avhåller jag mig dock lätt ifrån, eftersom jag inte stryker.

Häromveckan kändes det som om jag hade cyklat på en herrcykel och ramlat ner på stången. Aha, foglossning. (Finns det något äckligare ord i svenska språket?! Jag har svårt att komma på något. Det låter som om man är ett sönderskramlande skelett.) Nåväl, det var väl på tiden att den kom också. Det positiva med foglossning är att det visar att kroppen i alla fall förbereder sig, den förstår att något snart är på gång. Men nej, det gick snart över och min barnmorska kom med den kvalificerade gissningen att det kanske kunde ha med trädgårdsarbete att göra... Aha. Visst, dum som jag är hade jag ägnat mig åt såväl trädbeskärning som maskrosuppgrävning ett par dagar innan. Allt flängande på stegen var jag dock förbjuden av älskling att ägna mig åt.

Den lilla värken jag hade har som sagt gått över igen nu i alla fall. Och den har inte återkommit trots att jag ägnat mig åt dödssynder som att sitta med benen såväl i kors som i skräddarställning och bara brett skrevande. Att försöka lära gammal crrly sitta som en dam är helt kört! Värken har heller inte återkommit trots att jag i helgen dessutom utförde grenen "step up på stol med bok som tyngd". Ja, jag var tvungen att sortera in en massa böcker i bokhyllan. Allra överst, under taket, skulle de kilas in. Jag tog en bok, klev upp på stolen med ett stort kliv, satte in boken, klev ner igen, tog nästa bok, klev upp... Och så där höll jag på ett tag. Tills jag kom på att det kanske inte var jättesmart. En bok i taget?! Dessutom var det inte ens fråga om någon stol för älskling; lång och ståtlig som han är klarade han av att bara stå på golvet och sortera in böckerna, till yttermera visso höll han i flera böcker på en gång.

Nä, jag är definitivt klart rörlig fortfarande, och det är jag jätteglad över. De dagar jag inte kunde gå som folk var gräsliga och jag trodde att den tiden skulle hålla i sig tills det blev dags, vilken lättnad att det släppte!

En liten önskan vore bara att det skulle göra lite, lite ont så fort man gör något som kroppen inte riktigt gillar, istället för att värken kommer ett par dagar efteråt.

*rätar upp mig på stolen och kör ihop knäna*

Nojor II

Jag lyckades beskriva mina nuvarande nojor ganska bra i ett mejl för ett tag sen så jag tar helt enkelt och kopierar det:

Nojor, jo, de blir värre och värre... Nu handlar de faktiskt inte så mycket om förlossningen utan om tiden efteråt: kommer amningen att funka, hur gör jag annars, ev baby blues, handfallenheten (hur fasen ska jag göra med det här lilla knytet??!), att lära mig allt om sjalar, knytningar etc, och hur tusan gör man med tygblöjor (har beställt ett första litet kit), för att inte tala om vanliga blöjor etc, etc, i all oändlighet, men även "HJÄLP jag skulle ha läst barnpsykologi och barnpedagogik på universitetet!!!" och "Jag är en USEL människa, hur ska jag göra för att bli en god människa och god mor på bara några veckor innan jag förtjänar att få bli förälder???!!!"

Eeh, ja. Inser ju att jag är knäpp men det är så mycket som ställs på sin spets så här framemot slutet. Allt jag någonsin har tänkt ända sen jag själv var en liten parvel, "När jag får barn, då ska jag minsann...", det är som bortblåst!! Och det har jag ganska mycket panik över. Vart har det tagit vägen?! Det känns som om det är något Väldigt Viktigt jag har glömt men som jag måste måste måste komma ihåg, annars kommer jag inte att kunna klara av att vara förälder. Ungefär som i en dröm när man springer och springer och aldrig kommer någonstans.

Jävla kontrollbehov, jag är ju helt störd, blir så trött på mig själv.

Ja, trött på mig själv, det är jag. Alla förbannade hormonutbrott, alla känslor hit och dit, jag längtar till den gamla vanliga crrly!!!! Inte för att jag någonsin har varit lugn och behärskad eller jämn i humöret men just nu är jag ju bara en parodi på mig själv.

Vi hade svärmor här i förra veckan och då blev jag fan rädd för mig själv. Att ha någon, en person som inte är så -- eh, vad ska jag säga -- diskret, boende inpå en i flera dagar som höggravid, det rekommenderas ej... Fick så många utbrott att jag sen fick jättedåligt samvete och fick be lillan i magen om ursäkt och be henne att inte vara rädd för mamma, jag ska inte skrika åt henne [lillan alltså...], bara vara snäll, bara hon lovar att vilja komma ut...

... Ja, och sen dess har vi haft svärmor här i en vända till i ett antal dagar (!), det är ju nackdelen med att det är 40 mil emellan oss, att hon stannar så länge varje gång, och nu har det varit värre än någonsin. Ska inte ta några detaljer här, men STACKARS min älskling. Det är ett stort mysterium hur de kan vara släkt alls.

Som jag beskriver ovan, så känner jag alltså. MEN jag är ganska stolt över mig själv, för jag försöker verkligen göra något åt det! Alla mina rädslor tar jag tag i, en efter en, och betar av. Ser till att få hjälp av barnmorska och läkare på specialistmödravården, ska dessutom också gå till psykolog där för att se om hon kan hjälpa mig. Just nu känns det faktiskt inte som om det kommer att behövas (!!) men det kan väl vara bra att gå dit en gång och prata lite och se vad hon säger, om jag är ett hopplöst fall?! Det känner jag mig inte som i alla fall, och det är ju ett fantastiskt framsteg, bara det.

Barnmorskan på specialistmödravården verkade tycka att jag grubblar lite väl mycket när jag berättade om alla mina barndomstankar som är som bortblåsta; hon trodde att det kunde vara meningen. Att jag faktiskt borde ha utvecklats efter det, och då går man ju vidare. Jag har aldrig sett det så, men visst, det låter ju klokt. Annars har jag faktiskt utvecklats förvånansvärt lite sen jag var liten, har jag ofta tänkt på; sådan jag var när jag var i elva-tolv-trettonårsåldern är jag till väldigt, väldigt stora delar idag också. Tänker på samma sätt, resonerar likadant, prioriterar ungefär samma saker, gillar samma grejer och samma slags människor etc, etc. (Om det sen är på gott eller ont kan ju diskuteras!)

När jag med läkaren tog upp mina farhågor för att behöva slåss för min rätt att få behandling mot min GBS när jag kommer in till förlossningen suckade han djupt och undrade varför min barnmorska, och många andra, inte läser på intranätet. Han har skrivit ett PM om just GBS och vad som gäller där. GBS betyder Grupp B-streptokocker, och det har 20--30 procent av alla kvinnor. Det kan döda barnet i magen (men risken är störst vid förlossningen) och göra modern sjuk, men ingen allmän odling görs på gravida i Sverige, i motsats till många andra länder. Jag fick reda på att jag hade det av en slump, och eftersom min barnmorska inte ville säga vad det innebar utan bara sa att "det behandlas inte i Skåne" så var jag ju tvungen att googla...

Mindre kul läsning, även om jag försökte hålla mig ganska strikt till läkarsajter. Sen har jag stridit med min barnmorska, men hon har vidhållit att det inte behövs någon behandling. Jag har fått uppfattningen att man på en del håll i Sverige tycker att "lite svinn får man räkna med" men jag kan ju inte bara gå hem och göra ett nytt barn om det här dör... Jag förstår att man inte gärna skriver ut penicillin i onödan men finns det några onödor när man är gravid? Jag tycker inte det.

Alltså har jag tjafsat med barnmorskan, som inte har känts helt uppdaterad om detta ämne, och oroat mig som fan för att inte få penicillin när jag kommer in till förlossningen. Läkaren lugnade mig, så klart ska jag få behandling! Minst en gång, många hinner få två injektioner under förlossningsarbetet, allt för att inte barnet ska insjukna. Vilken oerhörd lättnad!!! Läkaren sa att de ska ordna så att det skickas ut papper till alla mvc, så att även de datorovana barnmorskorna ska kunna läsa och ta till sig vad som gäller och inte skrämma upp gravida i onödan...

Ja, så där håller jag på. Tar itu med den ena rädslan efter den andra. Bokar tid hos kloka människor att tala med. Och läser och lär, givetvis. Läser utvalda böcker, diskuterar på nätet. Det är mitt lilla, säkert lite patetiska, sätt att behålla en viss liten del av kontrollen och även förbereda mig.