La bella Italia

Äntligen, endlich, finally, finallement, finalmente. Kanske kan det äntligen bli något av det sedan länge utlovade blogginlägget om Italienresan nu då?! Jag gör ett seriöst försök i alla fall. Det är så dumt att sätta ribban för högt med uppdateringar av bloggen, känner jag, för då tappar jag lusten att blogga alls. Särskilt om jag har en massa annat roligt för mig hela tiden.


Oh well, here goes.

Jo, jag har ju skrivit om våra vänner holländarna förut. Ett antal gånger. Vi har ju varit med om så mycket kul genom åren:

Bröllop numro ett.

(Och tänk, jag hade bestämt för mig att jag också hade skrivit mer runt bröllopet, när vi bodde mitt i Red Light District och allt det andra, men jag kan bara inte hitta några sådana inlägg. Skumt, mycket skumt.)

Inför bröllop numro två.

Bilder som illustrerar "Inför bröllop numro två".

Knas och krångel på väg till bröllop numro två.

Bröllop numro två: vigsel.

Bröllop numro två: party, party.

Bröllop numro två: mer party och trams.

Big Brother France (som egentligen utspelade sig före bröllop numro två).

Cinque Terre, Italien.

Inför Swedish Midsummer Party.

Swedish Midsummer Party.

Som ni ser har vi vistats i diverse länder tillsammans med dessa holländare (även Isle of Man i maj i år, som jag fortfarande inte har hunnit blogga om! Samt en valborg--förstamajhelg i good old Sviiden ett år också). En förklaring till vårt internationella liv med dessa nederländare är att det av paren som vi träffar mest har en kul hobby: att köpa gamla ruckel i Frankrike och Italien, rusta upp dem och hyra ut dem. Bland annat då alltså till oss!

Nu i juli var det fem år sen detta par gifte sig (mer härom i inlägget ovan kallat "Bröllop numro ett"), och för att fira detta femårsjubileum bjöd de sina femtio närmaste vänner med familjer + lite släktingar ner till sina hus i Italien, tre halvfärdiga renoveringsobjekt på norditalienska landsbygden.

Vi bodde alltså inhysta i var sitt rum i dessa hus, men en del av oss bodde också på någon "agricultura" (lantgård med restaurang där minst 80 % av det som serveras är framställt på gården, har även sängplatser) eller i husvagn eller tält i närheten.

Själva husen låg med några kilometers mellanrum i (egentligen utanför) ett par olika småbyar uppe i bergen mellan Genua och Turin (någonstans mellan E och G på denna karta, skulle jag tro).

Vårt hus hade holländarna köpt ett och ett halvt år tidigare, och då var det i stort sett bara en stor stenruin med hål där det skulle vara dörrar och fönster. Nu fanns dörrar och fönster minsann, och även gas och vatten, dessutom ett jättefint, mycket rustikt kök och ett superfräscht, modernt badrum.

Men vårt rum var lite speciellt... Man ser ju ibland i husannonser att det står om "öppet upp i nock" -- men "öppet upp till takpannorna"?! Vi låg alltså under ett tak tre meter ovanför oss och glodde rakt upp i takpannorna, och himlen skymtade fram mellan dem. Det som takpannorna låg på såg ut som ett gigantiskt plockepinn. Darling bara skrattade och sa att det syntes att man inte köpte byggmaterialet på Byggmax, precis.

Dessvärre hade ett gäng långa (ja!) getingar bestämt sig för att detta innertak var det idealiska stället för att bygga sin nya fina bostad på, så för varje dag kunde vi följa hur getingboet rakt över våra huvuden växte fram. Extremt fascinerande faktiskt. Dock var jag väldigt, väldigt fobisk under den här veckan, för det fanns givetvis fler djur där inne än dessa harmlösa getingar. (Ja, jag är så knäpp att jag tycker att exempelvis en syrsa på toaväggen är läbbigare än en geting.)

En av de andra holländska kompisarna frågade vilket rum vi bodde i. När jag hade berättat det sa hon: "Oooh, rummet med jättepindeln!" "VA?!" sa jag. Jo, hon och hennes familj hade bott där innan vi kom och när hon dammsög där kom det fram en enorm spindel. "Men den kanske inte bor kvar där nu", sa hon tröstande. Herregud!! Hon insåg förstås inte att hon talade med en spindelfobiker av abnorma mått.

Men jag överlevde det. Jag överlevde även att ligga på nätterna i ett kolmörkt rum och veta att det där snabba krafsandet som oavbrutet hörs är (bland annat?) ett gäng pilsnabba ödlor som sladdar runt här ovanför oss på balkar och bjälkar och öser ner puts över oss. Jag hoppades att ödlor inte brukar tappa greppet och halka, för det var trots allt ingen lockande tanke att få en ödla nerdimpande i ansiktet från tre meters höjd när man ligger och sover. Men jag är ganska stolt över mig själv som inte dog av ren fobi för alla djur som fanns där.

Inte heller kunde vi slappna av riktigt när det gällde att inhysa två två- och en treåring i detta hus, byggt av sten både inne och ute och med flera branta trappor, inne och ute, utan några som helst räcken. Samt två balkonger, med trappor utanför, balkonger och trappor även de utan räcken (!). Det krävdes en hel del av oss för att mini-crrly skulle inse att vi blev jätteupprörda när hon försökte gå i trapporna själv. Värdparets tvååring hade en sönderslagen läpp tack vare en av dessa trappor. Det var även svårt att hålla henne från stegen upp till loftet; dit upp skulle hon hela tiden för att "hälsa på Karlsson" som hon sa. Såklart Karlsson på taket bodde där! ;-)

Det var sanslöst hektiska nio dagar vi tillbringade där, vi träffade dessa holländare varenda dag i olika konstellationer, alla var inte med på alla aktiviteter hela tiden, men vi var med på många. Inte alltid kvällstid dock, vi har inte längre riktigt samma dygnsrytm som de andra, på grund av den kära dottern mini-crrly som behagar vakna mellan fem och sex på morgnarna oberoende av om det är helg eller semester eller vad det är...

Flera av familjerna hade sina nannies med, och det visades bland holländarna tyvärr ofta föga förståelse för att vi inte ville lämna kvar mini-crrly med dessa främmande barnflickor och andra barn hemma kvällstid när olika restauranger besöktes av oss övriga. Fattas bara!! Istället ordnade vi det på lite olika sätt, att mini-crrly var vaken och som enda barn fick spralla runt på restaurangen, eller så var vi hemma alla tre, eller så sövde vi henne i vagnen.

(En kul grej på en restaurang: mini-crly, som är galen i bebisar, rusade fram till en liten en, som kan ha varit några månader gammal. Det visade sig vara ytterligare en holländsk familj. Dock ej i vårt sällskap. Jag frågade vad barnet hette. Pappan sa något som lät som "Figo". Jag: "Aah, Figo, like the football player!" Pappan, lite förvirrat: "No, like Mortensen..." Sonen hette alltså Viggo! :-) Holländarna uttalar ju V som F, som tyskarna, snacka om förvirring!)

Vädret var trettiogradigt hela tiden men hettan varierande ändå en del, för ibland var solen stekande och ibland var det halvmulet. Det blev ändå aldrig olidligt. En varm dag åkte vi till kusten, vilket på serpentinvägar tog ett par timmar enkel väg (till Noli på italienska rivieran, lite sydväst om Genua på kartan länkad ovan), och ett par dagar åkte vi till byn Aqui Terme (öster om E på nämnda karta) bara för att bada i den helt enorma poolen i den fina badanläggningen där.

De tre sista dagarna tillsammans med alla holländarna var extra hektiska: på fredagen var det jättepartaj i ett av de andra husen, som inleddes med att barnen fick en egen spagettifest klockan sex medan det pågick lite andra aktiviteter runtomkring för oss vuxna, exempelvis stod en sommelier och demonstrerade fina lokala viner i ett rum, samtidigt som det var mingel och pågick matlagning etc. Sen skulle barnen sova och vi vuxna fick vår middag. Sanslöst gott och mycket, både att äta och dricka. Det var en fantastisk kväll där jag hade jättekul och fick många nya vänner.

Lördagen inleddes med samling i samma hus där vi hade festat kvällen innan, där barnen avlämnandes (även mini-crrly!) för aktiviteter som filmtittande och pannkaksätande -- medan vi vuxna gick en vinprovarrunda till fots. Det visade sig bli ett äventyr som tvingade oss in i såväl svårgenomtränglig, tät skog som rakt nerför en brant klippa och tvärs över en flod, som forcerades barfota med uppkavlade byxor och leran sipprande mellan tårna. Samt förstås in på diverse vingårdar. Säkert helt fantastiska viner men eftersom mitt glas kvällen innan hela tiden på något mystiskt sätt var fullt hela tiden (läs: värden passade på att fylla på det medan jag babblade) samt att jag hade en extrem sömnbrist så var jag inte alls sugen på vin den här dagen.

På kvällen samlades vi alla på en agricultura för en riktig långsittning igen; dessa italienska middagar består av otaliga rätter och varar till långt in på natten (mellan 21 och 02 ungefär). De hade minsann lyckats helt okej även med mitt veganska. Och bordsvattnet var gott, jag höll mig till det hur fint vinet än var; jag kunde fortfarande inte uppbåda minsta sug efter det.

På söndagen var det dags för oss i vårt hus att vara värdar, och vi höll i ett pool-knytkalas som varade från mitt på dagen till mitt i natten. Ett helt fantastiskt halvdygn. Alla hade med sig så goda rätter till det stora buffébordet och vi lekte, slappade, pladdrade, åt och drack och hade jättekul.

På måndagen var det dags att åka till Milano och flygplatshotellet igen, och sen åkte vi hem på tisdagen. Ganska övermätta på intryck av alla sorter. Samt med en massa engelska och holländska ringande i öronen; det kändes minst sagt fel när man har varit i Italien!

Lite bilder:

Vårt hus.

Vårt tak. Tyvärr kom inte getingboet med, min plan var

annars att ta en bild när vi kom och bygget påbörjades,

och en ny bild på det pampiga boet när vi åkte.

Utsikt från bergstopp med gammalt kyrktorn, nära vårt hus.

Biblioteket i närliggande stad.


Torget i by en bit från vårt hus.


Utsikt från kafé på nämnda torg.

crrly med dotter på museum

Måste bara visa en cool bild. Naturhistoriska mueet i Göteborg, crrly med dotter poserar.

Tittut!

Museet var en succé bland stora och små människor, men vad läskigt det var med alla mördade djur. Många av dem var bara några timmar gamla när de dödades! Otäckt, tycker crrly som alltför väl lever sig in i situationerna kring dessa djurs födelse och därpå alltför snara död. Minizebran, vilken söt liten art, vad heter den, tro? tänker crrly glatt och travar fram till skylten... och läser att den blott är några timmar gammal. Så jävla fegt. Kolibrierna med namn längre än dem själva, ett helt pyttelitet bo med miniunge i -- torkad, isch.

Elefanten var JÄTTE-stor. Bild kommer kanske...

Hemma!

Oj (många oj i de senaste inläggen, märker jag), vad trötta vi är nu. Jetlagen är inte att leka med! Nu ska jag försöka väcka Mini-crrly och ge henne lite sojakorv, så ska vi se vad vi kan hitta på resten av kvällen för att hålla oss vakna.



Jaha, jordskalv, ja. Berätta, kände du något, vad gjorde du, hur kändes det? Var det bara i Skåne det kändes?

Pa vag till gymmet

En snabbis pa vag till gymmet hinner jag med:

Ja, oj, hjalp, jag vet liksom inte var jag ska borja, full av intryck skrev jag ju i forra inlagget och det ar bara fornamnet. Nu bor vi pa en superlyxig resort och jag tycker ju egentligen inte om sana har stallen men fan, vad kluven jag ar, for herregud, sa otrooooligt lattad jag ar over att slippa labbiga giftormar och giftiga spindlar och en massa skit och smuts. Men anda. Golfbanor och tennisbanor, Private property och No trespassing. Fast dedt galler ju inte oss, for vi har det magiska intraderskortet som galler till alla tjusiga uppvarmda pooler och alla fiina restauranger. Samt en massa gratisgrejer: gymmet, hur mycket kaffe och duschtvalar etc man vill, ja, det finns hur mycket som helst. Helt overkligt. Na, under hogsasong hade vi aaaaldrig haft rad med detta, och vi klarar det tack vare ett idogt sparande hemma infor resan samt att vi sparar pengar pa att laga all var mat pa hotellrummet.

Igar nar vi satt i en hot tub (ja, det ar faktiskt ganska kyligt, sa det var skont! Och jag har faktiskt till och med bastat! *skams lite*) kom en kille (svart saklart, det ar de allihop, och gissa hur det kanns... GAH) i vit uniform som jobbade pa stallet och jag blev forst lite radd att vi hade gjort nat fel, vi busade ratt bra dar i den lilla varmvattenpoolen med Mini-crrly, men neej, sa var det ju inte, dumma crrly glomde att vi var vip-gaster, han fragade om han skulle servera oss nat att dricka vid poolkanten! Ja, crrly ar naiv. Hapnar over allt liksom. Darling the businessman ar mer cool. Och Mini-crrly, hon ar bara lycklig, lycklig, lycklig, charmar alla, fran blahariga tanter till supercoola tonarskillar, alla vinkar och tramsar med henne, herregud.

Na, nu ska jag gymma. Bara for att det ar GRATIS! ;-p

Full av intryck

Ojojoj OJ, OJ.

Herregud, sa manga avantyr, sa manga intryck, sa manga kanslor. Vilka sjuka fast anda underbara slaktingar jag har, vad de alskar oss och sarskilt mini-crrly och vilka roliga utflykter vi gor. Fast fan, sana javla laskiga politiska asikter de har, man blir fan morkradd. Jag maste skriva av mig om det, men det gor jag pa annan, mer dold, plats. *paranoid*

Mini-crrly is i alla fall having a blast, den klart basta tiden i hennes liv, och jaaa, det har har absolut varit bland Topp 3 pa Basta veckorna i vart liv-listan aven for oss, hennes foraldrar.

Vi har lekt, gosat, beundrat en abnormt, sjukt stor tagbana (bild kommer nar vi kommer hem), akt pa roliga utflykter och bl a pussat en skoldpadda (det var Mini-crrly!), hittat hajtander, atit en massa suuupergod mat (joda, min darling fornekar sig inte utan leker Swedish chef varje dag och kvall, mmmmm, till allas enorma gladje).

Nu befinner vi oss pa en superlyxigt resort, nu betalar det sig med alla dagar med havregrynsgrot hemma innan vi akte minsann! ;-) Forutom en massa tvattbjornar som terroriserar oss (really, really vicious animals, enligt tjejerna i receptionen, hjalp, men Mini-crrly har forstas forsokt pussa dem med!) sa ar det bara heeelt underbart. Idag, var forsta dag har, har det sporegnat men vi har akt runt och sett oss omkring och jag har tranat pa gym och sen lekt lite i vagorna i solnedgangen. Sjukt vackert, klicheer, sammetsplanscher liksom, palmer och solnedgang, aaah, helt overkligt. Det var ljummet i vattnet!!!!! Och ingen som badade. What a waste. Jag tankar bada i havet imorgon! Och sa ska vi bada i poolerna ocksa saklart.

Vi hade storhandlat pa Wal-Mart pa vag hit till resorten och gissa hur glada vi var for det nar det visade sig att det vi inte hade kopt var eeh, ganska dyrt har?! Tandstickor (att tanda ljus med alltsa!) for 4 dollar, sojamjolk for typ 8 dollar, mjolk och yoghurt lika svindyrt det... Tur att vi slapp kopa mer an det! Men vi har som sagt stora lager med mat nu och tanker laga allt sjalva. Fullt utrustat kok har vi, jattejattefint, och rent, och inga giftormar eller spindlar!!!!!!! (Vad vi har sett hittills...)

Gotta go. Fler uppdateringar kommer. Hur star det till darhemma??

The land of soft toilet paper

Howdi folks! :-p

Vad pinsam jag ar som skriver pa engelska nar jag star mitt i en hotellobby dar folk gar forbi, haha... :-)

Jo, rubriken... Jag har alltid fascinerats over att man nar man ar utomlands alltid far sa jakla mjukt toapapper, varfor vill man ha det??? Det gar inte att snyta sig i utan att man sen far rensa trojan och golvet fran en massa papperssmulor, och man kan absolut inte torka sig med det. Ju. I der forlovade skracken-for-odorernas-land ar ju papperet, och givetvis ocksa trosskydd och bindor liksom blojor, parfymerade. Forresten kan man har kopa baby wipes i rosa forpacning och bla forpackning, utan att det skiljer pa nagot annat utom just fargen pa forpackningen. Aaargh.

Fast vi har det underbart har, saklart!!!!! Vi ar faktiskt inte lika ironiskt och smaelakt installda som senast vi hvar i US of A, for elva ar sen, nu fascineras vi mest over de bra sakerna, som hur otroligt trevliga alla ar, och ja, det kanns faktiskt genuint! Som inne i the grocery store dar flickan i kassan fragade om det gick bra att hon gav our lovely daughter en ballong, och dar mannen som jobbade dar inte bara packade vara kassar utan tipsade tjejen bakom i kon om en kortare ko (ja, med tva prickar over!) och sen drog var vagn med kassarna anda ut till bilen och erbjod sig att falla ihop var stroller. Alltmedan han fragade ut oss om Sverige och stallde den omojliga fragan hur mycket en flygbiljett till Sverige kostar. (Vilket ju beror pa flygbolag, valutakursen, nar man bokar etc, etc, etc.)

Den har gangen var vi dessutom beredda pa att alla i affarerna kommer fram och fragar "How are you?" nagot som tog mig pa sangen senast, jag fattade inte vad jag skulle svara.

Taskiga darling berattade inte for mig om gratis internet har pa hotellet utan jag fick syn pa det av en slump nu... Till hans fortret, haha. Men tja, jag ar ju har pa semester och han pa paternity leave, sa nu ar det min tur att ha egentid! De ska ut och leka nu, jag ska fa ga pa det narbelagna shopping mallet ensam!! Heaven. En jattestor Barnes & Noble!!!!!!!!!! :-) Heaven indeed.

Och senare idag ska vi kora hem till mina slaktingar, dem vi halsade pa i California for elva ar sen, men nu bor de alltsa har, tre generationer. Ska bli hur kul som helst att tillbringa en vecka hos dem!

Jag aterkommer. Hare bra!

Resfebrig

Ja, herregud, snart bär det av, och crrly har varit så resfebrig idag så det är inte klokt. crrly har varit tvungen att försöka gå sakta (lätt när man är stressad!) och med små, små steg, för annars har det känts som om hon skulle spy. Herregud, som sagt.

crrly har kört ut darling + Mini-crrly hela tiden för det funkar inte annars. Darling och crrly packar på helt olika sätt. För att inte tala om Mini-crrly då.

Darling: svisch, svisch, fyllt sin väska, klar!
crrly: Skriva packlista... Pricka av, plocka saker än hit och än dit, fundera... Skriva längre packlista, hämta ditten där och datten där, ta fram fler väskor, fundera, lägga ner saker, flytta om, tänka lite till, pricka av packlistorna, skriva dit några saker till.
mini-crrly: Plockar ut saker ur de halvfyllda eller nästan helt fyllda väskorna, sprider ut det lite överallt i huset och lägger istället ner annat i väskorna, påsarna och necessärerna. Exempelvis ett par av sina strumpor i en vadderad necessär mamma hade tänkt använda som kylväska.

Vad ska vara incheckat och vad behöver vi i handbagaget? Intressant var när vi provvägde väskorna. Vi vägde och packade om, vägde och packade om... Till slut vägde väskorna mycket mer än vad som var tillåtet! crrly och maken rev sitt hår, visste varken ut eller in men tog itu med att syna väskornas innehåll. Man kanske inte måste ha med fyra olika solcrèmer? I och för sig halvtomma, men ändå. Och en ny tandkrämstub! Så onödigt. In med den i badrumsskåpet, ta den som nästan är slut istället. Men så mystiskt, hur kan väskorna väga så mycket?! Till slut kom crrlys make på att vågen stod inställd på pound istället för kilon! Så kan det gå.

Ja, så kom crrly på att det ju trots allt händer att väskor kommer bort på vägen. Och hur kul är det att vara den vars väska kom bort och som nu står utan alla sina kläder, inklusive badkläder, favoritkläder och underkläder? Nej, gör om, gör rätt, beordar crrly sin dyre make. Som alltså får packa ur halva sina väskor för att sen låta dem fyllas med såväl crrlys som Mini-crrlys prylar och kläder.

Men så där är det hela tiden. crrlys man har nog också resfeber fast han aldrig skulle erkänna det, den resande affärsmannen personifierad liksom, för hans hjärna är helt virrig, crrly känner inte igen honom. När crrly frågar, ber, uppmanar och tjatar så säger han ja -- och gör sen tvärtom!! crrly sliter sitt hår.

crrly är ganska stressad... för när hela familjen har gjort resor på sistone har crrly glömt väldigt viktiga saker hemma. Under Karlskronaresan i somras till exempel, då var hennes livsviktiga mediciner kvar hemma. Gah, vilket krångel innan crrly fick tag i numret till sjukhuset och lyckades ringa under telefontid, övertyga sjuksköterskan om att läkaren måste skriva ett e-recept och inte bara ett vanligt, finna ett apotek i Karlskrona som hade kvällsöppet och sen hitta dit. Pust! Och då var crrly ändå i Sverige... Det blir värre nu om samma sak inträffar.

Dummast är att Mini-crrlys saker trots allt väger en del... Särskilt alla böcker som lär krävas för att hon ska sitta någotsånär still under resorna. Och en liten utan sittplats får bara ha tio kios packning! Pfff, det är ju ingenting. Inget handbagage heller, utan det ska räknas in i vårt. crrlys smarta lösning? En Pippi-klippdocka! :-) Mini-crrly är ju som sagt galen i Pippi, och detta lär hålla henne sysselsatt.

Återkommer med berättelse om flygresan!

Free-eedag

Wow, min allra sista föräldraledighetsdag går mot sitt slut. Nu tar baby darling över ett tag innan det är dags för dagi... förlåt, förskola. Ja, min älskling The Arbetsnarkoman ska vara pappaledig! Tjohej, jag har nog inte ens fattat det än! :-)

Och ännu mer overkligt, nästan i alla fall, är att vi på måndag måste vara färdigpackade för då går vårt flyg till sunny Florida! Sure, frost, men vadå. Skönt skare bli!! (Pun not intended. Nästan ...)


Hallåååååå, crrly, vakna, du måste fatta det här nu!! Den ett och ett halvt år långa isoleringen i hålan, i villahelvetet nr 1, är bruten! Du ska komma ut bland folk! Tänka på att vara properly dressed (eller i alla fall påklädd), prata om annat än "Titta katten!! Vaad säger katten??", "Har du bajsat i blöjan?" och "Ska vi gå ut och gunga nu?" och ja, kickstarta hjärnan, wow! (Usch, alla dessa "wow"-utbrott påminner mig om en viss frk Carola i exas, typ... Ska genast sluta med dem.)

Nej, det är så overkligt. Det är så overkligt. Det känns nästan lika overkligt som det gjorde för ett och ett halvt år sen, drygt, när jag slutade jobba och gick hem för att föda barn. Herregud. (För att inte tala om hur overkligt det är då! Va, har jag gjort nåt sånt?! Haha!)


Nå, vad gjorde vi då, Lillan och jag, under vår sista dag ihop? (Nej nej, det är inte så definitivt som det låter! Alls. Jag ska jobba deltid framöver, GÖTT!) Jo, Lollogos kom hit med sin stora vackra mage. (Ja, hon är gravid, om nån undrar! ;-) Lillan tycker så mycket om henne. Vi åt mellis (som på vuxenspråk heter typ andrafrukost), lekte och pratade. Lillan sov ute, läänge. (Kors i carportstaket!!) Sen åkte Lollo till sin bm (= barnmorska, för er som inte är så hemma i jargongen... ;-) och då ville Lillan se en Pippifilm. Så oväntat. Hon är helt Pippibesatt, den ungen. Vaaar kan hon ha fått det ifrån?!

Sen åkte vi på ett slags terapisession, det är minsann mycket sånt nowadays, och jag fick mig några saftiga sanningar serverade, så häftigt med saker som liksom ruskar om hjärnan lite.

Sen, tja, sen, då kom vi hem och då var det faktiskt dags att natta Lillan, och sen har darling och jag firat med varma mackor, Ecologica-vin och en massa prat och mys. Det här känns så jäkla busigt!! Han ska vara hemma från jobbet, hihihi!




Tack, Lillan, för de här första arton månaderna med dig.

Snopet

Här tror man att man ska på härligt varm sol- och badsemester i Florida, och så mejlar släktingarna där och skriver att de har frost!! Frost. In sunny Florida?! Där apelsinerna och citronerna och grapefrukterna växer?! Galet. De har till och med kallare än vi! Hur kan det få gå till så??

Och hur tusan ska vi packa nu??? Snacka om att man får vara beredd på allt. Efter att ha hälsat på hos släkten ska vi nämligen ner mer söderöver, och där hoppas vi på i alla fall 20--25 grader. Celsius alltså!

Här har man ratat Mallis och Kanarieholmarna för att istället åka längre, till något verkligt solsäkert, och så är det kallt där! *muttra*

I terapi för att bli galen!

Ååååh, det händer som vanligt jättejättejättemycket i crrlys liv, så mycket att jag är för stressad för att ens ha hunnit skriva något om det. Sorry! Jag har inte alls tänkt lägga ner bloggandet, skriver så mycket på andra ställen bara, men från och med nu ska jag prioritera crrlybloggen(s läsare) istället, lovar!

Jodå, det sker en massa både bloggbara och icke bloggbara ting i crrlys liv. Här får jag ju hålla mig till de som är mer bloggbara! Exempelvis ska vi snaaaart resa till sol och värme... mmmmm! Hur efterlängtat och förtjänat som helst.

Och mini-crrly ska börja dag... förlåt, förskola. Ojoj. Men innan dess ska hennes dyre fader vara hemma med henne ett tag. Och jag ska börja jobba! Det blir skönt att sätta igång hjärnan litegrann, minsann. Jag jobbar heltid över jul och nyår, men det blir ju inte så många dagar, och sen kommer jag från och med mitten av januari och för oöverskådlig tid framåt, att jobba halvtid, det vill säga femtio procent! Hurraaaaa, vad skönt! Med det hoppas jag att få det bästa av två världar. Missförstå mig inte nu, det är underbart att vara hemma med en busig ettochetthalvtåring, men hon är ganska svårstimulerad nu, gamla mamma kan faktiskt vara ganska tråkig i längden, och dessutom befinner hon sig i en för alla ganska påfrestande för-trotsålder, då allt mamma gör är fel, fel, fel.

En till stor grej i crrlys liv är att jag numera går i KBT, kognitiv beteendeterapi, och jag gör det med det uttalade målet att återigen bli GALEN! Japp. Det ska bli så skönt. I och med att jag tillhör de mer grubblande exemplaren av vår art har det inte varit helt igenom nyttigt att gå hemma isolerad med mina tankar alltför länge, och med en milt sagt besvärlig graviditet och sen en "fussy/highneed baby" (ja!) så har det sannerligen inte varit lätt att behålla sitt gamla vanliga knasjag. Men nu ska jag återfinna henne!

Jag sa ju till mig själv redan förra året (högt, på promenad vid havet): "Jagär ju galen och glad. Nu gäller det bara att hitta tillbaka till det också!" Just det. Och det ska jag få hjälp med nu. Jag gör redan en del bra saker för mig själv, exempelvis försöker jag numera att begränsa mitt umgänge till människor som tycker om mig och som dessutom visar och säger det. Låter kanske självklart, men för mig är det inte det.

Nej, jag har gett och gett av mig själv åt för många håll under alldeles för lång tid, någonstans måste jag få påfyllning också. På sistone har jag haft så lätt för att känna mig totalt dränerad på energi, och den måste jag återfå! Annars går det ju ut över min familj och mitt barn, och de är ju faktiskt de viktigaste jag har. Jag måste bara förstå att jag själv också tillhör de viktigaste jag har... och så tycka om mig själv. Det finns så fina ord, självrespekt och såna, som jag gärna vill ha lite av. Om jag får be.

Min terapeut är otrolig, en sån klok människa. Senast skrev hon upp en massa på en whiteboard, en massa kloka, fina ord, och jag satt där och läste dem och beundrade henne för att hon är så vis -- och så slog det mig att det ju var mina egna ord! Det var jag som satt där och sa dem! De kom ur min hjärna! Hon skrev bara upp allt som kom ur min mun. Tänka sig. Att jag är så smart?! Men vilken förmåga hon har, att locka fram allt sånt ur folk! :-)

Yes, yes, yes, allt flyter på så fint nu, jag ser framtiden an med tillförsikt och en stor portion framtidstro, och det känns så ovant (det var nog längesen) men bra!

Bästa utställningen

Ja, vi var ju då alltså i Göteborg i helgen, och träffade underbara vänner och fantastiska släktingar. Så många vi har som vi älskar där, det skulle minsann inte alls kännas jättehemskt att flytta tillbaka dit ... ;-) (Och iac, Anstai med flera, vi hann inte ens med er! Nästa gång ...!)

Mini-crrly fick testa Farfars bilar och Kaninresan på Liseberg, vidare vinkade hon massor åt en
Lisebergskanin, klappade den på kinden och tryckte på dess nos, och sen satte hon av in på Kaninbutiken och demolerade grejer och kastade saker omkring sig. Underbara killen som jobbade där skrattade bara! Darling och jag åkte bara Balder, och när vi efteråt frågade Mini-crrly "Hur gör Balder?" så visade hon en svepande rörelse i luften ovanför huvudet (annars reserverad för flygplan) och så lät hon som en dov, morrande motor.

Sen bar det av till Världskulturmuseet där Mini-crrly fick låna en soffa för en stunds välbehövlig slummer, och så åt vi av deras fantastiska lunchbuffé. Mycket gott! En enorm bonus väntade på plan 1: utställningen "Take Action! 83 Ways to Change the World". Läs mer här! Missa den inte, gå dit!! W O W, säger jag bara. Massor av fina crrly-tankar samlade på ett ställe!!!!!!! Länge sen jag blev så glatt överraskad. Vi som mest skulle in på museet för att äta, och så hittade vi det här.

Här och här och här kan man ladda ner Do it yourself-manualer till en massa coola aktiviteter. Jag blir på så jäkla gott humör av sånt här! Och det är verkligen modigt av museet att lyfta fram det.


Sen var vi ganska trötta allihop men sprang ändå igenom Universeum och visade Mini-crrly en massa fiskar, grodor, apor och krokodiler. Samt handlade en massa fint på rean i shopen! Farligt. (Jag hade dessutom fyndat en fin Dalai Lama-T-shirt i museibutiken, det som är kvar av den, på Världskulturmuseet ...)


Tja, några anspråkslösa förslag på vad man kan ta sig till en solig lördag i Göteborg. :-)

crrly -- the winner!

Ja, det är sant! :-)




crrly vann den största chokladasken på Liseberg! Wohoo! Bildbevis:





Poserar i pyjamas.






Mer om helgen kommer. Liseberg, liksom!!

Souvenir de Provence

Slutet av 90-talet. På en liten slingrande bergsväg strax utanför Aix. I en liten snabb cabriolet sitter jag tillsammans med min själs älskade, den snyggaste fransman jag någonsin sett (med samma namn som min själs älskade!) samt dennes coola, vackra fru. Vi susar fram i den ljumma sammetsnatten. Vi har just varit och ätit och druckit osannolikt gott i en liten restaurang i bergen, en restaurang med Michelinstjärna. Vinden i håret, sätet klibbar lite mot baksidan av låren. Lutar man huvudet bakåt ser man hela rymden. Kolsvart sammetshimmel i den ljumma kvällen, massor med stjärnströssel. Hisnande vyer, berg och dalar. Överdådig blomning, de ljuvaste dofter.


Och allt detta till 1, 2, 3 Soleils. Rachid Taha, Khaled, Faudel. Exempelvis den här låten.


Fri. Upprymd. Lycklig. En så fullkomlig och perfekt kväll. Vi ropar till varandra, skrattar, sjunger. Jag skriker: "Je veux danser!!" och hoppar i bilsätet. Kan inteinteinte sitta still.


Och snart, snart får jag höra musiken live!!

Utflykt

Gissa staden!

Luftslottet som sprängdes

Hoppsan... Nu gjorde jag det.

Förhandsbeställde just Stieg Larssons tredje del i Millenniumtrilogin, Luftslottet som sprängdes. Jag köpte och läste del I på Gran Canaria i vintras, utan några som helst förväntningar. Böckerna jag hade tagit med mig var redan slut. Den lilla kvartersbutiken hade -- detta var ju trots allt Kanarieholmarna -- böcker på engelska, tyska... och svenska, norska, danska, finska. Jag hade hört så mycket om denna bok. Men en deckare, liksom... Jag har så svårt för deckare, vet inte varför. Läser kanske för fort, reflekterar sällan och gissar absolut aldrig över några mördare eller andra brottslingar, så oftast känns det ganska meningslöst. Men detta...! Män som hatar kvinnor forsade rakt upp på min All time favourite-lista, ja, det är sant.

Att använda ordet sträckläsning om det jag då gjorde är knappt en överdrift. Jag köpte boken näst sista dagen, läste hela eftermiddagen, kvällen och halva natten, la bara ifrån mig boken för att packa det sista och äta, sov sen några timmar och tog dagen därpå upp boken igen, läste den utanför hotellet medan vi väntade på flygbussen, på flygbussen, på flygplatsen (gick in i folk överallt för att jag hade boken framför näsan) och på planet under hela resan hem. Fortsatte medan vi gick av planet, vid bagagebandet, på väg ut till tåget, på tåget, medan vi gick till bilen och sen bilresan hem, märkte inte ens att älskling gick ur och handlade. Just när vi kom hem var boken slut.

Samma sak var det med Flickan som lekte med elden men den läste jag hemma. Jag känner mig lite fånig, klyschig och lätt förutsägbar... men det är sant, jag fastnade totalt. Men det krävs så mycket mer än ett fängslande innehåll för att kräsna crrly ska fastna. crrly älskar Stieg Larssons språk!! Och samhällskritiken! Wow. Så klok, så intelligent, så jäkla bra. Och så blev jag ju kär i Lisbeth Salander, hur kan man inte?

Okej, nu är det bara en grej som är... lite retlig. Denna tredje och sista del kommer inte ut förrän den sista maj. Jag kommer då antagligen just att ha fött barn... och visserligen är jag en otrolig bokmal, men jag tror inte att risken är överhängande ens för mig att jag då glömmer tid och rum och mitt barn för att så totalt uppslukas av en bok... Men jag vill ju såklart läsa den så fort som möjligt när jag sen har fått den! Dilemma. Så frågan är... om jag inte ändå... skulle försöka mygla mig till boken tidigare, jag har ju faktiskt till och med hållit den i min hand... Personen i fråga som äger den sa att hon hade bestämt sig för att inte låna ut den till någon... men tja, vi får väl se om jag kan charma till mig den. Hmmm.

Raping the germs

Rapsen slog ut förra veckan! :) Såå himla vackert, och numera tolererar jag lukten också, fick ont i näsan av den som barn. Men det måste väl nästan vara rekord, raps i mitten av april?!

Häromåret var vi på bröllop på franska landsbygden, några mil utanför Paris, i maj, och då var vi omgivna av blommande rapsfält. Det var så otroligt vackert. Dagen efter bröllopet var det brunchbuffé med paketöppning och vi satt alla bröllopsgäster och slöade i solgasset med vår mat och tog igen oss efter gårdagskvällen. Åter var vi omgivna av knallgula fält. Det var vår kompis fransyskan som gifte sig med sin engelsman och han hade förstås en hel klan med sig. Hans mor var extremt hes så där dagen efter, hon hade tappat rösten alldeles, vilket någon kommenterade. Hennes väsande svar var alldeles obetalbart, så som vi alla uppfattade det:

"Yes, it is because all the rapes yesterday!"

Stort jubel. Men vi hade alla hört fel -- även engelsmännen. Hon hade inte tappat rösten på grund av upprepade våldtäkter dagen innan utan därför att hon var jätteallergisk mot rapsen! Hon sa alltså "all the rape", utan s på slutet. Men man hör väl det man vill höra...



(Det där med plural-s:en kan vara knepigt ibland... Jag mejlväxlade ett tag flitigt med en amerikansk släkting [pappas syssling, tror jag hon blir] och hon skrev en gång om något recept med vetegroddar [wheat germ]. I mitt svar råkade jag sätta dit ett s på slutet: "wheat germs", eftersom det ju heter groddar, vilket då tydligen blir något helt annat... Hon fick väldigt roligt åt mina "vetebakterier" och tyckte inte alls att det lät särskilt nyttigt...)

Tropical loveland

Tropiska magbilder var utlovade, tropiska magbilder kommer här! Till ackompanjemang för den som vill av en gammal goding, hehe.



Frukost på vår uteplats, i en del av
de kläder jag har sovit i (ja, det var
svinkallt på nätterna...).
Kolla vad jag äter, mmm...! :)



Posering utanför vår
lilla bungalow...



... och i Palmitos Park.

Nu lever jag igen

Jajamänsan!

För att återknyta till 80-talsnostalgin i förra inlägget namnger jag detta inlägg som en hyllning till en låt som var en av mina allra, allra största favoriter under hela 1980-talet (eller i alla fall sista halvan, eftersom den kom 1985).

Dessutom passar inläggstiteln extra bra nu eftersom min älskling spontant just råkade boka in oss på konsert med just bandet som sjöng låten: Adolphson & Falk! Vi hade nämligen ett presentkort på Kulturcentralen i Malmö som hade råkat (hrm) gå ut, men när darling var därinne (råkade passera på lunchen nyss) och skulle beveka dem om att låta oss få utnyttja det, så var de så schysta och lät oss använda det, bara vi skyndade oss. Så då blev det Adolphson & Falk. Visste inte ens att de fanns längre. Men vad kul!!

En annan rolig grej är att vi snart också ska gå på ett evenemang med vår stora idol Povel Ramel. Det ska bli så helt obeskrivligt kul, vilken fantastisk upplevelse att få se och höra detta musikaliska geni i verkligheten! :)


Jo, sen passade rubriken så bra också, för det är verkligen det jag gör, lever igen nu alltså. Just hemkommen från en sällsamt välgörande semester, vilken vi verkligen var värda, och dessutom efter att ha varit hos barnmorskan imorse, känner jag mig friskare och starkare än på länge. Visst, jag har huvudvärk idag och sov dåligt inatt, visst, min tarm är elak mot mig och blöder, men äh, jag mår BRA ändå! Semestern innebar en sådan avkoppling att... ja, jag kan inte minnas att jag någonsin har varit mer avslappnad. Ljuvligt.

Vi har sovit i mellan 10 och 13 (!) timmar per natt, visserligen i en gräsligt obekväm och stenhård säng i ett iskallt sovrum med bara ett tunt lakan och tre snuskiga gamla filtar som inte är tvättade på åratal och man bara inte vågar ens nudda i sömnen, men ändå. Och vi har gått och gått och gått och gått... Så skönt. En del äventyr var det på resan, jodå, men inget som förmörkade vår tillvaro. Och nu dröjer det ju antagligen lääänge innan vi kan resa igen.

Att göra som våra holländska vänner som har flyttat till Italien, och som häromveckan fick ett gossebarn och har bokat ett hus i Thailand mars--maj, det skulle vi aldrig i livet våga. Nej... Inte nu, när jag känner en del som har fått barn och har fått höra om allt konstigt som kan hända och allt som kan gå snett! Visserligen har jag förstått att folk, även svenskar, åker till Thailand just för att uppsöka sjukhusen där, men är det värt det?! Nä, några månader får det nog vänta, men sen kan man ju hoppas att man får en snäll bäse som går att ta med lite överallt. (Får se vad jag säger om detta om ett halvår... ...)

Oh well. Har massor att berätta, om både ditt och datt, men det får vänta lite. Egentligen borde jag ha lärt av mina misstag och inte lova att blogga om saker som jag sen aldrig får tid/lust/möjlighet att skriva om, men ah. Framöver lär här finnas bilder från semestern (vad sägs om tropiska magbilder?), framtidsplaner och -våndor, massor av boktips etc, etc.

So long, så länge. (I like to skate = Jag liknar två skator.)