tisdag, juli 22, 2008

Sommar och deckare

Vi har mellanlandat hemma i några dagar efter nästan en vecka i fantastiska Karlskrona. Det finns inte många ställen på jorden jag tycker är så sagolikt vackra, och det underliga är att varenda gång jag har varit där så har det varit otroligt skönt och soligt väder. Nåväl, den här gången var det ju faktiskt inte det hela tiden men till den absolut största delen. Och de flesta skyfallen kom mitt i nätterna.

Vi hade fått låna en jättefin, fräsch, liten stuga med sjötomt i skogen på en av de små öarna, och efter några dagar där fick vi reda på att stugan är till salu... Oj. Så sanslöst frestande!! Men inte en chans att vi har råd, tyvärr. Vi kommer dock mer än gärna tillbaka, vilket smultronställe. Bara att hoppas att vännerna vi lånade den av inte får den såld på lääänge ... ;-)

I stugan fanns en massa böcker, från Hemmets konversationslexikon via kokböcker till ett gäng deckare (såklart). Jag är ju normalt sett en usel deckarläsare, men den här gången blev jag lite sugen på P D James Böjelser och begär; jag menar, vem kan motstå den titeln?!

Jag har skyllt på min höga läshastighet när jag har förklarat varför jag inte läser detektivromaner -- minst halva nöjet är väl att gissa för sig själv, att sitta och lägga pusselbit till pusselbit, ledtråd till ledtråd och se vad man kommer fram till? Så kan jag inte läsa, jag reflekterar inte särskilt mycket utan ögonen bara far fram över sidorna. Nu kom jag dock på varför deckare inte är något för mig.

Där satt jag i stugan och läste. Darling var ute och surfade och jag skulle ner till vattnet med sovande dotter i barnvagn, jag skulle sitta vid de gamla fiskarbodarna på klipphällarna och fotografera surfare och båtar och så lääääsa ... Men jag kom inte iväg. Jag läste och läste och läste. Inte för att boken var någon superhöjdare, nu släppte jag den helt enkelt inte för att jag inte vågade. Jag var ensam i stugan! Den låg i skogen! Eftersom jag hade vagnen skulle jag vara tvungen att ta omvägen genom skogen på den slingriga skogsvägen ner till vattnet! Massmördaren i boken opererade i skogen! Där han skändade sina offer å det grövsta! Hjääälp. Jag blev helt enkelt mörkrädd. Mitt i solsken och fågelkvitter.

Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och vågade sen vandra ner till vattnet. (Hade jag vetat att jag gick så nära förbi en grav hade jag aldrig ...!) Eftermiddagen tillbringade jag sedan där på hällarna vid vattnet med två gamla tvillingsystrar som var hur coola som helst och som berättade en massa spännande. Vi kunde konstatera, som man gjort mången gång förut, att världen minsann är liten. De var födda i Skåne och det visade sig att vi hade vissa gemensamma beröringspunkter.



... Och apropå det hade min bror, som vid tillfället befann sig i Barndomshålan, där fått förmånen att tillbringa en kväll hos en riktigt studentikos gammal lundensare av den gamla skolan, en som drog självupplevda Sten Broman-anekdoter. Han är nu en försupen gammal änkeman och hade tydligen varit gift med min gamla fröken i tyska. (Som alltså inte lever längre! Så himla gammal man känner sig när ens gamla lärare dör av en efter en.) Denne hedersman kände min man väl till; gubben jobbade på skolan min man gick i högstadiet på. Det var underbart att höra brorsan, som skulle kunna leva på sina imitationer, härma både lundaalkisen (så vanvördig jag är) och vidarebefordra vad Sten Broman hade sagt. (Exempelvis: "Hålan?* Vad ska du där och göra? Där kan man ju inte ens få mat att äta!") Hoho.

* Hålan = min mellansvenska barndomsstad, dit lundaakademikergubben flyttade.

söndag, juli 13, 2008

Fantastisk bok!

För ett par dagar (nätter) sedan läste jag ut en av de allra, allra bästa böcker jag någonsin har haft i min hand.

Oj.

Jag är alldeles tagen.

Vilken story. Vilket sanslöst porträtt av London för hundra år sedan, utan minsta skymt av tråkiga Austenkomplex. (Hoho, fördomar, jag?! Man kanske skulle läsa åtminstone några rader ur ett Austen-epos innan man yttrar sig?!) Vilket folkmyller. Vilken huvudperson. Wow.

Ytligt sett är "Kyssa sammet" av Sarah Waters en lesbisk kärleksroman. I själva verket är den så oerhört mycket mer. Berättelsen är spännande, underhållande, erotisk och både ganska rolig och tragisk. Tvära svängar och snabba kast mellan underklassens, arbetarklassens och överklassens miljöer, allt efter i vilka kretsar huvudpersonen rör sig.

(En liten reflexion bara: Boken utspelar sig under den viktorianska eran, men av det märks inte mycket. Alltså, religionen, hallå?! Borde den inte åtminstone ha skymtat någonstans? I en enda liten religiös gummas förfasande? Eller så ...?)

"Kyssa sammet" har ett allvarligt budskap men det är ingenting som överskuggar drivet och berättarglädjen.

Här hopar sig mina klichéer lite väl mycket... så jag säger bara kort och gott att jag varmt rekommenderar *host* den här romanen! Själv tänker jag leta upp de andra böckerna Sarah Waters har skrivit.

torsdag, juli 10, 2008

Dagens urk

Fy tusan för Santa Marias Guacamole dip! Urläbbig sörja med färg som ser konstgjord ut, smakar som ett mellanting mellan för gammal majonnäs och någon äcklig fisksås. Av avokadosmak kändes inte ett spår, ej heller av någon vitlök.


Det är så synd att det är så svårt att köpa avokado som är lagom mogen; senast var det bara Euroshoppers i nät som kändes mjuka. Vid öppnandet visade sig samtliga vara genomruttna. Vår Icabutik har garderat sig genom att skriva på sina kvitton att de inte byter färskvaror... Nej, tror jag det, när det är i ett sådant skick man säljer dem.

Nå, guacamoledippen visade sig vara det sämsta köpet på mycket länge (sedan Euroshoppers ruttna avokador?!), ett värdelöst substitut till färska avokador.

Det som aldrig fick hända ...


Oops. Nu gör ettåriga dottern precis som mamman.


:-o

måndag, juli 07, 2008

Vänner

Den senaste tiden har jag träffat så många fantastiska, mysiga, roliga människor, jag har så jäkla goa vänner, helt klart. Tack P, A, L, R, A med flera för att ni finns!


Jag är så tacksam över de vänner som förstår att jag nu behöver dem mer än någonsin.

söndag, juli 06, 2008

Klant-crrly ... ändå lite stolt

Ja, där kutar crrly omkring och ska fixa en massa överallt i hela huset medan svårsövda lättväckta Lillan slumrar en stund någon timme innan gästerna kommer (sömnen mitt på dagen blev avbruten av moppeligisterna här på gatan, gaah), crrly grejar här och fejar där, ska fälla ihop torkställningen som står ute på gräsmattan men den vill icke bliva hopvikt varpå crrly tar i och lyfter ställningen, böjer, slänger med den och ... aj som satan, vad var det??

crrly stirrar på sin hand där en halv geting sitter kvar i handflatan, strax ovanför handleden. crrly och insekter ...! Panik. crrly kan dock inte vråla av smärta och skräck eftersom hon då skulle väcka Lillan utan tänker i paniken istället att hon ska leta upp telefonen och ringa sin mor och böla.

Rusa, rusa runt med gadd i handen, leta, leta telefon, utan framgång. Då kommer crrly på att hon faktiskt inte har tid att böla i telefon, gästerna kommer ju snart och det är mycket kvar att ordna. Kallt tänker hon att hon måste ha ut getingrumpan ur handen och styr istället stegen mot toaletten för att leta fram en pincett. Där var den, nu gäller det bara att med vänstern lyckas dra och pilla ut det där läbbiga som sitter fast under skinnet ... Så där, puh!

In i köket, hämta brustreo, blöta handen, sätta fast tabletten med hjälp av några plåster kors och tvärs över handleden. Japp, smärtan försvann faktiskt. Bara resten av högerarmen som känns liksom domnad.

Avdomningen gick dock över och crrly kunde småningom fortsätta pyssla och var nästan färdig när de första gästerna (försenade, tur!) dök upp.

Och festen? Mycket lyckad!



crrly är lite stolt över att hon höll huvudet kallt och lyckades dra ut gadden på egen hand!

fredag, juli 04, 2008

Klant-crrly

Ibland känner man sig som en nybörjarförälder.

Hur smart är det till exempel att dammsuga köksgolvet inför partyt ikväll innan man äter lunch och ger dottern knäckebröd??

torsdag, juli 03, 2008

Imse vimse

Idag satt jag och lekte i minst en halvtimme med dottern i vår säng, samtidigt som en supersnabb spindel kutade omkring på sänggaveln. *andas djupt*

Det tar emot att bara skriva detta och tänka tillbaka på det. Men jag klarade det utan någon panik! *stolt* Villinteinteinte överföra såna löjliga fobier på henne.

Givetvis sjöng vi Imse vimse spindel för den, dottern är så söt när hon gör rörelserna till. Men jag vågade inte visa henne spindeln, senast höll det på att ta en ände med förskräckelse då hon försökte få tag i spindeln som kom kutande på golvet ...! :-o



Jag är hur modig som helst som skriver sp-ordet flera gånger utan att döööö! Och som dessutom klarar av att sitta kvar här när en läbbig åttabening kutar runt på väggen bakom datorn!