onsdag, december 31, 2008

Nyårsafton


Jag trodde att jag tyckte att det var jätteroligt att börja jobba igen, men tydligen håller inte min kropp med.

Eller hur ska man annars förklara att jag nu de senaste dagarna har fått såväl magkatarr som migränkänningar, en satanisk ledvärk och kass mage?


---------------------------------------------------


Min man har en sån fantastisk humor. Han hade i uppdrag att leta reda på Samarin åt mig (se ett par av mina symtom ovan) och rotade igenom en massa av mina gamla väskor i garderoben, medan jag ligger ganska däckad. En stund senare kommer han med en (hand-)väska (jag är ingen handväskmänniska och värjer mig för ordet men det är nog trots allt en sån!) i högsta hugg och flinar stort.

-- Det är ingen tvekan om vilket kön innehavaren av den här väskan har! säger han och skrattar och visar upp innehållet samtidigt som han rabblar: En kallelse till gynekologen, några tamponger, en våtservett -- och ett visitkort från Operakällaren!


Haha, jag skrattar på mig. Detsamma gjorde min man, som berättade för vår dotter att mamma i själva verket är en modebloggerska med skära kläder och läppstift, som hänger med bratsen.

Extremt kul faktiskt. Visa mig din väska och jag ska säga dig vem du är?!






GOTT NYTT ÅR!!!



tisdag, december 30, 2008

Vilka fördomar har du?


Fördomar har vi alla, den som påstår något annat har fördomar! ;-)

Gör ett fördomstest här: Hur fördomsfull är du?



Och vad fick du för svar? Ärligt nu!

Jag trodde att jag var smart, men jag lyckades bara få 67 procent rätt. Du då?

måndag, december 29, 2008

Nattchock


Fick lite respit vid datorn så här mitt i natten, oväntat, råkade däcka dottern som var oförskämt pigg och sprallig alldeles för länge ... och så ramlade jag över ett besked som jag nu sitter här och känner en oerhörd chock och sorg över. Jag har levt i en bubbla så länge nu och knappt kikat fram från mitt lilla ombonade gryt på månader, år, men när jag nu gjorde ett försök och läste runt bland lite bloggar hittade jag alltså beskedet om att Alter Ego har gått ur tiden. Så jävla grymt, jag är så ledsen. En klok och stark kvinna som jag hade en del kontakt med, vars blogg jag läste, jag gillade hennes rättframhet, humor och styrka, och så åsikterna. Nu finns hon inte mer.

Nej, jag visste inget. Så nu måste jag smälta detta.


Jag hoppas att du har det bra nu, Helène.




Förkylt


Tillbaka från julledigheten, sitter på jobbet. Omgiven av idel attjiiiii och attjoooo. Alla nyser utom jag (än!), och jag sitter givetvis i mitten.

Men jag tänker tänker tänker fira nyår ändå, älskade myssläktingar kommer, och vi ska ska ska hålla oss friska.

Så det så.



Bacillskräcks-crrly har sprungit och tvättat händerna sjuttioelva gånger idag och hållit andan när nysattackerna anfaller från alla håll (det hjälper jättebra, har ni inte hört det?). Skönt att jag inledde dagen med att springa runt (jag var ensam då) och tvätta allas tangentbord och datormöss. Det behövdes, kan jag säga. *urk*


Imorgon är det jag som tar med min Echinacea-brus. Om det är någon kvar; en viss ettochetthalvtåring här älskade den drycken. Nej, det är inte bra för barn. Men hon knyckte mitt glas och sprang iväg med det. Jaja, hon behöver väl också hålla sig frisk. (Det är hon! Jag vet ingen friskare unge och älskar amning.)

Snabbisar


Fick just ett mejl som förbryllade mig. Från Bilddagboken. Där stod det att de skulle behandla mitt ärende. Såvitt jag kommer ihåg har jag inte kontaktat dem men läste mejlet. Aha, det var den 12 juni som jag hade problem med att ladda upp bilder! 12 juni. Vad snabba ni är på Bilddagboken, tack för det! ;-p

Katter, katter


Slösurfar (på lunchen!) på jobbet... och hittade en sida med skojiga kattbilder. Inte kan man någonsin få nog av såna?! Nä, tänkte väl det. Håll tillgodo! Klicka på länken här till vänster, gå sen till Fotogallerier under Medlemssidor, och fortsätt därifrån in på Roliga galleriet. Där klickar du på "VÄLKOMMEN in i galleriet!" (Eller funkar den länken direkt härifrån, tro? Testa!)


Uppdatering: Japp, det gör den, men utan ramar. Mer stilrent?

fredag, december 26, 2008

Hoppning




Vad står det egentligen på skylten?

Buss-shoppa -- varför inte köpa en buss?

Bus-shoppa -- var busig nog att gå och handla?

Buss-hoppa -- modern form av att jumpa på isflak, eller ska man kanske byta buss i farten?

Det senare förslaget får mig dessutom att tänka på historien om någon (vem det nu var) som uppsökte en signering av Rob 'n Raz skivsignering av skivan Clubhopping med en annan skiva under armen som han ville ha signerad: Klubbhoppning med Anders Gernandt. Rätt så kul faktiskt.

torsdag, december 25, 2008

Jul igen

Och hej, Norén.

Nä, det är inte så farligt som jag befarade där ett tag (hur många jular har inte morsan och jag rykt ihop, hur många jular har jag inte fått vara den som medlar, den som resten av släkten ringer till och gråter). Men man kan väl beskriva läget nu som kalla kriget. Som tur är så är jag inte inblandad!! Mer än att jag tycker så jävla synd om min älskade mamma som ska räcka till för alldeles för många och som har ådragit sig flera stressjukdomar och ändå är den enda som kan (vill/orkar) ställa upp när det verkligen krisar för sjuk släkting.



Vi har det roligt och intensivt, med en massa gulliga släktingar (de finns, de också) som har fixat massor. Det känns så underligt att vara kontroll-crrly i år, först var vi i Florida och kom liksom hem mitt i och upptäckte att vi tydligen inte hade ordnat julklapparna i oktober som annars, och julmaten ska vi bara inte prata om. Och så har jag ju jobbat. Och är sjukt jetlaggad fortfarande, bara stensomnar rätt som det är. Dagarna har rusat förbi. Jag har mest flummat runt. Ammat. Sovit. Tja, nojat lite för att jag inte har kontroll. Sovit lite till. Så plötsligt har det mesta av julen gått. Hoppsan. Och på måndag och tisdag jobbar jag igen. Men sen är det ju nyår och då väntar ännu fler roliga, älskade besök. Det är så underbart att se sin dotter verkligen leva upp när hon har en massa älskade människor runt sig! :-)


God fortsättning!

tisdag, december 23, 2008

Den lilla rekan

Rek.

Ett rekommenderat brev. Till mig?! Så här i juletider. Vad spännande. Gissa om jag var uppspelt när jag till slut både hade tid och möjlighet (och dessutom hade tagit med mig legimitationen, min, jo, den var nödvändig, och nej, det dög inte att visa upp någon annans, ens om vi var släkt [man kan ju alltid försöka ...]) att hämta ut denna försändelse ... som visade sig vara ett platt brev.

Ett platt och tråkigt brev.

Med vårdcentralens stämpel på.

Ett enda stort jaha.

För det som kuvertet innehöll var upplysningar som jag redan flera dagar tidigare lätt som en plätt utan minsta legitimering hade hämtat ut per telefon. Ett negativt svar på hivtest (tänk att de slängde ur sig det så där på telefon, ja, bara så där) var det, men ja, det hade jag ju som sagt redan inhämtat, så det var ingen större överraskning (det var det inte annars heller, kanske man skulle tillägga, men på jobbet var det ingen som förstod min oerhört komiska och ironiska humor när jag, efter att ha väntat i evigheter i telefonkö så lätt fick fram dessa trots allt oerhört känsliga uppgifter, och sen lagt på luren, sträckte armarna i skyn och teatraliskt utropade: "HURRA! JAG HAR INTE HIV!"

Jag tyckte att jag var jätterolig.

Kollegerna såg mest oroade ut.

Suck.

Nåväl.

Jag fick alltså detta negativa (men positiva, så att säga) besked per rekommenderat brev igår, och lät ögonen ramla omkring lite till på papperet. Diverse uppgifter var ifyllda efter det senaste läkarbesöket (jojo, vi håller på med diverse fuffens, och detta hör till något spännande som dock ligger mååånga år framåt i tiden), det var längd och vikt och midjemått och ... längd ... Längd?! Vad stod det egentligen?! Längd i centimeter: 138.

138?!

138!

Jag är enåtrettiåtta! Påstås det alltså!

Jodå, ingen tvekan. Det är en trea. Läkaren har skrivit dit en trea. En jäkla ful sketen liten trea i mitten där av siffrorna. Och läkaren har stämplat och signerat och allt. Är hon helt jävla dum i huvudet?! En och trettioåtta?! Hon har ju för fan träffat mig! Hur liten tyckte hon att jag var?

Hur länge som helst hade jag väntat på detta läkarbesök. Hur länge som helst hade jag väntat på detta intyg. Hur länge som helst ... och nu fördröjs allt det andra, som är beroende av detta förbannade fula skämt till intyg. GAAAAAAH.

Och gissa hur många som svarar på vårdcentralen en dag som denna?!



Tralalalalala. Nej då, jag är lugn, jag är lugn, jag är lugn ... Jag lovar. Mest av allt är det faktiskt komiskt.

söndag, december 21, 2008

Oblogg

Nej, crrly bloggar inte, crrly är för upptagen... Av att trots allt köpa några små julklappar (till ett par ungar i släkten; annars ger vi inte julklappar längre), av att storhandla, av att jobba (!), av att försöka låta bli att va så jäkla jetlaggad, av att slå in en massa paket (trots allt! ja!), av att skriva listor på tusen saker som ska göras, av att ta hand om sin älskade unge och sin älskade karl och sina älskade katter, av att storhandla (slå sig fram på Ica Maxi bland en massa oförskämda jubelidioter, naturligtvis är alla andra som också är stressade och i vägen alldeles förskräckligt irriterade och irriterande!), av att posta, pyssla ... och gissa. Ja, för Lottens julkalender är en läskigt beroendeframkallande (o)vana som stör och bråkar i ens sinne oavsett om man har läst dagens lucka (grubbel grubbel) eller inte (irritation! frustration!).

Dessutom lever crrly i en mittemellanvärld och vill varken blogga om sin nuvarande verklighet eller den som nyss var (Florida). Eller vill snarare både och. Har inte riktigt landat i Serige mentalt än. Filurar fortfarande ... och smälter saker. Får väl se om det blir nåt bloggbart.

Bah. Och nu måste jag dessutom sova också. Aj oill bi bäck.

fredag, december 19, 2008

Första arbetsdagen

Tjahapp, tralala, här sitter man jetlaggad till tusen och bara väääntar på att klockan ska bli fem så att man så att säga mer officiellt kan gå upp på riktigt! ;-) Ja, jag ska gå upp redan klockan fem idag, tänkte jag, så att jag kan fixa i ordning allting utan stress och dessutom hinna amma en halvtimme innan jag åker. Det blir konstigt för Mini-crrly som är van vid att amma hur som helst och när som helst, höll jag på att säga, som nu plötsligt inte har mamma hos sig hela dagarna. Får se hur darling klarar av att få henne att sova på dagarna nu! ;-)

Ja, sova ja. Vi har haft det skitjobbigt med Mini-crrlys sömn i ett och ett halvt år nu, inget har funkat, ungen gillar inte att sova helt enkelt. Kanske inte så konstigt med två nattugglor till föräldrar och med en stor nyfikenhet och aptit på livet (man kan ju missa nåt!) men gah, man behöver ju sömn liksom. (Ja, inte minst vi föräldrar! ;-) Men nu, när vi var i USA, då funkade det hur bra som helst!! Ungen är väl amerikan i själ och hjärta, helt enkelt. (Haha! Hoppas inte! ;-) Jomenvisst, två sovpass på dagen (har inte funkat här hemma sen hon fyllde ett) och sen sov hon heeeela nätterna. Va! Dessutom somnade hon i världens oväsen varje kväll, för tv:n stod på högt hemma hos släktingarna vi hälsade på och jag hade (oftast) helt enkelt inte hjärta (eller guts) att be dem sänka ljudet. Jag märkte ju också att det inte behövdes! Hon som är världens mest svårsövda och lättväckta, hon som vaknar tvärt och illvrålar om man smyger någon annanstans i huset och parketten knakar till, hon som märker direkt om man prasslar med en plastpåse genom två stängda dörrar. Jo, det är sant! Och det handlar inte om att "vänja" henne, tro mig, vi har gjort allt. Jag är lika ljudkänslig jag, nästan. Så hon har väl ärvt det, tyvärr.

Ja, jobb idag ja. För första gången på nästan två år! :-o Jag ska vara så himla glad som har jobbet kvar, så turbulent som det har varit under tiden jag har varit borta. Så det känns gött. Att jobba lite och vara hemma lite, så hoppas jag kunna få det bästa av två världar. För ja, jag ska bara jobba femtio procent, det ska bli superskönt. Men så konstigt det känns! Och kommer att kännas när jag kommer iväg! Bara att köra bil ensam är konstigt, även om jag har gjort det en del (storhandla ensam på kvällstid är ju mitt nya "favoritnöje"...), man kan ju ha på vilken musik man vill liksom! Och högt! Vilken lyx.

Till dagens outfit (som man ju måååste skriva om ifall man har en blågg, för det är ju extremt intressant...?!) hör en cool svart Billabong-T-shirt (namnsdagspresent av darling) med blommigt peacetecken på. I Amerikat var det väldigt inne med peacetecken på allt, kändes lite ironiskt minsann. Fast det kanske är modernt här också, vad vet jag. Ja, haha, det blir ju konstigt också, att spräcka åtminstone ett litet hål på bebisbubblan efter nästan ett par år! Och dessförinnan levde jag ju i en graviditets- och illamåendebubbla... Ja, det var sannerligen ett bra tag sen jag var mig själv.

Eh, måste fixa en annan grej till outfiten dårå. Måste in och störa i sovrummet, där darling och lillan sover. Tar det när jag ändå ska amma. för jag kom ju på igår, när jag tog fram kläderna till idag, att jag kan få ha på mig en vanlig bh!!!!!!!!!!!! Blir very interesting att gå igenom förrådet av såna för att se vad jag egentligen har för storlek nuförtiden. Och form?! Haha. Nä, jag blev så till mig i trasorna (ehe) när jag kom på att jag skulle slippa de sladdriga kuplösa slabb-bh:arna jag har haft de senaste 1 1/2 året att jag alldeles glömde bort att välja ut en bh alls. Och bh-löst, njaej, inte första dagen när jag riskerar att bokstavligen synas i sömmarna på jobbet. Jag har dessutom T-shirt utan linne under! Tjo och hej. Jo, linne underst har jag haft istället för att köpa en massa dyra amnings-bh-ar som dessutom ofta är rätt trassliga att pyssla med. Upp med tröjan, ner med linneringningen istället, så ammar man diskret och snyggt utan att flasha för nån som inte vill se det.

Nu blire lite kaffe, tror jag. Jag är ju hur vaken som helst, men hur länge????????!!!

onsdag, december 17, 2008

Hemma!

Oj (många oj i de senaste inläggen, märker jag), vad trötta vi är nu. Jetlagen är inte att leka med! Nu ska jag försöka väcka Mini-crrly och ge henne lite sojakorv, så ska vi se vad vi kan hitta på resten av kvällen för att hålla oss vakna.



Jaha, jordskalv, ja. Berätta, kände du något, vad gjorde du, hur kändes det? Var det bara i Skåne det kändes?

söndag, december 14, 2008

Pa vag till gymmet

En snabbis pa vag till gymmet hinner jag med:

Ja, oj, hjalp, jag vet liksom inte var jag ska borja, full av intryck skrev jag ju i forra inlagget och det ar bara fornamnet. Nu bor vi pa en superlyxig resort och jag tycker ju egentligen inte om sana har stallen men fan, vad kluven jag ar, for herregud, sa otrooooligt lattad jag ar over att slippa labbiga giftormar och giftiga spindlar och en massa skit och smuts. Men anda. Golfbanor och tennisbanor, Private property och No trespassing. Fast dedt galler ju inte oss, for vi har det magiska intraderskortet som galler till alla tjusiga uppvarmda pooler och alla fiina restauranger. Samt en massa gratisgrejer: gymmet, hur mycket kaffe och duschtvalar etc man vill, ja, det finns hur mycket som helst. Helt overkligt. Na, under hogsasong hade vi aaaaldrig haft rad med detta, och vi klarar det tack vare ett idogt sparande hemma infor resan samt att vi sparar pengar pa att laga all var mat pa hotellrummet.

Igar nar vi satt i en hot tub (ja, det ar faktiskt ganska kyligt, sa det var skont! Och jag har faktiskt till och med bastat! *skams lite*) kom en kille (svart saklart, det ar de allihop, och gissa hur det kanns... GAH) i vit uniform som jobbade pa stallet och jag blev forst lite radd att vi hade gjort nat fel, vi busade ratt bra dar i den lilla varmvattenpoolen med Mini-crrly, men neej, sa var det ju inte, dumma crrly glomde att vi var vip-gaster, han fragade om han skulle servera oss nat att dricka vid poolkanten! Ja, crrly ar naiv. Hapnar over allt liksom. Darling the businessman ar mer cool. Och Mini-crrly, hon ar bara lycklig, lycklig, lycklig, charmar alla, fran blahariga tanter till supercoola tonarskillar, alla vinkar och tramsar med henne, herregud.

Na, nu ska jag gymma. Bara for att det ar GRATIS! ;-p

fredag, december 12, 2008

Full av intryck

Ojojoj OJ, OJ.

Herregud, sa manga avantyr, sa manga intryck, sa manga kanslor. Vilka sjuka fast anda underbara slaktingar jag har, vad de alskar oss och sarskilt mini-crrly och vilka roliga utflykter vi gor. Fast fan, sana javla laskiga politiska asikter de har, man blir fan morkradd. Jag maste skriva av mig om det, men det gor jag pa annan, mer dold, plats. *paranoid*

Mini-crrly is i alla fall having a blast, den klart basta tiden i hennes liv, och jaaa, det har har absolut varit bland Topp 3 pa Basta veckorna i vart liv-listan aven for oss, hennes foraldrar.

Vi har lekt, gosat, beundrat en abnormt, sjukt stor tagbana (bild kommer nar vi kommer hem), akt pa roliga utflykter och bl a pussat en skoldpadda (det var Mini-crrly!), hittat hajtander, atit en massa suuupergod mat (joda, min darling fornekar sig inte utan leker Swedish chef varje dag och kvall, mmmmm, till allas enorma gladje).

Nu befinner vi oss pa en superlyxigt resort, nu betalar det sig med alla dagar med havregrynsgrot hemma innan vi akte minsann! ;-) Forutom en massa tvattbjornar som terroriserar oss (really, really vicious animals, enligt tjejerna i receptionen, hjalp, men Mini-crrly har forstas forsokt pussa dem med!) sa ar det bara heeelt underbart. Idag, var forsta dag har, har det sporegnat men vi har akt runt och sett oss omkring och jag har tranat pa gym och sen lekt lite i vagorna i solnedgangen. Sjukt vackert, klicheer, sammetsplanscher liksom, palmer och solnedgang, aaah, helt overkligt. Det var ljummet i vattnet!!!!! Och ingen som badade. What a waste. Jag tankar bada i havet imorgon! Och sa ska vi bada i poolerna ocksa saklart.

Vi hade storhandlat pa Wal-Mart pa vag hit till resorten och gissa hur glada vi var for det nar det visade sig att det vi inte hade kopt var eeh, ganska dyrt har?! Tandstickor (att tanda ljus med alltsa!) for 4 dollar, sojamjolk for typ 8 dollar, mjolk och yoghurt lika svindyrt det... Tur att vi slapp kopa mer an det! Men vi har som sagt stora lager med mat nu och tanker laga allt sjalva. Fullt utrustat kok har vi, jattejattefint, och rent, och inga giftormar eller spindlar!!!!!!! (Vad vi har sett hittills...)

Gotta go. Fler uppdateringar kommer. Hur star det till darhemma??

onsdag, december 03, 2008

The land of soft toilet paper

Howdi folks! :-p

Vad pinsam jag ar som skriver pa engelska nar jag star mitt i en hotellobby dar folk gar forbi, haha... :-)

Jo, rubriken... Jag har alltid fascinerats over att man nar man ar utomlands alltid far sa jakla mjukt toapapper, varfor vill man ha det??? Det gar inte att snyta sig i utan att man sen far rensa trojan och golvet fran en massa papperssmulor, och man kan absolut inte torka sig med det. Ju. I der forlovade skracken-for-odorernas-land ar ju papperet, och givetvis ocksa trosskydd och bindor liksom blojor, parfymerade. Forresten kan man har kopa baby wipes i rosa forpacning och bla forpackning, utan att det skiljer pa nagot annat utom just fargen pa forpackningen. Aaargh.

Fast vi har det underbart har, saklart!!!!! Vi ar faktiskt inte lika ironiskt och smaelakt installda som senast vi hvar i US of A, for elva ar sen, nu fascineras vi mest over de bra sakerna, som hur otroligt trevliga alla ar, och ja, det kanns faktiskt genuint! Som inne i the grocery store dar flickan i kassan fragade om det gick bra att hon gav our lovely daughter en ballong, och dar mannen som jobbade dar inte bara packade vara kassar utan tipsade tjejen bakom i kon om en kortare ko (ja, med tva prickar over!) och sen drog var vagn med kassarna anda ut till bilen och erbjod sig att falla ihop var stroller. Alltmedan han fragade ut oss om Sverige och stallde den omojliga fragan hur mycket en flygbiljett till Sverige kostar. (Vilket ju beror pa flygbolag, valutakursen, nar man bokar etc, etc, etc.)

Den har gangen var vi dessutom beredda pa att alla i affarerna kommer fram och fragar "How are you?" nagot som tog mig pa sangen senast, jag fattade inte vad jag skulle svara.

Taskiga darling berattade inte for mig om gratis internet har pa hotellet utan jag fick syn pa det av en slump nu... Till hans fortret, haha. Men tja, jag ar ju har pa semester och han pa paternity leave, sa nu ar det min tur att ha egentid! De ska ut och leka nu, jag ska fa ga pa det narbelagna shopping mallet ensam!! Heaven. En jattestor Barnes & Noble!!!!!!!!!! :-) Heaven indeed.

Och senare idag ska vi kora hem till mina slaktingar, dem vi halsade pa i California for elva ar sen, men nu bor de alltsa har, tre generationer. Ska bli hur kul som helst att tillbringa en vecka hos dem!

Jag aterkommer. Hare bra!

söndag, november 30, 2008

Resfebrig


Ja, herregud, snart bär det av, och crrly har varit så resfebrig idag så det är inte klokt. crrly har varit tvungen att försöka gå sakta (lätt när man är stressad!) och med små, små steg, för annars har det känts som om hon skulle spy. Herregud, som sagt.

crrly har kört ut darling + Mini-crrly hela tiden för det funkar inte annars. Darling och crrly packar på helt olika sätt. För att inte tala om Mini-crrly då.

Darling: svisch, svisch, fyllt sin väska, klar!
crrly: Skriva packlista... Pricka av, plocka saker än hit och än dit, fundera... Skriva längre packlista, hämta ditten där och datten där, ta fram fler väskor, fundera, lägga ner saker, flytta om, tänka lite till, pricka av packlistorna, skriva dit några saker till.
mini-crrly: Plockar ut saker ur de halvfyllda eller nästan helt fyllda väskorna, sprider ut det lite överallt i huset och lägger istället ner annat i väskorna, påsarna och necessärerna. Exempelvis ett par av sina strumpor i en vadderad necessär mamma hade tänkt använda som kylväska.

Vad ska vara incheckat och vad behöver vi i handbagaget? Intressant var när vi provvägde väskorna. Vi vägde och packade om, vägde och packade om... Till slut vägde väskorna mycket mer än vad som var tillåtet! crrly och maken rev sitt hår, visste varken ut eller in men tog itu med att syna väskornas innehåll. Man kanske inte måste ha med fyra olika solcrèmer? I och för sig halvtomma, men ändå. Och en ny tandkrämstub! Så onödigt. In med den i badrumsskåpet, ta den som nästan är slut istället. Men så mystiskt, hur kan väskorna väga så mycket?! Till slut kom crrlys make på att vågen stod inställd på pound istället för kilon! Så kan det gå.

Ja, så kom crrly på att det ju trots allt händer att väskor kommer bort på vägen. Och hur kul är det att vara den vars väska kom bort och som nu står utan alla sina kläder, inklusive badkläder, favoritkläder och underkläder? Nej, gör om, gör rätt, beordar crrly sin dyre make. Som alltså får packa ur halva sina väskor för att sen låta dem fyllas med såväl crrlys som Mini-crrlys prylar och kläder.

Men så där är det hela tiden. crrlys man har nog också resfeber fast han aldrig skulle erkänna det, den resande affärsmannen personifierad liksom, för hans hjärna är helt virrig, crrly känner inte igen honom. När crrly frågar, ber, uppmanar och tjatar så säger han ja -- och gör sen tvärtom!! crrly sliter sitt hår.

crrly är ganska stressad... för när hela familjen har gjort resor på sistone har crrly glömt väldigt viktiga saker hemma. Under Karlskronaresan i somras till exempel, då var hennes livsviktiga mediciner kvar hemma. Gah, vilket krångel innan crrly fick tag i numret till sjukhuset och lyckades ringa under telefontid, övertyga sjuksköterskan om att läkaren måste skriva ett e-recept och inte bara ett vanligt, finna ett apotek i Karlskrona som hade kvällsöppet och sen hitta dit. Pust! Och då var crrly ändå i Sverige... Det blir värre nu om samma sak inträffar.

Dummast är att Mini-crrlys saker trots allt väger en del... Särskilt alla böcker som lär krävas för att hon ska sitta någotsånär still under resorna. Och en liten utan sittplats får bara ha tio kios packning! Pfff, det är ju ingenting. Inget handbagage heller, utan det ska räknas in i vårt. crrlys smarta lösning? En Pippi-klippdocka! :-) Mini-crrly är ju som sagt galen i Pippi, och detta lär hålla henne sysselsatt.

Återkommer med berättelse om flygresan!

fredag, november 28, 2008

Free-eedag


Wow, min allra sista föräldraledighetsdag går mot sitt slut. Nu tar baby darling över ett tag innan det är dags för dagi... förlåt, förskola. Ja, min älskling The Arbetsnarkoman ska vara pappaledig! Tjohej, jag har nog inte ens fattat det än! :-)

Och ännu mer overkligt, nästan i alla fall, är att vi på måndag måste vara färdigpackade för då går vårt flyg till sunny Florida! Sure, frost, men vadå. Skönt skare bli!! (Pun not intended. Nästan ...)


Hallåååååå, crrly, vakna, du måste fatta det här nu!! Den ett och ett halvt år långa isoleringen i hålan, i villahelvetet nr 1, är bruten! Du ska komma ut bland folk! Tänka på att vara properly dressed (eller i alla fall påklädd), prata om annat än "Titta katten!! Vaad säger katten??", "Har du bajsat i blöjan?" och "Ska vi gå ut och gunga nu?" och ja, kickstarta hjärnan, wow! (Usch, alla dessa "wow"-utbrott påminner mig om en viss frk Carola i exas, typ... Ska genast sluta med dem.)

Nej, det är så overkligt. Det är så overkligt. Det känns nästan lika overkligt som det gjorde för ett och ett halvt år sen, drygt, när jag slutade jobba och gick hem för att föda barn. Herregud. (För att inte tala om hur overkligt det är då! Va, har jag gjort nåt sånt?! Haha!)


Nå, vad gjorde vi då, Lillan och jag, under vår sista dag ihop? (Nej nej, det är inte så definitivt som det låter! Alls. Jag ska jobba deltid framöver, GÖTT!) Jo, Lollogos kom hit med sin stora vackra mage. (Ja, hon är gravid, om nån undrar! ;-) Lillan tycker så mycket om henne. Vi åt mellis (som på vuxenspråk heter typ andrafrukost), lekte och pratade. Lillan sov ute, läänge. (Kors i carportstaket!!) Sen åkte Lollo till sin bm (= barnmorska, för er som inte är så hemma i jargongen... ;-) och då ville Lillan se en Pippifilm. Så oväntat. Hon är helt Pippibesatt, den ungen. Vaaar kan hon ha fått det ifrån?!

Sen åkte vi på ett slags terapisession, det är minsann mycket sånt nowadays, och jag fick mig några saftiga sanningar serverade, så häftigt med saker som liksom ruskar om hjärnan lite.

Sen, tja, sen, då kom vi hem och då var det faktiskt dags att natta Lillan, och sen har darling och jag firat med varma mackor, Ecologica-vin och en massa prat och mys. Det här känns så jäkla busigt!! Han ska vara hemma från jobbet, hihihi!




Tack, Lillan, för de här första arton månaderna med dig.

torsdag, november 27, 2008

Mina fina T-shirt


Citatet från den fina, fina Dalai Lama-T-shirten jag köpte i Göteborg:

Never give up
No matter what is going on
Never give up
Develop the heart
Too much energy in your country
is spent developing the mind
instead of the heart
Be compassionate
Not just to your friends
but to everyone
Be compassionate
Work for peace
in your heart and in the world
Work for peace
and I say again
Never give up
No mater what is happening
No matter what is going on around you
Never give up

H. H. The XIV Dalai Lama

tisdag, november 25, 2008

Oss lurar ni inte


Vi har fått ett nytt utskick från Ica, Mina varor. Man får alltså rabatt på varor man ändå handlar. Enligt dem, får jag lägga till. För nej, vegan-crrly och hennes vegetarianfamilj har inga hemliga laster, inga som Ica känner till i alla fall ...

Den här gången har nog Ica ändå bitit sig i tummen och skitit i det blå skåpet och allt vad det heter. Listan på varor som crrly med make och dotter får rabatt på nästa gång följer här:

Tagliatelle fullkorn, Ica Gott liv -- Ja, ok, den har vi kanske köpt, även om min man inte gillar EVM (egna varumärken).
Solhavre -- Bra! Tack! (Gäller dock bara en enda förpackning, lite snålt. För vegan är jag inte att jag orkar bry mig om att D-vitaminet är utvunnet ur fårull. Synd bara att jag vet det.)
Grovbröd m äpple, Ica -- Hmmm. Se tagliatellen, ovan.
Plastpåsar, valfri, Toppits -- Jag ställer mig lite frågande även till denna, kan inte minnas att vi har köpt plastpåsar i parti och minut precis, men visst ...
Chokladkakor, standard, Ica -- Haha! Minns ni vad jag skrev sist?! Nej, den här har vi nog aldrig testat.
Rotfruktsmix, eco, Ica -- Hallå där, en enda gång har vi köpt den!
Barndesserter/mellanmål, Hipp -- Nejnejnej, stopp där, inga barnmatsburkar i det här hemmet! Dottern har konsekvent ratat det, så ... Nix!

Slutligen ... *trumvirvel*

Grillkorv/hot dogs, Scan -- ??!! Vad kan slakteriföretaget ha betalat för att få Ica att gå med på att omvända vegetarianfamiljen genom att de skulle få nästla sig in bland våra varor?!

Nä, "Skit i Scan, bli vegan!" Yeah. För den gick vi inte på! :-)

måndag, november 24, 2008

Mini-crrly har ordet



"Jag är ett och ett halvt och hittar själv mina julklappar i garderoben, jag!"


;-)





Mamma hälsar: Suuuck...

lördag, november 22, 2008

fredag, november 21, 2008

Nu har vi gjort ett klipp

Mini-crrly är klippt för första gången. Vi har väntat tills det gick att klippa av så pass mycket att det blev en tofs att spara, och nu var det verkligen dags. Luggen åkte av, den långa luggen alltid full av mat och -- nu när hon var förkyld -- snor (sorry, alla äckelmagade!). Den enda som lyckades sätta upp hennes lugg var min dyre make, och han var inte alltid tillstädes för att göra det. Mig tog det en arg, svettig, sedermera uppgiven halvtimme att få dit ett par tofsar i huvudet på den galna, vilda, mer och mer ilskna ungen, nästan vareviga gång, och nej, det är det inte värt.

Så, dalmasfriss vare här. Haha. Men rätt coolt ändå. Plötsligt har hon en frisyr, liksom. Och hon ser så stor ut!

Snopet

Här tror man att man ska på härligt varm sol- och badsemester i Florida, och så mejlar släktingarna där och skriver att de har frost!! Frost. In sunny Florida?! Där apelsinerna och citronerna och grapefrukterna växer?! Galet. De har till och med kallare än vi! Hur kan det få gå till så??

Och hur tusan ska vi packa nu??? Snacka om att man får vara beredd på allt. Efter att ha hälsat på hos släkten ska vi nämligen ner mer söderöver, och där hoppas vi på i alla fall 20--25 grader. Celsius alltså!

Här har man ratat Mallis och Kanarieholmarna för att istället åka längre, till något verkligt solsäkert, och så är det kallt där! *muttra*

tisdag, november 18, 2008

Tisdagstankar


Weeee, vilken bra dag, trots dunderförkylningar hos hela familjen. Så mycket bra hände. Jag fick till exempel ett mejl av en gammal god vän (från barndomen alltså). Visserligen mejlade jag honom först men jag hade hört att han hade eftersökt mig och så kom jag mig äntligen för att kontakta honom igår. Fick alltså ett svar idag, ett långt, roligt, med en massa minnen och nostalgi. Ska bli kul att svara på!

På kvällen kom jag iväg och fyndade en massa kul på ett ställe som vanligtvis säljer saker till förskolor: möbler, leksaker med mera. VIP-kväll med 35 procent rabatt, två rearum och en massa supergott fika! :-) Och oj, vad jag handlade. Såklart. Bästa fyndet var en påse med diverse träjärnvägsdelar, någon Briokopia med tåg, kurvor, tunnel, färja med mera, för bara 125 spänn! Bultbrädan kostade bara 30 kronor. En sandlådeform föreställande en katt kunde jag inte låta bli när den bara kostade 2 kronor. En hel del konstnärsmaterial köpte jag också, perfekta julklappar till släkting med alldeles nytt intresse för att teckna och måla. Hurra!

Annars försöker vi spara pengar till solresan vi gör snart. Den går till Florida, och dollarn har ju gått upp med 25 procent... så det blir inte jättebilligt precis. Vi ska därför bo lite längre än vi tänkte från början hos mina släktingar där! Det blir kul att träffa alla, tre generationer.

Jag har också pratat med förskolan, biträdande rektorn där. Och det känns så himla bra!! Jag, kontrollmänniskan nr 1, har givetvis en mängd tankar och funderingar och grubblerier och farhågor, men nu känns allt mycket bättre. Är vi friska nästa vecka ska vi kontakta avdelningen och hälsa på där. Om de är relativt friska på dagiset också förstås, vi tänker bara inte dra på oss något nu när vi snart ska åka ...

Ja, och så har det äntligen lossnat med alla mina auktioner på Blocket. En hel del sålt redan, och en hel del annat på g. Har faktiskt fått mejlförfrågningar om allt. Kul, cash behövs!!!

Inatt blir det öronproppar på som vanligt för att jag ska kunna få åtminstone ett par timmars sömn. För usch, vilken radar man utvecklar när det gäller att höra ens barns skrik! Två dörrar räcker inte på långa vägar. Och nej då, barnet är förstås inte lämnat åt sitt vrålande öde, den ömme fadern sover där. Eller försöker.

Japp, sovdags alltså. Tänk, hur trött jag än är är jag aldrig tillräckligt trött för att lägga mig i tid! Det är ju nu jag börjar komma igång ... Så jag ska väl läsa en stund som vanligt; nu är det Kärlekens raseri av Ian McEwan. Gillar den, den är otäck och väldigt skickligt skriven, man sugs in i berättelsen och jag har väldigt svårt att lägga den ifrån mig. (Gah, vaför blir det bara klichéer när man ska skriva om en bok?!)

Nej, slutblajat för ikväll. Men apropå böcker: Vad läser du?

måndag, november 17, 2008

Torrboll?!


Det är roligt med skyltar. Den här tilltalade mitt sinne för humor, en sen kväll på Ica Maxi. Japp, det är mitt nya, ensamma kvällsnöje. Storhandla efter 21.00.





Vad är en torrboll? En som man kan köpa, alltså? Skylten hängde för sig själv i fönstret utan några produkter som kunde ge någon ledtråd. Är det en sån där grej man kan ha i duschen? Fast för fyrtionio kronor på extrapris?! Hjälp mig, tala om, upplys mig!

Observera dessutom att denna torrboll är av standardmodell. Inga extra finesser där inte. Nähä.

Undrar hur många som nappade på erbjudandet. Undrar hur många som förstod erbjudandet.

I terapi för att bli galen!


Ååååh, det händer som vanligt jättejättejättemycket i crrlys liv, så mycket att jag är för stressad för att ens ha hunnit skriva något om det. Sorry! Jag har inte alls tänkt lägga ner bloggandet, skriver så mycket på andra ställen bara, men från och med nu ska jag prioritera crrlybloggen(s läsare) istället, lovar!

Jodå, det sker en massa både bloggbara och icke bloggbara ting i crrlys liv. Här får jag ju hålla mig till de som är mer bloggbara! Exempelvis ska vi snaaaart resa till sol och värme... mmmmm! Hur efterlängtat och förtjänat som helst.

Och mini-crrly ska börja dag... förlåt, förskola. Ojoj. Men innan dess ska hennes dyre fader vara hemma med henne ett tag. Och jag ska börja jobba! Det blir skönt att sätta igång hjärnan litegrann, minsann. Jag jobbar heltid över jul och nyår, men det blir ju inte så många dagar, och sen kommer jag från och med mitten av januari och för oöverskådlig tid framåt, att jobba halvtid, det vill säga femtio procent! Hurraaaaa, vad skönt! Med det hoppas jag att få det bästa av två världar. Missförstå mig inte nu, det är underbart att vara hemma med en busig ettochetthalvtåring, men hon är ganska svårstimulerad nu, gamla mamma kan faktiskt vara ganska tråkig i längden, och dessutom befinner hon sig i en för alla ganska påfrestande för-trotsålder, då allt mamma gör är fel, fel, fel.

En till stor grej i crrlys liv är att jag numera går i KBT, kognitiv beteendeterapi, och jag gör det med det uttalade målet att återigen bli GALEN! Japp. Det ska bli så skönt. I och med att jag tillhör de mer grubblande exemplaren av vår art har det inte varit helt igenom nyttigt att gå hemma isolerad med mina tankar alltför länge, och med en milt sagt besvärlig graviditet och sen en "fussy/highneed baby" (ja!) så har det sannerligen inte varit lätt att behålla sitt gamla vanliga knasjag. Men nu ska jag återfinna henne!

Jag sa ju till mig själv redan förra året (högt, på promenad vid havet): "Jagär ju galen och glad. Nu gäller det bara att hitta tillbaka till det också!" Just det. Och det ska jag få hjälp med nu. Jag gör redan en del bra saker för mig själv, exempelvis försöker jag numera att begränsa mitt umgänge till människor som tycker om mig och som dessutom visar och säger det. Låter kanske självklart, men för mig är det inte det.

Nej, jag har gett och gett av mig själv åt för många håll under alldeles för lång tid, någonstans måste jag få påfyllning också. På sistone har jag haft så lätt för att känna mig totalt dränerad på energi, och den måste jag återfå! Annars går det ju ut över min familj och mitt barn, och de är ju faktiskt de viktigaste jag har. Jag måste bara förstå att jag själv också tillhör de viktigaste jag har... och så tycka om mig själv. Det finns så fina ord, självrespekt och såna, som jag gärna vill ha lite av. Om jag får be.

Min terapeut är otrolig, en sån klok människa. Senast skrev hon upp en massa på en whiteboard, en massa kloka, fina ord, och jag satt där och läste dem och beundrade henne för att hon är så vis -- och så slog det mig att det ju var mina egna ord! Det var jag som satt där och sa dem! De kom ur min hjärna! Hon skrev bara upp allt som kom ur min mun. Tänka sig. Att jag är så smart?! Men vilken förmåga hon har, att locka fram allt sånt ur folk! :-)

Yes, yes, yes, allt flyter på så fint nu, jag ser framtiden an med tillförsikt och en stor portion framtidstro, och det känns så ovant (det var nog längesen) men bra!

söndag, november 16, 2008

Tidigt jul-STÖK hos crrly


Varför, åh varför, fick jag för mig att det var en jättebra idé att fotografera katt plus ettochetthalvtåring tillsammans till årets julkort?!

Den lilla, vilda katten kom förstås icke på tal, däremot hamnade den stora, något lugnare men dock mycket envisare missen mitt i skottlinjen.

Tänk ändå att katten var så snäll och låg still hela tiden och lät sig bli blixtrad i ögonen och utspökad i en larvig luva. (Tofsen var ändå lite kul.) Dock blev ettochetthalvtåringen lite väl uppspelt, tänka sig, och ryckte hela tiden mössan av katten samt langade blixsnabbt och åt alla håll iväg all rekvisita jag med möda hade samlat ihop och arrangerat. Därpå var hon lika fort på väg bort, ut ur bild igen.

Resultatet? Tja, mest en massa sånt här:


Hej, jag leker med mina fötter en stund,
för de har visst trasslar in sig av allt bus.


Notera hur rumpan kvickt försvinner
ur bild till vänster. Katten har ej längre
någon luva. Tomtedockan är ivägkastad
(också den till vänster). Filtarna i oordning.



Tralalala, haha, du kan inte fota mig!
Vadå vara tomte? Vadå lovat?! Ha!


Däckad för en sekund. Ivägslängd
Po i bakgrunden. Bland annat.



Bus, bus, bus, bus ... Jag är
upptagen!



Nå, någon bild blev nog förvånande nog nästan acceptabel. Vi får väl se vad som så småningom väntar i brevlådan hos några av er! ;-)

måndag, oktober 20, 2008

Tofuline och tillsats


Jag är så tacksam över min kloka vän Lycklig Mor. En av de senaste smarta grejerna hon gjorde var att hon uppmärksammade mig på att mitt favoritpålägg, den veganska färskosten Tofuline Creamy Spread i persilje- och vitlökssmak, innehåller smakförstärkaren glutamat, även kallad E621. Enligt exempelvis denna sajt (Jag vet, läs på internet med försiktighet! Detta kan dock lätt hittas på ett flertal andra ställen...) kan konsumtion av detta orsaka en hel del otrevligheter:


E621: MONONATRIUMGLUTAMAT, E622: MONOKALIUMGLUTAMAT, E623-E624
Deklareras ofta som smakförstärkare
Beteendestörningar som paranoia, djup depression, extrem vrede
Epileptiska anfall
Fosterskador
Försenad tillväxt
Har orsakat hjärnskador hos alla 14 djurarter som testats med
ämnet
Hormonstörningar
Koncentreras i moderkakan och utsätter fostret för dubbla koncentrationen som modern har.
Kvinnlig sterilitet
Leverskador
Nervcellsförstörelse
Orsakar ”Chinese Restaurant Syndrome” = provocerar fram astmaattacker. Be att få mat utan denna tillsats.
Svåra allergiska reaktioner
Ögonskador


Not very nice, no. Jag som dessutom lät min ettåriga dotter äta ett flertal mackor varje dag med detta pålägg på! Vad göra?!

Jag kontaktade företaget Ingman som tillverkar/säljer Tofuline i Sverige och bad dem att ta bort denna tillsats i färskosten, annars ville jag inte köpa den mer. Ett snabbt svar fick jag av kundtjänst: E621 tillsätts inte längre i Tofuline Spread! Hurra, glada nyheter. Men när hade de upphört med det? Jag hade ett flertal gamla askar i kylen, märkta med E621, vågade jag äta av dem, kunde jag annars bli ersatt för mina utlägg för dem?

Lugnande svar återigen: Jodå, E621 togs bort i maj 2008. Etiketterna är numera ändrade, och nu har de dessutom ändrat på hemsidan också. Skönt!

söndag, oktober 19, 2008

En spännande tid med spännande diskussioner

Härförleden (underbart ord) fick jag den fantastiska förmånen att under en tid umgås tätt med en person som en gång i tiden blivit utesluten ur Jehovas Vittnen. Så otroligt intressant att få höra om allt som denna person har gått igenom. Vilken skrämmande historia. Det var riktigt omskakande att få en inblick i ett liv som pågår på det här viset här, mitt bland oss, parallellt med oss andra och våra liv.

Personen började tänka själv, började ifrågasätta, särskilt det som gällde barnen, och det sågs verkligen inte med blida ögon, minst sagt. Det iscensattes ett stort möte där denna person fick konfronteras med församlingens äldstemän, en skara allvarliga och hotfulla herrar, som gav personen sin dom. Dom utan rättegång, för något försvar var det givetvis inte tal om.

Naturligtvis var det extra intressant för mig med min bakgrund, vi diskuterade de samfund och församlingar vi valt att gå ur, gjorde jämförelser och drog paralleller. För nog finns det en hel del sådana. Men samtidigt kändes skillnaden avgrundsdjup. Tänk om det hade bedrivits en sådan veritabel häxjakt på mig när jag valde att aldrig mer komma tillbaka till kyrkan.

Det skrämmande är bara att Jehovas Vittnen ses som en sekt medan de vanligaste frikyrkorna består av högt respekterade samhällsmedborgare: politiker och företagsledare. Därmed är frikyrkorna mycket ansedda och respekterade; jag känner det som att de utgör ett slags subsamhälle inuti/bredvid det vanliga samhället som nog har en mycket större inverkan på oss andra än vad de flesta någonsin anar.

onsdag, oktober 15, 2008

MATad med massutskick


Vanligtvis får jag kraftiga rysningar av massutskick av typen GRATTIS CRRLY! DU ÄR EN AV DE LYCKLIGT UTVALDA SOM HAR VUNNIT"-blabla, men Icas satsning på att man får rabatt på varor man redan handlar känns ganska strålande... och jag är inte ens paranoid över att bli kartlagd. Dock kan man börja fundera. Det kan ju bli ganska pinsamt! :-) Vad händer om man har köpt exempelvis kondomer några (få) gånger de senaste månaderna? Eller määäängder av lösgodis? I smyg, kanske?! Då får man det minsann svart på vitt sen med nästa Buffé-utskick...


Vilka varor crrly med make (och dotter) får rabatt på nästa gång? Here goes:

* Dijonsenap -- ?! Den enda riktigt stora gåtan, faktiskt. Även om darling direkt sa: "Det är jag!!" Okeeeej...?!
* Neutral Bad & Dusch -- Ja, jag brukar faktiskt köpa garanterat icke djurtestat men är inte Weleda med i detta, eller? Jag har valt Neutral ett par gånger för att jag kände mig för snål för Weleda. Urtekrams produkter säljs tyvärr inte där vi brukar handla. Ja, och så har jag sen jag blev gravid undvikit parfym(erade produkter). Under graviditeten pga illamåendet, efter av hänsyn till bebisen.
* Carlsberg Alkoholfri öl -- Haha! Ja, vi brukade köpa den rätt mycket när jag var preggo, och det hänger tydligen i. Inte vanan, längre, men i statistiken!
* Icas ekologiska spaghetti -- Tja, jaha, visste jag inte att vi hade handlat men visst.
* Kung Markattas torkade aprikoser, ekologiska -- Till Mini-crrlys hemgjorda gröt!
* Nutanas Pytt i panna -- Mmmm. Älskas särskilt av darlingen min.
* Findus Falafel -- Jaaa! Den är jättegod!
* Go Green Havregrädde Visp -- Bra! En basvara, går åt många.
* Alpro Matlagningssojagrädde -- Se ovan!
* Förpackad tomat/paprika, Ica Ekologiskt -- Yes, yes, yes, vad bra att få dem billigare!


Hur ser din "Mina varor"-lista ut? Vågar du visa eller är det bara från Marabou? ;-)

Musik i massor



Herregud, jag har fastnat i flera timmar nu, framför Chilirec. Här lyssnar man -- helt lagligt! -- på musik och spelar in den från valfria radiokanaler från hela världen (typ). Man kan omvandla den till mp3:or och spara i sin dator. Livsfarligt ju!!!

Hoppsan, tralala


Ja, så kan det gå när dagarna bara flyter iväg och flyger ifrån mig. En hel jäkla månad, nästan, utan bloggeri bloggera? Jag har massor av bloggar i skallen och har haft hela tiden men klichéernas kliché är ju sååå sann: den om vart tiden tar vägen et cetera, et cetera.

Men JO! Jag lever! Som bara den! Och jag är så jäkla l y c k l i g !!! Min dotter är fantastisk och underbar, hon har förvandlats från en ganska så argsint bebis till ett jätteroligt, supersmart, väldigt busigt och nyfiket litet barn. Jag är så glad att jag har den enorma ynnesten att få tillbringa hela dagarna med henne. Dessutom får jag betalt för det! Något lyxigare går bara inte att tänka sig. Jag får mängder av pussar, kramar, gos och kärleksförklaringar varje dag, det är så underbart att det inte går att beskriva.

Nu har jag redan glömt vad det egentligen var jag tänkte blogga om, men I'll be back. Sooner than you know, promise! ;-p



(Angående lurendrejeriet på Tradera: Jackan hade inte bara en trasig dragkedja, dessutom var det ett stort hål i ena fickan. Jag fick tillbaka pengarna för jackan samt portot men människan svarade mig i en oförskämd ton och jag fick inte minsta ursäkt, så där fick hen sitt första negativa omdöme. Så går det. Ja, jag känner mig trots allt lurad på en jacka.)


(Ytterligare en parentes: Den skumma [?] sajten "Traderasuger" använder ett av mina gamla inlägg, tydligen i syftet att misskreditera auktionssajten. Hmmmmm, har jag tillåtit det, kanske?)

fredag, september 19, 2008

Oväntade möten

Ibland inträffar ganska märkliga ting även i mitt för tillfället till synes ganska stillsamma hemmaliv. Som häromdagen, när både Lillan och jag råkade vara prydda med diverse peacemärken, då dök en för oss okänd, före detta yrkesmilitär upp och ville spatsera med oss. Så det fick han. Det var kul. Och hade garanterat aldrig hänt mig om jag inte hade råkat ha mitt lilla barn med mig ...

torsdag, september 18, 2008

Blåsning?

Bah, jag verkar ha åkt på min första Traderablåsning... Vann en liten jacka till Lillan till billigt pris, först försökte människan blåsa mig på portot (låta mig betala mycket mer än vad det kostar), så jag fick skriva och övertyga henom (vet inte om det är en man eller kvinna faktiskt) om att man kan skicka jackan platt och inte behöver rulla den så att den blir skrymmande (folk är så dumma, suck). Ja, sen när jag väl fick jackan är blixtlåset trasigt, kul, kul. Har mejlat men såklart inte fått svar. Får se hur jag går vidare med detta...

lördag, september 13, 2008

Filmer

Såg just på en fånig men faktiskt rätt hejdlöst kul film på fyran, som vi råkade hamna framför: Heartbreakers. Ganska skojigt, men lite dåligt samvete får man allt när man vanligtvis är så fruktansvärt stressad över allt som behöver göras, och så fastnar man framför en tramsig film som inte har tillfört världen något. Ah, det behövde jag nog. Skratta fick jag göra i alla fall.

Desto mindre bra var filmen vi såg igår, den första Arn-filmen, Tempelriddaren. Vi hyrde den för att vi har fått biobiljetter till den andra, Riket vid vägens slut, och tänkte se den i veckan som kommer. Om jag säger så här: Vi har ångrat oss. Vi tänker absolut inte se den andra filmen. Vi orkade inte ens se klart den första. Fy fan, så usel den var!! Arn, han såg ju helt efterbliven ut, det satt jag och störde mig på hela tiden, menlösa karl, och hade han typ tre repliker? Mestadels stod han bara med halvöppen mun och såg fånig ut, isch. Nej ... När en och en halv timme hade gått var vi överens om att vi fortfarande satt och väntade på att filmen skulle börja ordentligt, och då hade nog en del drama ändå utspelats. Ett enda stort gäsp, så vi gav upp där. Man inser mer och mer att livet är för kort för att slösa bort på meningslösheter, och Arn tillhör definitivt den kategorin.

Darling påstod att filmen tydligen var oerhört påkostad (som sagt, jag lever i min egen lilla värld och har missat allt, väsenligt, såväl som oväsentligt, i åratal nu! Därför vet jag nada om Arnfilmerna), och vi försökte komma på vad som hade varit så dyrt. Dräkterna kanske var designerkläder? Det är min lilla teori.

Min man sa även att han nästan hellre hade sett Sagan om de två tornen, men haha, nej, så långt sträcker vi oss inte! ;-)


Skönt att vi, hur olika vi än är, åtminstone båda har förmågan att urskilja bra filmer bland allt skräp ...! ;-)

Nu ere klippt

Japp, nu är crrlsen borta, and I look like en avdankad hårdrockskille. (Mm, för lite av längden är kvar ändå. Sorry för de förväntningar jag eventuellt byggde upp, jag fegade nog ur lite till slut. Eller jag skyller på att frisören gjorde det!) Har tyvärr inget bildbevis än, får se om det kommer. Ja, avdankad ser jag ut, i alla fall så här dags på dagen!
:-)

Vet faktiskt inte vad jag ska tycka, men sköööönt är det, inte alls lika varmt utan den jäkla pälsmössan på skallen!


Och nu ska jag sluta tjata om detta högst ointressanta ämne, jag lovar. Nu är det ju ett år till min nästa klippning, som vanligt, antar jag ...

torsdag, september 11, 2008

Yea, snart väck!


Alltså, ursäkta tjatet, men en årlig händelse är ju ganska stor liksom?! Nu ska som sagt crrlsen bort, och i och med det hoppas jag gå ner åtminstone ett par kilo. Ha!




Före: Slitna jädra brrliga crrls.

onsdag, september 10, 2008

K, this is for you


Wow, säger jag bara. Wow.

Jag är så jävla glad. Det klickade verkligen idag. Ja, det hade det egentligen gjort tidigare, men nu ... yes. Det känns så bra att ha hittat dig!!

Det är så himla kul, det är inte ofta man känner att så mycket bara liksom stämmer. Och att hitta nån som tänker så likt en själv ...! Det har typ aldrig hänt tidigare.

Häftigt.

Hoppas att jag får behålla dig i mitt liv, länge, länge.

onsdag, september 03, 2008

Feng shui för småbarnsföräldrar

En klok och cool kvinna jag känner, tillika småbarnsmor (Hej, LM!), är intresserad av feng shui. En av böckerna hon rekommenderade en gemensam vän, som också är småbarnsmamma, är Feng shui rum för rum. På AdLibris hemsida står så här: "Nyckelord i feng shui är ljus och rymd, få prylar, mjuka färger och rundade hörn. Växter kan motverka flödet av negativ energi och ett akvarium rätt placerat kan göra underverk ..."

Gott så. Denna feng shui-intresserade moder har dock en och annan gång beklagat sig lite över hur den drygt ettårige sonen far fram där hemma, med kattlåda och köksskåp som katastrofala skådeplatser. Med citatet ovan i åtanke kan jag verkligen förstå hennes frustration!

Alltså, återigen: "Nyckelord i feng shui är ljus och rymd, få prylar, mjuka färger och rundade hörn. Växter kan motverka flödet av negativ energi och ett akvarium rätt placerat kan göra underverk."

Mm. Och here we go, alla småbarnsföräldrar, lycka till:

* Ljus och rymd. Få prylar. Snarare lever man ganska trångt, hur stort man än har det. Leksaker i alla hörn... och i drivor överallt mitt på golvet också. Och på möblerna såklart. Och under.
* Mjuka färger. Nja, eftersom man lever med närapå obegränsade mängder barnprylar runt sig och dessa barnprylar har ganska hysteriska färger, barn sägs ju dessutom gilla sådana, så är det svårt att få en inredning i dämpade och diskreta kulörer.
* Rundade hörn, japp! Det stämmer i alla fall. Så länge hörnskydden får sitta kvar... Här har alla bebisar, den i huset boende samt de på besök, ätit upp dem.
* Växter?! De är dödade för länge sen, och inte köper vi några nya! De skulle bli uppätna direkt, och krukorna skulle gå sönder och jorden och lecakulorna skulle kastas runt överallt.
* Akvarium. Jag vågar inte tänka tanken!


Det här med feng shui får nog vänta i några år, i alla fall för crrlys familj.

söndag, augusti 31, 2008

Nu ska crrlsen bort igen

Det är så kul att klippa sig i konstiga, extrema frisyrer och jag har mer än gärna knasiga illande färger i håret också, färgstark var ordet. Men jag har varken lust, intresse, tid eller råd att behöva underhålla det så ofta som skulle behövas, eftersom mitt hår växer snabbare än snabbast, så det resulterar i att jag så gott som alltid ser ut som skit i håret. Som nu: det är lååångt, på ryggen nästan ner till svanken, framtill täcker det brösten (som ändå efter graviditeten har ramlat ner en våning). Lockarna, eller det som är kvar av dem, mycket försvann under och efter graviditeten, är risiga och mer ett stort tjockt burr. Färgen är en gammal utvuxen, väldigt urblekt, före detta knallvinröd (numera mesigt rödlätt) och dessutom med före detta ljusa slingor i, med en värry snygg råttfärgad utväxt.

Hur löser man detta problem om man är crrly? Man blundar framför spegeln! ;-p Ja, det är sant, tyvärr. Men nu är det lite väl många som tyckas irritera sig på mitt hår (tänk, vilka problem folk har! ;-) så då har jag tagit mig en titt på det. Hujedamej eller uschiamej, ja, det var fan det värsta.

Dags för den årliga rensningen dårå. Man börjar med häcksax och lie, sen kan man gå på finare instrument. Suck, jag har änteligen beställt tid för att få gå ner ett par hårkilon. Darling Joshua svarar inte i telefon (renovering eller nåt?!), så jag har beställt tid hos galna Maj istället, moahahaha, bäva månde alla som inte tycker att man kan se totalt utflippad ut ... Jo, för nu är det dags igen. Och jag är hur sugen som helst på Alannah Curries friss från 80-talet (googla henne, eller Thompson Twins, bortse från bilderna där hon har rakt hår som står rakt upp, för så lär jag icke kunna få det [utan mängder av jobb, som jag vägrar lägga ner på detta] och spana istället in korten där hon har ett jättehårburr på skallen, rakat på sidorna och långa korkskruvar i nacken). Yey! Eller Cyndi Laupers 80-talshår, ja, det ser typ likadant ut, långt på ena sidan och rakat på andra. Med den skillnaden att jag inte ska färga håret (jag färgar bara ekologiskt, och därmed bara hos Joshua, men det går ju då inte nu) och inte kan få håret rakt (bu-HU).

Jag har faktiskt haft frisyr inspirerad av Cyndi, när jag skulle börja åttan gick jag till frisören i Hålan och bad att få nåt galet och ovanligt. "Vill du ha jättekort på ena sidan och långt på andra?" frågade frisören. Ja, det lät ju kul, det hade jag inte hört talas om förut, så visst. Sen när skolan började hade flera andra det på skolan, vi var tre bara i min klass... :-p Men nu var det ju 20 år sen så det är väl dags för en revival, hoho. Det bästa med att ha håret rakat på ena sidan är ju att man faktiskt ganska lätt själv kan hålla det på rätt längd då. (Tills jag blir galen på det och vill låta det växa ut och jag får se helt jävla skitful ut i ett halvår igen, då håret på sidorna har den skojiga tendensen att växa rakt ut så att jag får clownfrisyr, haha. Well, får väl skaffa lösnäsa också dårå.)

lördag, augusti 30, 2008

Höstbegynnelse


Ny termin, nya människor, nytt liv.

Jag är ganska upprymd nu faktiskt. Den här veckan har jag blivit presenterad för, träffat samt pratat och umgåtts med fler människor än på mååånga år. Jag blandar ihop dem friskt, visst, men ändå. ("Var det du som kom från Lund?") Numera, sen jag blev mor, har jag ett knep för att försöka komma ihåg folks namn: Jag repeterar dem tillsammans med dottern. Hon har järnkoll. Jag går igenom alla namnen i ett sällskap, sakta, och pekar på människorna samtidigt, sen kan man fråga Mini-crrly långt senare "Var är Annika?" så pekar hon ut rätt person. "Där!"

Ja, sen att jag är lika kass på utseenden som namn är ett annat problem, det får väl lösa sig så småningom, det också.

Magnus, Lina, Ellen, Ludvig, Annika, Maria, Matilda, Nora, Allis, Jennie, Ingrid, Ian, Erik, Julia, Linda, Kajsa, Astrid, Jessica, Therese, Linn, Axel, Emelie, Molly, Gabriel, Oscar, Therese, Annika, Sofia, Kalle ... De är bara några få av alla jag hädanefter förväntas komma ihåg namn och utseende på! ;-) (Ja, det är två Therese och två Annika. Namnet Annika är förresten sanslöst vanligt i mitt liv just nu, det poppar upp Annikor överallt. Liiite jobbigt att alla ska heta likadant! ;-)

Det är öppna förskolor hit och rytmik, babysim och andra aktiviteter dit... Ja, för nu jäklar tänker jag minsann inte sitta isolerad här längre, bara för att ungen hatar såväl vagn som bil och cykel!! Det brukar ändå funka okej, med mutor som knäckebröd och vattenflaska. Och ibland pauser på alla lekplatser som det vimlar av. Upptäcker man. Speciellt när man egentligen inte har tid ... Fast det är inte ofta jag stressar, eller jo lite då, men inte som förr. Mini-crrly får absolut oftast upptäcka saker i sin egen takt och även gå själv och utforska allt hon ser:

Mini-crrly: "Där! Titta!!" (Pekar på rönnbär på marken.)
crrly: "Ja, det är rönnbär!"
Mini-crrly, med eftertryck: "Mmm!!!"
crrly: "Nä! Usch! Inte mmm!"
Mini-crrly: Tar rönnbär från marken.
crrly: Suckar lite, tänker: Jaja, skyll dig själv... Du äter ju knappt frukt alls, och de är ju iallafall inte giftiga ...
Mini-crrly: Smakar. Utbrister: "Mmmm!!!"
crrly: ??! Oh well. Letar upp fler rönnbär och ger ungen.


Nä, var var jag. Jo, det är klart att jag inte tänker överstimulera ungen totalt, max en aktivitet på förmiddagen och en på eftermiddagen, sen kanske vi tar det lugnt hemma själva hela nästa dag, eller åtminstone halva. Men faktum kvarstår, hon kräver en helt annan nivå av stimulans nu när hon har passerat året.

Jag ser fram emot att göra en massa kul med min fantastiska, knasiga och spralliga dotter den här terminen också! :-)

måndag, augusti 25, 2008

Bästa utställningen

Ja, vi var ju då alltså i Göteborg i helgen, och träffade underbara vänner och fantastiska släktingar. Så många vi har som vi älskar där, det skulle minsann inte alls kännas jättehemskt att flytta tillbaka dit ... ;-) (Och iac, Anstai med flera, vi hann inte ens med er! Nästa gång ...!)

Mini-crrly fick testa Farfars bilar och Kaninresan på Liseberg, vidare vinkade hon massor åt en
Lisebergskanin, klappade den på kinden och tryckte på dess nos, och sen satte hon av in på Kaninbutiken och demolerade grejer och kastade saker omkring sig. Underbara killen som jobbade där skrattade bara! Darling och jag åkte bara Balder, och när vi efteråt frågade Mini-crrly "Hur gör Balder?" så visade hon en svepande rörelse i luften ovanför huvudet (annars reserverad för flygplan) och så lät hon som en dov, morrande motor.

Sen bar det av till Världskulturmuseet där Mini-crrly fick låna en soffa för en stunds välbehövlig slummer, och så åt vi av deras fantastiska lunchbuffé. Mycket gott! En enorm bonus väntade på plan 1: utställningen "Take Action! 83 Ways to Change the World". Läs mer här! Missa den inte, gå dit!! W O W, säger jag bara. Massor av fina crrly-tankar samlade på ett ställe!!!!!!! Länge sen jag blev så glatt överraskad. Vi som mest skulle in på museet för att äta, och så hittade vi det här.

Här och här och här kan man ladda ner Do it yourself-manualer till en massa coola aktiviteter. Jag blir på så jäkla gott humör av sånt här! Och det är verkligen modigt av museet att lyfta fram det.


Sen var vi ganska trötta allihop men sprang ändå igenom Universeum och visade Mini-crrly en massa fiskar, grodor, apor och krokodiler. Samt handlade en massa fint på rean i shopen! Farligt. (Jag hade dessutom fyndat en fin Dalai Lama-T-shirt i museibutiken, det som är kvar av den, på Världskulturmuseet ...)


Tja, några anspråkslösa förslag på vad man kan ta sig till en solig lördag i Göteborg. :-)

crrly -- the winner!



Ja, det är sant! :-)




crrly vann den största chokladasken på Liseberg! Wohoo! Bildbevis:





Poserar i pyjamas.






Mer om helgen kommer. Liseberg, liksom!!

onsdag, augusti 20, 2008

1 år och har koll


Det är helt otroligt skönt för en tankspridd slarvmaja som jag att ha en ettåring i huset. Vilken koll!


crrly: -- Var är mammas solglasögon? *letar febrilt*
Ettåringen: -- Dääär! *pekar*


Eller:


crrly: -- Har du sett den andra strumpan? Var är andra strumpan?
Ettåringen: *kommer springande med den*


Fler gånger per dag än jag kan räkna. Ja, i stort sett varenda gång jag slarvar bort något. Mycket, mycket praktiskt! :-)

söndag, augusti 17, 2008

7 sanningar

Sunflower utmanade mig för eeeevigheter sen, och nu ska jag äntligen ta tag i det. Dock bara delvis, för eftersom jag är är så sen med att hörsamma detta har säkert de flesta redan blivit taggade. Jag nöjer mig med att lista

7 sanningar om crrly:
* Jag måste alltid knäppa med tårna det allra sista jag gör innan jag somnar.
* Jag äger nästan 30 vegetariska kokböcker men går så gott som aldrig efter recept när jag lagar mat...
* ... utom när det gäller (veganska) pannkakor, för det lagar jag så sällan att jag aldrig lär mig det utantill.
* Jag var faktiskt ganska kriminell som ung ...
* ... men det var innan jag blev straffmyndig. (Jag såg till att göra en massa skit bara för att, innan.)
* Och jag tänker inte tala om här vad jag gjorde, men det handlar inte om att snatta godis.
* Jag har uppträtt genom att sjunga Who put the bomp på ålderdomshem. Flera gånger! :-)



För många fler crrly-fakta, se här eller här.

söndag, augusti 10, 2008

Sveriges vackraste busshållplats?



Karlskrona skärgård.

När regnet faller


(Det blev ju oavsiktligt en mycket passande rubrik när det ser ut som det gör idag.)

Jag har läst Brooke Shields (!) skildring av sin förlossningsdepression, När regnet faller. Min väg ut ur förlossningsdepression. När jag läser den ser jag ganska tydligt vad jag inte insåg i tid: att även jag led av postnatal depression. Jagkänner mig fortfarande ganska skör och behöver rätt mycket bekräftelse, både som mamma och som människa. På samma gång har jag nästan bränt ut mig under det här dryga året som har gått för att hålla min dotter på jättegott humör hela tiden. Pust. Inte lätt, eftersom hon har varit en skrikunge med extremt stark vilja. Det har varit jättekämpigt men jag mår i alla fall inte längre så extremt skitdåligt när hon skriker. Det är väl en hormongrej, och den går inte att förklara för den som aldrig har känt något liknande, men det är skönt att det har lättat. Jag tar det inte personligt på samma sätt när hon blir arg och vrålar, och så börjar man kunna resonera med henne nu också.

I alla fall. Shields självupplevda berättelse tänkte jag skriva lite om. Den är viktig, frågan om förlossningsdepression verkar tyvärr, som så mycket annat när det gäller psykiska besvär och när det gäller något som drabbar kvinnor, vara tabubelagd. Boken fyller alltså ett hålrum och är därför mycket behjärtansvärd. Kort sagt: den behövs.

Synd då att den är så erbarmligt slarvigt översatt. En dålig översättning förstör ju en bok, i många fall totalt. Denna viktiga bok är värd mer respekt än så här. Ta bara titeln: "När regnet faller". Läser man vad kapitlen heter så ser man att sista kapitlet är betitlat "Upp steg solen". Som småbarnsmor inser man snabbt varifrån detta är hämtat: sången Imse vimse spindel, såklart. Originaltiteln på boken är Down came the rain, ytterligare en rad ur samma barnvisa. På svenska heter det "Ner faller regnet", så varför fick inte boken heta så? Nu hänger ju inte boktiteln ihop med namnet på sista kapitlet alls.

Ett par exempel till på hur lat man tydligen får vara som översättare: "en kopp Starbucks". Eh, vad är det för fel på "en kopp kaffe"? För sammanhanget spelar det absolut ingen roll att det var på denna kaffebutikskedja som drycken inhandlades.

Brooke kallar i boken ofta sin dotter för "min lilla skalbagge", något som har lite äckliga konnotationer, i alla fall för mig. Det svenska ordet "kryp" skulle väl här vara adekvat?

Vidare står det ofta, ofta (som i alldeles för många böcker översatta från engelskan!) "Jag antar att ..." Så säger man oftast inte på svenska, åtminstone inte i tid och otid. Här finns många möjligheter att skriva om det så att det låter bättre, till exempel kan man använda ordet "antagligen" eller helt enkelt "jag tror" -- eller uteslut det bara. Boken Böjelser och begär, som jag läste för en tid sen och skrev om här, hade exakt samma uttryck för sig, sida upp och sida ner antog folk både det ena och det andra; hemskt tröttande. Till slut sitter man bara och räknar alla "Jag antar att". Slarvigt! Fult! Det är lika vidrigt som alla dessa "inte sant", inte sant? ;-p

Och så slutligen det fulaste och klantigaste felet i boken: Brookes man och dotter gick "utanför" för att leka. Utanför?! Det tog ett par omläsningar av meningen innan jag såg vad det stod. Vad är det för fel på att "gå ut"?

Ja, som sagt, Brooke Shields självupplevda berättelse är viktig och intressant, och, såvitt jag kan bedöma, ganska bra skriven för att vara författad av en ickeprofessionell skribent, men så synd att översättaren förstör så mycket genom sitt slarv. Här hade behövts en skicklig och snabb redaktör som hade styrt upp manuset och korrläst. *hint hint* ;-) Jag skulle rekommendera att försöka få tag i boken på engelska istället.

Vem ska då läsa den? Givetvis en psykologiintresserad allmänhet, läkare, barnmorskor, bvc-sköterskor och övrig vårdpersonal men även gravida och de som planerar att försöka få barn (så att man förbereder sig lite på vad som skulle kunna drabba en, det händer fler än man tror) samt förstås anhöriga, släkt och vänner till redan drabbade. För insiktens skull, och för hoppets. För det går att ta sig ur detta, men man måste ta det på allvar, och man måste söka hjälp!

lördag, augusti 09, 2008

Soundtracket till mitt liv


Återkommer snart med bland annat böcker jag har läst på sistone men nu måste jag bara länka till en fantastisk artikel från Sydsvenskan idag. Den gör sig tyvärr inte alls på nätet, ser jag nu, men det är jätteviktigt att ni ser även tidslinjen. Uppe till höger inne i artikeln står det "LÄS/SE MER Grafik: Stjärnornas formkurva. Spana in den (och förstora lite)!

Snacka om soundtrack till en sjuttiotalists liv! Jag som är en sådan nostalgiker blir alldeles yr och varm av lycka av sådant här. Madonna. Michael Jackson. Och Prince. Tre av mina all time-favoriter. Och tänk att dessa tre storheter föddes inom loppet av ett par månader, samma sommar, 1958. Grattis till dem på deras 50-årsdagar förresten!

Lusläser man grafiken forsar en massa minnen fram. Längesedan förträngda såväl som fortfarande lätt åtkomliga. Namedropping, skivan Madonna (låttitlarna från den rinner upp i min hjärna, samtidigt med en massa bilder på vad jag hade för mig när jag lyssnade på låtarna och vilka jag umgicks med, C dyker upp överallt i dessa minnen, C och hennes bruna heltäckningsmatta som jag frustade coca-cola på i ett asgarv, lilla söta coola roliga C som älskade samma saker som jag: BUS, musik och övernaturliga saker), filmen Desperately seeking Susan, självklart hela Like a virgin-skivan ...

Plattan Purple Rain (och alla låtarna på den, texterna forsar fram i skallen på mig, och C här också och "radioshowen" vi gjorde), festen där låten Cream spelades typ hela tiden (hade glömt!), skolresan där tuffa S, salig av lycka, köpte skivan Lovesexy på ett enormt Virgin Megastore ...

Och så Thriller såklart. Fotbollsresan där Billie Jean spelades hela tiden (och som alla skittuffa, hormonstinna Petror och Sannor och Sussier suckade och grät till, den och Do you really want to hurt me, fast den hör ju inte hit), bilresan med familjen i Europa, Alperna, där syskonen och jag låg på madrasser bak i bilen och mina blandband spelades hela tiden, herr Jackson var tillsammans med andra disco-(här kommer det där n-ordet i en icke alls nedsättande betydelse men idag vågar jag inte skriva det!) den enda musik som föräldrarna stod ut med för det kom inga långa jobbiga gitarrsolon! We are the world med alla superartisterna och världssamvetet, Bad och eva-l och hennes kompis T och deras besatthet av mannen, guden, ifråga och T:s nästanmöte med honom, till minnena av Bad hör också vår klasskompis I, den snälla som alltid fick skulden för allt bus vi gjorde och som alltid gick och sjöng och nynnade låtar från det albumet och kladdade texterna i min elevkalender... Hade du musiken i en freestyle, eva-l, eftersom jag minns friluftsdagen i skogen med klassföreståndaren Knivmannen (han täljde sig en lång pinne, en vandringsstav?) så starkt till detta?

Åh, alla minnen, all tid, oceaner och flöden av enorma känslor, ett helt liv.


Jag har i så många år ångrat att jag aldrig ens försökte övertala mamma att få åka på konserterna med Madonna och Michael Jackson på Ullevi, de var samma sommar, kan det ha varit 1987?


Naturligtvis lyssnade jag på mycket annat, i en hel del olika genrer, men dessa tre artister kan väl sägas stå för hela 80-talet och MTV-eran. På så många sätt. Snacka om symbolik här.



Och idag? Njae, skulle gärna ha Madonnas senaste skiva och mer än gärna gå på hennes show, men de andra klarar jag mig utan. Dessa tre giganter är främst en massa nostalgi för mig.

tisdag, augusti 05, 2008

Mer mobilt (gah!)

Alltså... Det kanske är ett gott tecken att jag, när jag skrev mitt förra inlägg, uppenbarligen hade förträngt den egentliga anledningen till att jag var tvungen att byta mobiltelefon?! Jag hade *host* tvättat den i maskinen. Vilket icke alls rekommenderas. Men tydligen kan man rädda den, om man trots allt har envisats med att göra som jag, genom att lägga den i en 50 grader varm ugn över natten. Fick jag reda på senare. Alltför sent.

Nåväl. Den telefonen fick dottern. Liksom min förrförra. Och den jag har nu heter tydligen Nokia 6120 Classic, och är usel. Laddar plötsligt ur sig, stänger av sig och dör helt, man måste ta ut batteriet och greja för att få liv i den igen. Och då måste man göra om alla inställningar. Suck. Så nu måste jag ta mig till en Teliabutik igen. Gaah.

söndag, augusti 03, 2008

Idiotmobiler och mobilidioter


Alltså, jag och mobiler ... Här skrev jag ett sååå klokt inlägg om hur jag resonerar och tänker när det gäller mobiltelefoner.

Här är jag också sååå sansad och intelligent, minsann.


Så här gick det sen ... En ny telefon, med en massa krimskrams. Allt detta krimskrams förvillade det faktum att funktionen blev lidande, men till slut gick det bara inte längre. Jag blev mer och mer förbannad på denna telefån ju mer jag använde den. Jädra skit-Chocolate alltså.

T9-lexikonet var totalt oanvändbart, och så många sms skriver jag inte att det går snabbt att sätta ihop en ny, egen. För att skriva ett Å var jag tvungen att trycka på ABC-knappen inte mindre än nio gånger, och tro mig, man använder bokstaven Å mycket mer än man anar! Jag fick gå via en massa à och á, bland annat, vilket ledde till att jag började skriva ord som fara istället för åka, till exempel.

Displayen lyser i mörkret, men inte knapparna!! Så man kan inte skriva sms i mörkret, eller ringa heller för den delen. Man ser åtminstone inte vilka knappar man trycker på. Jag lovar, man behöver skriva i mörkret oftare än man kan tro! :-)

Och dessutom la telefonen alltid bara av vid batterislut utan att säga till innan, precis som min förra. En hel radda andra saker irriterade jag mig på. Usch, usch, usch, värdelöst.

Alltså. Dags för ny mobil. Igen. Suck.

Den här gången var min prioritet användarvänlighet. Och vilket telefonföretag är känd för sina användarvänliga telefoner? Just det, Nokia. Så jag ringde Telia, vars abonnemang jag var nöjd med, och ville ha råd om en ny Nokiatelefon. Ojojojojojoj. Djungel, säger jag bara. Jag är så trött på dessa val jämt, som småbarnsförälder inte bara el- och just telebolag utan även barnvagn, barnstol till bil och till cykel etc, etc i all oändlighet. Nå, jag var tvungen att byta abonnemang för mitt fanns inte längre, och sen bestämde jag mig till slut för en viss telefon (kommer inte ens ihåg vad den heter nu, men ordet Classic fanns med, en garanti för något lite halvt omodernt och tråkigt och stabilt, tänkte jag). Telefonen kom hem till mig via avi i brevlådan, himla bra service faktiskt.

Men säg den lycka som varar för evigt. I mitt fall bara i några få veckor. När vi var i Karlskrona ville telefonen inte ladda upp sig mer utan var bara stendöd, vilket uttag vi än provade. Fånen (ja, den hade nu övergått till det stadium att den förtjänade det namnet) lämnades in -- av min man, som inte tog med sig ettåringen in till Teliabutiken, utan hon och jag väntade utanför. (Alla med barn i sin närhet vet ju att småttingar älskar telefoner och fjärrkontroller, och jag ville inte riskera att de skulle genomskåda att Lillan har fått leka med min telefon ...)

När jag sen fick tillbaka telefonen efter några dagar visade det sig att den är tömd på all information, och så är även simkortet. Allså har jag inga kontakter längre. S U C K.

Ni som gärna ser att jag skickar ett sms någon gång uppmanas därmed vänligen att mejla eller messa mig, så lägger jag till er i min nya telefon och i mitt nya, uppgraderade simkort.

Och så hoppas jag i framtiden på mindre telefonstrul. I evighet, amen. Tack.

lördag, augusti 02, 2008

Fascination


Tänk att den här glada, lockiga, lilla filuren som springer runt och pladdrar och gapskrattar och pussas med bus i blicken är vårt barn.

Fascinerande, och så otroligt overkligt. Fortfarande.

tisdag, juli 22, 2008

Sommar och deckare

Vi har mellanlandat hemma i några dagar efter nästan en vecka i fantastiska Karlskrona. Det finns inte många ställen på jorden jag tycker är så sagolikt vackra, och det underliga är att varenda gång jag har varit där så har det varit otroligt skönt och soligt väder. Nåväl, den här gången var det ju faktiskt inte det hela tiden men till den absolut största delen. Och de flesta skyfallen kom mitt i nätterna.

Vi hade fått låna en jättefin, fräsch, liten stuga med sjötomt i skogen på en av de små öarna, och efter några dagar där fick vi reda på att stugan är till salu... Oj. Så sanslöst frestande!! Men inte en chans att vi har råd, tyvärr. Vi kommer dock mer än gärna tillbaka, vilket smultronställe. Bara att hoppas att vännerna vi lånade den av inte får den såld på lääänge ... ;-)

I stugan fanns en massa böcker, från Hemmets konversationslexikon via kokböcker till ett gäng deckare (såklart). Jag är ju normalt sett en usel deckarläsare, men den här gången blev jag lite sugen på P D James Böjelser och begär; jag menar, vem kan motstå den titeln?!

Jag har skyllt på min höga läshastighet när jag har förklarat varför jag inte läser detektivromaner -- minst halva nöjet är väl att gissa för sig själv, att sitta och lägga pusselbit till pusselbit, ledtråd till ledtråd och se vad man kommer fram till? Så kan jag inte läsa, jag reflekterar inte särskilt mycket utan ögonen bara far fram över sidorna. Nu kom jag dock på varför deckare inte är något för mig.

Där satt jag i stugan och läste. Darling var ute och surfade och jag skulle ner till vattnet med sovande dotter i barnvagn, jag skulle sitta vid de gamla fiskarbodarna på klipphällarna och fotografera surfare och båtar och så lääääsa ... Men jag kom inte iväg. Jag läste och läste och läste. Inte för att boken var någon superhöjdare, nu släppte jag den helt enkelt inte för att jag inte vågade. Jag var ensam i stugan! Den låg i skogen! Eftersom jag hade vagnen skulle jag vara tvungen att ta omvägen genom skogen på den slingriga skogsvägen ner till vattnet! Massmördaren i boken opererade i skogen! Där han skändade sina offer å det grövsta! Hjääälp. Jag blev helt enkelt mörkrädd. Mitt i solsken och fågelkvitter.

Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och vågade sen vandra ner till vattnet. (Hade jag vetat att jag gick så nära förbi en grav hade jag aldrig ...!) Eftermiddagen tillbringade jag sedan där på hällarna vid vattnet med två gamla tvillingsystrar som var hur coola som helst och som berättade en massa spännande. Vi kunde konstatera, som man gjort mången gång förut, att världen minsann är liten. De var födda i Skåne och det visade sig att vi hade vissa gemensamma beröringspunkter.



... Och apropå det hade min bror, som vid tillfället befann sig i Barndomshålan, där fått förmånen att tillbringa en kväll hos en riktigt studentikos gammal lundensare av den gamla skolan, en som drog självupplevda Sten Broman-anekdoter. Han är nu en försupen gammal änkeman och hade tydligen varit gift med min gamla fröken i tyska. (Som alltså inte lever längre! Så himla gammal man känner sig när ens gamla lärare dör av en efter en.) Denne hedersman kände min man väl till; gubben jobbade på skolan min man gick i högstadiet på. Det var underbart att höra brorsan, som skulle kunna leva på sina imitationer, härma både lundaalkisen (så vanvördig jag är) och vidarebefordra vad Sten Broman hade sagt. (Exempelvis: "Hålan?* Vad ska du där och göra? Där kan man ju inte ens få mat att äta!") Hoho.

* Hålan = min mellansvenska barndomsstad, dit lundaakademikergubben flyttade.

söndag, juli 13, 2008

Fantastisk bok!

För ett par dagar (nätter) sedan läste jag ut en av de allra, allra bästa böcker jag någonsin har haft i min hand.

Oj.

Jag är alldeles tagen.

Vilken story. Vilket sanslöst porträtt av London för hundra år sedan, utan minsta skymt av tråkiga Austenkomplex. (Hoho, fördomar, jag?! Man kanske skulle läsa åtminstone några rader ur ett Austen-epos innan man yttrar sig?!) Vilket folkmyller. Vilken huvudperson. Wow.

Ytligt sett är "Kyssa sammet" av Sarah Waters en lesbisk kärleksroman. I själva verket är den så oerhört mycket mer. Berättelsen är spännande, underhållande, erotisk och både ganska rolig och tragisk. Tvära svängar och snabba kast mellan underklassens, arbetarklassens och överklassens miljöer, allt efter i vilka kretsar huvudpersonen rör sig.

(En liten reflexion bara: Boken utspelar sig under den viktorianska eran, men av det märks inte mycket. Alltså, religionen, hallå?! Borde den inte åtminstone ha skymtat någonstans? I en enda liten religiös gummas förfasande? Eller så ...?)

"Kyssa sammet" har ett allvarligt budskap men det är ingenting som överskuggar drivet och berättarglädjen.

Här hopar sig mina klichéer lite väl mycket... så jag säger bara kort och gott att jag varmt rekommenderar *host* den här romanen! Själv tänker jag leta upp de andra böckerna Sarah Waters har skrivit.

torsdag, juli 10, 2008

Dagens urk

Fy tusan för Santa Marias Guacamole dip! Urläbbig sörja med färg som ser konstgjord ut, smakar som ett mellanting mellan för gammal majonnäs och någon äcklig fisksås. Av avokadosmak kändes inte ett spår, ej heller av någon vitlök.


Det är så synd att det är så svårt att köpa avokado som är lagom mogen; senast var det bara Euroshoppers i nät som kändes mjuka. Vid öppnandet visade sig samtliga vara genomruttna. Vår Icabutik har garderat sig genom att skriva på sina kvitton att de inte byter färskvaror... Nej, tror jag det, när det är i ett sådant skick man säljer dem.

Nå, guacamoledippen visade sig vara det sämsta köpet på mycket länge (sedan Euroshoppers ruttna avokador?!), ett värdelöst substitut till färska avokador.

Det som aldrig fick hända ...


Oops. Nu gör ettåriga dottern precis som mamman.


:-o

måndag, juli 07, 2008

Vänner

Den senaste tiden har jag träffat så många fantastiska, mysiga, roliga människor, jag har så jäkla goa vänner, helt klart. Tack P, A, L, R, A med flera för att ni finns!


Jag är så tacksam över de vänner som förstår att jag nu behöver dem mer än någonsin.

söndag, juli 06, 2008

Klant-crrly ... ändå lite stolt

Ja, där kutar crrly omkring och ska fixa en massa överallt i hela huset medan svårsövda lättväckta Lillan slumrar en stund någon timme innan gästerna kommer (sömnen mitt på dagen blev avbruten av moppeligisterna här på gatan, gaah), crrly grejar här och fejar där, ska fälla ihop torkställningen som står ute på gräsmattan men den vill icke bliva hopvikt varpå crrly tar i och lyfter ställningen, böjer, slänger med den och ... aj som satan, vad var det??

crrly stirrar på sin hand där en halv geting sitter kvar i handflatan, strax ovanför handleden. crrly och insekter ...! Panik. crrly kan dock inte vråla av smärta och skräck eftersom hon då skulle väcka Lillan utan tänker i paniken istället att hon ska leta upp telefonen och ringa sin mor och böla.

Rusa, rusa runt med gadd i handen, leta, leta telefon, utan framgång. Då kommer crrly på att hon faktiskt inte har tid att böla i telefon, gästerna kommer ju snart och det är mycket kvar att ordna. Kallt tänker hon att hon måste ha ut getingrumpan ur handen och styr istället stegen mot toaletten för att leta fram en pincett. Där var den, nu gäller det bara att med vänstern lyckas dra och pilla ut det där läbbiga som sitter fast under skinnet ... Så där, puh!

In i köket, hämta brustreo, blöta handen, sätta fast tabletten med hjälp av några plåster kors och tvärs över handleden. Japp, smärtan försvann faktiskt. Bara resten av högerarmen som känns liksom domnad.

Avdomningen gick dock över och crrly kunde småningom fortsätta pyssla och var nästan färdig när de första gästerna (försenade, tur!) dök upp.

Och festen? Mycket lyckad!



crrly är lite stolt över att hon höll huvudet kallt och lyckades dra ut gadden på egen hand!

fredag, juli 04, 2008

Klant-crrly

Ibland känner man sig som en nybörjarförälder.

Hur smart är det till exempel att dammsuga köksgolvet inför partyt ikväll innan man äter lunch och ger dottern knäckebröd??

torsdag, juli 03, 2008

Imse vimse

Idag satt jag och lekte i minst en halvtimme med dottern i vår säng, samtidigt som en supersnabb spindel kutade omkring på sänggaveln. *andas djupt*

Det tar emot att bara skriva detta och tänka tillbaka på det. Men jag klarade det utan någon panik! *stolt* Villinteinteinte överföra såna löjliga fobier på henne.

Givetvis sjöng vi Imse vimse spindel för den, dottern är så söt när hon gör rörelserna till. Men jag vågade inte visa henne spindeln, senast höll det på att ta en ände med förskräckelse då hon försökte få tag i spindeln som kom kutande på golvet ...! :-o



Jag är hur modig som helst som skriver sp-ordet flera gånger utan att döööö! Och som dessutom klarar av att sitta kvar här när en läbbig åttabening kutar runt på väggen bakom datorn!

måndag, juni 30, 2008

Nördcrrly

Jag läser en bok, som jag har fastnat totalt i. Jag lever med den, drömmer om den, försöker snika mig till små stunder med den då och då när Lillan leker själv. Den handlar om husen här i hålan där jag bor, deras historia och om människorna som har bott där. I och för sig är det mest en katalogisering, fast med bilder, men ändå. Det är så jäkla intressant så det är helt vansinnigt.

Jag känner mig så otroligt nördig. Och det känns så jävla bra.


-----------

Jag kan ju inte tala om vad boken heter, tyvärr, eftersom jag är mer anonym än så... Mejla om du undrar så kanske jag svarar...! Men den är nog ändå bara intressant för de närmast sörjande, typ.

Astrid Lindgren goes Goethe


Litteraturvetare som jag är kunde jag inte låta bli, första gången jag verkligen hörde sången (vilket alltså var nyligen, förra året), att lägga märke till att Astrid Lindgren har inspirerats av självaste Goethe till sin vaggvisa som heter just Liten vaggvisa. (Se texten i länken, jag citerar den inte här av copyright-skäl!)

På gymnasiet fick vi av vår överambitiösa galna svensklärare en hel hoper översättningar av Goethes poem Über alle Gipfeln hoptryckta på en stencil med liten, liten stil. (Något liknande fick vi dock inte när jag pluggade litteraturvetenskap på universitetet.) Papperet är tyvärr just nerpackat i en låda som står i garaget på grund av att jag har övergett mitt arbets-/lekrum (snyft) till förmån för min dotter (det är meningen att hon ska sova där -- men det gör hon ju inte). Synd (att stencilen ligger så oåtkomligt alltså), annars hade jag kunnat bju på några översättningar, en hel del olika finns alltså. Men vad gjorde man väl förutan Google, detta är vad jag får fram nu:

Alternativ 1:
Över alla höjder
är ro.
Tyst sover fågeln
i sitt bo.
Knappt en vindfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.

Svensk översättning: ?


Alternativ 2:
Över topp och tinne
är ro.
Knappt rörs härinne
skogens bo
av en vindfläkt nu.
Stilla fågelrösterna domna.
Snart skall du somna
lugnt även du.

Svensk översättning: Bo Bergman


Alternativ 3:
Dag på bergens kammar
nu dör.
Bland skogens stammar
ej du hör
fåglarnas röst.
I kronan kvällsvinden domnar -
snart du ock somnar.
Stilla, var tröst!

Svensk översättning: Axel Gauffin


Goethes original:
Über allen Gipfeln
ist Ruh',
in allen Wipfeln
spürest du
kaum einen Hauch;
die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
ruhest du auch.
(Hämtad ur Litteraturens klassiker, Norstedts, 1994)


Man måste alltså klicka på länken ovan och läsa Astrid Lindgrens sångtext för att inlägget alls ska bli begripligt! Ser ni likheten, ser ni vad jag menar?

söndag, juni 29, 2008

crrly spräcker myter

Tänk att det uppenbarligen florerar så många dumma myter om barn, precis som om alla barn är likadana. Här spräcker jag några av de dummaste:

* Alla barn älskar att åka vagn. Knappast. Det finns en hel del barn, från nyfödda till äldre, som avskyr sin vagn. Vad folk än säger.
* Alla barn somnar i vagnen. Nä, de som har fullt upp med att gallskrika somnar knappast.
* Alla barn älskar att åka bil. Eh. Nej.
* Alla barn somnar i bilen. Absolut inte. Det finns många barn som inte kan somna i bilen förrän de har kommit upp i tonåren. Och då sover de väl å andra sidan nästan jämt?
* Alla barn älskar att åka med på cykeln. Nix pix.

Dock har jag faktiskt inte hittills hört att "alla barn somnar på cykeln", men eftersom det säljs cykelsitsar som är fällbara är det tydligen meningen att de ska kunna göra det. Hur det nu ska gå till -- med saker att titta på, med solen i ögonen ...?


Det finns ett par saker som min dotter avskyr mest av allt: att sitta fast, att befinna sig en bit ifrån mamma utan att kunna komma till mamma när hon vill samt att bära cykelhjälm. Därmed går samtliga av ovanstående alternativ bort.


Vad är det som driver folk att uttala dessa ovan listade påståenden, tro? Och att dessutom ofta inleda med ett "Konstigt!" som får en att ana att de tycker att det är något fel på ens barn. Känsligt, känsligt. Snälla, låt bli det, snälla, inse att alla barn är personligheter och fungerar på olika sätt, precis som vi vuxna.

måndag, juni 23, 2008

En vackrare värld

Så mycket bättre världen skulle vara om alla vore som vi var som ettåringar: glada, nyfikna, generösa, vetgiriga, charmiga, öppna, djurälskande, fördomsfria, spralliga, kramiga ... (och, i min dotters fall, nattpigga!)

söndag, juni 22, 2008

Gårdagens match

Rafflande scener utspelas minsann på planen nere i Tyskland och Österrike. Vilken match igår (igen). Och så fruktansvärt kul att Ryssland vann, ursäkta alla holländska vänner. (På så sätt gör det ju heller inte lika mycket att Sverige förlorade mot dem.) Nu hoppas jag att Ryssland vinner alltihopa, hur coolt hade inte det varit?!

tisdag, juni 17, 2008

"Lycka är ..."


Bäst just nu:
Att uppleva sin favoritettåring kikna och skrika av skratt.

Och själv gråta bort allt smink -- av sitt gapskratt.

måndag, juni 09, 2008

Konsertsnack

Vilken konsert det blev. Till slut, när väl skämten till förband hade gått av och kungen av rai äntligen stod där. Wow. Khaled, du är fantastisk!

Men vad komiskt det är. Vilka konserter jag än bevistar nuförtiden så är alla kulturtanter där. När jag var gravid gick darling och jag och såg Povel Ramels show Povel à la carte (strax innan han dog -- Povel alltså). Där var de, damerna med henna i håret, vida linnekläder och scarf.* Vi gick även på Adolphson & Falks akustiska Malmökonsert vid den tiden. (Supergravid crrly grät under Bästa Låten "Nu lever jag igen"!) Kulturtanterna stack fram sina näsor och mer därtill där också.

I vintras var vi på picknickkonsert (himla trevligt koncept) på Victoriateatern i Malmö och lyssnade på Les Prunes, ett par tjejer som sjunger franska chansons. Nittio procent av publiken var över 55. Överraskande. Nästan samtliga såg ut som kulturtanter, såväl manliga som kvinnliga. (Jag använder inte begreppet kulturkoftor här eftersom de som har bevistat samma konserter som vi är mer åt linne- än åt tjock tröja med lappar på armbågarna-hållet. Ävenså männen alltså.) Min darling fällde den torra kommentaren att det var vi och så Malmös samtliga fransklärare som var där. Mycket träffsäkert, säkerligen sant.

Ja, och så nu på Khaledkonserten då. Jag blev lite överraskad av två saker vad gällde publiken: Den var mindre än förväntat. (Var var ni?!) Och den bestod absolut inte bara av nordafrikaner i varierande åldrar, vilket jag av någon anledning hade väntat mig. Nej, som sagt, även av svenskor med arabiska pojkvänner samt kulturtanter i varierande åldrar och av varierande kön. Ja, det kanske passar oss... Jag är nog i själva verket en kulturtantswannabe.

Well, konserten då. Vi bjöds på en fantastisk show av en man på ett sprudlande humör på ett bakåtlutat sätt. Khaled fyrar av sina fantastiska leenden, han leker och skojar med sina medmusikanter och han är högst närvarande. I början av konserten samlade han in alla stora algeriska och marockanska flaggor som publiken höll upp och dansade med, och så draperade han sig med de algeriska och klädde mikrofonsativet med den marockanska. Stort jubel förstås. Och jag blev nyfiken på förhållandet mellan broderfolken (?) algerier och marockaner. Hur ser de på varandra egentligen?

Synd också att man inte kan arabiska, även om det inte är säkert att man hade förstått så mycket av vad han sa. Jag kollade in några klipp på Youtube och där fördes rätt intressanta språkdiskussioner bland kommentarerna där folk med arabiska som modersmål var helt säker på att det inte var arabiska som Khaled sjunger på. Någon satt inne med kunskapen att Khaleds nordafrikanska dialekt har stora inslag av såväl franska som spanska och berberspråk, och sen dessutom har utvecklats åt ett annat håll än "standardarabiskan". Intressant.

En superkomisk grej är att Khaled är född 1960... Jag trodde att han var minst 55! :-o Algerisk gubbrock, liksom. Men visst, han är snart där. Det är bara så läskigt att han inte är så himla många år äldre än älskling och mig... Gah, åldersnoja, tror jag minsann. Vem stal tiden?



* Povel-fotnot: Men i ärlighetens namn var det sååå många andra slags människor på den konserten också... Varför man nu alls ska kategorisera folk. Kulturfolket sticker dock ut, särskilt tanterna i sin henna-linne-scarf-uniform. Jag orkade (höggravid som jag var) aldrig blogga om den fantastiska Povel á la carte-konserten men jag måste nämna att det var oerhört kul att hans sång "Låt leoparden vara kvar i leoparden", med sitt djurrättsliga budskap, utgjorde den pampiga finalen -- just innan pälskärringarna skulle resa sig och gå ut till garderoben... ;-)