Hejaramsa

Ettan kom ... Tvåan kom ... Trean kommer så småningom!

Jo, det är sant. Och dessutom är det "så småningom" alldeles snart. När som helst, faktiskt.

Mirakler sker uppenbarligen.

Maxat, taxat

Swenglish på hög nivå, och fantasin blomstrar. *host*

Två bilder tagna med någon halvminuts mellanrum på en Ica Maxi (jag säger inte vilken!):

Little jellies for the tub... bad jellies. Of course.

... And here we have the fun... fanny garden,

er, bloms! Yes, yes, fanny garden bloms!

Babblapapa?

Måste bara visa något helt oavsiktligt komiskt som hamnade så när jag städade undan i somras hemma hos pappa. Barbapapafigurerna är från en mobil som mamma gjorde när vi var små och som hängde ovanför skötbordet. Nu när jag hittade dem var de lösa, och jag rafsade snabb tihop dem och la på pappas skrivbord. Där låg redan en tidning... och voilá, har man lika fånig humor som jag så tycker man att det lilla collage som råkade bildas är jättekul:




Barbafamiljen som sommarpratare?! Tänk bara, det vore nog intressant! Vem av barnen skulle prata om hur det är att växa upp i en storfamilj och ha X antal (hur många är de?) syskon? Hur många skulle ta upp för- och nackdelar med att alla har olika färger? De olika intressena är ju kul att beakta, ett sommarprogram om djur och natur (miljöpproblemen?), ett om -- eeh -- styrketräning och kanske problematisera lite kring dopning, ett progrm skulle givetvis röra sig om musik etc, etc.

La bella Italia

Äntligen, endlich, finally, finallement, finalmente. Kanske kan det äntligen bli något av det sedan länge utlovade blogginlägget om Italienresan nu då?! Jag gör ett seriöst försök i alla fall. Det är så dumt att sätta ribban för högt med uppdateringar av bloggen, känner jag, för då tappar jag lusten att blogga alls. Särskilt om jag har en massa annat roligt för mig hela tiden.


Oh well, here goes.

Jo, jag har ju skrivit om våra vänner holländarna förut. Ett antal gånger. Vi har ju varit med om så mycket kul genom åren:

Bröllop numro ett.

(Och tänk, jag hade bestämt för mig att jag också hade skrivit mer runt bröllopet, när vi bodde mitt i Red Light District och allt det andra, men jag kan bara inte hitta några sådana inlägg. Skumt, mycket skumt.)

Inför bröllop numro två.

Bilder som illustrerar "Inför bröllop numro två".

Knas och krångel på väg till bröllop numro två.

Bröllop numro två: vigsel.

Bröllop numro två: party, party.

Bröllop numro två: mer party och trams.

Big Brother France (som egentligen utspelade sig före bröllop numro två).

Cinque Terre, Italien.

Inför Swedish Midsummer Party.

Swedish Midsummer Party.

Som ni ser har vi vistats i diverse länder tillsammans med dessa holländare (även Isle of Man i maj i år, som jag fortfarande inte har hunnit blogga om! Samt en valborg--förstamajhelg i good old Sviiden ett år också). En förklaring till vårt internationella liv med dessa nederländare är att det av paren som vi träffar mest har en kul hobby: att köpa gamla ruckel i Frankrike och Italien, rusta upp dem och hyra ut dem. Bland annat då alltså till oss!

Nu i juli var det fem år sen detta par gifte sig (mer härom i inlägget ovan kallat "Bröllop numro ett"), och för att fira detta femårsjubileum bjöd de sina femtio närmaste vänner med familjer + lite släktingar ner till sina hus i Italien, tre halvfärdiga renoveringsobjekt på norditalienska landsbygden.

Vi bodde alltså inhysta i var sitt rum i dessa hus, men en del av oss bodde också på någon "agricultura" (lantgård med restaurang där minst 80 % av det som serveras är framställt på gården, har även sängplatser) eller i husvagn eller tält i närheten.

Själva husen låg med några kilometers mellanrum i (egentligen utanför) ett par olika småbyar uppe i bergen mellan Genua och Turin (någonstans mellan E och G på denna karta, skulle jag tro).

Vårt hus hade holländarna köpt ett och ett halvt år tidigare, och då var det i stort sett bara en stor stenruin med hål där det skulle vara dörrar och fönster. Nu fanns dörrar och fönster minsann, och även gas och vatten, dessutom ett jättefint, mycket rustikt kök och ett superfräscht, modernt badrum.

Men vårt rum var lite speciellt... Man ser ju ibland i husannonser att det står om "öppet upp i nock" -- men "öppet upp till takpannorna"?! Vi låg alltså under ett tak tre meter ovanför oss och glodde rakt upp i takpannorna, och himlen skymtade fram mellan dem. Det som takpannorna låg på såg ut som ett gigantiskt plockepinn. Darling bara skrattade och sa att det syntes att man inte köpte byggmaterialet på Byggmax, precis.

Dessvärre hade ett gäng långa (ja!) getingar bestämt sig för att detta innertak var det idealiska stället för att bygga sin nya fina bostad på, så för varje dag kunde vi följa hur getingboet rakt över våra huvuden växte fram. Extremt fascinerande faktiskt. Dock var jag väldigt, väldigt fobisk under den här veckan, för det fanns givetvis fler djur där inne än dessa harmlösa getingar. (Ja, jag är så knäpp att jag tycker att exempelvis en syrsa på toaväggen är läbbigare än en geting.)

En av de andra holländska kompisarna frågade vilket rum vi bodde i. När jag hade berättat det sa hon: "Oooh, rummet med jättepindeln!" "VA?!" sa jag. Jo, hon och hennes familj hade bott där innan vi kom och när hon dammsög där kom det fram en enorm spindel. "Men den kanske inte bor kvar där nu", sa hon tröstande. Herregud!! Hon insåg förstås inte att hon talade med en spindelfobiker av abnorma mått.

Men jag överlevde det. Jag överlevde även att ligga på nätterna i ett kolmörkt rum och veta att det där snabba krafsandet som oavbrutet hörs är (bland annat?) ett gäng pilsnabba ödlor som sladdar runt här ovanför oss på balkar och bjälkar och öser ner puts över oss. Jag hoppades att ödlor inte brukar tappa greppet och halka, för det var trots allt ingen lockande tanke att få en ödla nerdimpande i ansiktet från tre meters höjd när man ligger och sover. Men jag är ganska stolt över mig själv som inte dog av ren fobi för alla djur som fanns där.

Inte heller kunde vi slappna av riktigt när det gällde att inhysa två två- och en treåring i detta hus, byggt av sten både inne och ute och med flera branta trappor, inne och ute, utan några som helst räcken. Samt två balkonger, med trappor utanför, balkonger och trappor även de utan räcken (!). Det krävdes en hel del av oss för att mini-crrly skulle inse att vi blev jätteupprörda när hon försökte gå i trapporna själv. Värdparets tvååring hade en sönderslagen läpp tack vare en av dessa trappor. Det var även svårt att hålla henne från stegen upp till loftet; dit upp skulle hon hela tiden för att "hälsa på Karlsson" som hon sa. Såklart Karlsson på taket bodde där! ;-)

Det var sanslöst hektiska nio dagar vi tillbringade där, vi träffade dessa holländare varenda dag i olika konstellationer, alla var inte med på alla aktiviteter hela tiden, men vi var med på många. Inte alltid kvällstid dock, vi har inte längre riktigt samma dygnsrytm som de andra, på grund av den kära dottern mini-crrly som behagar vakna mellan fem och sex på morgnarna oberoende av om det är helg eller semester eller vad det är...

Flera av familjerna hade sina nannies med, och det visades bland holländarna tyvärr ofta föga förståelse för att vi inte ville lämna kvar mini-crrly med dessa främmande barnflickor och andra barn hemma kvällstid när olika restauranger besöktes av oss övriga. Fattas bara!! Istället ordnade vi det på lite olika sätt, att mini-crrly var vaken och som enda barn fick spralla runt på restaurangen, eller så var vi hemma alla tre, eller så sövde vi henne i vagnen.

(En kul grej på en restaurang: mini-crly, som är galen i bebisar, rusade fram till en liten en, som kan ha varit några månader gammal. Det visade sig vara ytterligare en holländsk familj. Dock ej i vårt sällskap. Jag frågade vad barnet hette. Pappan sa något som lät som "Figo". Jag: "Aah, Figo, like the football player!" Pappan, lite förvirrat: "No, like Mortensen..." Sonen hette alltså Viggo! :-) Holländarna uttalar ju V som F, som tyskarna, snacka om förvirring!)

Vädret var trettiogradigt hela tiden men hettan varierande ändå en del, för ibland var solen stekande och ibland var det halvmulet. Det blev ändå aldrig olidligt. En varm dag åkte vi till kusten, vilket på serpentinvägar tog ett par timmar enkel väg (till Noli på italienska rivieran, lite sydväst om Genua på kartan länkad ovan), och ett par dagar åkte vi till byn Aqui Terme (öster om E på nämnda karta) bara för att bada i den helt enorma poolen i den fina badanläggningen där.

De tre sista dagarna tillsammans med alla holländarna var extra hektiska: på fredagen var det jättepartaj i ett av de andra husen, som inleddes med att barnen fick en egen spagettifest klockan sex medan det pågick lite andra aktiviteter runtomkring för oss vuxna, exempelvis stod en sommelier och demonstrerade fina lokala viner i ett rum, samtidigt som det var mingel och pågick matlagning etc. Sen skulle barnen sova och vi vuxna fick vår middag. Sanslöst gott och mycket, både att äta och dricka. Det var en fantastisk kväll där jag hade jättekul och fick många nya vänner.

Lördagen inleddes med samling i samma hus där vi hade festat kvällen innan, där barnen avlämnandes (även mini-crrly!) för aktiviteter som filmtittande och pannkaksätande -- medan vi vuxna gick en vinprovarrunda till fots. Det visade sig bli ett äventyr som tvingade oss in i såväl svårgenomtränglig, tät skog som rakt nerför en brant klippa och tvärs över en flod, som forcerades barfota med uppkavlade byxor och leran sipprande mellan tårna. Samt förstås in på diverse vingårdar. Säkert helt fantastiska viner men eftersom mitt glas kvällen innan hela tiden på något mystiskt sätt var fullt hela tiden (läs: värden passade på att fylla på det medan jag babblade) samt att jag hade en extrem sömnbrist så var jag inte alls sugen på vin den här dagen.

På kvällen samlades vi alla på en agricultura för en riktig långsittning igen; dessa italienska middagar består av otaliga rätter och varar till långt in på natten (mellan 21 och 02 ungefär). De hade minsann lyckats helt okej även med mitt veganska. Och bordsvattnet var gott, jag höll mig till det hur fint vinet än var; jag kunde fortfarande inte uppbåda minsta sug efter det.

På söndagen var det dags för oss i vårt hus att vara värdar, och vi höll i ett pool-knytkalas som varade från mitt på dagen till mitt i natten. Ett helt fantastiskt halvdygn. Alla hade med sig så goda rätter till det stora buffébordet och vi lekte, slappade, pladdrade, åt och drack och hade jättekul.

På måndagen var det dags att åka till Milano och flygplatshotellet igen, och sen åkte vi hem på tisdagen. Ganska övermätta på intryck av alla sorter. Samt med en massa engelska och holländska ringande i öronen; det kändes minst sagt fel när man har varit i Italien!

Lite bilder:

Vårt hus.

Vårt tak. Tyvärr kom inte getingboet med, min plan var

annars att ta en bild när vi kom och bygget påbörjades,

och en ny bild på det pampiga boet när vi åkte.

Utsikt från bergstopp med gammalt kyrktorn, nära vårt hus.

Biblioteket i närliggande stad.


Torget i by en bit från vårt hus.


Utsikt från kafé på nämnda torg.

Tänder du på detta?

Vi har varit hos pappa i skogen och fyndat massor. Dels har vi rotat fram en mängd leksaker från när vi var små (nostalgi!!!), dels är det helt blått i blåbärsriset -- underbart!

Det kom även fram mer oväntade ting. Som dessa:

crrly på bettet.

Åtta av mina gamla tappade tänder! Oerhört komiskt, tyckte jag, som jublade och genast började lägga pussel med dem på matsalsbordet. Urläbbigt, tyckte resten av familjen, som tvingade mig att ta bort dem. Vilket jag gjorde. Efter ett par dagar. Och la i en liten ask! Hehe. Det vet inte min man. Än.

Jag vet inte om jag har berättat om min visdomstand? Min tandläkare "pillade bort den", som han själv uttryckte det, för några år sen, och jag fick den i en liten genomskinlig burk. Sen har jag då och då, när min karl förtjänar det, ställt fram den där burken på lite oväntade ställen för att skrämma karlsloken (ja, det epitetet förtjänar han just då!), som en liten hämnd så där, om han inte har skött sig. Nu reagerade han minst lika starkt på mina söta små mjölktänder! Va! Inte klokt. Om han inte är snäll mot mig framöver får han med andra ord se dem snart igen.

Blåbären då? Jo, trots att vi hade en tvååring med oss som tyckte att det var gott och kul att äta ur våra burkar så fick vi sammanlagt ihop en rågad glassburk, dvs 400 gram, på ungefär en kvart. Jag har aldrig sett maken till så mycket blåbär!! Det är vi inte bortskämda med här nere i sydvästra Skåne precis. Till tvååringens försvar ska dock sägas att hon var otroligt duktig och mestadels bara stod och plockade (från riset) och åt, plockade och åt, utan skrik eller rymningar. Ljuvligt!

Bären avnjöts sen i foliepaket på grillen tillsammans med chokladbananer med en skvätt akvavit på. Min mans recept. Hur mumsigt som helst!

Våra fina blåbär.

Svullna pungen

Snygg tomat min darling hade köpt. Med snopp liksom. Han skyllde på att han försökte plocka kvisttomater samtidigt som mini-crrly en bra bit längre bort i affären höll på att i rask takt plocka ur vara efter vara från sin egen lilla vagn, så han kunde inte kolla hur tomaterna såg ut...


Och bortse från det möjligen något perversa faktum att det är mini-crrly som visar upp tomaten här. (Men hon var road av detta fenomen, såklart!)

Visst är det bättre än Potatisjesus?!

Idyll

Vi tillbringade påskledigheten i en idyll. Något annat kan man inte kalla det.









Skog! Blåsippor!




Spegelblanka Vättern
med skärgård.









En and tittade förbi.






Bilderna är inte mixtrade med förutom förminskade (och ett halvhjärtat försök till vattenstämplade ... Sno inte bilderna tack, de är mina!). De är klickbara.







Det här (nedan) måste väl platsa som en av Sveriges vackraste skolgårdar? Runt den röda hinken (före .com) är det fullt av både blå- och vitsippor. Skog, liksom! (Säger sydvästskåningen som ständigt längtar efter äkta trollskog...) Massor av träd! Pinnar! Stora klätterstenar! Och utsikten sen! Över åkrar, ängar, hagar, berg och lantgårdar! crrly blir sååå romantisk.

Minicrrly ägnar sig åt en favorit-

sysselsättning på den otroliga

skolgården.

crrly med dotter på museum

Måste bara visa en cool bild. Naturhistoriska mueet i Göteborg, crrly med dotter poserar.

Tittut!

Museet var en succé bland stora och små människor, men vad läskigt det var med alla mördade djur. Många av dem var bara några timmar gamla när de dödades! Otäckt, tycker crrly som alltför väl lever sig in i situationerna kring dessa djurs födelse och därpå alltför snara död. Minizebran, vilken söt liten art, vad heter den, tro? tänker crrly glatt och travar fram till skylten... och läser att den blott är några timmar gammal. Så jävla fegt. Kolibrierna med namn längre än dem själva, ett helt pyttelitet bo med miniunge i -- torkad, isch.

Elefanten var JÄTTE-stor. Bild kommer kanske...

Hela familjen går ut med geten

Skönt att bakslaget med snö (!) häromdagen nu är ett minne blott. Idag skiner vårsolen och gör så att det är hela åtta grader varmt i skuggan. Vi gjorde imorse en rolig utflykt till Zoogiganten mellan Lomma och Hjärup och köpte kattmat och kattsand men hälsade framför allt på alla de fina djuren: getterna, grisen, kaninerna, fåren, papegojorna och fiskarna. Mini-crrly pussade getterna på nosen. Gulligt. Den stora getabocken (på bilden nedan) nös mig från en decimeters håll rakt i munnen. Mindre gulligt. Det smakade ungefär som getter luktar, kan jag meddela.





Förkylda geten.



Söt-E med familj kom också dit, så himla kul att träffa dem!


Sen åkte vi till Net on Net och köpte en kombinerad mp3- och cd-spelare åt svärmor. Nästa helg är vi i Göteborg på disputation och då är det mycket att fira: svågern disputerar, hans sambo fyller år, de har dessutom då varit tillsammans i tio år, och så fyller hans mamma år. Förutom cd-spelaren får svärmor en fotobok med bilder av hennes numera avlidna hund. Svågern och svägerskans presenter är mest en massa böcker, fina presentböcker om foto, resor, mat och musik, deras stora intressen. Det ska bli så kul att åka dit! Vi ska bara hålla oss friska ...

Katter, katter

Slösurfar (på lunchen!) på jobbet... och hittade en sida med skojiga kattbilder. Inte kan man någonsin få nog av såna?! Nä, tänkte väl det. Håll tillgodo! Klicka på länken här till vänster, gå sen till Fotogallerier under Medlemssidor, och fortsätt därifrån in på Roliga galleriet. Där klickar du på "VÄLKOMMEN in i galleriet!" (Eller funkar den länken direkt härifrån, tro? Testa!)


Uppdatering: Japp, det gör den, men utan ramar. Mer stilrent?

Tidigt jul-STÖK hos crrly

Varför, åh varför, fick jag för mig att det var en jättebra idé att fotografera katt plus ettochetthalvtåring tillsammans till årets julkort?!

Den lilla, vilda katten kom förstås icke på tal, däremot hamnade den stora, något lugnare men dock mycket envisare missen mitt i skottlinjen.

Tänk ändå att katten var så snäll och låg still hela tiden och lät sig bli blixtrad i ögonen och utspökad i en larvig luva. (Tofsen var ändå lite kul.) Dock blev ettochetthalvtåringen lite väl uppspelt, tänka sig, och ryckte hela tiden mössan av katten samt langade blixsnabbt och åt alla håll iväg all rekvisita jag med möda hade samlat ihop och arrangerat. Därpå var hon lika fort på väg bort, ut ur bild igen.

Resultatet? Tja, mest en massa sånt här:

Hej, jag leker med mina fötter en stund,

för de har visst trasslar in sig av allt bus.

Notera hur rumpan kvickt försvinner

ur bild till vänster. Katten har ej längre

någon luva. Tomtedockan är ivägkastad
(också den till vänster). Filtarna i oordning.



Tralalala, haha, du kan inte fota mig!
Vadå vara tomte? Vadå lovat?! Ha!

Däckad för en sekund. Ivägslängd

Po i bakgrunden. Bland annat.



Bus, bus, bus, bus ... Jag är

upptagen!

Nå, någon bild blev nog förvånande nog nästan acceptabel. Vi får väl se vad som så småningom väntar i brevlådan hos några av er! ;-)

Yea, snart väck!

Alltså, ursäkta tjatet, men en årlig händelse är ju ganska stor liksom?! Nu ska som sagt crrlsen bort, och i och med det hoppas jag gå ner åtminstone ett par kilo. Ha!




Före: Slitna jädra brrliga crrls.

crrly -- the winner!

Ja, det är sant! :-)




crrly vann den största chokladasken på Liseberg! Wohoo! Bildbevis:





Poserar i pyjamas.






Mer om helgen kommer. Liseberg, liksom!!

Sveriges vackraste busshållplats?

Karlskrona skärgård.

Fot(o)lek

Vi har börjat på spädbarnsmassage. Det är alldeles obeskrivligt ljuvligt, och Lillan är i precis rätt ålder för det nu. Ligger relativt still (om man bortser från tittutlekarna med handduken) och är på ett kvittrande glatt humör! Det märks verkligen att hon njuter.

På bilden är det pappa som masserar hemma medan Lillan leker med liten fot. (Även crrly herself skymtar på bilden för den skarpögde.)

Två älsklingar

Nu finns mitt lilla baby gos på bild!

Mer om böcker

Två av de tre senaste böckerna jag nu har läst är Nobelpristagaren John Maxwell Coetzees Pojkår respektive Ungdomsår. Jag fick en hel del Coetzee-böcker det år han fick Nobelpriset men eftersom jag alltid är skeptisk mot sådant som hajpas så har jag låtit dem vara... till nu då alltså. Dessa två är de första av Coetzee jag har läst, och oj, vad jag gillade dem. Jag kände till stor del igen mig i honom också -- i mycket av hans "lillgammalhet" och torrhet (stycket om vad dans egentligen ska vara bra för är underbart), och det gör dem förstås ännu roligare. Nu ser jag fram emot att sätta tänderna i resten av hans författarskap!

Den tredje av de tre senaste böckerna jag nu har läst (som jag läste parallellt med Ungdomsår) är Jonathan Safran Foers Allt är upplyst. Vilken bok!! Jag blev verkligen positivt överraskad. Språket är fantastiskt -- när man har knäckt koden... Boken blev redan efter de första sidorna en av mina absoluta favoriter, alla kategorier. Och vad jag har förstått är den nu film också...? (Jag lever i en bubbla helt utan massmedier, så jag hänger inte med alls! Först gravidillamåendebubblan, sen bebisbubblan.)

Ja, jag läser och läser och läser och läser... Är så tacksam inte bara för att min bebis är så sällsynt vacker och söt ;-) och frisk och fin, utan även för att hon har min dygnsrytm och är uppe halva nätterna och sover bort förmiddagarna, och dessutom gärna maratonammar. Dessa amningssessioner är underbara; jag läser och sover, sover och läser... Mysigt. Tre fyra böcker i veckan blir det på det sättet, minst. Hur gör de som har bebisar som kräver att bli underhållna från klockan sex på morgonen och som dessutom klarar av ätandet på tio minuter??!

Återkommer med fler bokomdömen. Två av de absolut bästa böckerna jag någonsin har läst har jag inte bloggat om! :-o Det blir nästa gång.



Fler i familjen gillar böcker.

Dagens outfit*

Visst är hon snyggast, Lillan. Av respekt för hennes integritet publicerar jag emellertid inte bilder på hennes sköna anlete här. Beskrivning dock, som anstår ett modebloggsinlägg:

Brun- och vitmelerad slipover, äkta 70-talsvintage, ärvd av mor (ursprungligen ett dockplagg?).
Likaså begagnade velourbrallor, Traderafynd, några tior? Bruna med vita revärer.
Vita, lite korviga strumpor (de är egentligen knästrumpor men sådana tenderar att *hm*sitta lite hårt på de knubbiga vaderna, så därför dras de inte upp), även de begagnade, fått av mammas väninna/kollega.
Vit body, hittad i klädskåpet, ingen aning om var den kommer ifrån. Jo, Lindex står det i, men vem har köpt den, till vem och när? Ingen aning.





Sen är vi så snyggt matchande också, mor och dotter, som traskar respektive ligger omkring (Ja, vad ska man kalla det då? Äntligen diggar hon vagnen!) i var sin röd fleecetröja. Yeah.



* Egentligen är det lite fusk, för det var faktiskt snarare häromdagens outfit, men jag orkade inte tömma kameran då.

Bokmal(in)

Ja, eva-l hade rätt när hon i kommentarerna till detta inlägg sa att det går utmärkt att amma och läsa samtidigt. Mitt Stieg Larsson-dilemma löste sig på detta vis (jag la boken på amningskudden och bebisen framför, se bild nedan -- dock ammar jag ju inte just på bilden).




Sammantaget med veckorna jag var ledig före nedkomsten har jag läst mer än på många år. Jag har ju jobbat i bokhandel (för evigheter sen) och med rabatten där var det omöjligt att låta bli att komma hem utan minst tre fyra böcker i veckan, så nu håller jag på med att gå igenom hela min bokhylla för att försöka komma ikapp med läsningen. Plus att jag dessutom köper nya böcker då och då, så det är en del jag har att gå igenom...

Ett axplock av de böcker jag har hunnit läsa:

En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstierna. (Var sådär.)
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. (Underbar!! Fantastiskt rolig, särskilt om man som jag har umgåtts en del med iranier. Hon skulle göra sig som ståuppare.)
Finns det liv på Mars? av Inger Edelfeldt. (Älskar hennes böcker men denna var en besvikelse.)
Svinalängorna av Susanna Alakoski. (Läste den som höggravid, och tårarna sprutade. Usch, vad bra.)
Mitt första liv av Bodil Malmsten (Utlämnande... men jag blev ändå lite besviken. Kanske för att jag har älskatälskatälskat hennes tidigare böcker [romanerna], kanske för att klippen ur recensioner på omslaget är så översvallande.)
Intimitet av Hanif Kureishi. (En av mina favoritförfattare. Den här boken är... hemsk. Tankeväckande. Filosofisk.)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson. (Vilket underbart njutbart språk hon har! Denna novellsamling gillade jag mycket.)
Den siste samurajen av Helen Dewitt. (En överraskning! Liknar inget annat jag tidigare har läst. Fängslande tegelsten, snyggt uppbyggd. Handlar enkelt beskrivet om en gosse som vid späd ålder behärskar ett antal olika språk, bland annat klassisk grekiska, och hans jakt på sin pappa.)
Varulvsvalsen av Sigge Eklund. (En stor besvikelse faktiskt. Boken hänger inte ihop rent tekniskt, och väcker för många frågor angående exempelvis personernas uppträdande för att den ska vara det minsta trovärdig.)
Hundhuvud av Morten Ramsland. (Också den en besvikelse... Men jag läste hela ändå. Den jämförs med flera av mina favoritförfattare [vilka vill jag inte ens nämna, för det är en skam och en skymf!] vilket förstås ställde mina förväntningar på en hög nivå. Vilket den inte nådde upp till. "Mustig krönika" kan man väl kalla den... men den var ändå inte särskilt bra. Alls.)
Handbok för tankspridda av Johan Rapp. (Det roligaste med den är att jag hela tiden glömde att lämna tillbaka den till dess rättmätiga ägare... ;-) Jo, den innehåller en hel del kul anekdoter, men den hade kunnat göras ännu mycket roligare, framför allt med lite redigering. Är jag arbetsskadad?!)
Två sorters drömmar: Kvinnoliv i Mellanöstern av Sophie Heine. (Wow, vilken intressant bok. Här intervjuas kvinnor i Jordanien, det på många sätt modernaste landet i Mellanöstern. Vad döljer sig egentligen under slöjan? Eller snarare vem? Eller ännu snarare vilka? För kvinnor har tusen och ett skäl till att bära slöja, och det är mycket spännande att få ta del av deras tankar. Liksom deras slöjlösa medsystrars. Vi får läsa tankar av universitetslärare, bondflickor, gamla tanter, hög och låg. En helt ny värld öppnar sig genom denna bok. Läs!)


Igår läste jag Norsk för svensker under amningssessionerna. Av den anledningen att det känns som om min hjärna håller på att ruttna och långsamt lösas upp i ljummen bröstmjölk. Men också för att jag hittade den (boken!) på mitt skrivbord och blev påmind om att jag måste lämna tillbaka den till bror. Jag har (tyvärr!!) inte pluggat vare sig danska, norska eller isländska på grund av att det ingick i B-kursen när jag läste svenska A i Göteborg men i A-kursen i Lund, dit jag flyttade sen. Bummer. Alltså blev det nu norska. Roliga ord jag har hittat:

sprette sprette spratt sprettet = skutta (bokmål)
dette dett datt dotte = dimpa (nynorsk; rätt kul ord på svenska också)
kvekke kvekker kvakk kvekket = bli skrämd (bokmål)
støkke støkk stokk stokke = bli rädd (nynorsk)


Ja, dessutom läser jag ju såklart en hel del böcker om barn; bäst har jag tyckt om Philip Hwangs Spädbarnets psykologi och Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Ploij. Nu läser jag Anna Wahlgrens Barnaboken. Man kan tycka vad man vill om hennes metoder och hennes person, men boken är överraskande underhållande.

Ny magbild igen...

Nu ska jag spräcka ett par myter en gång för alla: den om att magen försvinner direkt när man har fött, och likaså den om att man blir så smal av att amma...

Här är den höggravida magen.


Här är magen en månad senare. Lite plattare, minsann.

Men... nedan är magen ytterligare en månad senare, häromdagen. Jag har gått UPP sen jag skrevs ut från BB. Man blir superhungrig av att amma, och hur mycket Lillan än äter (och det gör hon!) så lyckas hon inte äta bort allt från mig, tvärtom. Så... ni som undrar, nej, magen är inte borta, nix, no och njet. Snarare ser jag ut som om jag är i... sjätte månaden? Och jag har, som ni ser, fått börja med mammabyxorna igen. Bra namn på dem då med andra ord, det är ju inte förrän nu jag är mamma...


Blekfet och snygg. Och UTAN bebis!