Gustav, kom in och ät!

Kom just på att grannen har samma namn på sin (i och för sig utflyttade) son som sin katt.

Verkar lite ... opraktiskt, känner jag spontant. Eller är det tvärtom rentav praktiskt, tro? "Gustav, kom in och ät!" så kvittar det vem som kommer? Eller så kommer båda?

Mammor och pappor

Nej, jag väntar med att skriva om mitt tjafs med förskolan som jag nämnde häromsistens, men det har såklart med köket (käket) att göra.

Till något roligare:

crrly hämtar mini-crrly på dagis. mini-crrly är inne i en period där hon kategoriserar mammor och pappor vart hon kommer och även på bild. På dagiset kom det fler sena stressade föräldrar och för varenda vuxen hon såg utbrast mini-crrly högt: "Mamma!" respektive "Pappa!" och pekade.

När vi skulle klä på oss kom det in en ... mamma? Det tyckte jag absolut. Det tyckte inte mini-crrly. Hon utbrast med frenesi: "Pappa!" och pekade. Jag blev genast lite osäker. Jag mumlade: "Nä, det är en ... mamma ..."

mini-crly lät sig inte hindras. "Pappa!" sa hon triumferande igen och pekade på ... ehm, varelsen. För ja, vad var det då? Jag försökte så diskret som möjligt se efter. Kort hår, glasögon, ganska rund, lite kompakt liksom, en enorm jacka omöjliggjorde bedömandet om huruvida där fanns bröst eller ej. Så jag vidhöll: "Nej, mamma."
mini-crrly, lite tvekande: "Mamma?"
crrly: "Mm!"
mini-crrly: "Mamma!"
crrly: *pust*

(Jo, hon hörde säkert men jag hoppas hon såg att ungen faktiskt trots allt är ganska liten än, och vadå, klart man kan råka blanda ihop mammor och pappor, eller?!)

crrly på jobbet

Anledningen till att jag häromdagen gled runt och kände mig rätt så läcker har fått sin förklaring: jag hade glömt mina glasögon hemma.

*konstaterar lakoniskt*





Jävlar, vad jag älskar att jobba! För ärligt talat, hur många har ett jobb där kollegerna är smarta, intelligenta, belästa, allmänbildade, humoristiska, skämtsamma, öppna och ganska ironiska? Ärligt talat, på hur många arbetsplatser gapskrattar man så att man får ont i magen och tårarna rinner i genomsnitt en gång i timmen hela dagarna? Ärligt talat, det här inlägget ska jag ta fram de dagarna jag är skittrött på skvaller, tidiga morgnar, orättvisa beskyllningar, urtrista och monotona arbetsuppgifter och lååång pendling med en motorvägshögerfil späckad med långtradare.


Som sagt. Kul har vi. Som fan! Jag skuttar fortfarande runt här, efter flera veckor, och pladdrar med folk i korridorerna som jag knappt har hälsat på förr och utbrister till mina närmaste kolleger att de är så fantastiska, att jag tycker så himla mycket om dem och att det är så kul att vara tillbaka.

Mini-crrly har börjat dagi... förskola. Det får jag skriva ett nytt inlägg om en annan gång. För bråk-crrly is back. Suck.

Tacksamt

Här går man runt på jobbet och känner sig till sin enorma överraskning skitsnygg, för typ första gången i sitt liv, fick nämligen syn på mig i spegeln här och såg att håret såg så jäkla fixat ut utan att alls vara det (mer än att jag har klivit upp ur sängen och kliat mig i det), tänkte wow... Och så kommer en kollega:

-- Är du hängig idag?
-- Va?!
-- Ja, du såg så hängig ut!


Tacksomfan liksom.

Skojig krönika

Ramlade över en kompis skojiga text och blev lite uppiggad! :-)

Kokos, minsann

Förresten såg jag J på tv häromkvällen. Så jäkla häftigt ...!


Jag vågar dock inte tala om vad det var för program. För antagligen går det att hitta på nätet. Och tja, nja, nä.

Konstaterat

En del är roligare att få sms från än andra ...


Mmmmmmmmmm... ;-)

Dagens ord

Dagens ord är snarare ett namn. Och inte vilket namn som helst ... utan Mensträsk!

Herregud, jag trodde att det var ett skämt, men uppenbarligen icke. Någon har tydligen humor.

Dagens klokskap

Japp, dagens kloka ord står minsann ingen annan än eder crrly för:

-- Det är så kul att jobba för det är så kul att komma hem!!




Japp.

Männen från Tanna

Ikväll repriseras tredje och sista delen av I en annan del av verkligheten. Den får jag bara inte missa! Jag missade tyvärr första delen men såg del två igår kväll. Vilken fantastisk liten serie. Den beskrivs så här: "Brittisk dokumentärserie från 2007. Avsnitt 3 av 3. Fem män från en liten ö i Stilla havet åker till England för att studera landets kultur. Med stor humor och förvåning upplever de alla konstigheterna i vår verklighet. Från 20/09."

Ja, "stor humor och förvåning" är förstås behållningen med programserien. En lite kul grej var när de fem männen bor hos arbetarfamiljen i Manchester och frågar pappan, som är svart, om han gifte sig med den vita kvinnan för att hon lagar god mat. Dessa fem män får besöka alla möjliga ställen med Manchesterfamiljen, som en återvinningsstation, en hundtrimningssalong (som är något av de konstigaste de upplevt, särskilt när de till sin enorma sorg just har insett att England inte kan ta hand om alla människor som behöver någonstans att bo) och en nattklubb där de dricker en massa öl (som de senare mår dåligt av) och är med och dansar "traditionella engelska danser". Som tack när de ska åka vidare bjuder de sin värdfamilj på en av sina traditionella danser, där även pappan kläs upp och deltar. Därpå åker de vidare, till "stammen överklass". Där hoppas de få möta prins Philip, som de dyrkar som ett slags Kristusgestalt som ska komma och frälsa dem.

Snacka om praktisk etnologi, där man får se den västerländska kulturen med helt andra ögon! Så roligt men också så oerhört skrämmande. För varför blundar vi för fattigdom och hemlöshet? Varför skickar vi våra söner ut i krig? (Manchesterpappan har en son från ett tidigare förhållande som bara sjutton år gammal stack och började strida i Afghanistan. Ett barn! Får man ens ta värvning då?) Hur kan vi låta en massa hus och byggnader stå tomma medan det finns människor som behöver tak över huvudet? Manchesterpappans bror kom och berättade lite om det liv han tidigare hade levt, hur han hamnade på gatan, och de fem männen satt och grät. Det var så gripande. Som avslutningsord fick Manchesterfamiljen och deras släktingar och vänner som var samlade på avskedsfest uppmaningen att behandla alla runtomkring som deras egna systrar och bröder.

De fem männen jämför hela tiden allting med sin kultur och berättar om hur de lever på sin ö, Tanna, vilket man får se filmade inslag från. Ingen behöver sova utomhus, alla har hyddor, som de hjälps åt med att bygga, de få pengar som finns delar man lika på, alla är välkomna att bygga sin hydda var som helst. Anarkismen i sin prydno, minsann. Så där borde ju hela världen fungera. Varför kan inte alla få vara välkomna att bosätta sig där man vill, över hela jorden.

Som sagt, den tredje och avslutande delen ikväll, klockan 22.35, får jag inte missa. Tror de på lordens rövarhistorier om slottet och vanorna där? Ska de slutligen få träffa prins Philip? Och vad tar de med sig för lärdomar om västvärlden hem till sin ö igen?


Lite om Tanna kan man läsa här.