Bokmal(in)

Ja, eva-l hade rätt när hon i kommentarerna till detta inlägg sa att det går utmärkt att amma och läsa samtidigt. Mitt Stieg Larsson-dilemma löste sig på detta vis (jag la boken på amningskudden och bebisen framför, se bild nedan -- dock ammar jag ju inte just på bilden).




Sammantaget med veckorna jag var ledig före nedkomsten har jag läst mer än på många år. Jag har ju jobbat i bokhandel (för evigheter sen) och med rabatten där var det omöjligt att låta bli att komma hem utan minst tre fyra böcker i veckan, så nu håller jag på med att gå igenom hela min bokhylla för att försöka komma ikapp med läsningen. Plus att jag dessutom köper nya böcker då och då, så det är en del jag har att gå igenom...

Ett axplock av de böcker jag har hunnit läsa:

En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstierna. (Var sådär.)
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. (Underbar!! Fantastiskt rolig, särskilt om man som jag har umgåtts en del med iranier. Hon skulle göra sig som ståuppare.)
Finns det liv på Mars? av Inger Edelfeldt. (Älskar hennes böcker men denna var en besvikelse.)
Svinalängorna av Susanna Alakoski. (Läste den som höggravid, och tårarna sprutade. Usch, vad bra.)
Mitt första liv av Bodil Malmsten (Utlämnande... men jag blev ändå lite besviken. Kanske för att jag har älskatälskatälskat hennes tidigare böcker [romanerna], kanske för att klippen ur recensioner på omslaget är så översvallande.)
Intimitet av Hanif Kureishi. (En av mina favoritförfattare. Den här boken är... hemsk. Tankeväckande. Filosofisk.)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson. (Vilket underbart njutbart språk hon har! Denna novellsamling gillade jag mycket.)
Den siste samurajen av Helen Dewitt. (En överraskning! Liknar inget annat jag tidigare har läst. Fängslande tegelsten, snyggt uppbyggd. Handlar enkelt beskrivet om en gosse som vid späd ålder behärskar ett antal olika språk, bland annat klassisk grekiska, och hans jakt på sin pappa.)
Varulvsvalsen av Sigge Eklund. (En stor besvikelse faktiskt. Boken hänger inte ihop rent tekniskt, och väcker för många frågor angående exempelvis personernas uppträdande för att den ska vara det minsta trovärdig.)
Hundhuvud av Morten Ramsland. (Också den en besvikelse... Men jag läste hela ändå. Den jämförs med flera av mina favoritförfattare [vilka vill jag inte ens nämna, för det är en skam och en skymf!] vilket förstås ställde mina förväntningar på en hög nivå. Vilket den inte nådde upp till. "Mustig krönika" kan man väl kalla den... men den var ändå inte särskilt bra. Alls.)
Handbok för tankspridda av Johan Rapp. (Det roligaste med den är att jag hela tiden glömde att lämna tillbaka den till dess rättmätiga ägare... ;-) Jo, den innehåller en hel del kul anekdoter, men den hade kunnat göras ännu mycket roligare, framför allt med lite redigering. Är jag arbetsskadad?!)
Två sorters drömmar: Kvinnoliv i Mellanöstern av Sophie Heine. (Wow, vilken intressant bok. Här intervjuas kvinnor i Jordanien, det på många sätt modernaste landet i Mellanöstern. Vad döljer sig egentligen under slöjan? Eller snarare vem? Eller ännu snarare vilka? För kvinnor har tusen och ett skäl till att bära slöja, och det är mycket spännande att få ta del av deras tankar. Liksom deras slöjlösa medsystrars. Vi får läsa tankar av universitetslärare, bondflickor, gamla tanter, hög och låg. En helt ny värld öppnar sig genom denna bok. Läs!)


Igår läste jag Norsk för svensker under amningssessionerna. Av den anledningen att det känns som om min hjärna håller på att ruttna och långsamt lösas upp i ljummen bröstmjölk. Men också för att jag hittade den (boken!) på mitt skrivbord och blev påmind om att jag måste lämna tillbaka den till bror. Jag har (tyvärr!!) inte pluggat vare sig danska, norska eller isländska på grund av att det ingick i B-kursen när jag läste svenska A i Göteborg men i A-kursen i Lund, dit jag flyttade sen. Bummer. Alltså blev det nu norska. Roliga ord jag har hittat:

sprette sprette spratt sprettet = skutta (bokmål)
dette dett datt dotte = dimpa (nynorsk; rätt kul ord på svenska också)
kvekke kvekker kvakk kvekket = bli skrämd (bokmål)
støkke støkk stokk stokke = bli rädd (nynorsk)


Ja, dessutom läser jag ju såklart en hel del böcker om barn; bäst har jag tyckt om Philip Hwangs Spädbarnets psykologi och Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Ploij. Nu läser jag Anna Wahlgrens Barnaboken. Man kan tycka vad man vill om hennes metoder och hennes person, men boken är överraskande underhållande.

Somma rea

I bästa Språkpolisanda publicerar jag här en skylt igen.



Tagen på en av våra stora, rikstäckande elkedjor: Elgiganten. Halva pris? "Somma rea"? 599 vadå? Stenkulor? Äpplen? ("Enheten, ta alltid med enheten", ekar det i mitt huvud av matteläraren på högstadiet...) Och nu 298 vad? Slutligen, vad är det egentligen man försöker sälja?! "SD /60E". Jahapp. Inte hjälpte det att titta på kartongerna som låg under skylten, på dem stod det också just bara denna märkliga bokstavs- och sifferkombination.

Säljande?

Stora mjölkfyllda

Visst blir man lite tuttfixerad när man ammar, men det är väl inte bara jag som ser vad det står på den här skylten? Tagen på Ica Maxi. Ursäkta bildkvaliteten men kortet är taget i hastigheten med min mobil, jag var lite stressad för det var så mycket folk...

Ny magbild igen...

Nu ska jag spräcka ett par myter en gång för alla: den om att magen försvinner direkt när man har fött, och likaså den om att man blir så smal av att amma...

Här är den höggravida magen.


Här är magen en månad senare. Lite plattare, minsann.

Men... nedan är magen ytterligare en månad senare, häromdagen. Jag har gått UPP sen jag skrevs ut från BB. Man blir superhungrig av att amma, och hur mycket Lillan än äter (och det gör hon!) så lyckas hon inte äta bort allt från mig, tvärtom. Så... ni som undrar, nej, magen är inte borta, nix, no och njet. Snarare ser jag ut som om jag är i... sjätte månaden? Och jag har, som ni ser, fått börja med mammabyxorna igen. Bra namn på dem då med andra ord, det är ju inte förrän nu jag är mamma...


Blekfet och snygg. Och UTAN bebis!

Svar på tal

crrly, genuint nyfiken, till torghandlare:
- "Nätmeloner, Sverige", står det på skylten. Kan man odla meloner i Sverige? Var då?
Torghandlare, lätt nervös (?):
- Eh, jag vet inte, jag har inte smakat dem!


*********************************************

crrlys älskling till hantverkarrepresentant:
- Jo, jobbet verkar ju bra utfört, men vi fick städa i sex sju timmar här efter er!
Hantverkarrepresentant:
- Ja men det skulle ju ändå göras!

Utflykt

Gissa staden!

Enerverande kaniblar

Inte blir det mycket av de där så omtalade underbara långpromenaderna med barnvagn när man råkar vara förälder till en liten vagnvägrare, men då och då lyckas man lura henne, bara hon sover tillräckligt djupt... Och då händer det att man har med sig kameran, och då händer det att man får syn på nåt man vill föreviga (som jag länge trodde uttalades före-viga), och då händer det att man till och med kan blogga om det sen.

Prins Eugen, gammelfarbror till vår nuvarande kung, kallades även Målarprinsen och hyste en förkärlek för moln. I ett brev till en vän (Ferdinand Boberg? Jag kommer inte ihåg nu...) skrev han om dem att de var "ena enerverande kaniblar, som försvinna, just då de äro som bäst". (Citerat ur huvudet.)

En sån enerverande kanibel fick jag tag i häromveckan:




Här är originalet:

VM i amning

Lillan sover på en egen liten madrass mellan oss i dubbelsängen. Jag ammar henne en eller två gånger på två timmar, minst, hela natten. I och med att hon ligger där hon ligger behöver jag inte gå upp eller ens vakna ordentligt utan jag slänger bara upp nån av tuttarna till henne när hon petar lite på mig.

Häromnatten vaknade jag av att hon *schmack* satte sig fast på bröstet. Hon hade hittat dit av sig själv! Då avbröts jag mitt i en dröm, i vilken Lillan bett mig att vi skulle ställa upp i VM i amning. Jag tyckte att det lät förskräckligt jobbigt att maratonamma så det ville jag inte, men hon envisades. Hennes argument var att hennes stora favorit Ivan Lendl skulle ställa upp! Dessutom ville hon att jag skulle fixa fram bilder från detta Amnings-VM på både henne och Lendl för att publicera på nätet. Jag tyckte i drömmen att alltihopa var ganska absurt men oroade mig mest för bildanskaffandet. Hur skulle jag kunna ordna bilder från detta arrangemang när det inte ens hade ägt rum?



Ivan Lendl. Otroligt. Har man
tänkt på honom alls de senaste
20, 25 åren?!



På förekommen anledning: Språkrådets (före detta Svenska språknämndens) klargörande om verben dia och amma:

fråga Kan man säga att barnet ammar? Heter det inte diar?

svar Man kan säga barnet ammar. Verbet dia betydde ursprungligen bara ’få di’. Men det kom ganska snart att även användas om att ’ge di’. Denna dubbla betydelse hos dia är allmänt accepterad. Eftersom dia nästan enbart används om djur, ställer den sällan till med några tolkningsproblem. Jämför följande satser: ”Kalvarna diar fortfarande”, ”Kattmamman låg i solen och diade sina ungar”. Verbet amma däremot betyder enligt ordböckerna bara ’ge di’. Men som vi vet så används det också om det som barnet gör. Ordboksredaktörer och språkvårdare accepterar inte detta lika lätt som den dubbla betydelsen hos dia. Anledningen är säkerligen att amma nästan enbart används om människor. Här kan det lättare uppstå förvirring. ”Hanna ammar fortfarande”. Är det mamman eller barnet som är Hanna? ”Min flicka ammade bara en månad”. Menar man att flickan som barn inte ammades mer än en månad eller var det som vuxen, som mor, som hon inte gav sitt barn di mer än en månad? Men för det mesta är det inget problem, och det är därför språkbruket har uppstått. Vi bör acceptera amma i betydelsen ’få di’ när det inte finns risk för missförstånd.

Ny magbild

Okej, Lotten, utmaningen antagen. Bilden är tagen idag:



Det allra mesta av badbollen är ju borta, det som är kvar är förmodligen mina förvirrade tarmar och min bortvimsade magsäck som sticker ut lite så där hopknölat. Nu kan de ju komma tillbaka till sina respektive ursprungliga platser. *hint hint* (Eeh, fast de kanske inte läser detta...)

Det är i alla fall vansinnigt skönt att kunna äta hur mycket man vill nu igen, bara vräääka i sig utan att behöva sluta äta så fort man har börjat bara för att det är för trångt.

Praktiska veck

Jag har kommit på vad de där till synes överflödiga vecken på min mage egentligen är till för. Ja, de där som uppstod liksom ur ingenting (eller ur ballongmagen) efter förlossningen. Dem använder Lillan som trappmaskin medan hon ammar (ammas? diar?).

Så himla praktiskt.



Lotten ville visst (kolla länk ovan) se ny magbild, en månad senare. Oh well, den utmaningen kan jag väl inte motstå. Och nu när jag faktiskt till och med har lagt ut en bild av min nakna stjärt här i bloggen kan jag inte se någon anledning till att jag skulle fega. Så... Ska bara ta bilden först, eller få den tagen, rättare sagt, så kommer den.

Mat och Bajs

Livet blir så extra spännande med alla äventyr man är med om exempelvis vid skötbordet. Aktar man sig inte kan det hända att man blir totalt nersprayad med lite av varje. Och det är inte bara killar som kissar långt!

Inspirerad av bilden nedan, hämtad från mitt första album, betitlat Vårt barn, bad jag darling om ett förkläde att ha vid skötbordet för oss också.


Detta är alltså crrly som i början
av 70-talet görs fin av sin dyre fader.

Vad kom älskling dragandes med? Jo, ett tjusigt förkläde jag inte hade en aning om att vi ägde; ett från Mat & Vin på Stolpaberga.

Så numera säger vi här hemma Mat & Vin & Bajs på Stolpaberga.

Förlåt, Stolpaberga.



För övrigt brås Lillan på sin mor även i ett annat avseende: Vi läcker/läckte båda lika mycket i bägge ändar. Så ett Mat & Vin & Bajs kan även kallas för Mat & Vin & Nappflaska (än så länge här dock Mat & Vin & Bröstmjölk) och användas även i köket:


Visst är det här förklädet förstklassigt.
Duken är inte dum den heller.

Livet med Lillan

Tack för alla gratulationer.

Alla klichéer stämmer:

* Ja, världen blir lite vackrare.

* Ja, man glömmer hur ont förlossningen gör och säger direkt efteråt att "det här kan jag göra om".

* Nej, man har aldrig upplevt en trötthet liknande denna.

* Ja, man blir bara kärare i sin partner ... samtidigt som man nog aldrig har varit så arg, ledsen, frustrerad och uppgiven ...

* ... och kärleken till barnet, den finns det ingen-ingenting som slår.


Dessutom stämmer det att man blir skör, hudlös och extremt (över)känslig, och hur det känns kan vara oerhört svårt att sätta sig in i. Bebisbubblan man försvinner in i när man just har fått barn är av godo, för barnets och den nya lilla familjens skull, och man kan bara hoppas att vännerna orkar stanna kvar.

Jag kraschlandade i verkligheten efter att älskling gick tillbaka till jobbet men är på god väg tillbaka. Med god hjälp av somliga underbara vänner och familjen. Tack för allt stöd. Jag har lärt mig mycket om mig själv och lär mig mycket varje dag om min lillkicka.

Om livet innan vi lyckades bli med barn var en bergochdalbana så är detta Lisebergs nya attraktion, Uppswinget (som jag för övrigt kan längta ihjäl mig efter att få åka med min nya lilla lekkamrat).

Äntligen!

När Lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma, att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan, kvick och munter,
just hit med våren kom.

I'm a punk rocker, yes I am...

Eller nåt. Hoho. Jag vet inte... om man svarar Nej på typ allt utom kanske tre fyra frågor så kan det bli så här om man heter crrly. Det är ju lite gulligt att jag är 10 procent Geek (undrar vad jag svarade som visade på det). Rätt mycket emo, som jag knappt vet vad det är, intressant. Vad är jock?

Vad blir du?

You scored as Punk. Punk 70% Emo 30% Gothic 30% Geek 10% Preppy 0% Jock 0% Ghetto 0% Are you punk, ghetto, gothic, preppy, etc. created with QuizFarm.com

Coolaste crrlytröjan

Om man bortser från Bloggtröjan (sorry, Lotten!) så är väl det här en kandidat till kaxigaste T-shirten? Jo, en gång i tiden, för inte så värst längesen, passade den, dvs gick ända ner till naveln ungefär.





Är det nån som ser vad som står på den? :)

Boktips för gravida

Förlåt om jag förvirrade er med mitt förra inlägg, som vanligt bara knattrar fingrarna på utan större eftertanke (Visst hade det varit praktiskt om fingrarna kunde tänka själva? Och om de kunde se hur tokigt det kan bli, säga: "Stopp och belägg, så här kan vi ju inte skriva!"?) (Wow, titta, fyra skiljetecken i rad, oj, nu blev det fem!)

Jo, jag måste bara säga att det är så vansinnigt otroligt. Något har hänt mig som jag aldrig, aldrig vågade hoppas på. Jag har ju under större delen av mitt liv lidit av en fruktansvärd förlossningsskräck men jobbat som bara den under hela graviditeten för att få bort det allra värsta, eftersom jag ändå insåg att det mesta var hjärnspöken och att det inte alls skulle gagna mig (eller bebisen) att gripas av panik när stunden var inne.

Förutom fantastiska samtal med aha-upplevelser hos underbara människor på specialistmödravården och en hel radda andra vidtagna åtgärder så har jag läst, läst, läst, läst. Slukat tiotals kilo av gravidböcker, vänta barn-böcker, litteratur förlossningsberättelser och om föräldraskap. Jag tänkte lista några av dem jag gillar här, de övriga lämnar jag helt enkelt därhän.

Att föda barn utan smärta (jättegammal men väldigt peppande!!) av Pierre och Aline Vellay.
Mamma, pappa, barn av Lisa Fabre.
Rädd att föda -- din väg till att våga av Leni Söderberg och Nicole Silfverstolpe.
Att få barn -- den nakna sanningen av Jane Symons (från bokrean).

Och naturligtvis biblarna Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger och Gravid -- Kroppen, känslorna, förlossningen, barnet av Anne Deans (red).

Sköna att läsa är också Nära föräldrar av Jorun Modén och The Attachment Parenting Book av William & Martha Sears.

Att förbereda sig inför amningen kan också rekommenderas, det är det jag sysslar med nu, när jag har betat av det mesta kring förlossningen. Favoritboken om det är Att amma av Nanna Bylund. Amningsboken av Kristin Svensson och Malin Nordgren är inte heller så dum. Någon sa att man borde ha läst minst tio poäng i amningskunskap innan man ens funderar på att bli förälder, och visst, jag inser det nu när jag har läst de här böckerna, att det verkar vara en konst. Och så mycket myter som florerar, en sån prestige som ligger i detta... det är heelt otroligt.

Men det mest konkreta jag kan rekommendera är framför allt profylaxkurs! Där får man verktyg att ha med sig, andningen och självförtroende. Den på förlossningen medföljande får också en hel del redskap att hålla sig till, ett papper med instruktiva bilder på massagetekniker till exempel. Den lilla boken man får där är också bra.

Naturligtvis utesluter inte alla mina praktiska förberedelser att katastroftankarna kommer... Vad gör vi om...? Men man kanske inte måste planera allt i minsta detalj.

Det räcker nu.

Insomnia

Jag älskar detta.


Sammetsnatt.

Luften är full av näktergalar. Kvillrande. Guckande. Svischande. Nånnande. Tjoppande. Urtidsljud, regnskogsljud.

Älskling fångade tre stjärnfall på en gång: lycklig crrly, lycklig bebis, lycklig älskling.

Värmen.

Aj

Färdknäpp + antibiotikakurer = [BAD IDEA] *blinkar rött och larmar*

Klicka för skogen!

Japp.




Nädå, ingen egentlig idétorka... Måste samla mig till att orka sätta ihop alla tanketrådar bara.

I övrigt är livet väntan.

Öppna nytt fönster-knas

Men suuuck. Någonting konstigt har plötsligt hänt med min dator... När man försöker öppna ett nytt fönster, som t ex ett kommentarsfönster till bloggar eller en "Förstora bilden", så får man upp en miniruta som är bara några centimeter smal. Och den går inte att få bredare! Finns ingen ram att dra i eller fyrkant att förstora rutan med. Hur irriterande som helst, man kan ju inte vare sig läsa eller skriva kommentarer till exempel, och vad ska man med en förstoringsruta till om den istället förminskar det man vill se bättre?


Vad göra?

Dagens kökstips

Låt bli att prata med telefonförsäljare (hrm, nu skyller hon ifrån sig...) samtidigt som du måttar ingredienserna till pannkakor. Man vet aldrig, det kan gå så att du råkar ösa i en deciliter socker i mjölet... och sen upptäcker du att man i själva verket inte ska ha i nåt socker alls. Och ännu lite senare upptäcker du dessutom kanske varför man inte ska ha ens en enda deciliter socker i pannkakssmeten. Gissa?

























Facit: Sockret typ karamelliseras... Pannkakorna fastnar. No shit?!

Luftslottet som sprängdes

Hoppsan... Nu gjorde jag det.

Förhandsbeställde just Stieg Larssons tredje del i Millenniumtrilogin, Luftslottet som sprängdes. Jag köpte och läste del I på Gran Canaria i vintras, utan några som helst förväntningar. Böckerna jag hade tagit med mig var redan slut. Den lilla kvartersbutiken hade -- detta var ju trots allt Kanarieholmarna -- böcker på engelska, tyska... och svenska, norska, danska, finska. Jag hade hört så mycket om denna bok. Men en deckare, liksom... Jag har så svårt för deckare, vet inte varför. Läser kanske för fort, reflekterar sällan och gissar absolut aldrig över några mördare eller andra brottslingar, så oftast känns det ganska meningslöst. Men detta...! Män som hatar kvinnor forsade rakt upp på min All time favourite-lista, ja, det är sant.

Att använda ordet sträckläsning om det jag då gjorde är knappt en överdrift. Jag köpte boken näst sista dagen, läste hela eftermiddagen, kvällen och halva natten, la bara ifrån mig boken för att packa det sista och äta, sov sen några timmar och tog dagen därpå upp boken igen, läste den utanför hotellet medan vi väntade på flygbussen, på flygbussen, på flygplatsen (gick in i folk överallt för att jag hade boken framför näsan) och på planet under hela resan hem. Fortsatte medan vi gick av planet, vid bagagebandet, på väg ut till tåget, på tåget, medan vi gick till bilen och sen bilresan hem, märkte inte ens att älskling gick ur och handlade. Just när vi kom hem var boken slut.

Samma sak var det med Flickan som lekte med elden men den läste jag hemma. Jag känner mig lite fånig, klyschig och lätt förutsägbar... men det är sant, jag fastnade totalt. Men det krävs så mycket mer än ett fängslande innehåll för att kräsna crrly ska fastna. crrly älskar Stieg Larssons språk!! Och samhällskritiken! Wow. Så klok, så intelligent, så jäkla bra. Och så blev jag ju kär i Lisbeth Salander, hur kan man inte?

Okej, nu är det bara en grej som är... lite retlig. Denna tredje och sista del kommer inte ut förrän den sista maj. Jag kommer då antagligen just att ha fött barn... och visserligen är jag en otrolig bokmal, men jag tror inte att risken är överhängande ens för mig att jag då glömmer tid och rum och mitt barn för att så totalt uppslukas av en bok... Men jag vill ju såklart läsa den så fort som möjligt när jag sen har fått den! Dilemma. Så frågan är... om jag inte ändå... skulle försöka mygla mig till boken tidigare, jag har ju faktiskt till och med hållit den i min hand... Personen i fråga som äger den sa att hon hade bestämt sig för att inte låna ut den till någon... men tja, vi får väl se om jag kan charma till mig den. Hmmm.

Att vara höggravid innebär ...

… att man plötsligt börjar använda skohorn och tycker att de – särskilt de meterlånga! – är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

… att man ofta vaknar klockan fem på morgonen och känner att man bara DÖR om man inte får en flottdrypande pizza! Nu!

… att man fumlar och tappar saker runt sig överallt…
­– som dessutom får ligga kvar eftersom man inte har en möjlighet i världen att böja sig ner tillräckligt långt för att nå dem.

… att man skulle kunna få anställning till att skriva synopsis till världens otäckaste skräckfilmer vilken dag som helst. Det är bara att dra plotten från den senaste nattens extremt blodiga mardröm.

… att man inte når att torka sig utan att behöva utföra de mest akrobatiska övningar.

… att man absolut inte klarar av att ta sig upp ur badkaret själv.

… att det händer att man vaknar av konstiga ljud, men att det bara visar sig vara man själv som har pruttat i sömnen.

… att man upptäcker att man har varit i köpcentrumet och gått i affärer i pyjamas…
– men man bryr sig inte.

… att man hela tiden hoppar till när man oväntat ser sin spegelbild från sidan och undrar vem som har hi-jackat den.

… att man önskar att omgivningen ibland var döv och saknade luktsinne, så att man bara kunde få fisa och rapa i fred…

… att man bölar till Extreme House Makeover, eller förresten vilka serier eller filmer som helst.

… att man till slut blir tvungen att köpa en pall till hallen…
– och dessutom hett önskar sig en stol till duschen.

… att man kan få ett oväntat nysanfall på väg till toaletten så att man istället får (låta någon annan) ligga och tvätta golv överallt.

… att alla tröjor bara blir noppiga på magen.

… att man är ursäktad om man vill gå ifrån bordet och lägga sig och sova, vilka gäster man än har hemma eller vart man än är bjuden.

… att man känner sig som en kolsyremaskin med all halsbränna.

… att man måste överlåta allt rakande, klippande och ansande av kroppens nedre regioner till någon annan. Man varken ser eller når.

… att man måste lära sig att låta bli att springa i trappor, och överallt annars också…
– annars kan man inte gå på tre dagar.

… att man kan vara på hur dåligt humör som helst, och skylla allt på hormoner.

… att man fastnar i saker, går in i väggar och dörrar och krockar med allt och alla överallt.

… att man inte behöver bh längre, för magen lyfter upp brösten underifrån.

… att man måste ta på sig strumporna genom att ligga vältrad som en strandad val på sidan på sängen för att nå.

… att det anses att man ska orka ta alla dumma kommentarer om ens kroppshydda som både kända och okända strör över en.

... att man kan råka välta omkull i trånga utrymmen, t ex en klädkammare, och måste ligga kvar och be om hjälp för att bli utdragen därifrån.

… att man kissar samtidigt som man spyr. Praktiskt, tidsbesparande.

… att man måste se till att vågens fönster speglar sig någonstans, eller be någon annan läsa av den, för själv ser man inte ens vågen där nere, undertill.

… att man ständigt vandrar runt med chica fläckar på hyllan på magen.

… för första gången på riktigt att ”Jag har inget att ta på mig!” är alldeles sant.

På väg till jobbet

TIR -- Die grossen gelben für den Norden -- Frigoscandia -- GER -- Schenker -- GA Transport AB -- HU Transfargo -- Speedlink -- LKW Walter -- NO -- Abbekås Åkeri AB-- SP -- GDL Transport AB -- Scandlines Agencia -- Transitaria -- TUR -- Åkeribolaget -- GER -- Akkafrakt -- Malmö Lastbilcentral -- Aldo’s åkeri -- Schenker -- PL -- CargoCare -- Bred last -- Hanssons Åkeri -- CZ -- FedEx -- Tonys Budbil AB -- HU -- Frigoscandia -- Pemo-transporter -- Wackler Gmbh -- LKW Walter -- Schenker -- TIR -- Transportören i Göteborg AB -- DK -- Transfargo -- MTS Hungary Ktf -- GER -- Convoy Exceptional -- Speedlink -- DK -- Anderssons åkeri -- PL -- Höganäs Frakt AB -- Shell -- LKW Walter -- Berga Distribution AB -- NO -- Del Nunzio Giovanni -- SP -- ASG -- Bosse Åkare AB -- TUR -- Müller Spedition -- SP -- Combifragt A/S -- TIR -- Bud Proffsen AB -- Umzug ist Vertrauenssache... reden wir darüber! -- GER -- FedEx -- Ystads Åkeri AB -- GER -- Jensens Åkeri -- NP Frakt -- Godsexpressen -- HU -- DK -- LKW Walter -- Speedlink -- Frank Gullberg Logistik AB -- Varning! -- NO -- Panalpina Welttransport-- CM Freight -- Budfrakt Billesholm AB -- LKW Walter -- Schenker -- PL -- PMS Global -- DK -- Combi Frakt -- CZ -- Schenker -- GER -- Alve Jönsson -- PL -- Container Service -- HU -- Frigoscandia -- Tránsitos y Aduanas -- SP -- NovaTrans -- Shell -- AirMax Cargo -- CZ -- Transfargo -- Perssons Åkeri -- TUR -- Kävlinge Åkeri -- NO -- Carrier -- TIR -- Schenker -- HU -- Europa Trailer AB -- TIR -- Expressbolaget -- Budservice -- FedEx -- Versichert? Kravag! Wo denn sonst? -- GER -- Svedala CarGo AB -- LKW Walter -- Speedlink -- PL

*pust*

Skelettskrammel

Mina fogar rasar sönder, AJJJJ.

Så går det när man är för skuttig. Fick så mycket skäll av alla kolleger förra veckan. Ja men vadå, kan man ta trappan upp med två tre trappsteg åt gången så gör man väl det? Och nerför, kommer det nån annan som också ska ner så måste jag tävla, jag kan inte hjälpa det. *springspringspring och sen hooopp de sista trappstegen*


Nu är det tomtesteg som gäller. Och att bli mobbad som fan. *muttra*

Raping the germs

Rapsen slog ut förra veckan! :) Såå himla vackert, och numera tolererar jag lukten också, fick ont i näsan av den som barn. Men det måste väl nästan vara rekord, raps i mitten av april?!

Häromåret var vi på bröllop på franska landsbygden, några mil utanför Paris, i maj, och då var vi omgivna av blommande rapsfält. Det var så otroligt vackert. Dagen efter bröllopet var det brunchbuffé med paketöppning och vi satt alla bröllopsgäster och slöade i solgasset med vår mat och tog igen oss efter gårdagskvällen. Åter var vi omgivna av knallgula fält. Det var vår kompis fransyskan som gifte sig med sin engelsman och han hade förstås en hel klan med sig. Hans mor var extremt hes så där dagen efter, hon hade tappat rösten alldeles, vilket någon kommenterade. Hennes väsande svar var alldeles obetalbart, så som vi alla uppfattade det:

"Yes, it is because all the rapes yesterday!"

Stort jubel. Men vi hade alla hört fel -- även engelsmännen. Hon hade inte tappat rösten på grund av upprepade våldtäkter dagen innan utan därför att hon var jätteallergisk mot rapsen! Hon sa alltså "all the rape", utan s på slutet. Men man hör väl det man vill höra...



(Det där med plural-s:en kan vara knepigt ibland... Jag mejlväxlade ett tag flitigt med en amerikansk släkting [pappas syssling, tror jag hon blir] och hon skrev en gång om något recept med vetegroddar [wheat germ]. I mitt svar råkade jag sätta dit ett s på slutet: "wheat germs", eftersom det ju heter groddar, vilket då tydligen blir något helt annat... Hon fick väldigt roligt åt mina "vetebakterier" och tyckte inte alls att det lät särskilt nyttigt...)

Språktest

Hos Stationsvakt hittade jag DN:s språktest.

Och gudihimmelen, vilket pinsamt resultat för en som ändå kallar sig proffs! :D

Slår ni mitt ETT rätt?! (Orättvist, för den kunde jag, sen chansade jag fel på alla andra...)

Massor av matfrågor och -svar

Håller på och rensar och rensar och rensar i min jobbdator, har inte lång tid kvar att jobba nu och vet inte om eller när jag kommer tillbaka... faktiskt. Eller vad som händer med min dator under tiden. Hittade ett jättegammalt påbörjat, nästan färdigt frågeformulär, och eftersom jag inte mår illa längre (nästan alla frågor handlar om mat!) klarade jag av att uppdatera det och göra klart det. Kommer tyvärr inte ihåg var jag hittade det, då för längesen. Observera att jag idag, som höggravid, inte är lika galen i vitlök som i normala fall... Så just nu är dessa svar något missvisande. Men det ska väl rätta till sig igen, hoppas jag...

Here goes:

1: favoritläsk? Trocadero kanske. Dricker nästan aldrig läsk.

2: favoritsaft? Hallonsaft, flädersaft. Dricker nästan aldrig saft. Haha, vad jag är vuxen. :p

3: favoritalkohol? Rött vin.

4: favoritte? Beror helt på tillfället. Earl grey? Tycker om gröna teer också. Och röda!

5: favoritpasta? Färsk utan ägg! Gärna med t ex vitlökssmak. Eller knyten med t ex spenat.

6: favoritkinamat? Hmm. Föredrar thai eller indiskt...

7: favoritpizza? "Hawaii utan skinka med banan", typ. Eller hemgjord, med "extra allt".

8: favoritpizzaställe? Sängen!

9: favoritgodis? Choklad och stark salt lakrits (Turkisk peppar!).

10: favoritglass? Tofuline, jordgubb eller tresmak. Och så Lovices glass, mmm.

11: favoritsylt? Inte så mycket för sånt... Jordgubb? Eller lingon? Beror på vad den ska vara till!

12: favoritmarmelad? Nån utan skal.

13: favoritgrönsak? Ojoj... nästan alla.

14: favoritost? Jag tycker väldigt mycket om parmesan... och franska ostar, i alla fall när man är i Frankrike.

15: favorityoghurt? Soygurt! Gärna Blåbär och müsli eller Tranbär och lingon.

16: favoritkött? Fruktkött.

17: favoritbröd? Ciabatta är gott. Och grovt bröd. Surdeg!

18: favoritpålägg? Ekologiskt jordnötssmör. Eller tahini med gurka och massor av citronpeppar.

19: favoritfrukt? Ekobanan. Men även clementin, apelsin, äpple, päron, nektarin...

20: favoritfrukost? Kaffe med havremjölk, älsklings smoothie på massor av frukter, havregrynsgröt med fruktsallad, tomat- eller grönsaksjuice med aloe vera-juice i, goda mackor. Och massor av tid att äta allt detta! (Och magsäck till det också, tack.)

21: favoritchips? Svårt. Många sorter. Lantchips kanske.

22: favoritdip? Guacamole!!!

23: favoritsås? Guacamole!!!

24: favoritdressing? Olivolja + lite vinäger + linfröolja och massor med vitlök och örtkryddor.

25: favorithamburgerrestaurangmat? Hmmm. Vegoburgare blir det väl. Men äter aldrig sånt faktiskt utom hemmagjorda egna. Hellre baguette eller ciabatta!

26: favoritsallad? Älsklings kompositioner. Och min pastasallad!! Mycket avokado, flera olika sorters sallad, babyspenat, oliver, vitlöksmarinerade bönor i mängder, god pasta, soltorkade tomater, broccoli, morotsslantar, allt man kan komma på.

27: favoritchoklad? Mörk, mjölkfri.

28: favoritfikabröd? Veganska kardemummabullar och veganska semlor. Även vegansk toscakaka (se t ex här) och vegansk kladdkaka är fantastiskt.

29: favoritingrediens i soppor? Vitlök! Jordärtskocka! Potatis! Sojagrädde! Gärna allt i samma, mmmm.

30: favoritnötter? Hmm, valnötter kanske, eller hasselnötter. Eller kokosnötter.

31: favorittårta? Tofulineglasstårta. (Får man nog göra själv.)

32: favoritbär? Björnbär kanske. Jordgubbar.

33: favoritmatställe? Sängen!

34: favoritfrukostflingor? Beror på... Start är gott! :p

35: favoritgrillat? Grönsaker... Tzayspett!

36: favoritwokingredienser? Inga särskilda faktiskt, är ganska trött på wok... Minimajs är i alla fall inte gott.

37: favoritsvamp? Inte den jäveln i underlivet iaf...

38: favoritmikromat? Mina lunchlådor!

39: favorithusmanskost? Husmanskost?! Haha. Där är jag inte rätt person... Veg ärtsoppa då isåfall... Veganska pannkakor, om nu det är husmanskost.

40: favoritfyllemat? Nästan allt går väl ner? Lasagne eller gratäng eller gryta kanske?

41: favoritbakismat? Rostat bröd med bara lite veg margarin + stark sött te med lite havremjölk.

42: favoritimponerapånågonmat? Ojoj. Nåt sånt har jag nog aldrig lyckats med, haha.

43: favoritkvinna? Där tog matfrågorna slut, ja. Eller? Åå, vad svårt. Det beror helt på vad jag vill ha henne till! :)

44: favoritman? MIN.

45: favoritparti? Det parti spel jag vinner såklart!

Ska man skicka det här vidare nu eller? Brukar nog vara lite dålig på det. Äh, den som vill kan väl sno och köra på!

Bok och musik

Vilken fantastisk sommarhelg, jag är vackert grisskär, precis som de ska va, eller nåt.

Idag har jag läst Anna Gavaldas första bok, Jag älskade honom, och den var okej, men hennes Tillsammans är man mindre ensam är mycket bättre, den var fantastisk.

Och så har jag lyssnat på en massa bra musik: Dels Helena Josefssons skiva Dynamo (träffande kort recension här), dels Sofia Karlssons Visor från vinden. Tyvärr har jag helt missat hennes Dan Andersson-tolkningar, måste införskaffa Svarta ballader också, snarast! För det här är underbart.

... Eller heter det kannibaler?

Dörrförsäljare: - Hej, vi säljer fisk och vilt, har ni handlat av oss förr?
crrly: - Nä, vi äter vegetarianer här, så det är inget för oss!

Mitt fredagsnöje

En gång är ingen gång, två gånger är en vana heter det väl?

Nå, under den här evighetslånga graviditeten är det väl en vana för längesen, jag har bara inte kopplat ihop denna mindre mysiga aktivitet med just fredagskvällar förrän nu.

Kom just ut från duschen, dit jag var tvungen att ta min tillflykt efter att som vanligt nuförtiden ha kräkts och pinkat ner mig. Samtidigt. När man är gravid blir man nämligen lätt inkontinent (dubbeltydig mening med flit: man kissar lätt ner sig -- man blir litegrann inkontinent). Och plötsliga kräkningar hör till de aktiviteter man svårligen utför utan att samtidigt råka läcka neråt.

Jag har faktiskt skrivit en diskläjmer ovan (vid min bild) så vill du inte läsa mer äckel, baj baj! :)

Ikväll framkallades kräkningarna av något så oskyldigt som att först ha råkat äta lite för mycket och sen råka äta lite till. Magsäcken är som sagt inte stor nu, och det är totalt omöjligt att veta hur mycket man kan få ner utan att få tillbaka det ett par timmar senare, i ett jäst och gött tillstånd.

Förra fredagen var det värre. Då var det kombinationen av för mycket supergod mat och en Läskig Film, inte en skräckis utan en vidris, som gjorde't. Nämligen Borat. Jo, det är sant. Jo, det ska vara en komedi... och en hel del i den var ganska genialiskt... som rodeoscenen... men den här herrn och hans sidekick, i kombination med för mycket mat och ett tillstånd av graviditet, framkallade kaskadspyor, tjoho. I kombination med akut inkontinens dårå. In på toa, mer spy och kiss, samt gråt, vidare in i duschen, gråt och skratt samtidigt... Sånt man oftast bara klarar av som pregnant. Man blir en trasa efteråt, men eftersom man samtidigt är så jävla härdad och en smula cynisk, samtidigt som man gudskelov inte totalt har tappat sitt sinne för humor och sin förmåga att se allt utifrån någon annans perspektiv, så skrattar man som bara den också. Tänk en metafilm som handlar om crrlys reaktioner på Boratfilmen, håhåjaja! Dessutom är jag oerhört tacksam för att jag inte såg den på bio; stackarn framför hade nog icke uppskattat en stor spya i nacken, har jag en känsla av... Och den risken var nog överhängande, för filmen gick just när jag mådde som allra, allra sämst.



(Men nu är jag minsann jätteduktig, det har bara gått en vecka och jag kan både tänka tillbaka på detta och dessutom skriva om det utan att spy och kissa ner mig! Woo!)

Kul filmcitat och cool musik

Jag är ganska svag för citat, och många av dessa är ju riktiga höjdare.



Förresten är jag väl lite sen som vanligt, men är inte Margaret Berger riktigt bra? Ska kolla in henne lite noggrannare när jag får tid...

Schmutad

Schmut ville att jag svarar på ett antal frågor och jag är inte den som är den... Så håll till godo (bortse från att sjuan av någon anledning är spolad!):


Tio första:
Första bästa kompis: Johan i Linköping, runt 1974.
Första bil: Supersnygga, supersöta Mazda MX3.
Första kärlek: Hans på dagis.
Första husdjur: Undulaten Fiffi.
Första semester: Min första betalda och hederligt intjänade semester fick jag för inte så många år sen, vad är det med den…? Min första semesterresa minns jag inte, då kan jag inte ha varit gammal.
Första jobb: DN-försäljare, sen allmän köksslav på religiöst sommarhem på västkusten.
Första köpta skiva: Jag köpte kassetter. Första hett önskade var Freestyle – Fantasi. Minns inte vilken jag själv betalade för först.
Första riktiga kärlek: Alltså, första jättejätteriktiga är min make.
Första piercing: Återstår att se. Ibland funkar mina hål i öronen att köra saker (örhängen) igenom, ibland är de sammanväxta.
Första konsert: Jag följde med min lillebror på hans stora idol clownen Manne runt 1980, men det kanske inte var någon konsert. Trance Dance var väl den första … *hrm* ”riktiga” (ja, jag väljer att citera…) konserten. Till min håla kom aldrig några artister ju. Särskilt inte såna jag fick se…­

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Smutt på rött vin i helgen.
Senaste bilfärd: Hit till jobbet imorse.
Senaste filmen du såg: Strandvaskaren var det nog, i alla fall den senaste hela film jag såg. Den var svinbra faktiskt, och sen dess tänder jag lampor när jag går upp och kissar på natten.
Senaste ringda telefonsamtal: Ja, det var inte så kul. Jag fick en liten skrapa för att jag hade varit för nitisk och räddat en person som dessförinnan inte hade gjort sitt jobb… Men jag råkade väl trampa nån på tårna där… Fast det var inte jag som ringde. Senast jag ringde var det också en jobbgrej.
Senaste bubbelbadet: Häromveckan, gör mina inför förlossningen-avslappningsövningar i bubbelbad.
Senaste spelade cd: En hembränd, i bilen, Cyndi Lauper, She’s so unusual.
Senaste kyss: Eeeeeeeh. Jag vet inte!! Låter illa. Igår kväll antagligen.
Senaste gången du grät: Det var säkert nåt svärmorsrelaterat…
Senaste måltiden: Matlåda med färskpotatis (aja baja, miljöbovshitkörd från Cypern), ekomorötter och mammagjorda biffar av massor av olika rotfrukter och bönor m m.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Min man t ex?!
Blivit arresterad: Nädå.
Blivit kär vid första ögonkastet: Kär och kär… Alldeles vansinnigt störtförälskad, ja.
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart. Jag är väldigt svag för vackra urringningar.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Det kan jag inte tänka mig att jag har.
Haft ett one night stand: Vet ärligt talat inte vad jag ska svara på den frågan.
Busringt till någon: Many, many times.

Sex saker du gjort idag:
1. Jobbat.
2. Läst bloggar.
3. Försökt verka oberörd efter skrapa på telefon…
4. Kört bil.
5. Njutit av blommande växter på handelsträdgård.
6. Skrattat.

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Min bil.
2. Min dator.
3. Min kamera.
4. Mina böcker.
5. Min ergonomiska arbetsplats (inkl höj- och sänkbart bord och Rollermouse).

Fyra personer du kan berätta allt för:
Det finns nog ingen. Det skulle vara Pernilla då (min livscoach, inget kan nog längre chockera eller skrämma eller förvåna henne…). Det finns fler som får veta väldigt, väldigt mycket men inte allt.

Tre val:
Blått eller rött? Blå blommor och rött vin, inte tvärtom. Politiskt? Av dessa självklart rött.
Sommar eller vinter? Sommaren, hatarhatarhatar att frysa.
Choklad eller chips? Både och, mmm.

Två saker att göra innan du dör:
1. Föda barn (ja tack, i alla fall det jag bär omkring på).
2. Leva färdigt.

En sak du ångrar:
Här känner jag för att vara extremt trivial och svara: ”Det jag gjorde som icke uppskattades och som jag fick en åthutning för tidigare idag...” Så det gör jag väl då.

Fogmassa-krerad

Äsch, jag hade ju inte tänkt blogga så mycket om graviditeten, men vad man än säger eller tycker om det så är det ju trots allt så att rätt mycket (eh, typ allt) i ens liv rör sig kring just den just nu... Och det är väl naturligt.

Måste bara skriva lite om vilken skum kroppsuppfattning man får. Det syns inte så himla mycket på mig att jag är gravid, faktiskt, det tyckte jag mest i början. Jag är inte så svullen och de som inte har sett mig försökt få mina vanliga byxor över låren tror nog inte att dessa har vuxit alls. Det här har inte bara fördelar dock! Jag märker när jag befinner mig i folkträngsel att folk går in i mig, i min mage, den är liksom i vägen, folk ser bara min överkropp och så *poff* eller *skraaap* så tar min mage emot. Rätt irriterande.

Men jag har också märkt att jag inte bara ska skylla på andra! Jag går själv in i grejer och människor också. Som en ren reflex vänder jag mig åt sidan om jag möter någon i en dörr; resultatet blir att jag istället för att ta mindre plats istället blir bredare -- och skrapar i människan jag möter. Samt dörrposten.

Igår morse, när jag hade parkerat på jobbets trånga parkering, skulle jag som vanligt slinka förbi två tätt parkerade bilar. Jag drog in luft, höll andan, höll in magen (eller försökte i alla fall) och gick på tå sidledes in vid sidan av bilarna. Och fastnar -- upphakad på en backspegel på magen och en på ryggen! Några pinsamma sekunder gick innan jag lyckades glida av backspeglarna och komma ut från bilarna.

Min barnmorska berättade om en vanlig graviditetsskada: en långsmal linje på magen. Den får man genom att stryka! Man lägger liksom magen på strykbrädet och så kommer man alldeles för nära strykjärnet och får ett brännmärke. Såna farligheter avhåller jag mig dock lätt ifrån, eftersom jag inte stryker.

Häromveckan kändes det som om jag hade cyklat på en herrcykel och ramlat ner på stången. Aha, foglossning. (Finns det något äckligare ord i svenska språket?! Jag har svårt att komma på något. Det låter som om man är ett sönderskramlande skelett.) Nåväl, det var väl på tiden att den kom också. Det positiva med foglossning är att det visar att kroppen i alla fall förbereder sig, den förstår att något snart är på gång. Men nej, det gick snart över och min barnmorska kom med den kvalificerade gissningen att det kanske kunde ha med trädgårdsarbete att göra... Aha. Visst, dum som jag är hade jag ägnat mig åt såväl trädbeskärning som maskrosuppgrävning ett par dagar innan. Allt flängande på stegen var jag dock förbjuden av älskling att ägna mig åt.

Den lilla värken jag hade har som sagt gått över igen nu i alla fall. Och den har inte återkommit trots att jag ägnat mig åt dödssynder som att sitta med benen såväl i kors som i skräddarställning och bara brett skrevande. Att försöka lära gammal crrly sitta som en dam är helt kört! Värken har heller inte återkommit trots att jag i helgen dessutom utförde grenen "step up på stol med bok som tyngd". Ja, jag var tvungen att sortera in en massa böcker i bokhyllan. Allra överst, under taket, skulle de kilas in. Jag tog en bok, klev upp på stolen med ett stort kliv, satte in boken, klev ner igen, tog nästa bok, klev upp... Och så där höll jag på ett tag. Tills jag kom på att det kanske inte var jättesmart. En bok i taget?! Dessutom var det inte ens fråga om någon stol för älskling; lång och ståtlig som han är klarade han av att bara stå på golvet och sortera in böckerna, till yttermera visso höll han i flera böcker på en gång.

Nä, jag är definitivt klart rörlig fortfarande, och det är jag jätteglad över. De dagar jag inte kunde gå som folk var gräsliga och jag trodde att den tiden skulle hålla i sig tills det blev dags, vilken lättnad att det släppte!

En liten önskan vore bara att det skulle göra lite, lite ont så fort man gör något som kroppen inte riktigt gillar, istället för att värken kommer ett par dagar efteråt.

*rätar upp mig på stolen och kör ihop knäna*

Nojor II

Jag lyckades beskriva mina nuvarande nojor ganska bra i ett mejl för ett tag sen så jag tar helt enkelt och kopierar det:

Nojor, jo, de blir värre och värre... Nu handlar de faktiskt inte så mycket om förlossningen utan om tiden efteråt: kommer amningen att funka, hur gör jag annars, ev baby blues, handfallenheten (hur fasen ska jag göra med det här lilla knytet??!), att lära mig allt om sjalar, knytningar etc, och hur tusan gör man med tygblöjor (har beställt ett första litet kit), för att inte tala om vanliga blöjor etc, etc, i all oändlighet, men även "HJÄLP jag skulle ha läst barnpsykologi och barnpedagogik på universitetet!!!" och "Jag är en USEL människa, hur ska jag göra för att bli en god människa och god mor på bara några veckor innan jag förtjänar att få bli förälder???!!!"

Eeh, ja. Inser ju att jag är knäpp men det är så mycket som ställs på sin spets så här framemot slutet. Allt jag någonsin har tänkt ända sen jag själv var en liten parvel, "När jag får barn, då ska jag minsann...", det är som bortblåst!! Och det har jag ganska mycket panik över. Vart har det tagit vägen?! Det känns som om det är något Väldigt Viktigt jag har glömt men som jag måste måste måste komma ihåg, annars kommer jag inte att kunna klara av att vara förälder. Ungefär som i en dröm när man springer och springer och aldrig kommer någonstans.

Jävla kontrollbehov, jag är ju helt störd, blir så trött på mig själv.

Ja, trött på mig själv, det är jag. Alla förbannade hormonutbrott, alla känslor hit och dit, jag längtar till den gamla vanliga crrly!!!! Inte för att jag någonsin har varit lugn och behärskad eller jämn i humöret men just nu är jag ju bara en parodi på mig själv.

Vi hade svärmor här i förra veckan och då blev jag fan rädd för mig själv. Att ha någon, en person som inte är så -- eh, vad ska jag säga -- diskret, boende inpå en i flera dagar som höggravid, det rekommenderas ej... Fick så många utbrott att jag sen fick jättedåligt samvete och fick be lillan i magen om ursäkt och be henne att inte vara rädd för mamma, jag ska inte skrika åt henne [lillan alltså...], bara vara snäll, bara hon lovar att vilja komma ut...

... Ja, och sen dess har vi haft svärmor här i en vända till i ett antal dagar (!), det är ju nackdelen med att det är 40 mil emellan oss, att hon stannar så länge varje gång, och nu har det varit värre än någonsin. Ska inte ta några detaljer här, men STACKARS min älskling. Det är ett stort mysterium hur de kan vara släkt alls.

Som jag beskriver ovan, så känner jag alltså. MEN jag är ganska stolt över mig själv, för jag försöker verkligen göra något åt det! Alla mina rädslor tar jag tag i, en efter en, och betar av. Ser till att få hjälp av barnmorska och läkare på specialistmödravården, ska dessutom också gå till psykolog där för att se om hon kan hjälpa mig. Just nu känns det faktiskt inte som om det kommer att behövas (!!) men det kan väl vara bra att gå dit en gång och prata lite och se vad hon säger, om jag är ett hopplöst fall?! Det känner jag mig inte som i alla fall, och det är ju ett fantastiskt framsteg, bara det.

Barnmorskan på specialistmödravården verkade tycka att jag grubblar lite väl mycket när jag berättade om alla mina barndomstankar som är som bortblåsta; hon trodde att det kunde vara meningen. Att jag faktiskt borde ha utvecklats efter det, och då går man ju vidare. Jag har aldrig sett det så, men visst, det låter ju klokt. Annars har jag faktiskt utvecklats förvånansvärt lite sen jag var liten, har jag ofta tänkt på; sådan jag var när jag var i elva-tolv-trettonårsåldern är jag till väldigt, väldigt stora delar idag också. Tänker på samma sätt, resonerar likadant, prioriterar ungefär samma saker, gillar samma grejer och samma slags människor etc, etc. (Om det sen är på gott eller ont kan ju diskuteras!)

När jag med läkaren tog upp mina farhågor för att behöva slåss för min rätt att få behandling mot min GBS när jag kommer in till förlossningen suckade han djupt och undrade varför min barnmorska, och många andra, inte läser på intranätet. Han har skrivit ett PM om just GBS och vad som gäller där. GBS betyder Grupp B-streptokocker, och det har 20--30 procent av alla kvinnor. Det kan döda barnet i magen (men risken är störst vid förlossningen) och göra modern sjuk, men ingen allmän odling görs på gravida i Sverige, i motsats till många andra länder. Jag fick reda på att jag hade det av en slump, och eftersom min barnmorska inte ville säga vad det innebar utan bara sa att "det behandlas inte i Skåne" så var jag ju tvungen att googla...

Mindre kul läsning, även om jag försökte hålla mig ganska strikt till läkarsajter. Sen har jag stridit med min barnmorska, men hon har vidhållit att det inte behövs någon behandling. Jag har fått uppfattningen att man på en del håll i Sverige tycker att "lite svinn får man räkna med" men jag kan ju inte bara gå hem och göra ett nytt barn om det här dör... Jag förstår att man inte gärna skriver ut penicillin i onödan men finns det några onödor när man är gravid? Jag tycker inte det.

Alltså har jag tjafsat med barnmorskan, som inte har känts helt uppdaterad om detta ämne, och oroat mig som fan för att inte få penicillin när jag kommer in till förlossningen. Läkaren lugnade mig, så klart ska jag få behandling! Minst en gång, många hinner få två injektioner under förlossningsarbetet, allt för att inte barnet ska insjukna. Vilken oerhörd lättnad!!! Läkaren sa att de ska ordna så att det skickas ut papper till alla mvc, så att även de datorovana barnmorskorna ska kunna läsa och ta till sig vad som gäller och inte skrämma upp gravida i onödan...

Ja, så där håller jag på. Tar itu med den ena rädslan efter den andra. Bokar tid hos kloka människor att tala med. Och läser och lär, givetvis. Läser utvalda böcker, diskuterar på nätet. Det är mitt lilla, säkert lite patetiska, sätt att behålla en viss liten del av kontrollen och även förbereda mig.

Nojor I

Hittills har jag skrivit av mig om graviditeten på andra ställen, men nu tänkte jag ösa ur mig lite här också.

Jag har i hela mitt liv, så länge jag kan minnas i alla fall, haft en gräslig förlossningsskräck. Varför är det bara de med fruktansvärda trauman som tvunget måste dela med sig av dem till en helt oskyldig omgivning?!

Jag har hållit på att svimma två gånger i mitt liv:
1. En kompis som jag pendlade till jobbet med ett tag berättade på tåget, när vi hade ståplats, om sin senaste förlossning. Det svartnade för mina ögon och snurrade till så att jag vinglade.
2. Jag såg på den brittiska dokumentären om livet före födseln, den tvådelade som visades för inte så längesen, och plötsligt blev det förlossningsscener. Jag var oförberedd på närbilderna. Det var tur att jag låg ner, för nu svartnade det för ögonen igen, jag drabbades av ett plötsligt illamående och bara grät och grät. Plötsligt blev det så verkligt; jag ska också genomgå det där snart!!

Som sagt, man hör bara om de jobbiga, utdragna förlossningarna, gärna de som avslutas med snitt, klipp, tång och/eller sugklocka. Värkar i flera dygn utan att något mer händer, utlovade bedövningar som aldrig sätts, panikattacker som bara gör smärtan värre etc, etc, etc. Och går man då runt med badbollsmage är det något hos kvinnorna med dessa trauman bakom sig som triggas igång. Man hinner bara se något glimta till i deras ögon, sen är det kört. Då forsar det ur dem, och man hinner inte värja sig och ta skydd. "Titta, en gravid, henne måste jag berätta för! Hon ska minsann få veta hur det är, vad hon har framför sig!"

Varför?! Blir något bättre av det? Hoppas de att jag liksom nu ska ångra mig på vägen, tänka igenom vad tusan jag egentligen har gjort och så... ja, vadå? Det finns ju ingen utväg nu, ungen ska ju ut! Så man sitter fast i en fälla, hjälplöst lyssnande på alla dessa desperata kvinnor som liksom klamrar sig fast vid en. Man kommer inte undan.

Men jovisst. Man kan alltid skylla på hormonerna. Har de inte kommit så långt i sina berättelser och man hör vartåt det barkar så kan man faktiskt avbryta dem och säga att man inte tänker lyssna, man får till och med vara ganska otrevlig. Man är överkänslig som det är när man är gravid, så varför ska man behöva stå och lyssna på detta?! De får väl gå till någon professionell att tala med om de inte har kommit över det, så är det bara, eller åtminstone välja sina offer på ett något annorlunda vis.

Jag har vidtagit en mängd olika åtgärder för att komma tillrätta med den värsta förlossningsskräcken. Jag samlar på positiva förlossningshistorier -- för de finns där! De drunknar bara i mängden av alla som ropar högst, de som har haft det jobbigast och på något vis söker övertrumfa varandra i det. Dessutom verkar det tyvärr vara lite tabu att vara nöjd med sin förlossning. Det lär till och med finnas de kvinnor som kan jämföra sin förlossning med en otroligt stark orgasm, men det är nästan förbjudet att tala om. Det är så oerhört provocerande.

Vad har jag mer gjort då? Jag har gått på pilates för gravida, lärt mig att stärka bäckenbotten och att bära barnet med musklerna istället för skelettet för att minska skaderisken. Jag (vi) har gått profylaxkurs. Otroligt nyttigt, känns ovärderligt. Lärt oss inte bara att andas utan fått en mängd praktisk information och verktyg. Älskling har fått en låång lista över uppgifter han ska utföra under förlossningen för att coacha mig på bästa sätt, och vi har skrivit upp och diskuterat målbilder etc. Förberett oss som värsta elitidrottsmännen! :)

Jag har gått vattengympa för gravida, med fokus på förlossningen, ledd av barnmorskor. Alldeles fantastiskt. Först lite gympa i varmt skönt vatten, sen ett långt avslappningspass där vi flyter runt i bassängen och lyssnar på positiva affirmationer och visualiserar en förlossning som går jättesmidigt. Andning, andning, andning här också. Vi har där fått en avslappningsskiva som man kan öva med hemma.

Jag har läst. Köpt böcker för ett antal tusen och bara slukat. Man kan liksom inte vara nog beredd... Böcker om att vara gravid, om känslor, om hormoner, om skumma symtom, om hur en förlossning kan gå till. Nästa steg ska bli att läsa in mig dels på avvikelser som kejsarsnitt, dels om livet efteråt. Amningen, föräldraskapet etc. (Detta inlägg blir så långt så jag ska skriva mer om nojorna inför allt detta i nästa inlägg.)

Jag läser på nätet också, förstås. Umgås där nästan dygnet runt med likasinnade och med mina motsatser, med dem som är kolugna och med dem som är närmast hysteriska, med dem som har liknande erfarenheter, med dem som inte alls delar det med mig, med nybörjarna i "bli med barn-karusellen", med guruerna. Jämför symtom och magbilder, peppar varann och nojar ihop. Det låter hur löjligt som helst men är faktiskt kul och intressant -- och/men ofta upprörande (man stöter ju på idioter överallt...). Och inte minst skriver man av sig och får stöd, skratt och många nya funderingar. Man lär sig många nya ord (karpaltunnelsyndrom) och man får nya insikter (Blöjor är ett helt universum! Nappflaskor är en vetenskap!).

Vi går föräldrakurs hos barnmorskan. Min gamla pensionsmässiga barnmorska som inte känns helt up-to-date, och på grund av vilken jag dessutom läser en hel del på exempelvis läkarsajter. Hmmm, det hon säger verkar inte stämma helt med de senaste rönen... Men föräldrakursen är bra. Vi känner oss väldigt pålästa i jämförelse med de andra men ställer inte färre dumma frågor för det...


Det viktigaste jag kan lära mig är dock att släppa taget. Let go. Förlossningen blir som den blir, bäse kommer ut när hon känner att hon är klar, det är inte mycket jag kan styra, det går inte att regissera förloppet. Tvärtom måste man vara öppen för så många olika utgångar av förlossningen som möjligt, och man ska dessutom inte se den som något slutmål; det är nu allting börjar.


[Forts följer]

Vill ha!!!

Den här boken måste jag köpa.



-------

Edit:

monaihallen: Det här är ju läskigt. Jag hade inte sett din kommentar här! Såg den när jag just hade postat detta. Sammanträffande!

crrly är publicerad

Som så ofta, särskilt på fredagar, har jag skrattat mig matt och tårögd åt Avigsidan. Kanske man borde slopa korr överallt, för det goda skrattets skull?!

Jag brukar skicka in en del dit ibland, men då har det varit under ett annat nick. Nu tyckte jag att det var på tiden att crrly kunde få vara med, så under den 26 mars finns mitt bidrag. Det roligaste var dock i mitt tycke det om Sara som tjänar 74 kronor i timmen...

Cooool barnklädeslänk

Hittade en fin blogg om/med med häftiga barnkläder.

Spahelg

Blir som sagt vansinnig på vårt pissiga Internet men lyckas förhoppningsvis slänga in åtminstone ett par bilder från vår ljuvliga spahelg. Ljuvlig bortsett från att jag som vanligt får hjärtinfarkt av svärmor ... som är här nu igen i alldeles för många dagar. Hon är verkligen ... speciell. Och man är ganska överkänslig som gravid.

Jaja.



Total avkoppling: havsutsikt, öl och en suverän bok.


Utsikten från vårt fönster.


Det kanske kommer mer senare, men "Orsa kompani lovar ingenting bestämt", som mormor brukar säga.

Lindorna utmanar

Jag har också blivit utmanad, ni vet den där grejen där man ska lista fem eller sex underliga saker om sig själv och sen skicka vidare till fem eller sex andra som uppmanas göra samma sak... Ett litet sammanträffande är att det råkar vara två Lindor som har utmanat mig: Brazilian Linda och Krumelur.

Men... vad tusan skriver man om man vareviga dag gör ett ganska stort antal saker som omgivningen finner anmärkningsvärda, konstiga, galna, skumma, idiotiska, knasiga, roliga, jävligt dumma eller åtminstone helt klart värda att kommentera och ofta kritisera? Man kunde ju tro att jag därmed har en outsinlig källa av skojiga saker att ösa ur... men så är icke fallet. Nej, istället är det faktiskt så att jag har blivit så van vid detta att jag inte ens lägger märke till att jag väcker uppmärksamhet med mitt beteende. Så hur ska jag kunna skriva ner vad jag gör när det är så naturligt för mig?!

Klyschornas klyscha: Jag är så annorlunda. Ja, men... Det är så. På gott och ont givetvis; ibland gör jag saker på tvärs för att jävlas eller utmana eller för att det är så satans kul, men ofta ger det mig bara ett hål i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen. Jag anpassar mig ofta som en liten galning, tiger och ler eller går därifrån för att inte avslöjas som värsta ufot (det borde heta utomjordingen; hur kan man jämföra sig med ett rymdskepp?). Otillräcklig, missförstådd, jävligt udda och knepig... mycket vänds inåt och gnager och tär. För innerst inne vill nog alla hitta någon som åtminstone tänker lite, lite grann som en själv. Och det har jag aldrig lyckats med, trots ganska idogt försökande i närmare 30 år eller så.

Titta, vad djupt det blev genast. Ska man anta en sån här utmaning måste man ju vara spontan och skriva lite spralligt chica, lagom knasiga saker... men det blir så totalt uddlöst om jag själv sitter och försöker gissa vad folk (det vill säga ni, kära läsare) skulle kunna tycka var lite lagom galet och skojigt. Lite knasigt men inte för urspårat. (För tydligen bryr jag mig någonstans om vad läsaren tycker, usch, vad tråkigt. Ja, men jag vill ju inte att ni ska undra vad i helskotta jag nämner en sådan grej för, jag vill inte att ni ska tänka "gäsp, så gör väl alla" om jag nu gör mig besväret att klura ut fem eller sex saker!)

Reflexion: Det ironiska i sammanhanget är att jag är otroligt spontan när jag skriver detta, fingrarna ramlar på och jag vet inte alls var jag kommer att hamna. Så blir det oftast när jag skriver i bloggen.

När jag fick utmaningen första gången häromdagen kom jag snabbt fram till att detta skulle bli omöjligt för mig att svara på. Okej. Ska de som känner mig av mina läsare få komma med förslag då? Nää, ingen bra idé. För det första är det inte så många av dem som känner mig som läser min blogg, för det andra är folk lite i allmänhet relativt slöa på att kommentera och för det tredje: Varför skulle någon orka fundera ut något sådant?

Nästa idé var att fråga honom som känner mig bäst av alla i hela världen: min man. Han är ändå den som har sett mig i ojämförligt flest situationer och han säger alltid vad han tycker om mitt beteende, oavsett om det är kul, smart eller oerhört dumt. Men vet ni vad han sa? Jo, att jag kan konsten att slicka en tallrik så ren att den ser oanvänd ut, och att han alltid har fascinerats av det.

Eh. Jahaja. Tack för den. Det är ju sant förvisso, men...? På något sätt inbillar man sig att ens själs älskade och livskamrat ska kunna komma med något mer... spirituellt? Slicka tallrikar! Men ja, det är sant att jag gör det och det kan jag erkänna utan att vare sig tro att någon ska tycka att det är hejdlöst kul eller ens lyfta på ögonbrynet. Det började väl som något slags protest -- så får man ju absolut inte göra! -- men hade med att göra att jag älskar såser och avskyr när jag inte får upp allt på tallriken. Jag brukar oftast äta med gaffel och -- sked, bara därför. Frustrationen kan bli oerhörd när jag märker att jag inte får upp all sås tillräckligt fort -- coh då slickar jag. Inte sällan med barn närvarande, utan att jag tänker på det. Till dessa barns oerhörda förtjusning, förstås. Mamma försökte givetvis tillrättavisa mig när jag var yngre men då log jag bara mitt allra charmigaste leende, la huvudet på sned och sa ljuvt: "Men mamma, du får skylla dig själv när du lagar så god sås!" Det oerhörda, och roliga, var att det funkade, och sen dess har hon bara suckat lite och roat skakat på huvudet.

Men ja, det är tyvärr, måste jag tillstå, det enda jag har att komma med. Bekännelsen att jag (fortfarande) slickar tallrikar. Patetiskt, eller hur. Särskilt efter detta djupa inlägg! :) Hmmmm, jag ska kanske försöka fundera vidare. Vi får se om jag återkommer.

-----

Och eftersom jag inte ens klarade av den enkla (?) utmaningen så försöker jag heller inte föra den vidare till någon speciell, men anta den du som vill och inte redan har gjort det, för all del!

Dagens skörd

Vår knasiga storkisse har nu i flera år envisats med att hämta pinnar åt oss hela tiden så fort hon är ute. Dem lägger hon oftast på trappan och så jamar hon som en marskatt, vilken tid på året det än är, och har liksom drogade ögon. Har vi öppna dörrar kommer hon in med dem. Jättefina presenter, men jag fick övertala darling att låta dessa ligga kvar ett tag så att jag hann fota dem; annars slänger han dem så fort hon inte ser.

Det roligaste var när älskling byggde trädäcket på bilden, då kom katt med nya pinnar hela tiden, extra ivrig, som ville hon bidra med lite byggmaterial... Ett bevis på kärlek ser vi det som i alla fall.

Paranoia, paranoia, everybody's comin' to get me...

Varför sa min kollega (ja, just hon!) igår: "Min man är alltid med på alla mina infall och utfall när det gäller att åka och titta på hus och så!"

Heh. Klart man reagerar! ;)






Rubriken kommer från den genialiska låten Flagpole Sitta med Harvey Danger från 1998, den går att lyssna på och se här (Tryck på "Click here to Watch the Video".) Den jäkligt roliga texten finns t ex här. Förresten har jag nog tjatat om den förut, men det kan den vara värd.

crrly is back

En ganska ofrivillig bloggpaus, detta, måste jag säga... Är ju lite livegen under bajsinternetleverantören från helvetet, gah, och då funkar det som det vill, det vill säga oftast inte alls. Svårt att uppdatera bloggen hemifrån då. Det händer en hel del på jobbet också, ska skriva mer om det senare... så där kan jag inte blogga heller. Typiskt, för jag skulle ju behöva skicka inlägg på inlägg för att blogga iväg mitt förra inlägg litegrann, innan mina kolleger hittar mig! ;)

Här i södern har våren kommit, känns det som. Så underbart! Häromdagen var jag dessutom ledig, så då kunde jag, mittemellan utövande av speciell sport anpassad för gravida och läkarbesök njuta av sol och promenad vid stranden. Men det bästa den dagen var ändå att glida genom den stora staden i bil med nervevad ruta och musik på högt... Ett något oväntat musikval dock, det var det som var så kul! "The birth of the gammaldans" med Povel Ramel, en ganska halsbrytande musikblandning mellan en relativt högstämd inledning och sen rena tramset, som dock om man lyssnar noga, säkert innehåller en riktig handling, men den låter typ så här:

Tuttilurionlej å tuttiluskanemej, pulim, pulim, fila bort i hej, fullirackan pling, sputt i buskan long, å fallirallan lej o fullilurion dej, titta attan på dattan, pussimalion dong, tut i limpan, fulleruttan, tjolamente, snippelipelippelorum, snoppeloppelong, tockeding och tockedong...

Tilltalar verkligen mitt sine för humor, både låten i sig och situationen!

Häromdagens citat

Ofta parfymdoftande kollega: "Förresten, du som håller på mycket med datorn och så, har inte du nån sån där blogg?"
crrly: "Ehh, nää."
Kollega: ... "Nähä."



Precis som om jag hade talat om det för dig!

Cool länk

När man ser det här förstår man varför man hela tiden blir så mätt... Var ska magsäcken få plats, liksom?


För övrigt säger jag hela tiden matsäcken om magsäcken. Inte helt fel ändå, kanske.

Ny syn på tillvaron

Var ganska förbannad igår på att vi måste ta ut semester för den dagen vi var insnöade, jag har inga semesterdagar kvar. Vad tyckte de att vi skulle ha gjort, chartrat en helikopter? Men så på vägen hem lyssnade jag på P1 som vanligt och de spelade Evert Taube:


så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!


Perspektiv, liksom.



Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,

Nej...

så kläm nu i med en verkligt sju-sjungande vals!

Ja!

*tar i som fan, mycket gladare:*

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!

Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.



(Snart slipper jag ju ändå det här stället!)

Järntrust

Jag har 109 i Hb. Eller "åtti-nånting". Medelvärde (påhittat?) 98. Det var i alla fall var min barnmorska kom fram till igår. Argh. Inte konstigt att jag har varit så himla trött på sistone. Men det har inte med veganeriet att göra. Vill jag gärna tro i alla fall. I vanliga fall har jag ju ett bra järnvärde. Nej, det har med mitt förbannade illamående att göra, och okej då, att jag i och med det inte har fått i mig min Blutsaft eller Blodt+, flytande är superäckligt, och jag spyr vid bara tanken på att svälja tabletter gjorda på djurblod. (Konstig mening, skulle jag sätta punkt där?) Dessutom har jag ända sedan mitt illamående började haft fruktansvärt svårt för nästan alla grönsaker och rotfrukter. :-/ Lägligt va. Nu jävlar måste jag äta spenat vareviga dag. Kan man köpa grönkål så här års? Det är gott att steka, med t ex lite purjo och goda kryddor (för att fylla piroger med eller bara göra en pastasås på, eller så).

Far min kunde såklart inte låta bli att fälla en riktig gubbskämtskommentar: "Ja, nu får du ta dig ett järn!" Höhö.

Och jodå, jag äter torkade aprikoser på gröten varje morgon, och jag lagar mat (nä, älskling menar jag ju) i järngryta... Med mycket persilja. Måste få tag i något annat järnpreparat nu bara. Lyckades hitta vegetabiliska järntabletter i hälsokosten förra veckan, hurra, jippi, men när jag ser närmare på burken ser jag att det står att varje tablett bara innehåller 20 mg. Och min barnmorska rekommenderar mig att ta 200--300 mg/dag. Tjo och hej. 10--15 järntabletter per dag... plus alla andra jag tar! Varav en del ska tas före maten, vissa till maten, somliga efter maten, en del på kvällen, andra på morgonen, vissa passar inte alls ihop med andra etc, etc, etc. Ett heltidsjobb bara detta att hålla reda på allt sånt.

Åkte inom (som man säger på skånska!) apoteket igår kväll på väg hem från jobbet för att få tag i Duroferon, som enligt en opålitlig källa på nätet lär vara vegetabilisk. Frågade för säkerhets skull personalen, men det skulle jag inte ha gjort. De visste inte alls, och det var tydligen extremt pinsamt och jobbigt. Otrevliga som tusan blev de, och försökte istället lura på mig Hemofer. Nehej, den gick jag inte på. For därifrån med bara Folacin, som jag inte har tagit på ett tag (aja baja) för att jag inte hittar mina recept. Har fortfarande inte hittat dessa, men Folacinet fanns receptfritt så jag offrade 46 spänn. Och så ska jag ringa Astrazeneca senare, måste komma ihåg det.

Nå, jag gjorde ju en glukosbelastning också. Nervös, för jag har vräkt i mig choklad varenda dag i flera veckor nu. Det är en drog, och jag begriper inte hur jag ska kunna sluta med det. Det är så typiskt, före graviditeten hade jag minsann i stort sett vant mig av vid socker, och nu äter jag mer än någonsin. Jag kommer att få en sexkilosbäse, minst. Men jag fick fina värden! Hurra, hade jag aldrig trott. Ska dock ändå skärpa mig på den fronten. Och säga åt mamma att hon aldrig mer får komma förbi med en chokladkartong på en gånger en halv meter (!)...

Mjölkreflexion

På jobbet har vi en liten låda med små mjölktetror från Arla. På lådan står mellanmjölk på svenska, kevytmaito på finska, semi skimmed milk på engelska -- och lettmælk på danska.

Undrar varför.