Nyårsflummande

Darling, lillan och jag befinner oss hos pappa i skogen, utanför hålan där jag är uppvuxen. Här ska vi fira ett lugnt nyår, utan smällare, är det tänkt.

Pappa och jag var nyss, tillsammans med resten av den här lilla världen, i hålans Ica Maxi (placerad i det som då var urskog när jag växte upp). Det är en så otroligt märkligt upplevelse att befinna sig mitt bland en massa människor som pratar väldigt konstigt (Har jag låtit så??! Nääääää...!) och som ... ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka det utan att låta ... äh! Skit samma! Om jag säger så här: Jag borde verkligen känna igen dem, jag borde det. De allra, allra flesta i alla fall. Och med en enorm portion fantasi kan man föreställa sig hur de som är i min ålder såg ut för en femton, tjugo år sen, och då ser man i vissa fall vilka de är (vilka de en gång var?). Men de är så gråhåriga! :-o Och så tunnhåriga! Och så lönnfeta! Och har så dålig hy! Ringar under ögonen! Ingen hållning! Och de är omgivna av ett gäng ungar som gastar "mamma!" eller "pappa!", ungar som nästan är vuxna!!

Jag struntar i hur jag låter när jag beskriver dem så här. Antagligen är jag precis lika gråhårig och lönnfet själv numera. Annars skulle de väl ha hälsat?! För nej, jag hälsade inte jag heller. Det var bara ett par tre stycken jag var kreativ nog att kunna lista ut vilka de var över huvud taget. En av dem gick i min klass i nio år. Tänk, allt vi delade ... Och nu är vi såna kompletta främlingar. Och jag skulle aldrig, aldrig ha känt igen honom om jag inte för några år sen (ganska många år sen nu, antar jag) var på femtonårsjubileum sen vi slutade nian. Han är verkligen tunnhårig nu, och har mage. Han som var en av de snyggaste ... (Ja, jag gick verkligen på Återträffen. Det var en komplett absurd kväll, och en av de roligare i mitt liv. Faktiskt. Men det är en annan historia.)

Men underligt är det i vilket fall. För nej, jag går inte med på att jag ser ut som de. Visst, jag blekte inte sönder mitt hår på 80-talet, jag solade inte sönder mitt ansikte. Men har alla andra gjort det? Däribland samtliga som stannade kvar i hålan?! De tuffaste, de snyggaste, de som några år efter nian slitna traskade runt på stan med en hög ungar, alla med olika pappor? Och som är de som nöter stolarna på Maxi med sina breda bakar ... Och som allihopa heter Petra eller Sussie ... Ha ha! Vilka fördomar jag har. De baseras åtminstone på empiriska studier. ;)

Vad jag flummar. Jag är bara överväldigad av intryck och minnen och ... ja, fördomar! Tragikomiskt är ordet. Och på något underligt sätt tror jag att jag någon gång ska "komma tillbaka" hit, att jag fortfarande bara är på en tillfällig utflykt till Skåne, att jag har flyttat för att plugga, för att komma bort från den sociala kontrollen, från allt som är inskränkt och jobbigt och tråkigt, men att tiden snart är ute, att jag nu snart ska flytta "hem" igen, fast jag inte har någonting alls som håller mig kvar, inget annat än att pappa än så länge bor i närheten. Vad skulle vi göra här?! Här finns inga jobb, ingenting alls att göra vare sig som jobb eller på fritiden. Det är nog bara en liten nostalgisk röst i mig som försöker göra sig hörd.

Flummar var ordet. Nu får det vara nog med det. Nyårsmiddagslagande väntar, och före det ska vi väl ha i oss lite lunch. Lite stressande känns det allt att det redan är nyår, för det var så mycket vi skulle göra i jul, "när vi är lediga". Visst, älskling har inte jobbat, men lediga har vi inte känt oss, inte med huset fullt av folk. Nåväl, förutom 9--11 januari, när jag inte kommer att träffa darling alls, ska det nya året bli så mycket bättre. Inga fler depressioner, ingen mer isolering. Lillan och jag ska ut och upptäcka världen, jag har så mycket jag vill visa henne!

Here we go!!!!!!

Det ska bli mitt motto för 2008. Vilket är ditt?


Gott nytt åååååår!

En vit jul

Det blir en vit jul i åtminstone Skåne i år.

En mjölkvit dimma sveper in oss i ... inte en varm filt utan ett fuktigt lakan, typ.

Trotzdem...

GOD JUL önskar crrly alla läsare!

Aj

På Aftonbladet Plus kan man läsa följande:

"Det vore skithärligt att träffa kärleken" Tv-stjärnan Tilde de Paula avslöjar: "En nynazist slog mig i ansiktet"


Kärlek börjar alltid med bråk, eller? Det är ju nästan, nästan så att man skulle vilja läsa artikeln bara för att se hur det hänger ihop.

Himmel och helvete

Jag har hittat det ultimata svaret på "Hur är det att gå hemma då?". Det är såväl politiskt som socialt korrekt (och kort): Både och.

För det är det. Verkligen.



Det värsta helvetet är sömnbristen nu när lillan åter i flera månader har fått för sig att man ska äta på mamma hela nätterna samt isoleringen här i hålan!!! Bristen på avlastning också, men där har jag gett upp att tro på förbättring. Känns liksom lättare så.

Himmelriket är att njuta av hennes fantastiska humor (vi är på samma nivå, tror jag) och hennes enorma busighet och påhittighet. Och pratsamhet. (Jäklar, vi är ju lika, hoho.)



Nästa år, nästa år har jag lovat mig själv att allt ska bli bättre. Med den nya bilstolen ska vi ta världen med storm.

Mitt nya jag

Jag borde byta namn på bloggen. Jag har ju inga crrls längre efter graviditeten. Bara ett stort burr. (Att man aldrig kan vara nöjd.)

Brrly?

Bojkotta Mars choklad!

Snott hos Malin Morot:



PETA has uncovered gruesome evidence that candy giant Mars has been paying experimenters to conduct deadly tests on mice, rats, guinea pigs, and rabbits. We're launching a worldwide boycott of Snickers, M&M's, Twix, Milky Way, 3 Musketeers, Starburst, Dove, Skittles, and other Mars-made products until the company has a heart and stops hurting animals. Right now, Mars is funding a study at the University of California, San Francisco, in which experimenters force-feed rats by shoving plastic tubes down their throats. The animals are then killed and cut open.







Mars has also paid experimenters to do the following:

* Force mice to swim in a pool of water and paint and find a hidden platform to avoid drowning-only to be killed later.

* Surgically attach plastic tubes to guinea pigs' carotid arteries and inject cocoa ingredients into their jugular veins to induce dramatic decreases in blood pressure.

* Force rabbits to eat high-cholesterol diets with varying amounts of cocoa and then cut out and examine primary blood vessels to their hearts.

Not one of these tests is required by law for candy. Mars' chief competitor, Hershey's, has already signed PETA's statement of assurance pledging never to conduct or fund tests on animals.

Dagens dummaste

Detta fick jag i brevlådan idag, fredag: "Tid har bokats för Er den 10/12 kl 9.30. Om Ni är förhindrad att komma ber vi Er snarast underrätta oss, mellan klockan 08.00-09.00, tisdag-torsdag."

Från sjukhuset. Tid nu på måndag. Tack som fan, liksom. Ja, jag hade faktiskt gärna tidigarelagt tiden, eftersom den skulle sättas i förhållande till en annan undersökning samma dag. Ska jag då ringa dagen efter utsatt tid och meddela detta?

Nu går hela dagen åt till det här. Vad ska jag göra med bebis?

(Jo, hon har en pappa, men han jobbar i en annan stad, och ska hålla i möten hela dagen.)

Dagens länk

Tänk på vad du äter, annars gör någon det åt dig.

Tänkvärd devis från upplysande, kritisk granskande sida. junkfood.se anbefalles härmed!

Motsatsernas förening -- i crrly

Femte december. Idag fyller två i min bekantskapskrets år (även om en av dem tyvärr inte riktigt hör till den längre). Två antipoder eller antiteser, om man nu kan kalla människor för något av det. Rätt komiskt egentligen. De känner inte varann och kommer nog aldrig att träffas.


Den ene är en gammal klasskompis. Jag har alltid tänkt på honom när jag har hört Johnny the rucker. Outsidern. Drömmaren. Musikern. Flummaren. Filosofen. Den missförstådde. Den mobbade. Men även den omtyckte. Han som verkligen personifierade det här med att det är insidan som räknas. Tyvärr resonerar ju inte alla så, och det har han nog lidit en hel del av. Vi stod varann väldigt nära ett tag på gymnasiet, när vi hamnat i samma klass, ingen vet nog hur nära. Vi pratade i telefon i timmar på nätterna. Vi delade väldigt mycket, inte minst humor och många värderingar. Han var dessutom vän med min dåvarande pojkvän, vilket förstås underlättade vår samvaro; när jag träffade min nuvarande man gled vi isär även om vi behöll kontakten i flera år och sporadiskt hördes av även in på 2000-talet.


Den andre är en före detta kollega till min man. En frikyrklig, snygg, sportig och framåt kille. Vi har ofta sagt om honom att det är tur att han är kristen, för han har ett så otroligt gott självförtroende att han annars skulle vara odräglig... Han är urgöteborgare från de tjusigare delarna av stan (eller söder om, Näset) och har verkligen typisk ordvitsande göteborgshumor och en sanslös svada. Han är ofta totalt utflippad och jättebarnslig, väldigt spontan och helt galen. Han har jobbat såväl som försäljare av sportartiklar och mobiltelefoner som med missbrukare, gått i missionärsskola på Maui och jobbat/praktiserat som missionär i Filippinerna, numera är han anställd av en pingstförsamling. Vi har numera inte jättemycket kontakt heller, men det beror mest på att han nu har en växande familj.


(Snacka om att båda dessa typer skulle platsa i en amerikansk high school-film! Nörden (dock inte den überintellektuella, schackspelande sorten) och sportfånen! Och politiskt tillhör de, gissar jag, något slags vänster-/anarkistfalang respektive antagligen "kristen höger".)


Gemensamma drag hos båda mina vänner är att de är otroligt godhjärtade och omtänksamma människor. Där slutar nog likheterna. Frågan är vem som skulle ha flest fördomar om den andre?!


Det säger nog en del om två saker vad gäller mina vänner också: 1. Jag är ofta ganska smidig i umgängeslivet och har alltid umgåtts med väldigt olika slags människor. "Adel, präster, borgare och bönder." Ja, och industriarbetare såväl som chefer. Det är väldigt intressant att sätta sig in i hur andra fungerar, hur de tänker och resonerar. 2. Den första vännen är ursprungligen min, den andra min mans... vilket också visar en del på olikheterna hos mig och min man, både värderingar och livsstil. Egentligen är det rätt otroligt att vi har kunnat dela liv i över arton år!


Dessutom undrar jag hur astrologer får ihop det med resonemanget om att man skulle ha en viss personlighet på grundval av när på året man är född, eller till och med när på året man väljer att födas, som en del vill få det till. Då borde väl två människor som delar födelsedag inte vara så här pass olika? Eller är jag ytlig som nästan bara ser deras olikheter kanske?