Gratis kramar!

Rätt gulligt faktiskt.

Mer.


(Snott av Jenny.)


Och hemsidan.

Höstpicknick

Jag är med i Bloggstafetten och fick av Christian| dagsstatus ämnet Höstpicknick. Ujuj, så jag har funderat. Och inte kommit fram till någonting. Jag gör väl som jag brukar, bloggar på känn och med stream of consciousness, låter det bli som det blir, helt enkelt:

(HJÄLP, nu blev det här nästan nervöst, vad min dator strular, och när jag har skrivit ord så tar det flera sekunder innan de dyker upp på skärmen, helläskigt.)

Nå, sålunda har mina tankar angående ämnet Höstpicknick irrat:

Picknick. Mat!! Hjälp, inte nu. Vilken tajming va. Hmmmm, jajaja, okej, jag behöver ju inte lägga tonvikten där. (Fotnot, lite fräckt inskjuten mitt i texten: Förklaring kommer. Snart. Men inte i detta inlägg.) Men jaha, vilka ska vara med då? Älskling och mina närmaste vänner, och så... Äääh. Borde man istället välja några trevliga författare och andra intellektuella, ska jag bjuda in Milan Kundera och ... äsch, eller mina all-time favoriter från bokmässan, Bodil Malmsten och Theodor Kallifatides... Nej men. Varför då? Kanske man istället skulle beskriva en bloggpic...? Lockande, faktiskt. Att anteckna vilka som kommer, bestämma över vem som gör vad och vem som säger vad till vem och... ja, som en teaterpjäs! *hehe* Lite lockande, faktiskt. Men nej, det ska jag inte utsätta er för! ;) Nä, en drömpicknick har man väl med de närmaste, lite avslappnat så där... eller? Jo. Det får det bli. Mer om det strax.

Höstpicknick alltså. Hu för hösten. I alla fall i Sverige. Och jag ska inte tjata mer om Brasilien och dess stränder... för en picknick har man ju i det gröna, eller hur? Ja, Sverige får det absolut bli. Och då vill jag att den äger rum på våren. (Så obstinat jag är. Bryter jag mot någon regel nu, tro? Jag skulle ju skriva om en höstpicknick. Nåväl, talar man med Karlfeldt spelar det uppenbarligen inte så stor roll vad man kallar årstiden; "den vår de svaga kallar höst".)

Mer då? Vår, sa jag. Närmare bestämt maj. Gökotta? Nej, fel tid på dygnet... för mig. Eller...? Hmmmm... jo. Snarare förmiddag, lunchtid. Plats? En vacker dunge, en skogsbacke. Det fantastiska Omberg vid Vättern? (Fler bilder.) Ja, det är ett riktigt smultronställe. Med mattor av gullvivor och liljekonvaljer! :) Sol, förstås, runt 25 grader.

Vilka är vi då?

Jo, nu kommer det mest spännande. Vi tar tiden först. Det blir inte nu i vår; denna min höstiga vårpicknick eller våriga höstpicknick kommer inte att äga rum om fem år ens. Vi tar ett större kliv in i framtiden, utan att närma oss något slags science fiction. Min drömpicknick ska jag ha om tio år. Och med det är faktiskt något som kan låta så tråkigt som – min familj. Bestående av min själs älskade, och vi har det givetvis bättre än någonsin. Dessutom: Trots att vi lever i ett heterosexuellt äktenskap har vi något som man skulle kunna kalla för en regnbågsfamilj. Och den är med, i sin helhet. Den består förutom oss av våra barn. Våra framtida barn alltså. Från olika länder, av olika kulörer, sålunda en regnbågsfamilj. Eller "en choklad, en lakrits, en vanilj", kanske, eller så. För ja, vi ska adoptera. Vill, menar jag. (Vilket senare får bli en mängd alldeles egna bloggposter, förstås.) Eventuellt har vi ett biologiskt barn men i övrigt är de adopterade, från utomnordiska, utomeuropeiska, länder.

Denna barnakull – jag vet inte än hur många de är, tre fyra stycken kanske? – är förstås med på vår picknick där huvudsaken ska vara att leka, njuta och ha det skönt. Men vi är fler, även mina föräldrar är med, och mina syskon och deras blivande barn, mina barns kusiner. Eventuellt kanske till och med min kusin och hennes och hennes mans underbara barn är med också (har de då fler barn än de två tjejerna de har idag?). Ett helt gäng är vi. Och vad gör vi då?

Jo, på en picknick måste man ju ha med sig en picknickkorg. Annars är det väl ingen picknick? Filtar. Kameror. Och fotboll! Viktigt, viktigt. Har man picknick måste man spela fotboll. En skön plastboll. Barn mot vuxna. Barn mot barn. Alla mot alla. I matväg tar vi med sojakorvar om vi vill grilla, det finns fina grillplatser uppe på Ombergs Hjässa. Min egengjorda potatissallad är given! Mammas recept, den är suverän. I modifierat djurfritt form lyder receptet så här: Koka potatistärningar, blanda ner i en röra gjord av lite äggfri majonnäs (jodå, det finns!), mycket soja-crème fraiche och lite, lite soja- eller havregrädde. Salta, peppra. Skiva rädisor och gurka och rör ner. Mmmm!

Så har jag själv hittat på en pastasallad, vilken man snabbt sammanfattar så här: Häll olivolja och vinäger i en jätteskål, pressa vitlök över och tillsätt en massa örtkryddor. Marinera en massa goda sorters bönor däri, koka under tiden broccoli och en massa andra goda grönsaker (t ex slantade morötter), skär upp färska grönsaker och ev frukter, stek purjo med paprika och squash, öppna majsburk och flera olivburkar, koka pasta och ös sen ner allt i bunken. Rör om, ta med och avnjut under picknick efter fotbollen!

Drycker... får bli något gott mineralvatten... Vanligt kranvatten duger gott till alla svettiga och törstiga när man har spelat fotboll... juice, saft och så hör det väl till med ett gott vin, som Ecologica.

Fotboll... och så gärna bad! Särskilt när man har spelat och skrattat sig svettig. En skön sandstrand, lagom långgrund, det gör inget om det är kallt i vattnet, det är skönt när det svalkar.


Naturligtvis har jag en mängd minnen från roliga picknickar i olika sällskap, inte minst som liten med familjen. Jag illustrerar detta picknickinlägg med en bild från just en sådan. Vi var inte så många, men visst spelade vi fotboll!

(Här var det meningen att jag skulle lägga upp en bild men Blogger censurerar den, eller nåt. Återkommer med mina bildpubliceringsförsök. Om jag inte har kastat ut datorn då.)


Uppdatering: Jo, men titta, nu gick det ju! En picknickbild. Så trevligt. Föreställande crrly, syskon och mamma. Fotbollen ligger... ehhh, bakom nånstans...

Innan mitt bloggstafettsinlägg är slut måste jag också se till att ge ett nytt ämne till nästa person i kedjan som Bloggstafetten utgör: Mys och pys. Du ska, i bästa skoluppsatsanda, skriva om vad som var det bästa med sommaren 2006! Ämne alltså: Det bästa som hände mig sommaren 2006. Lycka till! :)

Utflykt

Ursäkta, mamselamsen, men igår var vi faktiskt en snabbis i Kalmartrakten, darling och jag, och köpte ännu en livsnödvändig windsurfingbräda till honom. Hade vi inte varit lite stressade hade vi givetvis åkt förbi Nybban, men Mamsans kanske inte har öppet på söndagarna ändå?

Det var i alla fall en ganska trevlig utflykt, även om den mest bestod av evighetslångt bilåkande. Vacker natur i alla fall, med soldis och lövträdens skiftande färger. Och på hemvägen stannade vi till i Karlshamn, vid det otäcka(ste) hamburgerstället med det onämnbara namnet, för att få oss var sin vegoburgare, men såna hade de inte där, sa de. Nähä, synd för dem, då åkte vi vidare. De var i alla fall ärliga nog att inte lura på oss "vegetariska burgare" bestående av bröd, tomat, lök och sallad och sen ta fullt pris för dem som de gjorde för några år sen på Midhem i Malmö. Vilket jävla sätt. Nå, istället hamnade vi nu på Frasses i Fjälkinge. Helt okej burgare men pommesen var blöt och läbbig, strips var det dessutom så de borde verkligen ha varit knapriga. Ett litet plus för en god specialkrydda man fick till. Betyg: Svag trea.

SVT 50 år

Sveriges Television började med sina sändningar för 50 år sedan och det skulle firas med pompa och ståt i direktsändning från Johanneshov (? Var det va?) med gräddan av Sveriges artister... trodde man ju. Men va? Okej, Carola och Lasse Berghagen var sjuka, men... kan Sverige verkligen inte skrapa ihop fler och roligare och mer begåvade artister än de som nu var med på tv ikväll?! Otroligt.

Björn Skifs tre låtar. Dessutom i gubbigt Sinatrastuk, till och med Hooked on a feeling förstördes i samma stil. Suck. Okej, en liten sketch med Galenskapar-Claes (eller var det - Anders?! Jag är lite glömsk och vimsig ikväll...) men den var väl sådär kul bara.

Tommy Körberg. Jaha, tid för eftertanke mitt i allt det roliga. Läskiga bilder och sorglig sång, dessutom evighetslång. En aning malplacerat kanske?!

Lill-Babs... sjöng om Ingmar Bergman?! Eh, jaha, har nu de också... Nähä, det var tydligen så att de var släkt på långt håll. Nå, men då så. Dessutom imponerade detta så väldeliga på Adaktusson (programledare för kvälen: Lars Adaktusson!!! Snälla, vem kom på idén?!) att han tog upp en högst ospontan applåd för detta. Wow.

Malena Ivarsson var darrig och nervös under sitt hyllningstal till televisionen, stackarn. Jag blir nervös av att se sånt.

Arne Hegerfors kom in och höll ett hyllningstal... till sig själv. Oväntat. Och var lite käckt vitsig sådär. Också högst oväntat.

Vad gjorde Janne "Loffe" Carlsson där?

Lena Ph, suck. Okej, söt och okej, kan säkert sjunga. Men... äh.

Magnus, vad heter han nu, före detta dansbandsgrabben, han sjöng något som nog skulle föreställa tufft och läckert och sexigt om att han var en sexig och kaxig och bitchig man. Aha. Och de som inte gillar det är ... åååh, vad var nu ordet han använde?! Suck, kommer inte på det nu bara för det. Men det ordet stämmer i alla fall in ganska bra på hans egen koreografi också, där bara de läckra brudarna fick kladda på honom och inte de dansare som var män. Risk att någon tycker att det vore anstötligt?!

Åååh, håhåjaja, så där frotsatte det. I två timmar. Ett par ljusglimtar fanns dock:

När de visade skojiga kortisinslag från gamla tv-nyheter: "Inslaget kommer strax. /.../ Om ett ögonblick..." etc. Hysteriskt kul, mer sånt hade varit fantastiskt!!

Johan Glans var suverän med sitt ivriga autografjagande. Till Pär Holmgren: "Du och Pohlman kunde göra schamporeklam! Före och efter!" Till Pekka Heino: *sniffar i håret* "Det luktar Pekka!"

Bäst tyckte jag dock att Galenskaparna och After Shave var. Deras Bara sport är i bästa Povelstil, vilken klassiker. Och Farbror Frej är ju underbar.

Tyvärr missade jag Robert Gustafsson... en förlust, förstod jag av mina medtittare denna afton. Men han är ju lite överallt ändå, så man behöver väl aldrig direkt lida av Robertbrist.

Sissela Kyle var också kul, ja. Som sur kulturkärring från grannkanalen som inte var inbjuden.

Men annars... Vad sjutton var detta?! Public service i all ära och visst, lite pop för "äldre" (Soundtrack of our lives), lite pop för de yngre (Darin), lite opera (!) och så då lite av varje sån där blaj-tv-tråkig musik och ännu tråkigare dans och sånt... så var kvällen faktiskt en ganska stor besvikelse. Med tanke inte minst på SVT:s digra arkiv!

Personlighetstest

Psykogeometri


Välj spontant vilken geometrisk figur som bäst stämmer in på dig: rektangel, fyrkant, triangel, cirkel -- eller krumelur.




När du har bestämt dig, klicka här.


Enjoy!

Redhead

Morot eller "eldprinsessa" (som eva-l sa)? Döm själva.








Det blev inte lika knallrött som jag hade hoppats; min frisör sa att jag kunde åka hem med min växtfärgningslerinpackning i håret istället för att sitta där i flera timmar en fredagskväll, så jag gjorde det. Fick en söt transparent duschmössa om huvudet, sen en vinröd frottéhandduk och sen åkte jag hem och tillbringade kvällen hemma iförd detta.

Några timmar senare sköjde jag ur håret och efterbehandlade det med något slags balsam jag hade fått på salongen. Men sen torkade det ju inte förrän under natten... Fönar aldrig håret, det sliter för mycket på det som redan i sig är jättetorrt. Så inte förrän på lördagsförmiddagen såg jag hur det såg ut -- och suck, suck. Morot, alldeles för orange! Inte alls som jag hade tänkt mig. Men när jag skulle ringa och klaga på måndagen och råkade nämna det på jobbet blev jag nerröstad av alla kollegerna. Jaha. Så nu får jag gå runt och se ut så här då. Nöjd är jag i alla fall med att det är svart undertill där bak, även om det blev på ett lite mindre område än jag hade tänkt mig.

En god bok?

Jag är sååå sugen på den här boken. Vilken härlig recension, man blir verkligen sugen.



Just nu läser jag bland annat Arthur & George av Julian Barnes. Den griper tag och det är ett vackert språk men det är ingen bok man mår väl av, precis. Den handlar om den indiskättade advokaten George Edjali och hur ett justitiemord begås mot honom. Likt Zola gjorde i Dreyfusaffären i Franrike griper Arthur Conan Doyle, just det, Sherlock Holmes skapare, in... Boken bygger på en verklig händelse och på verkliga personer, även om Julian Barnes har återskapat de båda männens inre med en god portion egen fantasi.

Vill du vara med i bloggstafetten?

Det behövs en ny stafettlöpare till Bloggstafetten. Och jag skriver det här mest för att påminna mig själv om att det faktiskt snart är min tur. Behövs det inte lite andra ämnen än politiska/världsförbättrande?!

Bra början på dagen

Varför, varför, varför finns det så många jävla idioter??? Envisa typer är de också. Erkänn för fan att ni har fel!!!

Grrrr.


*ont i magen*


-------------------------------


Uppdatering: Vi är alltså _elva_ språkvetare som har Språkrådet (f d Språknämnden) i ryggen när vi utgår från en viss stavning; mot oss har vi ett par människor som påstår att de har rätt, bara för att några läkare tycker det.

Suck.

Och vi undrar när läkare blev experter på språk...?!


Det värsta är att det är fåntrattarna som har fel som har sista ordet. Kul att få foga sig när man vet att man har rätt...

Tankspridd

Slutkörd crrly kommer hem efter att ha jobbat i tio timmar. Kollar telefonen som blinkar. Aha, ett mobilnummer har ringt. Ser bekant ut... Kan det vara Pernilla, tro...? Ringer upp.

Å, varför ringer nu min mobiltelefon samtidigt...??

...

It's time for a change

Äntligen ska jag få färga håret igen! Jag ÄR ingen musgrå person så jag vill inte gå omkring och se ut så! Under sommaren blir jag nästan blond så då är det ingen idé att färga det för det försvinner på en gång (ehh, färgen alltså), och sen har min frisör varit så himla upptagen så länge... men nu är det dags!

I eftermiddag blir mitt hår knallrött. Inte orange utan tomatrött. Antagligen med inslag av mörklila, svart och/eller mahogny under. Yes, yes, yes, jag längtar.







En knallröd crrly i en knallröd garderob.

Projekt Lidingöloppet

Lovade ju att nämna Lyxhotell I och kanske skriva något om II också... Lyxhotell I var i Stockholm, kolla bara utsikten!! Fotot i förra inlägget är från vårt fönster. Det mest fascinerande var att tågen + ett antal filer med bilvägar försvann in rätt under vårt rum, men man hörde inte det minsta utifrån! Snacka om välinsolerat. Hotellet var jättevackert, inspirerat av snäckform överallt inuti, väggarna i rummet var av vackert trä. Och för första gången i mitt liv badade jag spontant och frivilligt i ett hotellbadkar!! Jag har sån bacillskräck, brukar tycka att hotell är sådär, särskilt den snuskiga heltäckningsmattan (som inte fanns här, det var trägolv) och sänggaveln som alltid är flottig, men här var ingenting äckligt! Underbart.



Och hotellfrukosten...! Hade kunnat sitta där i timmar. Det är likadant där, är det inpyrda storblommiga gardiner, äckliga mattor, en fadd stank av stekt bacon och slemmiga korvar samt en massa jobbiga morgonpigga människor som pratar för högt och hostar över de uppskurna torra paprikaringarna och de svettiga ostskivorna så får jag knappt ner en bit. Det här var himmelriket! :) Sååå mycket gott! Och då hade jag inte ens hittat den speciella vegankylen som stod vid sidan om, den såg vi inte förrän vi passerade den på väg ut efter att ha ätit den sista morgonen. (Vi stannade två nätter, och vi var sponsrade, kan man säga.)



Ja, darling och jag bygger ju upp vårt liv kring en massa projekt; ett av de senare var det som älskling genomförde förra helgen: Lidingöloppet, tre mil i väldigt backig terräng. Som somliga tycker är jobbigare än de maraton som anses "lätta". Jag skulle ha sprungit (lufsat/lunkat) enmilaloppet om det inte hade varit för alla mina jäkla influensor i sensomras, typiskt!

Under tiden som han sprang gjorde jag mitt eget Lidingövarv: GICK i hettan uppför i ca 6 km från Lidingövallen till högst upp i Sticklinge där jag träffade en släkting och hennes uuurgulliga barn: två och ett halvt-årig lockig sprallig babblig kicka och hennes urgoa ettåriga lillebror med glada ögon, runda kinder, solskensleende och två bissingar. :) (Blir man någonsin sötare egentligen, än när man har två små risgryn?! Tror inte det!)

Hade ni vägarna förbi Sticklinge golfbana i lördags mitt på dagen och såg en rätt späd tjej klädd i svart ligga hopkurad på en gräsmatta vid vägen med sin ryggsäck som huvudkudde så var det nog jag! :) Skulle pausa lite, jag hade för tusan vandrat typ tre kilometer och var varm och törstig, ville dricka lite lagom men inte för mycket för jag var ju ändå så kissnödig hela tiden som vanligt och var tvungen att kuta in i skogen överallt, men om jag drack lite ur min vattenflaska skulle den inte vara så tung och så skulle jag inte ha så mycket att bära på. Satte mig, drack lite, la mig, ååh, så skönt... zzzomnade. Mysigt! Det var så fantastiskt bara det att veta att Sticklingeborna inte väntade mig förrän en timme senare och att jag inte hade några som helst krav på mig någonstans ifrån.

Ja, sen traskade jag vidare... med hjälp av karta förstås. Hittade till slut. Släkting, barnen och jag myste och fikade och sen gjorde vi med papper och kritor flaggor till min darling (och hans kollega!) som vi gick ner till båtarna med och så satt vi där vid en skogsstig och hejade för fullt på alla löpare. Flickan var så ljuvlig där hon ivrigt skuttade så lockarna hoppade och ropade Heja heja och viftade med flaggan. Tror många fick en extra skjuts uppför den beryktade Abborrbacken efter det! Och söööte lille killen satt och visade de två risgrynen och vinkade, och så var det så himla gulligt; han hörde det rytmiska i löpstegen och satt och gungade i takt till dem! :) Hur söt som helst!!

Vi hade tur och prickade in när darling sprang förbi och han blev så glad att han kutade av banan och sprang runt oss lite! Kollegan missade vi tyvärr men darling tog med hans flagga till jobbet på måndagen... ;)

På söndagen myste vi på Djurgården, älskling och jag. Vi var sugna på Nationalmuseum och Stig Lindberg-utställningen men älskling var lite förvirrad (han har ändå bott i Sthlm och är rätt ofta där!) och tog mig istället till Nordiska museet. Eeh... Okej. Folk art, nä, usch. En modeutställning, isch. Strindberg, jaha... då är det ju roligare i Blå tornet där han bodde. En same berättar, gäääsp.

Nä, det blev det nya akvariet istället (det var roligt!) och sen Vasamuseet. Rätt coolt att de har lyckats rekonstruera även färgerna på skeppet och figurerna längs sidan. Men jag fick lite svindel och blev yr när jag gjorde misstaget att uppe på en hög våning luta mig ut och se ner på skeppet. Aaah... hjälp.

Ja... sammantaget en jättekul och intensiv helg!



Okej, Lyxhotell II: Jag citerar en läkare som såg mig djupt och mycket allvarligt i ögonen när han sa: "Det finns två saker som är väldigt farliga för unga kvinnor. Det är utomkvedshavandeskap och rökning."

Ja... och jag kan mest säga: Håhåjaja, mycket ska man vara med om. Men jag samlar väl stoff till min bok, eller nåt...! ;)

Jag mår nog bra nu i alla fall, ska tillbaka till sjukhuset imorgon och få det bekräftat och sjukskrivning upphävd bara.


Vad övrigt är, är tystnad. *kniper ihop läpparna och sätter mig på händerna* ;)