SVT 50 år

Sveriges Television började med sina sändningar för 50 år sedan och det skulle firas med pompa och ståt i direktsändning från Johanneshov (? Var det va?) med gräddan av Sveriges artister... trodde man ju. Men va? Okej, Carola och Lasse Berghagen var sjuka, men... kan Sverige verkligen inte skrapa ihop fler och roligare och mer begåvade artister än de som nu var med på tv ikväll?! Otroligt.

Björn Skifs tre låtar. Dessutom i gubbigt Sinatrastuk, till och med Hooked on a feeling förstördes i samma stil. Suck. Okej, en liten sketch med Galenskapar-Claes (eller var det - Anders?! Jag är lite glömsk och vimsig ikväll...) men den var väl sådär kul bara.

Tommy Körberg. Jaha, tid för eftertanke mitt i allt det roliga. Läskiga bilder och sorglig sång, dessutom evighetslång. En aning malplacerat kanske?!

Lill-Babs... sjöng om Ingmar Bergman?! Eh, jaha, har nu de också... Nähä, det var tydligen så att de var släkt på långt håll. Nå, men då så. Dessutom imponerade detta så väldeliga på Adaktusson (programledare för kvälen: Lars Adaktusson!!! Snälla, vem kom på idén?!) att han tog upp en högst ospontan applåd för detta. Wow.

Malena Ivarsson var darrig och nervös under sitt hyllningstal till televisionen, stackarn. Jag blir nervös av att se sånt.

Arne Hegerfors kom in och höll ett hyllningstal... till sig själv. Oväntat. Och var lite käckt vitsig sådär. Också högst oväntat.

Vad gjorde Janne "Loffe" Carlsson där?

Lena Ph, suck. Okej, söt och okej, kan säkert sjunga. Men... äh.

Magnus, vad heter han nu, före detta dansbandsgrabben, han sjöng något som nog skulle föreställa tufft och läckert och sexigt om att han var en sexig och kaxig och bitchig man. Aha. Och de som inte gillar det är ... åååh, vad var nu ordet han använde?! Suck, kommer inte på det nu bara för det. Men det ordet stämmer i alla fall in ganska bra på hans egen koreografi också, där bara de läckra brudarna fick kladda på honom och inte de dansare som var män. Risk att någon tycker att det vore anstötligt?!

Åååh, håhåjaja, så där frotsatte det. I två timmar. Ett par ljusglimtar fanns dock:

När de visade skojiga kortisinslag från gamla tv-nyheter: "Inslaget kommer strax. /.../ Om ett ögonblick..." etc. Hysteriskt kul, mer sånt hade varit fantastiskt!!

Johan Glans var suverän med sitt ivriga autografjagande. Till Pär Holmgren: "Du och Pohlman kunde göra schamporeklam! Före och efter!" Till Pekka Heino: *sniffar i håret* "Det luktar Pekka!"

Bäst tyckte jag dock att Galenskaparna och After Shave var. Deras Bara sport är i bästa Povelstil, vilken klassiker. Och Farbror Frej är ju underbar.

Tyvärr missade jag Robert Gustafsson... en förlust, förstod jag av mina medtittare denna afton. Men han är ju lite överallt ändå, så man behöver väl aldrig direkt lida av Robertbrist.

Sissela Kyle var också kul, ja. Som sur kulturkärring från grannkanalen som inte var inbjuden.

Men annars... Vad sjutton var detta?! Public service i all ära och visst, lite pop för "äldre" (Soundtrack of our lives), lite pop för de yngre (Darin), lite opera (!) och så då lite av varje sån där blaj-tv-tråkig musik och ännu tråkigare dans och sånt... så var kvällen faktiskt en ganska stor besvikelse. Med tanke inte minst på SVT:s digra arkiv!