Bokreafynd!

Redan igår fick jag hem min försändelse med bokreaböcker jag hade beställt via nätet! Tjohoooo!

Vilka fantastiska titlar... Fattar inte att jag kunde slita mig och gå till jobbet idag...!

De här böckerna säger nog en hel del om mig och mina intressen och mitt liv, just nu:


JUUL, JESPER: HÄR ÄR JAG! VEM ÄR DU? : OM NÄRVARO, RESPEKT OCH GRÄNSER MELLAN VUXNA OCH BARN (Juul är en guru vad gäller just samspel mellan vuxna och barn i familjer. Här kan man läsa ett exempel på hans resonemang.)

HEANEY, MARIE: ÖVER DE NIO VÅGORNA : IRLÄNDSKA LEGENDER (Den var billig! Och det kan ju vara kul med legender.)

ALLENDE, ISABEL: LANDET I MITT HJÄRTA (Isabel Allende är min favoritförfattare!)

LARSSON, STIEG: FLICKAN SOM LEKTE MED ELDEN (ÅÅÅååååååååååhhh. Ska blogga lite om del 1 i denna trilogi snart, "Män som hatar kvinnor"... Fastnade totalt i den. Och den här, del 2, lär inte vara sämre precis, har jag hört...)

COUSINS, LUCY: KOM OCH LEK, MOLLY! (Till bäse.)

VOLTAIRE, RENÉE: EN BULLE I UGNEN : RENÉE VOLTAIRES MAT FÖR GRAVIDA, MAMMOR, PAPPOR OCH BARN (Sååå vacker bok med recept som ser oemotståndligt läckra ut, verkar fantastisk.)

NILSSON, PER: KORPENS SÅNG (Mmmm, ännu en författare som skriver jättebra böcker.)

ALLENDE, ISABEL: PYGMÉERNAS SKOG (Hon är bäst, ba.)

SYMONS, JANE: ATT FÅ BARN : DEN NAKNA SANNINGEN (Tittade en del i den igår. Väldigt rolig, faktiskt! Snygg layoutmässigt med 50-talsdesign, dock är texten betydligt nyare. Har inte läst i den så noga men jag älskar de roliga bilderna. Tänk Jan Stenmark! Typiska 50-talsbilder med alldeles absurda bildtexter och repliker!)

PROULX, ANNIE: BROKEBACK MOUNTAIN : OCH ANDRA BEÄTTELSER FRÅN VIDDERNA (Har den på engelska också men finns Proulx på svenska måste man ju passa på!)

JÄNDEL, RICHARD: MEDVETEN MAT (Suverän bok om att äta medvetet för miljö och hälsa. Bl a vegetarisk näringslära och massor av goda recept.)

JOHANSSON: DJUREN I MÄNNISKANS KLOR (Filosofer och andra forskare med olika infallsvinklar skriver vad som ser ut som små debattartiklar.)

BRORSSON-ALMINGER: VEGETARISK JULMAT (Söt liten bok med många goda recept, vacker presentbok med små visdomsord i dessutom.)

BLAKE, QUENTIN: KURRAGÖMMA MED KAKADUOR (Till bäbisen.)

BRENCKERT, EVA: ÄNTLIGEN ADOPTIVFÖRÄLDER (Till framtiden...)

KJÖRLING, LENNART: LULA : BRASILIEN - HOPPET OCH RÄDSLAN (Brasil!!!!)

NILSSON, ULRIKA: BRUM PLING HALLÅ! (Till bäse.)


Vad har du köpt?

Ur Mini-crrlys garderob!

Lycka är att göra ett sånt fynd som jag gjorde idag!

Jag har varit så avundsjuk på dem vars föräldrar har sparat saker, kläder och lakan etc från när de var små. Tänk bara alla coola retroplagg från 70-talet, allt brunt och orange man hade! :) Min mamma har alltid slängt alla sina egna kläder, under min uppväxt var jag så irriterad på att inte få ärva några häftiga 60-talskläder, utom något enstaka plagg vi hade i utklädningslådan.

Pratade med mamma i telefon häromdagen och beklagade mig. Men hon trodde inte att allt var kastat, hon sa att jag fick åka till pappa och rota i hans förråd, ett gammalt oisolerat uthus. Då såddes ett frö till ett minne i min hjärna... Ett vagt, mycket vagt minne av att vi har gjort just det... Gått igenom pappas förråd och fått kasta en massa leksaker som var musätna och med musbon och små lortar i. Men... slängde vi verkligen allt...? Fanns det inte ett och annat plagg kvar som vi har sparat? Var kunde de finnas i så fall?

Igår rusade jag ut i garaget och letade. Nej, ingenting där.

Idag var det så dags för projektet Ta oss in i trädgårdsförrådet. Lite skottning så klarade vi det. Och där! Vilken skattkammare! En massa kartonger, visserligen ganska fuktiga men dock! Det stod saker som "Sparade barnkläder", "Leksaker" och "Dynga" på. Dyngan förtjänar en utvikning. Den kartongen har åkt med sen flyttarna på 70-talet. Mina föräldrar har kallat allt de inte riktigt vet vad de ska kalla just för "dynga", i alla möjliga sammanhang. I en flytt hade de hjälp av en flyttfirma. Flyttgubbarna visade stor förvåning över att få kånka på flera kartonger med -- dynga...! I detta fall visade sig "dynga" helt enkelt bestå av en massa gosedjur. Misse och Moje, både som handdockor och som vanliga dockor, bland annat. Drutten & Krokodilens efterträdare, kommer ni ihåg dem? :) Just nu ligger Misse i tvättmaskinen tillsammans med ett gäng andra i en 30-gradig mörktvätt, hon luktar allt lite fukt. Får se hur det går för Moje, Snobben och alla de andra, som har varit lite mer vita, att tvättas.

Kläderna då? Jo! En fyndlåda, en veritabel skattkista, verkligen! Och det roliga är att trots att mamma har typ världens sämsta minne så nog tusan kom hon ihåg samtliga dessa plagg när jag ringde och berättade! Inte bara kom hon ihåg hur de såg ut utan även vem som hade gjort dem (oftast hon själv men ibland mormor, farmor eller någon väninna till henne) och vem/vilka av oss syskon som hade haft dem. Jo för på den gamla goda tiden hade man ofta unisexkläder, det ni. (Nå, som ni ska få se så hade jag dock en hel del klänningar, tydligen.) Extra kul att hon kom ihåg dem eftersom de flesta är så små att jag rimligen inte kan ha haft dem i många veckor. Det måste ha tagit betydligt längre tid att göra dem!

När jag packade upp kartongen med påsarna i, jag hade senast jag såg dessa kläder varit förutseende nog att lägga dem i kassar innan jag stoppade dem i lådan, så forsade tårarna. Hormoner...! Men kläderna är verkligen ljuvliga, och så små...! I och för sig var jag ju mini också, inte mer än 47 cm och vägde bara drygt 2 kilo.

Jag hade aldrig på allvar vågat tro att vi någonsin skulle få användning av dessa kläder. Det måste vara därför jag helt enkelt hade förträngt deras existens, för det kan inte vara mer än ett och ett halvt år sen vi hämtade hem dem från pappa. Här är de:



Uppifrån, fr v: orange! Overall, set med hjälmmössa,
klänning och underbyxor. Något slags skärp. Och en
toppluva?!
Uppe t h: gult! Åkpåse och ett par klänningar, den
nedre med fransar runtom hela ryggen.
Mittenraden t v: brunt! Överst något slags förklädes-
klänning, sen en yttepytteväst, en västklänning,
en tja, vad kallar man det? Något slags sparkdräkt?
Därpå en exakt likadan pyttig väst, och lika liten.
Är det dockkläder, tro?
Mittenraden t h: rött och blått! Västklänning
(samma mönster som den bruna), skjorta, miniliten
väst (har nog bror haft) och så ett förkläde (som
egentligen snarast är orange och rosa i olika
konstellationer).
Längst ner t v: blått! Sammetsklänning som farmor
har köpt, klänning med ränder och klänning med
påsydda blommor.
Längst ner i mitten: grönt och brunt! En klänning
och en hängselklänning.
Länst ner t h: vitt! En sjömansklänning sedd bakifrån,
en klänning med ärmar som änglavingar och två
hjälmmössor till.

Helgen

Här har det mest sett ut så här...



Skönt!

Vi är fortfarande så gott som insnöade. I fredags kom vi iväg till jobbet i alla fall, men det var jättejobbigt att sitta på helspänn i över en timme, hade tårar i ögonen av rädsla faktiskt och jag brukar inte vara så rädd för att köra. Usch för snö och usch för idiotlångtradarchaufförer och andra som inte tar hänsyn till vägförhållandena!



Uppdatering:
Jag var väl lite väl elak mot älskling, kom jag på. Även om bilden ovan togs när klockan var närmare ett på dagen! Han var faktiskt uppe halva natten och satte fast mosaik på fönstret i bastun, ett av alla småjobb som klantverkarna lämnade åt oss eller åt sitt öde när de renoverade vårt badrum sommaren 2005. Det blev så fint! Och matchar golvet i duschen + att vi har samma mosaik på väggen i badrummet lite här och var.


Inifrån bastun...



... och utifrån.

Insnöade

Som vanligt med Skåne så kom all vinterns snö på ett enda dygn, och som vanligt blir det Kaos.

Igår eftermiddag körde jag tidigare hem från jobbet då jag hade hört vad som väntade. Både dit- och hemresan var ganska otäcka, med bilar som låg upp och ner lite här och var, men efter några år i Skånevinterns trafik blir man ganska härdad. Älskling skulle ha flugit utomlands på kvällen men hade först tänkt komma hem mellan jobbet och resan, men som tur var hade han packad väska med sig till jobbet för det var ju bara inte att tänka på att åka hem då...

Det tog över en timme för mig att komma hem, till stora delar gick det i 20--30 kilometer i timmen på motorvägen, och då ringde jag älskling och sa att han skulle räkna med minst en timme till flyget, att jämföra med 15--20 minuter i vanliga fall.

Han lovade att ringa när han var på flygplatsen, och det gjorde han. Bara det att flyget var inställt. Istället hade han en flight inbokad kl 6 på morgonen nästa dag (idag), men hotellen på flygplatsen var fulla så han visste inte hur han skulle göra. Så frustrerande!!! Jag bara kände för att ge mig ut och hämta hem honom men det gick ju inte.

Till slut beslutade han sig för att köra hem, jag sa åt honom att ta det lugnt och räkna med minst två timmar. Och det var vad det tog, cirka två timmar, mot en halvtimme annars. Han hade aldrig sett något liknande. Det låg lastbilar och långtradare huller om buller överallt, säkert 25 stycken på en kort sträcka. Det stora problemet är ju inte själva snön utan blåsten som gör en massa stora vallar överallt som man måste ta sats och lägga i väldigt låg växel för att komma igenom. Ja, plus att somliga inte riktigt har fattat att man ska anpassa farten efter rådande förhållanden, som vanligt...

Han kom hem i alla fall, sov hemma några timmar men gick upp klockan 03.50 för att åka till flyget igen. Jag sov dåligt när han stressade runt, och dessutom blev jag hungrig så jag gick upp med honom och ställde mig i köket och bredde några mackor. Han lyckades öppna ytterdörren och ta sig ut, dessutom pulsa sig fram till förrådsdörren och öppna den för att ta fram snöskovel, kvast och skyffel. Så var han söt nog att skotta fram även min bil och sen var han redo att köra. Puss och hej då och kör jätteförsiktigt nu, sen stod jag i köket och åt mina mackor.

På väg i säng igen kastade jag en blick på katterna i hallen. Varför stod de och glodde ut genom fönstret? Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Där stod älsklings bil med lysena på! Vad hade hänt? Han klev ur bilen och förklarade med skratt i rösten att han bara hade kommit några meter på gatan, sen hade han kört fast och fått backa tillbaka. Inte en chans att han skulle kunna komma någonvart.

Så det blev en dag hemma. Till min besvikelse hade en hel del folk ändå lyckats ta sig till mitt jobb, det beror ju helt på var man bor, vilka vägar man måste ta och hur det ser ut, men jag känner att de sviker mig medan jag sviker mitt jobb. "Vad mysigt!" sa min chef när hon fick höra att vi var hemma båda två, men älskling har lyckats jobba ändå med dator och telefon, så honom har jag inte fått mycket kontakt med idag, istället har det känts ganska meningslöst; jag har mest sovit och läst.

En promenad mitt på dagen hann vi dock med, vi pulsade runt, och då såg vi att cykelvägarna minsann både är plogade och saltade! Vad är det för prioritering?! Vår gata brukar aldrig plogas, och den är inte röjd nu heller. Istället får man vänta tills grannarna med sina suv:ar har kört fram och tillbaka och plattat till snön tillräckligt många gånger. Dessutom bor vi på helt fel sida vägen, alla vallar har blåst upp på vår tomt och runt den medan grannarna på andra sidan gatan knappt har någon snö på sin tomt alls! Utanför vårt hus ligger snön lårhög!

Det har snöat hela dagen och kvällen också, så det är ju inte mindre snö nu precis. Vi har dock skottat runt våra bilar så nu kanske vi kommer ut på den lite större vägen en bit bort, som är plogad. Återstår ändå att se hur vi gör imorgon... men jag har inga semesterdagar kvar att ta ut. Antar att detta inte räknas som giltig frånvaro; jag minns än vilket tjafs det var för några år sen när det var ett giftgasutsläpp nära jobbet och allmänheten förbjöds att gå ut. Polisen spärrade av så att de som inte hade hört talas om detta och ändå begett sig till jobbet inte kom fram utan fick vända. De i ledningen hade dock lyckats ta sig förbi genom att köra in på smågator och tyckte att alla vi andra var riktigt mesiga som inte hade riskerat liv och lem för att komma till jobbet: "Det var ju bara att köra runt!" Precis som om det handlar om en katt och råtta-lek med polisen! Barnsligt.

Nå, jag har ju bildbevis. Håll till godo.


Älskling har skottat men ändå fastnat.
Skrattar bara åt eländet och ger upp.
Klockan är strax över 4 på morgonen.


Snön bakom min bil är lårdjup.


På baksidan ser det ut så här.


Även grannarna är insnöade...


Här också.

Dagens låt!

Hess is more: Yes Boss

Från suveräna nya Luftkastellet 4.


Även Luftkastellet 1, 2 och 3 är fantastiska.

Tropical loveland

Tropiska magbilder var utlovade, tropiska magbilder kommer här! Till ackompanjemang för den som vill av en gammal goding, hehe.



Frukost på vår uteplats, i en del av
de kläder jag har sovit i (ja, det var
svinkallt på nätterna...).
Kolla vad jag äter, mmm...! :)



Posering utanför vår
lilla bungalow...



... och i Palmitos Park.

A new drug (again ...)

Hjälp, vad vi den här veckan har förstört det stora sömnförråd vi byggde upp under semestern förra veckan. Och allt är en ny jäkla drogs fel. Vi håller på och håller på, hela nätterna igenom. *gäääsp* Det går ju inte att sluta!! Som tur är blev vi äntligen klara igår natt. Men det värsta är att jag har hittat hundratals likadana som bara väntar på att köpas in och knåpas med...

Pussel av Jan van Haasteren! Så här ser de ut, till exempel.

Det coolaste av allt är att pusslen, i alla fall vårt, inte är uppbyggda på samma sätt som vanliga. Istället för att pussla ihop det man ser på kartongen, där det alltid myllrar av folk och händelser, ska man med utgångspunkt från en av personerna mitt på bilden, som ser åt vårt håll, pussla ihop det som den personen ser! Det vill säga allt det som personen och vi har mellan oss samt det bakom oss. Och för att det ska vara extra klurigt har Jan van Haasteren dessutom lagt till små knasiga detaljer, som exempelvis en liten hatt som springer med ett par små ben och som inte syns på kartongen; det är inte lätt att gissa vad det är man egentligen ska pussla ihop!

Många av bilderna känner jag igen från förr, när man på 80-talet kollade igenom Åhléns planschställningar för att kolla efter kul och gulliga djurplanscher till exempel, då fanns ofta Jan van Haasterens bilder där med ett myller och tusen roliga detaljer.

Jag har fått pusslet i present så jag vet inte var man kan köpa dem, men jag antar att de inte är så svåra att få tag i. Och det finns mängder ...!! Hjälp ... Men ... jag har ... ju lite... annat ... att koncentrera mig på ... så jag ska nog klara det ... måste ...

Nu lever jag igen

Jajamänsan!

För att återknyta till 80-talsnostalgin i förra inlägget namnger jag detta inlägg som en hyllning till en låt som var en av mina allra, allra största favoriter under hela 1980-talet (eller i alla fall sista halvan, eftersom den kom 1985).

Dessutom passar inläggstiteln extra bra nu eftersom min älskling spontant just råkade boka in oss på konsert med just bandet som sjöng låten: Adolphson & Falk! Vi hade nämligen ett presentkort på Kulturcentralen i Malmö som hade råkat (hrm) gå ut, men när darling var därinne (råkade passera på lunchen nyss) och skulle beveka dem om att låta oss få utnyttja det, så var de så schysta och lät oss använda det, bara vi skyndade oss. Så då blev det Adolphson & Falk. Visste inte ens att de fanns längre. Men vad kul!!

En annan rolig grej är att vi snart också ska gå på ett evenemang med vår stora idol Povel Ramel. Det ska bli så helt obeskrivligt kul, vilken fantastisk upplevelse att få se och höra detta musikaliska geni i verkligheten! :)


Jo, sen passade rubriken så bra också, för det är verkligen det jag gör, lever igen nu alltså. Just hemkommen från en sällsamt välgörande semester, vilken vi verkligen var värda, och dessutom efter att ha varit hos barnmorskan imorse, känner jag mig friskare och starkare än på länge. Visst, jag har huvudvärk idag och sov dåligt inatt, visst, min tarm är elak mot mig och blöder, men äh, jag mår BRA ändå! Semestern innebar en sådan avkoppling att... ja, jag kan inte minnas att jag någonsin har varit mer avslappnad. Ljuvligt.

Vi har sovit i mellan 10 och 13 (!) timmar per natt, visserligen i en gräsligt obekväm och stenhård säng i ett iskallt sovrum med bara ett tunt lakan och tre snuskiga gamla filtar som inte är tvättade på åratal och man bara inte vågar ens nudda i sömnen, men ändå. Och vi har gått och gått och gått och gått... Så skönt. En del äventyr var det på resan, jodå, men inget som förmörkade vår tillvaro. Och nu dröjer det ju antagligen lääänge innan vi kan resa igen.

Att göra som våra holländska vänner som har flyttat till Italien, och som häromveckan fick ett gossebarn och har bokat ett hus i Thailand mars--maj, det skulle vi aldrig i livet våga. Nej... Inte nu, när jag känner en del som har fått barn och har fått höra om allt konstigt som kan hända och allt som kan gå snett! Visserligen har jag förstått att folk, även svenskar, åker till Thailand just för att uppsöka sjukhusen där, men är det värt det?! Nä, några månader får det nog vänta, men sen kan man ju hoppas att man får en snäll bäse som går att ta med lite överallt. (Får se vad jag säger om detta om ett halvår... ...)

Oh well. Har massor att berätta, om både ditt och datt, men det får vänta lite. Egentligen borde jag ha lärt av mina misstag och inte lova att blogga om saker som jag sen aldrig får tid/lust/möjlighet att skriva om, men ah. Framöver lär här finnas bilder från semestern (vad sägs om tropiska magbilder?), framtidsplaner och -våndor, massor av boktips etc, etc.

So long, så länge. (I like to skate = Jag liknar två skator.)

Hektisk, supersprallig kväll!

Men weeeee, vad mycket jag fick att göra här nu då!!! :)

Ett hemligt paket till älskling kom idag och däri fanns en del skivor jag hade *sschh* beställt till mig själv också, en massa nostalgia, bland annat Eurythmics Revenge, den med bland andra Thorn in my side, The Miracle of love och massor av andra snorbra låtar. Håller på nu i smyg och laddar in dem i datorn och min iPod och är sååå glad!!! Har saknat dessa låtar i så himla många år!









Ett annat paket kom också, ett betydligt större ... och älskling hämtade det på väg hem från jobbet. Barnvagnen ...!!! :-o Nu måste vi ju såklart packa upp den också, det går ju inte att hålla sig. Skriver mer om den senare.

Fast egentligen är kvällens stora projekt att packa, vi drar till solen alldeles snart, det ska bli så obeskrivligt skönt. Babymoon är det engelska begreppet för den sista resan man gör tillsammans som par innan bäbisen kommer.


Hoppas att ni också får en kanonhelg! :)


















Snart, snart... (Bilderna kommer härifrån.)

Spydag

Fan, hur säger man till en kollega att man kräks av hennes parfym??


:-/




---------------------------------------------------------------------

Feg, feg, feg är jag. Hur jag än skulle säga det vet jag att hon skulle ta jävligt illa upp. Jag klagade så sent som för några dagar sen på att det stank parfym och så öppnade jag fönstret på vid gavel så att hon frös (haha!) men inte fattade hon ändå, tydligen. Hon muttrade bara att jag var extra känslig för att jag var gravid. Jaha, och...? Det hjälper väl inte att konstatera det, liksom. Dock har hon uppenbarligen bestämt sig för att eftersom det är mitt luktsinne det är fel på så har hon rätt att spruta ner sig totalt med parfym. Till saken hör att hon alltid har för mycket parfym men i vanliga fall nyser jag mest av det och får lite svårt att andas, då slipper jag i alla fall spy...

Så idag "löste" jag problemet med att gå ifrån fikabordet när hon kom (dessutom satte sig en kollega alldeles bredvid mig med en salamimacka, och då var måttet rågat). Sen öppnade jag fönstret och satt med stelfrusna händer och jobbade. När jag kom tillbaka efter att ha varit på toa hade fönstret stängts, och nu stinker hon inte längre tillräckligt mycket för att jag ska upprätthålla detta kalla (höhö) krig.

Dessutom sticker jag på semester strax, och det känns onödigt att tjafsa med henne just idag, sista dagen innan. Nästa vecka får hon hälla på sig så mycket stank hon vill utan att jag är här och (låter bli att) klaga(r).

Stäng av!

Fick mejl av min kloka favoritfrisör:

Låt planeten andas ut.

Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor ska låta planeten andas ut ett ögonblick. Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 - 20:00 den 1 februari 2007. Därmed genomförs det första kollektiva försöket, av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med IPCCs utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i massor av länder har redan fått detta email och kommer att delta. Och det ända Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb). Självklart kan du låta energin vara avstängd längre... Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och vår jord kommer att tacka oss... M.V.Hälsningar Din Planet PS: Skicka vidare till dina vänner....så blir vi Flera... Yes. Let us.