Enerverande kaniblar

Inte blir det mycket av de där så omtalade underbara långpromenaderna med barnvagn när man råkar vara förälder till en liten vagnvägrare, men då och då lyckas man lura henne, bara hon sover tillräckligt djupt... Och då händer det att man har med sig kameran, och då händer det att man får syn på nåt man vill föreviga (som jag länge trodde uttalades före-viga), och då händer det att man till och med kan blogga om det sen.

Prins Eugen, gammelfarbror till vår nuvarande kung, kallades även Målarprinsen och hyste en förkärlek för moln. I ett brev till en vän (Ferdinand Boberg? Jag kommer inte ihåg nu...) skrev han om dem att de var "ena enerverande kaniblar, som försvinna, just då de äro som bäst". (Citerat ur huvudet.)

En sån enerverande kanibel fick jag tag i häromveckan:




Här är originalet:

VM i amning

Lillan sover på en egen liten madrass mellan oss i dubbelsängen. Jag ammar henne en eller två gånger på två timmar, minst, hela natten. I och med att hon ligger där hon ligger behöver jag inte gå upp eller ens vakna ordentligt utan jag slänger bara upp nån av tuttarna till henne när hon petar lite på mig.

Häromnatten vaknade jag av att hon *schmack* satte sig fast på bröstet. Hon hade hittat dit av sig själv! Då avbröts jag mitt i en dröm, i vilken Lillan bett mig att vi skulle ställa upp i VM i amning. Jag tyckte att det lät förskräckligt jobbigt att maratonamma så det ville jag inte, men hon envisades. Hennes argument var att hennes stora favorit Ivan Lendl skulle ställa upp! Dessutom ville hon att jag skulle fixa fram bilder från detta Amnings-VM på både henne och Lendl för att publicera på nätet. Jag tyckte i drömmen att alltihopa var ganska absurt men oroade mig mest för bildanskaffandet. Hur skulle jag kunna ordna bilder från detta arrangemang när det inte ens hade ägt rum?



Ivan Lendl. Otroligt. Har man
tänkt på honom alls de senaste
20, 25 åren?!



På förekommen anledning: Språkrådets (före detta Svenska språknämndens) klargörande om verben dia och amma:

fråga Kan man säga att barnet ammar? Heter det inte diar?

svar Man kan säga barnet ammar. Verbet dia betydde ursprungligen bara ’få di’. Men det kom ganska snart att även användas om att ’ge di’. Denna dubbla betydelse hos dia är allmänt accepterad. Eftersom dia nästan enbart används om djur, ställer den sällan till med några tolkningsproblem. Jämför följande satser: ”Kalvarna diar fortfarande”, ”Kattmamman låg i solen och diade sina ungar”. Verbet amma däremot betyder enligt ordböckerna bara ’ge di’. Men som vi vet så används det också om det som barnet gör. Ordboksredaktörer och språkvårdare accepterar inte detta lika lätt som den dubbla betydelsen hos dia. Anledningen är säkerligen att amma nästan enbart används om människor. Här kan det lättare uppstå förvirring. ”Hanna ammar fortfarande”. Är det mamman eller barnet som är Hanna? ”Min flicka ammade bara en månad”. Menar man att flickan som barn inte ammades mer än en månad eller var det som vuxen, som mor, som hon inte gav sitt barn di mer än en månad? Men för det mesta är det inget problem, och det är därför språkbruket har uppstått. Vi bör acceptera amma i betydelsen ’få di’ när det inte finns risk för missförstånd.

Ny magbild

Okej, Lotten, utmaningen antagen. Bilden är tagen idag:



Det allra mesta av badbollen är ju borta, det som är kvar är förmodligen mina förvirrade tarmar och min bortvimsade magsäck som sticker ut lite så där hopknölat. Nu kan de ju komma tillbaka till sina respektive ursprungliga platser. *hint hint* (Eeh, fast de kanske inte läser detta...)

Det är i alla fall vansinnigt skönt att kunna äta hur mycket man vill nu igen, bara vräääka i sig utan att behöva sluta äta så fort man har börjat bara för att det är för trångt.

Praktiska veck

Jag har kommit på vad de där till synes överflödiga vecken på min mage egentligen är till för. Ja, de där som uppstod liksom ur ingenting (eller ur ballongmagen) efter förlossningen. Dem använder Lillan som trappmaskin medan hon ammar (ammas? diar?).

Så himla praktiskt.



Lotten ville visst (kolla länk ovan) se ny magbild, en månad senare. Oh well, den utmaningen kan jag väl inte motstå. Och nu när jag faktiskt till och med har lagt ut en bild av min nakna stjärt här i bloggen kan jag inte se någon anledning till att jag skulle fega. Så... Ska bara ta bilden först, eller få den tagen, rättare sagt, så kommer den.

Mat och Bajs

Livet blir så extra spännande med alla äventyr man är med om exempelvis vid skötbordet. Aktar man sig inte kan det hända att man blir totalt nersprayad med lite av varje. Och det är inte bara killar som kissar långt!

Inspirerad av bilden nedan, hämtad från mitt första album, betitlat Vårt barn, bad jag darling om ett förkläde att ha vid skötbordet för oss också.


Detta är alltså crrly som i början
av 70-talet görs fin av sin dyre fader.

Vad kom älskling dragandes med? Jo, ett tjusigt förkläde jag inte hade en aning om att vi ägde; ett från Mat & Vin på Stolpaberga.

Så numera säger vi här hemma Mat & Vin & Bajs på Stolpaberga.

Förlåt, Stolpaberga.



För övrigt brås Lillan på sin mor även i ett annat avseende: Vi läcker/läckte båda lika mycket i bägge ändar. Så ett Mat & Vin & Bajs kan även kallas för Mat & Vin & Nappflaska (än så länge här dock Mat & Vin & Bröstmjölk) och användas även i köket:


Visst är det här förklädet förstklassigt.
Duken är inte dum den heller.

Livet med Lillan

Tack för alla gratulationer.

Alla klichéer stämmer:

* Ja, världen blir lite vackrare.

* Ja, man glömmer hur ont förlossningen gör och säger direkt efteråt att "det här kan jag göra om".

* Nej, man har aldrig upplevt en trötthet liknande denna.

* Ja, man blir bara kärare i sin partner ... samtidigt som man nog aldrig har varit så arg, ledsen, frustrerad och uppgiven ...

* ... och kärleken till barnet, den finns det ingen-ingenting som slår.


Dessutom stämmer det att man blir skör, hudlös och extremt (över)känslig, och hur det känns kan vara oerhört svårt att sätta sig in i. Bebisbubblan man försvinner in i när man just har fått barn är av godo, för barnets och den nya lilla familjens skull, och man kan bara hoppas att vännerna orkar stanna kvar.

Jag kraschlandade i verkligheten efter att älskling gick tillbaka till jobbet men är på god väg tillbaka. Med god hjälp av somliga underbara vänner och familjen. Tack för allt stöd. Jag har lärt mig mycket om mig själv och lär mig mycket varje dag om min lillkicka.

Om livet innan vi lyckades bli med barn var en bergochdalbana så är detta Lisebergs nya attraktion, Uppswinget (som jag för övrigt kan längta ihjäl mig efter att få åka med min nya lilla lekkamrat).