Häromveckans bästa citat

crrlys make:

- Vi är redan såna där, ehm, vad heter det, bowlingföräldrar!

Dagens tips

Har fått läsa igenom ett försvarlig hög med arbetsansökningar... och fått ett antal kraftiga skrattattacker åt en grej som kan verka som en petitess men som kan vara nog så viktig.

Snälla ni som har en viss typ av mejladress, skaffa en särskild som ni använder när ni söker jobb! En neutral, som består av exempelvis ditt förnamn och efternamn snabel-a hotmail/gmail/home/whatever. Hur seriös verkar du när du i din mejladress heter gottegrisen82 eller da_king eller snygghenke eller hotboy eller ingopingo (den sistnämnda tillhörde en medelålders man, som inte hette Ingemar eller något liknande)? Visst, du kanske får jobbet ändå men betänk hur många som har fnissat halvt ihjäl sig åt mejladressen du uppger -- är det värt det? Ändå är det så mycket vanligare än man inbillar sig. *skakar på huvudet*

Bandnostalgi

I Sydsvenskan idag läste jag en artikel om kassetten, vilken nostalgi! Kassettband... Sony, TDK, Maxell... Blandbanden man la ner en sån oerhörd tid och energi på! För att inte tala om alla de förinspelade banden, jag köpte nämligen länge kassetter istället för LP-skivor. Kassetterna var billigare och mycket smidigare att ta med sig överallt. Köpte eller fick jag en LP-skiva var jag ändå tvungen att spela över den på kassett för att kunna spela den på mitt rum (jag hade bara en kassettradio, medan familjens stereo stod i vardagsrummet) eller, lite senare, i freestylen (som det ju hette på "svenska").

Jag hade många band! Eller har fortfarande, för just som det står i artikeln ligger de även hemma hos mig numera i en mängd kassar som står i garaget. Många hundra har jag, och dem vill jag inte göra mig av med. Som artikeln säger: "För även om vi inte längre vill eller kan spela våra band längre, har vi förtvivlat svårt att göra oss av med dem. Vi verkar helt enkelt ha en relation inte bara med musiken, utan också med själva kassettbanden i sig." Precis så är det! Man vet ofta precis vilka låtar som finns på ett blandband bara man ser kassettfodralet. Man kommer ihåg när man spelade in låtarna, man minns hur man satt framför radion och småsvor när man missade den första viktiga takten utan prat eller råkade få med när Kaj Kindvall eller Ulf Elfving avannonserade låten. För att inte tala om hur man satt framför TV:n för att spela in Melodifestivalen och grälade när någon annan i familjen vågade drista sig till att säga något eller sjunga med...!

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg företrädarna till Tracks -- Poporama och Discorama -- även om jag inte tror att jag spelade in låtarna på den tiden. Otaliga är de band där Kaj Kindvalls stämma hörs i något enstaka ord eller bara någon stavelse. På en kassett, jag tror att det är efter Wake me up before you go-go, är det Ulf Elfving som säger "Tack så mycket, Wham", men jag var så pass snabb med pausknappen att han bara säger "Tack s", men som låter som "Tax", något som alltid väckte munterhet bland kompisarna.

Jag hittade för några år sen en kassett som jag hade kallat Dumheter och började nyfiket lyssna på den. Ja, dumheter kan man verkligen kalla det! Jag hade roat mig med att spela in kompisar och familjemedlemmar utan att de visste om det, vilket var hemskt roligt att höra på även nu så här långt i efterhand. Jag kom dessutom ihåg mer och mer av sammanhangen då jag spelade in dem, ju mer jag lyssnade. Bandet innehåller också mina och min gamla bästis Carins radiopratarkarriär, som inte kom längre än till mitt flickrum. Vi gjorde något slags Upp till 13-program, där folk (Carin) ringde in till programledaren (mig) och pratade en massa blaj för att sedan få önska låtar från någon av mina få LP-skivor (Princes Purple Rain, Eurythmics Touch, Thompson Twins Into the Gap, Whams Make it Big, Alphavilles Forever Young och Van Halens 1984 var några) som vi sedan spelade på mammas gamla portabla skivspelare under det att vi gapskrattade och tramsade i bakgrunden utan minsta tanke på att detta också hördes på bandet. Carin var en mästare på dialekter och vi improviserade friskt; den roligaste "rollfiguren" blev Nina Niklasson från Nikkaloukta. (Än idag kan jag aldrig höra Nikkaloukta nämnas -- det brukar väl handla om årets köldrekord -- utan att tänka på Nina Niklasson och Carin.)

Mängder av minnen väller fram... Och då har jag inte ens dragit fram alla dessa kassar! Vad har du för förhållande till kassetten?

Bokreadags igen!

Japp, snart dags för den årliga höjdpunkten bokrean. crrly ska INTE köpa så många böcker i år ... Vi lever trots allt på en lön, jag försöker spara så många föräldradagar det bara går. Men jag kan bara inte avhålla mig ifrån att lista boktips från Bokiakatalogen som kom med tidningen idag (igår). (Ajajaj, där gjorde jag reklam för min forna konkurrent men jag är så gärna otrogen så. Jag ska dessutom inte köpa de få böcker jag eventuellt ska köpa hos någon Bokiahandel utan på nätet. Om de nu finns hos Adlibris eller Bokus.)

Vid en relativt snbb bläddring i katalogen kan jag konstatera till exempel att:

* Tjuvlyssnat, boken som bygger på bloggen ni vet, bara kostar 39 kr.
* Flyga drake verkar så himla bra, den kostar bara 79 spänn men... jag lånar nog den av bror istället. (Där var jag duktig!!)
* Uuuh, Svenska ord, Hasse & Tage ... för bara 149 kronor ... Den lär jag få svårt att motstå.
* En kort berättelse om traktorer på ukrainska, den bara måste jag ha, 79 spänn.
* Berlinerpopplarna också, den verkar så himla bra, 59 kr.
* Mig äger ingen för 69 kr ... Mm, den verkar ju också läsvärd.
* Och Sandras Maskrosungen för bara 79 kr, den har jag faktiskt inte läst än. *skäms*
* Den som vässar vargars tänder är jag hemskt nyfiken på. 69 kr.
* Mustafa Cans berättelse om sin mor, Tätt intill dagarna, 69 kronor, mmmm... Vi får se.
* Starka kvinnor som fört Sverige framåt låter ju som något som skulle behöva uppmärksammas ... 69 kr.
* Romarinnor och romare blir jag hemskt sugen på. 89 spänn.
* Ett hem för själen, som handlar om Ellen Keys underbara hus Strand, tackar jag ju heller inte nej till. 89 kr.
* Naturkosmetik som du kan göra själv (49 kr) skulle jag hemskt gärna köpa om jag bara vore lite mer pysslig ...


Böcker jag redan har och kan rekommendera är:
* Snabba cash, 69 kr.
* Trilogin Den vita massajen, Den vita massajens dotter och Tillbaka till den vita massajen 69, 69 resp 59 kr. (Inte särskilt välskrivna böcker men mycket fascinerande!)
* Äntligen icke-rökare för fyndpriset 39 kr!
* Barnens svenska sångbok, 149 kr.


Ett par bra presenter blir nog:
* Vandra i Europa till mamma, 99 kr.
* Någon fin trädgårdsbok, till exempel Trädgård -- så gör du, till bror som blir med hus inom kort.


En enda vegetarisk kokbok hittar jag i katalogen:
* Så klart du kan laga vegetariskt för 49 kr. Lite väl basic för mig men säkert bra för den som behöver det.


Och givetvis blir jag sugen på en hel del barnböcker:
* Bobo är en nyhet för mig. Här finns Tittut, Bobo!, Bobos ordbok och Bobos gosedjur för 59 kr/st. Tittut är fortfarande en enormt rolig lek, och tittutböckerna är de bästa, så åtminstone den ska jag nog titta efter.
* Lilla hunden och Lilla katten kostar 49 kr/st. Min bebis är alldeles galen i våra katter så minst en kattbok är givet att jag måste försöka få tag i åt henne.
* Böckerna om Viggo kostar bara 39 kr/st!
* En Bamsebok minsann: Sagoskatten för 49 kr.
* Mumin också (en favorit hos Lillan!): Klåttdjuret och kärleken kostar 49 spänn.
* Nusse-kuddens hemlighet har jag läst högt för Lillan, och den var populär. Den kostar bara 39 kr!
* Lill-Zlatan och morbror Raring är redan en klassiker som man kan fynda för endast 49 kr! (Jag borde få provision för detta ...)
* Lilla spöket Laban kostar 59 kr.
* Och så ser jag till min glädje ett helt gäng Astrid Lindgren-böcker för bara 39 kr/st. Astrid ska alla ha råd med! :)


Vilka reaböcker har du spanat in? Och vad tycker du om min lista?

Kriser och kräksjukor

Utan fungerande trådlöst nätverk (vilket oftast på senare tid har varit det som har varit felet med det krånglande nätet), utan tid och utan inspiration men med diverse tråkigheter (se rubriken) så blir det inte mycket bloggat.

Kriser -- ja, ännu en kliché har visat sig vara helt sann: den om att allt ställs på sin spets när man har fått barn. Grubbel över livet, ifrågasättande av allt vi har och allt jag är och allt jag gör; ska vi fortsätta bo här, i hålan, i huset, ska vi flytta in till stan igen eller till ett billigare hus här i den trots allt trygga hålan kanske, var fan håller alla vänner hus och hur skaffar man nya, var är hålans alla andra mammor och (den evigt återkommande) varför är jag så förbannat jävla ensam om att vara som jag?????????? Hur länge ska jag vara barnledig egentligen och vad händer sen, ska jag jobba kvar eller ska jag ta vilket jävla skitjobb som helst bara för att få vara med min dotter så mycket som möjligt, ska jag kanske försöka komma in på min egentliga bana lite mer igen, ska jag omskola mig helt kanske, om vi flyttar in till stan blir det ännu längre till mitt jobb, tänk om det händer dottern nåt på dagis och hon får åka in på sjukhuset, då tar det över en timme innan jag kan få hålla henne i min famn, ska jag istället göra nåt helt annat (vågar inte skriva exempel på skitjobb här för egentligen finns det ju inga...) så att jag kan befinna mig i närheten och blir jag inte bitter då???????

Jodå, jag har såklart läst Bitterfittan och försöker febrilt att inte bli en.


Kräksjukor -- vi är mitt uppe i den tredje omgången på lika många veckor. Min man får skit på sitt jobb för att han stannar hemma och tar hand om sin dotter medan jag är totalt däckad i feber och ledvärk och en "skallebank" som inte är av denna världen, samtidigt som jag i två dygn spyr tarmarna ur mig var tionde minut. Sen blir han smittad själv till slut och måste stanna hemma en hel vecka, vilket givetvis inte är mer populärt när man annars som högst har en sjukfrånvaro på högst en dag om året.

Hans chef anser sig ha mandat att beskylla oss för att göra ett "fundamentalt fel", nämligen att hålla på och beblanda oss med folksamlingar. Vad i helvete vet han????? Hur fan kan han bara vräka ur sig något sådant??! Jag som har en sån jävla bacillskräck, på gränsen till OCD, som jag bara med yttersta självbehärskning har lyckats trycka ner sen jag blev mor (jag är så stolt över mig själv när jag ger min bebis kexbitar som har legat på golvet och när jag numera inte har med mig våtservetter överallt). Jag som isolerade oss till den milda grad i höstas och början på vintern att jag ramlade ner i en depression light på kuppen. Jag som låt bli att springa på köpcentran och öppna förskolor eller ens in i mataffären med dottern på grund av alla smittor! Och sen att bli anklagad... Jag var så nära att ringa och skälla ut karln. Smittan fick vi av dotterns kusin, han hade kräkts en gång på morgonen när vi alla i familjen sågs till en födelsedag, och sen ramlade vi alla ihop dagen därpå, en efter en efter en. Sen har sjukdomen aldrig försvunnit ordentligt utan återkommer och återkommer... Jag har i alla fall skaffat sprit och sanerat allt här hemma nu. Trött, trött, trött på isoleringen! Mitt nyårslöfte var ju att vi nu skulle UT och uppleva.

Nu känner jag mig riktigt välkommen till bebisträsket, liksom. På riktigt.