Inlägg
För ett par dagar (nätter) sedan läste jag ut en av de allra, allra bästa böcker jag någonsin har haft i min hand.
Oj.
Jag är alldeles tagen.
Vilken story. Vilket sanslöst porträtt av London för hundra år sedan, utan minsta skymt av tråkiga Austenkomplex. (Hoho, fördomar, jag?! Man kanske skulle läsa åtminstone några rader ur ett Austen-epos innan man yttrar sig?!) Vilket folkmyller. Vilken huvudperson. Wow.
Ytligt sett är "Kyssa sammet" av Sarah Waters en lesbisk kärleksroman. I själva verket är den så oerhört mycket mer. Berättelsen är spännande, underhållande, erotisk och både ganska rolig och tragisk. Tvära svängar och snabba kast mellan underklassens, arbetarklassens och överklassens miljöer, allt efter i vilka kretsar huvudpersonen rör sig.
(En liten reflexion bara: Boken utspelar sig under den viktorianska eran, men av det märks inte mycket. Alltså, religionen, hallå?! Borde den inte åtminstone ha skymtat någonstans? I en enda liten religiös gummas förfasande? Eller så ...?)
"Kyssa sammet" har ett allvarligt budskap men det är ingenting som överskuggar drivet och berättarglädjen.
Här hopar sig mina klichéer lite väl mycket... så jag säger bara kort och gott att jag varmt rekommenderar *host* den här romanen! Själv tänker jag leta upp de andra böckerna Sarah Waters har skrivit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gillar den också väldigt mycket och har tagit med den för en omläsning i sommar. De andra är också bra, särskilt Fingersmith (jag minns inte vad den heter på svenska). Jag tycker att de flesta böcker jag har läst som utspelar sig under den viktorianska eran tar väldigt lätt på religion (moral är en annan sak vad det verkar).
Vad menar du med Austenkomplex?
eva-l: Å, så du har läst den! :-) Med Austenkomplex menar jag nog just dygd och sånt, har jag för mig. Jag har redan glömt vad jag menade mer exakt!
Skicka en kommentar