Jul igen

Och hej, Norén.

Nä, det är inte så farligt som jag befarade där ett tag (hur många jular har inte morsan och jag rykt ihop, hur många jular har jag inte fått vara den som medlar, den som resten av släkten ringer till och gråter). Men man kan väl beskriva läget nu som kalla kriget. Som tur är så är jag inte inblandad!! Mer än att jag tycker så jävla synd om min älskade mamma som ska räcka till för alldeles för många och som har ådragit sig flera stressjukdomar och ändå är den enda som kan (vill/orkar) ställa upp när det verkligen krisar för sjuk släkting.



Vi har det roligt och intensivt, med en massa gulliga släktingar (de finns, de också) som har fixat massor. Det känns så underligt att vara kontroll-crrly i år, först var vi i Florida och kom liksom hem mitt i och upptäckte att vi tydligen inte hade ordnat julklapparna i oktober som annars, och julmaten ska vi bara inte prata om. Och så har jag ju jobbat. Och är sjukt jetlaggad fortfarande, bara stensomnar rätt som det är. Dagarna har rusat förbi. Jag har mest flummat runt. Ammat. Sovit. Tja, nojat lite för att jag inte har kontroll. Sovit lite till. Så plötsligt har det mesta av julen gått. Hoppsan. Och på måndag och tisdag jobbar jag igen. Men sen är det ju nyår och då väntar ännu fler roliga, älskade besök. Det är så underbart att se sin dotter verkligen leva upp när hon har en massa älskade människor runt sig! :-)


God fortsättning!