Mejl med myter

Så mycket händer här att jag bara har fullt upp att leva livet och inte hinner skriva om det! :-)

Nyligen dök plötsligt och oväntat spöken från det förflutna upp och brakade rakt in i mitt liv; så passande då att jag samtidigt fick ett mejl som gjorde mig så oroad att jag var tvungen att ta itu med det istället för att förfalla till grubbel... Mejlet var från en släkting i en stor och mäktig nation (gissa vilken), där de har fått för sig otäcka saker om oss och hur vi har det i vårt land. Släktingen var mycket bekymrad, och det blev jag också -- över släktingens och hennes landsmäns världsbild.

Jag vidarebefordrade hennes mejl till ett gäng noga utvalda vänner för att be om hjälp att bemöta detta, och svaren jag fick av dessa mina fantastiska vänner överträffade alla mina förväntningar. Jag fick ta del av forskning och statistik, ett helt gäng jättebra länkar och tidningsartiklar. Jag översatte en del av det så gott jag kunde, la till några personliga anmärkningar och synpunkter, skickade mejlet till släktingen och höll andan. Jag kunde bara inte förhålla mig saklig och neutral! Men vad svårt det är. Jag vill absolut inte att dessa släktingar ska försvinna ur våra liv, oavsett om de har en del hårresande värderingar. Tänk om de nu skulle bli jätteupprörda och avsky oss...

När jag fick svaret av släktingen kunde jag andas ut. Hon skrev att hon var väldigt lättad över vad jag hade att säga och att hon ju vet att man aldrig kan lita på nyheterna eftersom de alltid är så vinklade. Men tyvärr finns det de som inte tänker som vi och som går in för att upprätthålla lögner. Ingenting kan ändra på våra känslor för er, avslutar hon. Vilken oerhörd lättnad!

T A C K, alla ni kloka och fantastiska vänner, för alla praktiska råd och tips angående hur jag skulle skriva (känslomässigt såväl som grammatiskt) och för all statistik och alla nyttiga länkar. Inte minst också för att ni engagerar er så och lägger er dyrbara tid på att hjälpa mig! Ni är underbara.