Tänder du på detta?

Vi har varit hos pappa i skogen och fyndat massor. Dels har vi rotat fram en mängd leksaker från när vi var små (nostalgi!!!), dels är det helt blått i blåbärsriset -- underbart!

Det kom även fram mer oväntade ting. Som dessa:

crrly på bettet.

Åtta av mina gamla tappade tänder! Oerhört komiskt, tyckte jag, som jublade och genast började lägga pussel med dem på matsalsbordet. Urläbbigt, tyckte resten av familjen, som tvingade mig att ta bort dem. Vilket jag gjorde. Efter ett par dagar. Och la i en liten ask! Hehe. Det vet inte min man. Än.

Jag vet inte om jag har berättat om min visdomstand? Min tandläkare "pillade bort den", som han själv uttryckte det, för några år sen, och jag fick den i en liten genomskinlig burk. Sen har jag då och då, när min karl förtjänar det, ställt fram den där burken på lite oväntade ställen för att skrämma karlsloken (ja, det epitetet förtjänar han just då!), som en liten hämnd så där, om han inte har skött sig. Nu reagerade han minst lika starkt på mina söta små mjölktänder! Va! Inte klokt. Om han inte är snäll mot mig framöver får han med andra ord se dem snart igen.

Blåbären då? Jo, trots att vi hade en tvååring med oss som tyckte att det var gott och kul att äta ur våra burkar så fick vi sammanlagt ihop en rågad glassburk, dvs 400 gram, på ungefär en kvart. Jag har aldrig sett maken till så mycket blåbär!! Det är vi inte bortskämda med här nere i sydvästra Skåne precis. Till tvååringens försvar ska dock sägas att hon var otroligt duktig och mestadels bara stod och plockade (från riset) och åt, plockade och åt, utan skrik eller rymningar. Ljuvligt!

Bären avnjöts sen i foliepaket på grillen tillsammans med chokladbananer med en skvätt akvavit på. Min mans recept. Hur mumsigt som helst!

Våra fina blåbär.