Idag smäller det!

Japp, idag är vår stora dag. En ny bebis har fötts:

Längtan efter Lillebror

Av Patrick och Malin Andersson

Längtan efter Lillebror berättar historien om hur Alexander kom till Sverige som adopterat syskon till storasyster Amanda. Boken ger en bild av hur en internationell adoptionsprocess kan gå till i praktiken, här exemplifierad av adoption från Colombia. Men det är också en reseskildring av familjen som fick njuta av Alexanders hemland under två minnesvärda månader.

Antal sidor: 108 st

Format (b x h): 148 x 210 mm

ISBN: 978-91-86690-35-9

Tillgänglighet: Tillfälligt slut, nya exemplar beräknas 2010-09-13

Moms: 6%

Länk: http://www.litenupplaga.se/687

257,00 kr


Yes, yes, yes, boken kommer ut idag! Boken som bygger på vår adoptionsblogg men som är kraftigt omarbetad är äntligen färdig! Det känns underbart!

Den är tänkt för såväl släkt och vänner som andra adoptionsintresserade -- Colombiafamiljer likaväl som andra som vill läsa om hur en adoptionsprocess kan gå till. Vi säljer boken till självkostnadspris, det går att lägga en beställning på länken ovan men boken ska även kunna beställas på bokus och adlibris. Vi ska även försöka sälja in den till åtminstone några lokala bibliotek och bokhandlar.

Många ex är fantastiskt nog beställda redan, så vill du ha ett får du skynda dig att boka! Boken kommer även att finnas på Recito förlags monter på Bok och biblioteksmässan i Göteborg (dit vi tyvärr inte har möjlighet att ta oss i år). På mässan säljs boken till mässpris, extra förmånligt!

Och ja, vi har använt oss av pseudonym, främst för att skydda barnen. Vi är rädda om våra namn och vill inte vara sökbara på internet i all evighet.


Jaa ... releasefest då?! Har vi missat att planera in! Så vi säger SKÅL och tack till alla som har stöttat oss!

Ny hobby

crrly har en ny hobby. Hela kvällarna och om jag får en stund över mitt på dagen sorterar jag begagnade kläder. Noppar noppor. Gnider in fläckborttagningsmedel. Slänger in i tvättmaskinen. Hänger på tork. Granskar. Tar bort dammprickar. Viker. Kastar bort. Sparar i "en särskild hög för sig" (en hög menad till någon som är lite mer kreativ och framför allt sykunnigare än jag, någon som kan använda den där coola applikationen på den där fläckiga tröjan eller göra nåt kul av de där trasiga jeansen). Lägger ner i flyttlådor. Räknar. Håller räkningen genom en massa anteckningar.

Packar upp fler flyttkartonger som vi fortfarande har källaren full av sen flytten i påskas. Använder dessa flyttlådor till alla dessa kläder ... kläder, skor och gosedjur. Plastleksaker. Träleksaker. Dockor. Dockkläder. Med mera, med mera, med mera.

Folk är så givmilda! Det är helt fantastiskt.

Jag har en stor insamling pågående, till barnhemmet min son var knuten till. Ett så fint, trevligt och välskött barnhem, med omtanke och engagemang utöver det vanliga. Det känns så bra att alla dessa fina plagg och prylar kommer till underbart fina barn som verkligen behöver dem.

Men "helt och rent", som jag har bett om, är uppenbarligen relativt. Vilket innebär en massa jobb för mig, jobb jag inte hade räknat med. Dessutom vill barnhemmet att en sorts plagg ska ligga i en kartong, och inte nog med det, jeans får inte blandas med "dress pants" etc. (Vad nu "dress pants" är? Typ tights?! Och jag har fler öersättningsproblem, vad heter t ex fleecetröja på engelska? Fleece betyder ju ull, och det är ju inte samma sak.)

En hel del reflektioner har jag ju också givetvis tid att göra när jag står där och mediterar över dessa klädhögar i källaren för mig själv. Som:

Shit, vad dyra kläder folk köper till sina barn. De skänker minsann inte bara dem från KappAhl och H&M, nä, här är det Quiksilver, Timberland och Ralph Lauren. De i särklass trådigaste är Timberlands kläder!! Även de från Exit är rätt så trådiga och framför allt korta och breda, så där som de kan bli i tvätten när de är av dålig kvalitet. Men varför är egentligen t ex Timberland och Ralph Lauren så jädrans dyra?! Det står ju ändå Made in China i dem, är det inte sorgligt.

Shit, vad tråkiga kläder folk köper till sina barn. Särskilt till killar förstås. Grååååå eller snarare mörkmörkblå kläder. Antingen enfärgade (suck) eller trashiga med extremt stora, blaffiga, plastiga, fula tryck (dubbelsuck). Lingon & Blåbär är verkligen astråkiga, men hur kul är det med Gant till en liten grabb? Hej, min son ska se ut som en liten gubbe.

Och så såklart äääälskar jag att spy galla över allt rosa (illskärt) och pyntat med volanger och blommor som folk uppenbarligen köper till sina barn(barn?). Bara för att ett stackars barn föds med en snippa så ska det behöva stå ut med en färg näppeligen någon med den skandinaviskt ljusa hyn kan passa i? Och ofta ska de få bara skära kläder? Isch. Rys. Blä.


Återstår att se hur länge jag ska behöva dyka ner i källaren varenda ledig stund nu framöver, har inte fått någon ordentlig deadline än. Men det kommer i alla fall en lastbil och hämtar allting här hos mig! Känns så himla bra att få göra detta, även om det blev mycket mer jobb än jag från början hade tänkt ...


Men jag har ett projekt till som alldeles snart är helt färdigt och möjligt för alla att beskåda! Ett på sitt vis mycket mer spännande ... Återkommer om det!

crrly är återuppstånden

Wow liksom. Fem månader sen senast. Fem månader. Fem månader som har förändrat mitt liv ganska dramatiskt. Fem månader sen jag blev tvåbarnsmor. Fem månader sen vi blev lediga allihop, hela familjen, tillsammans. Fem månader sen vi gjorde vårt livs resa. Fem månader sen vi åkte till andra sidan jordklotet och stannade i två månader. Fem månader sen vi flyttade.

Fem månader sen vi bytte liv.

Och nu?! Stress och press och jäkt har bytts ut mot en annan tillvaro, den gamla stressen har bytts mot ny, en mer lugnare, inte så hektisk press, liksom.

crrly gör fortfarande tusentals reflektioner om dagen, crrly håller som vanligt på och är vimsig och förvirrad, crrly leker massor med sina barn, crrly känner sig fortfarande extremt udda och konstig ... men nuförtiden får crrly oftast utlopp för det på andra ställen än på crrly-bloggen.

crrly har skrivit en annan blogg, en lång, innehållsrik, även den fylld med infall och utfall. Och, inte minst, crrly har slutligen (håll i er, jag trodde att jag skulle bli sist i världen) fallit till föga och gått med i Facebook.

Ja. Det är sant. crrly ville inte bli sittande isolerad nu med ett nytt litet barn att ta hand om. Det ska aldrig mer bli så som första tiden med mini-crrly, aldrig mer. Alltså, Facebook it is. Och crrly har redan skapat massor av nya kontakter, crrly har köpt begagnade leksaker etc på Facebook istället för Blocket, crrly har gått med i en motionsgrupp som ses (irl såklart!) ofta (även om crrly endast har lyckats pricka in det en enda gång), crrly håller sig uppdaterad såväl om sina vänner som vad som händer i världen -- och crrly väljer sina källor med omsorg och upptäcker andra sanningar än de i "gammelmedierna" vedertagna.

En ny familj. Det har jag nu. Både nytt barn och en ny man. Eller. Ny och ny, det är min gamla vanliga. Men ändå inte. Han har ett nytt liv, gjort nya prioriteringar, lärt sig massor. Vi har kommit varandra närmare. Krisat som fan och kramats som fan. Extremt nyttigt.

Kort sagt: crrly är riktigt lycklig! Och lovar att återkomma och uppdatera här mer frekvent. Och att sluta blanda jag och crrly-formerna så där irriterande! ;-)

crrly har spännande nyheter. (Oj, där gjorde jag det igen. Hoppsan, igen. Hehe.)

Återkommer snart. crrly har såklart nämligen också ett par spännande projekt på gång. Annars vore ju crrly inte crrly. Och något lite känner man nog ändå igen henne!