Livet med Lillan

Tack för alla gratulationer.

Alla klichéer stämmer:

* Ja, världen blir lite vackrare.

* Ja, man glömmer hur ont förlossningen gör och säger direkt efteråt att "det här kan jag göra om".

* Nej, man har aldrig upplevt en trötthet liknande denna.

* Ja, man blir bara kärare i sin partner ... samtidigt som man nog aldrig har varit så arg, ledsen, frustrerad och uppgiven ...

* ... och kärleken till barnet, den finns det ingen-ingenting som slår.


Dessutom stämmer det att man blir skör, hudlös och extremt (över)känslig, och hur det känns kan vara oerhört svårt att sätta sig in i. Bebisbubblan man försvinner in i när man just har fått barn är av godo, för barnets och den nya lilla familjens skull, och man kan bara hoppas att vännerna orkar stanna kvar.

Jag kraschlandade i verkligheten efter att älskling gick tillbaka till jobbet men är på god väg tillbaka. Med god hjälp av somliga underbara vänner och familjen. Tack för allt stöd. Jag har lärt mig mycket om mig själv och lär mig mycket varje dag om min lillkicka.

Om livet innan vi lyckades bli med barn var en bergochdalbana så är detta Lisebergs nya attraktion, Uppswinget (som jag för övrigt kan längta ihjäl mig efter att få åka med min nya lilla lekkamrat).