fredag, februari 15, 2008

Kriser och kräksjukor

Utan fungerande trådlöst nätverk (vilket oftast på senare tid har varit det som har varit felet med det krånglande nätet), utan tid och utan inspiration men med diverse tråkigheter (se rubriken) så blir det inte mycket bloggat.

Kriser -- ja, ännu en kliché har visat sig vara helt sann: den om att allt ställs på sin spets när man har fått barn. Grubbel över livet, ifrågasättande av allt vi har och allt jag är och allt jag gör; ska vi fortsätta bo här, i hålan, i huset, ska vi flytta in till stan igen eller till ett billigare hus här i den trots allt trygga hålan kanske, var fan håller alla vänner hus och hur skaffar man nya, var är hålans alla andra mammor och (den evigt återkommande) varför är jag så förbannat jävla ensam om att vara som jag?????????? Hur länge ska jag vara barnledig egentligen och vad händer sen, ska jag jobba kvar eller ska jag ta vilket jävla skitjobb som helst bara för att få vara med min dotter så mycket som möjligt, ska jag kanske försöka komma in på min egentliga bana lite mer igen, ska jag omskola mig helt kanske, om vi flyttar in till stan blir det ännu längre till mitt jobb, tänk om det händer dottern nåt på dagis och hon får åka in på sjukhuset, då tar det över en timme innan jag kan få hålla henne i min famn, ska jag istället göra nåt helt annat (vågar inte skriva exempel på skitjobb här för egentligen finns det ju inga...) så att jag kan befinna mig i närheten och blir jag inte bitter då???????

Jodå, jag har såklart läst Bitterfittan och försöker febrilt att inte bli en.


Kräksjukor -- vi är mitt uppe i den tredje omgången på lika många veckor. Min man får skit på sitt jobb för att han stannar hemma och tar hand om sin dotter medan jag är totalt däckad i feber och ledvärk och en "skallebank" som inte är av denna världen, samtidigt som jag i två dygn spyr tarmarna ur mig var tionde minut. Sen blir han smittad själv till slut och måste stanna hemma en hel vecka, vilket givetvis inte är mer populärt när man annars som högst har en sjukfrånvaro på högst en dag om året.

Hans chef anser sig ha mandat att beskylla oss för att göra ett "fundamentalt fel", nämligen att hålla på och beblanda oss med folksamlingar. Vad i helvete vet han????? Hur fan kan han bara vräka ur sig något sådant??! Jag som har en sån jävla bacillskräck, på gränsen till OCD, som jag bara med yttersta självbehärskning har lyckats trycka ner sen jag blev mor (jag är så stolt över mig själv när jag ger min bebis kexbitar som har legat på golvet och när jag numera inte har med mig våtservetter överallt). Jag som isolerade oss till den milda grad i höstas och början på vintern att jag ramlade ner i en depression light på kuppen. Jag som låt bli att springa på köpcentran och öppna förskolor eller ens in i mataffären med dottern på grund av alla smittor! Och sen att bli anklagad... Jag var nära att ringa och skälla ut karln. Smittan fick vi av dotterns kusin, han hade kräkts en gång på morgonen när vi alla i familjen sågs till en födelsedag, och sen ramlade vi alla ihop dagen därpå, en efter en efter en. Sen har sjukdomen aldrig försvunnit ordentligt utan återkommer och återkommer... Jag har i alla fall skaffat sprit och sanerat allt här hemma nu. Trött, trött, trött på isoleringen! Mitt nyårslöfte var ju att vi nu skulle UT och uppleva.

Nu känner jag mig riktigt välkommen till bebisträsket, liksom. På riktigt.

9 kommentarer:

Unknown sa...

Oh, älskade crrly!!! När ni klättrat ur sjukträsket finns jag absolut tillgänglig för träffar!!! Fika i stan eller i hålan? Hemma hos oss i huset??? Eller bara promenader vid havet?

Tycker faktiskt att du skulle kunna ha ringt det där samtalet!!!

Om du tror att en väska sydd av mig skulle pigga upp lite i tillvaron kan du ju alltid vara med i min "utlottning" i bloggen. Du behöver bara svara på en fråga och lämna en kommentar.

:kram:

crrly sa...

Fina anna!

Jaaaaa, vi måste ses. Jag är så nyfiken på huset!

Läste din blogg igår, såg den superfina väskan men kom inte på nåt svar alls på frågan det gällde, så jag lämnade ingen kommentar. Får fundera vidare.

Vi hörs! KRAM!!

Anonym sa...

Kräksjuka är en del av bebislivet som jag inte ser fram emot *ryser*. Hoppas ni blir och förblir friska nu! Jag vill också ses! Varför bor ni så långt bort för?! Kramar i massor!

Anonym sa...

Hej! Kul att du länkar till mig =) Mindre kul med kräksjuka...antar att du har testat att äta vitpepparkorn och alla andra äckliga huskurer...tror som du att du behöver sprita och sanera hela ert hem. Din kära sambos chef kan ta sig i brasan. Det är allmänt känt att barnfamiljer löper en större risk att vara hemma p.g.a. sjukdom. Hoppas att du piggar på dig och som lite kuriosa kan jag berätta att skribenten till "bitterfittan" gick i min parallellklass... =) Ta hand om er! Jessica.

crrly sa...

jenny: Kom hiiiit! :) När bebis har fyllt ett halvår eller så, och den värsta smittotiden dessutom är över framåt våren, kan ni väl ta en tripp ner till Skåne?! :)


jessica: Ja, klart jag skulle länka till dig ju. Men alla mina länkar försvann när jag uppdaterade mallen!!!! *panik* Fattar inte hur jag ska hitat dem igen.

Anonym sa...

Att du inte åkte in till chefens kontor med liten och bad henne kräkas på hans bord?
:-)
Kram, synd att vi inte sågs, men jag har tänkt klippa mig igen i juni eller så, senast – då kanske jag får sällskap?

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
crrly sa...

anstai: Jag är sååå nyfiken på hur du ser ut nu! :) Vi ska absolut ses i juni men vi kommer ju upp till Gbg tidigare också.


anonym: Tack för ditt inlägg! Jag mejlar dig...

Anonym sa...

Nåja, första gången jag var där och hon klippte upp håret och färgade "reflektioner", så var det fanimig INGEN som märkte ngt. Inte ens min kontorskollega.
I lördags sa iaf sambon "å så fin du blev i håret!", men han kan eventuellt ha tränat i förväg på att säga det så fort jag kom innanför dörren ;-)
nu har jag lärt mig hur man undviker anonymitet på sådana här kommentarsidor med ...