Oväntade möten

Ibland inträffar ganska märkliga ting även i mitt för tillfället till synes ganska stillsamma hemmaliv. Som häromdagen, när både Lillan och jag råkade vara prydda med diverse peacemärken, då dök en för oss okänd, före detta yrkesmilitär upp och ville spatsera med oss. Så det fick han. Det var kul. Och hade garanterat aldrig hänt mig om jag inte hade råkat ha mitt lilla barn med mig ...

Blåsning?

Bah, jag verkar ha åkt på min första Traderablåsning... Vann en liten jacka till Lillan till billigt pris, först försökte människan blåsa mig på portot (låta mig betala mycket mer än vad det kostar), så jag fick skriva och övertyga henom (vet inte om det är en man eller kvinna faktiskt) om att man kan skicka jackan platt och inte behöver rulla den så att den blir skrymmande (folk är så dumma, suck). Ja, sen när jag väl fick jackan är blixtlåset trasigt, kul, kul. Har mejlat men såklart inte fått svar. Får se hur jag går vidare med detta...

Filmer

Såg just på en fånig men faktiskt rätt hejdlöst kul film på fyran, som vi råkade hamna framför: Heartbreakers. Ganska skojigt, men lite dåligt samvete får man allt när man vanligtvis är så fruktansvärt stressad över allt som behöver göras, och så fastnar man framför en tramsig film som inte har tillfört världen något. Ah, det behövde jag nog. Skratta fick jag göra i alla fall.

Desto mindre bra var filmen vi såg igår, den första Arn-filmen, Tempelriddaren. Vi hyrde den för att vi har fått biobiljetter till den andra, Riket vid vägens slut, och tänkte se den i veckan som kommer. Om jag säger så här: Vi har ångrat oss. Vi tänker absolut inte se den andra filmen. Vi orkade inte ens se klart den första. Fy fan, så usel den var!! Arn, han såg ju helt efterbliven ut, det satt jag och störde mig på hela tiden, menlösa karl, och hade han typ tre repliker? Mestadels stod han bara med halvöppen mun och såg fånig ut, isch. Nej ... När en och en halv timme hade gått var vi överens om att vi fortfarande satt och väntade på att filmen skulle börja ordentligt, och då hade nog en del drama ändå utspelats. Ett enda stort gäsp, så vi gav upp där. Man inser mer och mer att livet är för kort för att slösa bort på meningslösheter, och Arn tillhör definitivt den kategorin.

Darling påstod att filmen tydligen var oerhört påkostad (som sagt, jag lever i min egen lilla värld och har missat allt, väsenligt, såväl som oväsentligt, i åratal nu! Därför vet jag nada om Arnfilmerna), och vi försökte komma på vad som hade varit så dyrt. Dräkterna kanske var designerkläder? Det är min lilla teori.

Min man sa även att han nästan hellre hade sett Sagan om de två tornen, men haha, nej, så långt sträcker vi oss inte! ;-)


Skönt att vi, hur olika vi än är, åtminstone båda har förmågan att urskilja bra filmer bland allt skräp ...! ;-)

Nu ere klippt

Japp, nu är crrlsen borta, and I look like en avdankad hårdrockskille. (Mm, för lite av längden är kvar ändå. Sorry för de förväntningar jag eventuellt byggde upp, jag fegade nog ur lite till slut. Eller jag skyller på att frisören gjorde det!) Har tyvärr inget bildbevis än, får se om det kommer. Ja, avdankad ser jag ut, i alla fall så här dags på dagen!
:-)

Vet faktiskt inte vad jag ska tycka, men sköööönt är det, inte alls lika varmt utan den jäkla pälsmössan på skallen!


Och nu ska jag sluta tjata om detta högst ointressanta ämne, jag lovar. Nu är det ju ett år till min nästa klippning, som vanligt, antar jag ...

Yea, snart väck!

Alltså, ursäkta tjatet, men en årlig händelse är ju ganska stor liksom?! Nu ska som sagt crrlsen bort, och i och med det hoppas jag gå ner åtminstone ett par kilo. Ha!




Före: Slitna jädra brrliga crrls.

K, this is for you

Wow, säger jag bara. Wow.

Jag är så jävla glad. Det klickade verkligen idag. Ja, det hade det egentligen gjort tidigare, men nu ... yes. Det känns så bra att ha hittat dig!!

Det är så himla kul, det är inte ofta man känner att så mycket bara liksom stämmer. Och att hitta nån som tänker så likt en själv ...! Det har typ aldrig hänt tidigare.

Häftigt.

Hoppas att jag får behålla dig i mitt liv, länge, länge.

Feng shui för småbarnsföräldrar

En klok och cool kvinna jag känner, tillika småbarnsmor (Hej, LM!), är intresserad av feng shui. En av böckerna hon rekommenderade en gemensam vän, som också är småbarnsmamma, är Feng shui rum för rum. På AdLibris hemsida står så här: "Nyckelord i feng shui är ljus och rymd, få prylar, mjuka färger och rundade hörn. Växter kan motverka flödet av negativ energi och ett akvarium rätt placerat kan göra underverk ..."

Gott så. Denna feng shui-intresserade moder har dock en och annan gång beklagat sig lite över hur den drygt ettårige sonen far fram där hemma, med kattlåda och köksskåp som katastrofala skådeplatser. Med citatet ovan i åtanke kan jag verkligen förstå hennes frustration!

Alltså, återigen: "Nyckelord i feng shui är ljus och rymd, få prylar, mjuka färger och rundade hörn. Växter kan motverka flödet av negativ energi och ett akvarium rätt placerat kan göra underverk."

Mm. Och here we go, alla småbarnsföräldrar, lycka till:

* Ljus och rymd. Få prylar. Snarare lever man ganska trångt, hur stort man än har det. Leksaker i alla hörn... och i drivor överallt mitt på golvet också. Och på möblerna såklart. Och under.
* Mjuka färger. Nja, eftersom man lever med närapå obegränsade mängder barnprylar runt sig och dessa barnprylar har ganska hysteriska färger, barn sägs ju dessutom gilla sådana, så är det svårt att få en inredning i dämpade och diskreta kulörer.
* Rundade hörn, japp! Det stämmer i alla fall. Så länge hörnskydden får sitta kvar... Här har alla bebisar, den i huset boende samt de på besök, ätit upp dem.
* Växter?! De är dödade för länge sen, och inte köper vi några nya! De skulle bli uppätna direkt, och krukorna skulle gå sönder och jorden och lecakulorna skulle kastas runt överallt.
* Akvarium. Jag vågar inte tänka tanken!


Det här med feng shui får nog vänta i några år, i alla fall för crrlys familj.