Spöket ur det förflutna

Det är så läskigt. Vi har ju nyligen flyttat till en annan del av Hålan. Ändå styrs mina steg automatiskt mot de "gamla" lekplatserna under vagnpromenaderna. Från fel håll, mot rätt lekplatser, liksom. Väl på lekplatsen är det kusligt, jag känner tydligt närvaron av "crrly för två år sen", crrly som då gjorde exakt samma saker, på samma ställen på lekplatserna som då, men med ett annat barn. Ett barn i samma storlek som detta nya barn är nu. Ett nytt barn, det enda som skiljer är sättet att leka och vad barnet föredrar att göra. Dottern ville gunga, gunga, gunga, gunga, gunga och gunga. Och gunga lite till. Jag överdriver inte när jag säger att jag stod i timmar varje dag och bara sköt fart på bebisgungan. Sonen föredrar att klättra, helst upp på bänken där det nog egentligen är meningen att en (far- eller mor)förälder ska sitta. Något båda barnen är och var mycket förtjusta i är att gå balansgång på sandlådekanten. Och eftersom klantmorsan crrly de senaste dagarna har glömt hink och spade (eller det bättre klingande spann&spade på skånska!) så kan inte sonen ägna sig åt det ultimata nöjet att gräva.

Nå. crrly för två år sen. Hon är där, det är så märkbart. Jag kan nästan ta på henne. Jag ser henne, känner henne. Och jag känner för att pladdra med henne, muntra upp henne lite. För hennes glädje där på lekplatsen är allt lite konstlad. Det vet ju jag, för det känner jag, men det ser nog ingen annan. Hon är tokmamman som tramsar och busar med dottern i gungan, som låtsas bli pågungad gång på gång och ramlar omkull i sanden, allt för att få dottern-the-stoneface att skratta. Numera orkar hon inte ... hon känner sig då och då gammal och trött. Sonen är dessutom mycket tacksammare, behöver inte aktivt roas på samma sätt. Synd om honom på sätt och vis att han ska få en tråkigare mamma bara för att han är "snällare"! Men den här morsan duger nog ändå. Annat är det med crrly för två år sen -- hon tyckte inte det. Hon trodde inte det. Var tvungen att bevisa, att prestera. Att vinna Mammaskapet. Världens Bästa Mamma, kan man inte få en prisbuckla för sånt? Nähä? Aj då, det trodde ju hon. Och brände nästan, nästan ut sig på köpet.

Jag hade idag kunnat lära henne ett och annat, tror jag. Men hade hon lyssnat? Det är frågan. Antagligen hade hon undrat vad det var för dryg besserwisser som kom och la sig i. Men det hade varit spännande att se vad hon hade tyckt om sitt framtida jag -- verkar hon mer avslappnad eller bara mer ... uppgiven? Som om hon inte bryr sig? Lite förslappad? Det är ju risken faktiskt, att hon hade tyckt det. Dock hade hon ju förälskat sig otroligt i sonen förstås. Sett den framtida lekkompisen till dottern också. Kanske hade det fått henne att slappna av lite grann?

Jag kan inte ens bestämma mig för om ensamheten förstärks eller lindras av att jag konfronteras med mig själv i en tidigare upplaga så här. För man är ofta ensam på lekplatserna här (om man inte räknar sitt barn!). Och jag känner mig såklart ofta ensam på ett mer själsligt plan här i Hålan. Att då stöta på sig själv är lite roligt, lite oroväckande och lite sorgligt. Jag saknar ofta någon. Och i dessa stunder blir det extra påtagligt att det nog handlar om någon som mig själv. Någon som är åtminstone lite, lite som jag ...?

Livsavgörande bok

Vad kan jag säga. Blogguppehåll igen, totalt oplanerat. Jag har varit helt dränerad på energi, både utifrån och inifrån. Nu hoppas jag att komma tillbaka.

En händelse igår som såg ut som en tanke och som kan bli en räddning: lillsonen, i kläng-, klätter- och utforskaråldern, vräkte ner en bok från en bokylla igår. När jag skulle ställa tillbaka den igen och tittade på den undrade jag var den kom ifrån. Jag kände inte igen den, men den såg läst ut. Dock alltså inte av mig. Hade jag lånat den av någon? Inget namn i.

Boken heter Positiv energi och är skriven av psykiatern Judith Orloff, och när jag tittade på baksidestexten kände jag med en gång att den talade direkt till mig:

"Har du alltid bråttom och är på god väg att bli utbränd? Tar du på dig för mycket och är du rädd för att säga nej? Har du mentala bitmärken efter att ha åderlåtits av energivampyrer? Blir du utmattad och uppgiven av allt våld du ser och hör på nyheterna? I så fall lider du av en osynlig energikris."

Så beskrivs att det inte räcker med de traditionella råden om att äta och sova bra och motionera, utan man behöver komplettera sitt energiintag med ett medvetande om sin intuition och själva livsenergin som genomströmmar allt på jorden och dra nytta av detta. I boken formuleras tio "recept" på hur det går till:

* Väck din intuition och föryngra dig.
* Hitta en fruktbar andlig väg.
* Utforma en energimedveten inställning till kost, motion och hälsa.
* Alstra positiv känslomässig energi för att motverka negativitet.
* Utveckla hjärtcentrerad sexualitet.
* Öppna dig för flödet av inspiration och kreativitet.
* Skratta, pyssla om dig och upplev förnyelse på retreat.
* Locka till dig positiva människor och situationer.
* Skydda dig mot energivampyrer.
* Skapa överflöd.


Jag har bara börjat läsa men känner mig oerhört entusiastisk; denna bok förenar allt jag tror på och jag känner dessutom att jag har varit på rätt väg tidigare; såväl min indiska "guru" som min KBT-terapeut har varit inne på dessa områden, mest indiskan förstås. Tänk att få denna djupare förståelse för energin som genomsyrar allt och som finns beskriven i så många urgamla kulturer men inte blev på modet i västvärlden utan trycktes ner och förträngdes, så till den milda grad att bokbränningar anordnades. Det ska bli så spännande att jobba med att utveckla min intuition och att dra nytta av min känslighet och förmåga att känna andras problem, istället för att låta det dra ner mina energinivåer.

Just nu suger jag åt mig av visdomsorden "Being the best people we're capable of being brings wholeness to a broken world." (Översättningen till svenska är pinsamt usel, så här föredrar jag att använda originalets ordalydelse.)

Den här boken känns fantastisk för mig. Den tillsammans med yogan kommer verkligen på djupet att förändra mitt liv. Jag känner det.

Idag smäller det!

Japp, idag är vår stora dag. En ny bebis har fötts:

Längtan efter Lillebror

Av Patrick och Malin Andersson

Längtan efter Lillebror berättar historien om hur Alexander kom till Sverige som adopterat syskon till storasyster Amanda. Boken ger en bild av hur en internationell adoptionsprocess kan gå till i praktiken, här exemplifierad av adoption från Colombia. Men det är också en reseskildring av familjen som fick njuta av Alexanders hemland under två minnesvärda månader.

Antal sidor: 108 st

Format (b x h): 148 x 210 mm

ISBN: 978-91-86690-35-9

Tillgänglighet: Tillfälligt slut, nya exemplar beräknas 2010-09-13

Moms: 6%

Länk: http://www.litenupplaga.se/687

257,00 kr


Yes, yes, yes, boken kommer ut idag! Boken som bygger på vår adoptionsblogg men som är kraftigt omarbetad är äntligen färdig! Det känns underbart!

Den är tänkt för såväl släkt och vänner som andra adoptionsintresserade -- Colombiafamiljer likaväl som andra som vill läsa om hur en adoptionsprocess kan gå till. Vi säljer boken till självkostnadspris, det går att lägga en beställning på länken ovan men boken ska även kunna beställas på bokus och adlibris. Vi ska även försöka sälja in den till åtminstone några lokala bibliotek och bokhandlar.

Många ex är fantastiskt nog beställda redan, så vill du ha ett får du skynda dig att boka! Boken kommer även att finnas på Recito förlags monter på Bok och biblioteksmässan i Göteborg (dit vi tyvärr inte har möjlighet att ta oss i år). På mässan säljs boken till mässpris, extra förmånligt!

Och ja, vi har använt oss av pseudonym, främst för att skydda barnen. Vi är rädda om våra namn och vill inte vara sökbara på internet i all evighet.


Jaa ... releasefest då?! Har vi missat att planera in! Så vi säger SKÅL och tack till alla som har stöttat oss!

Ny hobby

crrly har en ny hobby. Hela kvällarna och om jag får en stund över mitt på dagen sorterar jag begagnade kläder. Noppar noppor. Gnider in fläckborttagningsmedel. Slänger in i tvättmaskinen. Hänger på tork. Granskar. Tar bort dammprickar. Viker. Kastar bort. Sparar i "en särskild hög för sig" (en hög menad till någon som är lite mer kreativ och framför allt sykunnigare än jag, någon som kan använda den där coola applikationen på den där fläckiga tröjan eller göra nåt kul av de där trasiga jeansen). Lägger ner i flyttlådor. Räknar. Håller räkningen genom en massa anteckningar.

Packar upp fler flyttkartonger som vi fortfarande har källaren full av sen flytten i påskas. Använder dessa flyttlådor till alla dessa kläder ... kläder, skor och gosedjur. Plastleksaker. Träleksaker. Dockor. Dockkläder. Med mera, med mera, med mera.

Folk är så givmilda! Det är helt fantastiskt.

Jag har en stor insamling pågående, till barnhemmet min son var knuten till. Ett så fint, trevligt och välskött barnhem, med omtanke och engagemang utöver det vanliga. Det känns så bra att alla dessa fina plagg och prylar kommer till underbart fina barn som verkligen behöver dem.

Men "helt och rent", som jag har bett om, är uppenbarligen relativt. Vilket innebär en massa jobb för mig, jobb jag inte hade räknat med. Dessutom vill barnhemmet att en sorts plagg ska ligga i en kartong, och inte nog med det, jeans får inte blandas med "dress pants" etc. (Vad nu "dress pants" är? Typ tights?! Och jag har fler öersättningsproblem, vad heter t ex fleecetröja på engelska? Fleece betyder ju ull, och det är ju inte samma sak.)

En hel del reflektioner har jag ju också givetvis tid att göra när jag står där och mediterar över dessa klädhögar i källaren för mig själv. Som:

Shit, vad dyra kläder folk köper till sina barn. De skänker minsann inte bara dem från KappAhl och H&M, nä, här är det Quiksilver, Timberland och Ralph Lauren. De i särklass trådigaste är Timberlands kläder!! Även de från Exit är rätt så trådiga och framför allt korta och breda, så där som de kan bli i tvätten när de är av dålig kvalitet. Men varför är egentligen t ex Timberland och Ralph Lauren så jädrans dyra?! Det står ju ändå Made in China i dem, är det inte sorgligt.

Shit, vad tråkiga kläder folk köper till sina barn. Särskilt till killar förstås. Grååååå eller snarare mörkmörkblå kläder. Antingen enfärgade (suck) eller trashiga med extremt stora, blaffiga, plastiga, fula tryck (dubbelsuck). Lingon & Blåbär är verkligen astråkiga, men hur kul är det med Gant till en liten grabb? Hej, min son ska se ut som en liten gubbe.

Och så såklart äääälskar jag att spy galla över allt rosa (illskärt) och pyntat med volanger och blommor som folk uppenbarligen köper till sina barn(barn?). Bara för att ett stackars barn föds med en snippa så ska det behöva stå ut med en färg näppeligen någon med den skandinaviskt ljusa hyn kan passa i? Och ofta ska de få bara skära kläder? Isch. Rys. Blä.


Återstår att se hur länge jag ska behöva dyka ner i källaren varenda ledig stund nu framöver, har inte fått någon ordentlig deadline än. Men det kommer i alla fall en lastbil och hämtar allting här hos mig! Känns så himla bra att få göra detta, även om det blev mycket mer jobb än jag från början hade tänkt ...


Men jag har ett projekt till som alldeles snart är helt färdigt och möjligt för alla att beskåda! Ett på sitt vis mycket mer spännande ... Återkommer om det!

crrly är återuppstånden

Wow liksom. Fem månader sen senast. Fem månader. Fem månader som har förändrat mitt liv ganska dramatiskt. Fem månader sen jag blev tvåbarnsmor. Fem månader sen vi blev lediga allihop, hela familjen, tillsammans. Fem månader sen vi gjorde vårt livs resa. Fem månader sen vi åkte till andra sidan jordklotet och stannade i två månader. Fem månader sen vi flyttade.

Fem månader sen vi bytte liv.

Och nu?! Stress och press och jäkt har bytts ut mot en annan tillvaro, den gamla stressen har bytts mot ny, en mer lugnare, inte så hektisk press, liksom.

crrly gör fortfarande tusentals reflektioner om dagen, crrly håller som vanligt på och är vimsig och förvirrad, crrly leker massor med sina barn, crrly känner sig fortfarande extremt udda och konstig ... men nuförtiden får crrly oftast utlopp för det på andra ställen än på crrly-bloggen.

crrly har skrivit en annan blogg, en lång, innehållsrik, även den fylld med infall och utfall. Och, inte minst, crrly har slutligen (håll i er, jag trodde att jag skulle bli sist i världen) fallit till föga och gått med i Facebook.

Ja. Det är sant. crrly ville inte bli sittande isolerad nu med ett nytt litet barn att ta hand om. Det ska aldrig mer bli så som första tiden med mini-crrly, aldrig mer. Alltså, Facebook it is. Och crrly har redan skapat massor av nya kontakter, crrly har köpt begagnade leksaker etc på Facebook istället för Blocket, crrly har gått med i en motionsgrupp som ses (irl såklart!) ofta (även om crrly endast har lyckats pricka in det en enda gång), crrly håller sig uppdaterad såväl om sina vänner som vad som händer i världen -- och crrly väljer sina källor med omsorg och upptäcker andra sanningar än de i "gammelmedierna" vedertagna.

En ny familj. Det har jag nu. Både nytt barn och en ny man. Eller. Ny och ny, det är min gamla vanliga. Men ändå inte. Han har ett nytt liv, gjort nya prioriteringar, lärt sig massor. Vi har kommit varandra närmare. Krisat som fan och kramats som fan. Extremt nyttigt.

Kort sagt: crrly är riktigt lycklig! Och lovar att återkomma och uppdatera här mer frekvent. Och att sluta blanda jag och crrly-formerna så där irriterande! ;-)

crrly har spännande nyheter. (Oj, där gjorde jag det igen. Hoppsan, igen. Hehe.)

Återkommer snart. crrly har såklart nämligen också ett par spännande projekt på gång. Annars vore ju crrly inte crrly. Och något lite känner man nog ändå igen henne!

Kärleksförklaring

"ÄLSKAR DIG MER, MEST, ALLRA MEST AV ALLT SOM MEST KAN MER ÄLSKAS MASSOR!




PUSS!"


Han är ljuvlig.

Bokreafynden!

GUSTAVSSON, PER:SÅ GÖR PRINSESSOR 39 kr (Nej, lyckligtvis är hon inte alls nån prinsesstjej -- än.)


COUSINS, LUCY:LEK MED MOLLY 39 kr

FRIDÉN, MARGARETHA:LINAS GRÖNSAKSBOK 35 kr (Är man veggiebarn så är man.)

MAYO, MARGARET:LARMET GÅR 26 kr

ANDERSSON, KENNETH:LILLA KNAPPBOKEN 22 kr

ROOY, LENA VAN:GÖRA KONST 19 kr

ROOY, LENA VAN:ÄTA MAT 19 kr

VAN ROOY, LENA:GÖRA MUSIK 19 kr

HOLZWARTH, WERNER:DET VAR DET FRÄCKASTE! 41 kr (Jojo, kiss- och bajsåldern har satt in. Men när växer man egentligen ifrån den?!)

STENBERG, BIRGITTA:BILLY BLIR ARG 39 kr

BROOMÉ, ELISABETH:ARNE PÅ PICKNICK 29 kr

BRUNA, DICK:MIFFY RESER JORDEN RUNT 22 kr

SVENSSON, THOMAS:DOKTOR BUSIGA BEBBEN 39 kr

BRUNA, DICK:VI HAR EN ORKESTER 19 kr



Yes, yes, yes.

Och var det nån som la märke till att det är böcker för både liiite större små barn och pyttisar ...?! :-)

Moderna Museet, vad är hajpen?

Vi var på Moderna Museet i Malmö idag, japp, en filial till Stockholmsmuseet öppnade i december. Inte ens jag som annars lever i rätt mycket medieskugga hade missat denna nyhet, för det var ett himla liv runt det och det har tydligen varit kaosartat mycket folk särskilt under helgerna.

Vi kände mest: Jaha...? Var det allt? Det tog inte lång tid att gå igenom alla utställningar precis, det kändes rätt snopet. Och lokalerna var konstigt planerade, och personalen på Patisserie David verkade vara nybörjare och var vimsiga trots att det inte var särskilt mycket folk... Njä. Tur att sällskapet var himla trevligt i alla fall, så att det ändå kändes som en kul utflykt.

Nej...

Idag fick jag beskedet att en älskad vän och kollega ska sluta.

Kära, fina, älskade A, jag kommer att sakna dig så mycket.

Småbarnsförälderns lott...

Näpp, det bidde ingen konsert ikväll.

Istället ska jag stanna hemma och fortsätta torka kräks högt och lågt, och köra fler och fler och ännu fler 90-graderstvättar med nerspydda lakan och handdukar som inte får plats att hänga någonstans, och trösta ledsen unge som bara inte kan förstå att hon nu plötsligt inte kan få all den äppeljuice och havremjölk och allt det vatten jag annars alltid brukar tjata om...

Men hon är tapper och jag tar det med jämnmod. Jag vet att det kommer fler chanser att komma ut på roligheter.

Konsert!

Stackars lilla crrly-blogg, så hopplöst försummad, men inte bortglömd. Av mig i alla fall.

Man kan ju alltid hoppas på mer tid och inspiration framöver att klottra ner alla infall och utfall här. Tills vidare idag nöjer jag mig med att tjoa:

Vi har fått (FÅTT!!) biljetter till Depeche Mode på Malmö Arena nästa måndag!!!!

Det är bara hur stort som helst. YES.

Någon mer som ska gå? (Jag smiter nog mer än gärna ifrån mitt sällskap, hehe...)