Att vara höggravid innebär ...

… att man plötsligt börjar använda skohorn och tycker att de – särskilt de meterlånga! – är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

… att man ofta vaknar klockan fem på morgonen och känner att man bara DÖR om man inte får en flottdrypande pizza! Nu!

… att man fumlar och tappar saker runt sig överallt…
­– som dessutom får ligga kvar eftersom man inte har en möjlighet i världen att böja sig ner tillräckligt långt för att nå dem.

… att man skulle kunna få anställning till att skriva synopsis till världens otäckaste skräckfilmer vilken dag som helst. Det är bara att dra plotten från den senaste nattens extremt blodiga mardröm.

… att man inte når att torka sig utan att behöva utföra de mest akrobatiska övningar.

… att man absolut inte klarar av att ta sig upp ur badkaret själv.

… att det händer att man vaknar av konstiga ljud, men att det bara visar sig vara man själv som har pruttat i sömnen.

… att man upptäcker att man har varit i köpcentrumet och gått i affärer i pyjamas…
– men man bryr sig inte.

… att man hela tiden hoppar till när man oväntat ser sin spegelbild från sidan och undrar vem som har hi-jackat den.

… att man önskar att omgivningen ibland var döv och saknade luktsinne, så att man bara kunde få fisa och rapa i fred…

… att man bölar till Extreme House Makeover, eller förresten vilka serier eller filmer som helst.

… att man till slut blir tvungen att köpa en pall till hallen…
– och dessutom hett önskar sig en stol till duschen.

… att man kan få ett oväntat nysanfall på väg till toaletten så att man istället får (låta någon annan) ligga och tvätta golv överallt.

… att alla tröjor bara blir noppiga på magen.

… att man är ursäktad om man vill gå ifrån bordet och lägga sig och sova, vilka gäster man än har hemma eller vart man än är bjuden.

… att man känner sig som en kolsyremaskin med all halsbränna.

… att man måste överlåta allt rakande, klippande och ansande av kroppens nedre regioner till någon annan. Man varken ser eller når.

… att man måste lära sig att låta bli att springa i trappor, och överallt annars också…
– annars kan man inte gå på tre dagar.

… att man kan vara på hur dåligt humör som helst, och skylla allt på hormoner.

… att man fastnar i saker, går in i väggar och dörrar och krockar med allt och alla överallt.

… att man inte behöver bh längre, för magen lyfter upp brösten underifrån.

… att man måste ta på sig strumporna genom att ligga vältrad som en strandad val på sidan på sängen för att nå.

… att det anses att man ska orka ta alla dumma kommentarer om ens kroppshydda som både kända och okända strör över en.

... att man kan råka välta omkull i trånga utrymmen, t ex en klädkammare, och måste ligga kvar och be om hjälp för att bli utdragen därifrån.

… att man kissar samtidigt som man spyr. Praktiskt, tidsbesparande.

… att man måste se till att vågens fönster speglar sig någonstans, eller be någon annan läsa av den, för själv ser man inte ens vågen där nere, undertill.

… att man ständigt vandrar runt med chica fläckar på hyllan på magen.

… för första gången på riktigt att ”Jag har inget att ta på mig!” är alldeles sant.