måndag, mars 17, 2008

Monstren i garderoben


Jag är oerhört förtjust i gosedjur. Det är inget jag alltid har varit men de senaste tio, femton åren har jag då och då köpt på mig sådana och lagt på hög. De flesta ligger nu sorgligt nog i sopsäckar och kartonger i garaget men några stycken, slumpmässigt vilka, har hamnat i dotterns garderob (hon har en garderob trots att hon inte har något eget rum än).

Häromkvällen tänkte jag att hon kunde få hälsa på något av dessa gosedjur; på en av mammagruppens senaste träffar gjorde Ikeas gosehaj Korall succé bland flera av de andra barnen, men Lillan och jag var då upptagna med en boll så hon såg nog aldrig hajen där.

Jag tänkte att hon nog skulle gilla den och tog fylld av förväntan fram den från hennes garderob. Reaktionen blev inte alls den förväntade, glädjetjutet kom aldrig. Istället fylldes ögonen med tårar och underläppen började darra. Hon blev rädd för den! Okej, läskiga tänder kanske. Sitter sånt i ryggmärgen, rädsla för huggtänder? Tydligen.


Den oerhört otäcka hajen (bilden lånad från Ikea).


Jag smusslade snabbt undan den och tog istället fram en annan av Ikeas succéer, den platta böjliga nallen Brum, en turkos en. Men nej, samma reaktion! Gråt. Skumt, verkligen skumt. Brum som verkligen ser snäll ut! Inte en tillstymmelse till huggtänder där inte.




Den godmodiga (eller farliga?) Ikeanallen Brum,
här i många upplagor, var med i ett Unicef-projekt.
(Bilden lånad från en Unicef-sajt.)


Vi fortsatte då istället att leka med en liten Pippiväska jag hade tagit fram strax innan; hon är helt besatt av Pippi Långstrump. Denna kartongväska fungerade perfekt som trumma!

Jag trodde att de läskiga Ikeadjuren var bortglömda men så märkte jag att hon då och då sneglade bort mot skrivbordet, där jag hade lagt upp djuren. Från vårt golvperspektiv var det omöjligt att se djuren, men jag såg att hon såg orolig ut. När jag sen försökte smussla tillbaka nallen och hajen till lådan i garderoben råkade hon se det och blev ledsen igen.


Trauma. Det är jag som har skapat monstren i hennes garderob. Undrar just hur länge det kommer att sitta i?!

1 kommentar:

Anstai sa...

Jisses. Och märkligt. Hajen kan man ju fatta, men nallen? Den kanske luktade likadant som hajen eller ngt?
Testa att gå omkring med en annan nalle innanför tröjan ett par timmar, och se om hon blir lika rädd för den (som då borde lukta mamma)?