En annorlunda barndom

Jag har glömt skriva om en fantastisk bok jag har läst: Iris Johanssons självbiografiska En annorlunda barndom. Redan när jag såg att förordet var skrivet av läkaren Göran Grip, som författat Allting finns, blev mina förväntningar högt ställda. (Allting finns handlar om näradödenupplevelser och tidigare liv, och den grep mig verkligen när jag läste den för tio femton år sedan.)

Iris är inte som andra barn. Hon föds som autist och lever mestadels i sin egen, inre värld tills hon är i tioårsåldern. Hennes far gör sannerligen ett beundransvärt jobb som aldrig ger upp utan tränar med henne varje dag, envist och målmedvetet. Men Iris vistas hellre i sin inre värld där hon är lycklig och allt känns lätt. Hon upptäcker dock tidigt att känslor är viktiga för människor, men hon förmår inte inse skillnaden mellan positiva och negativa känslor utan tror att alla känslor hon väcker är bra. Detta leder givetvis till en massa missförstånd som är både tragiska och komiska att läsa om.

När hon skapar ilska hos omgivningen blir det så vackert i atmosfären, en massa färger strömmar ut från människorna och exploderar i kaskader och fyrverkerier. Iris jublar och förstår inte alls att ingen annan ser färgerna och att hon bara väcker mer ilska.

En dag får hon ett viktigt uppdrag, ett uppdrag som får henne att lämna sin inre värld och komma ut till oss, i verkligheten…

Iris Johanssons självbiografi är en stor upplevelse att få ta del av. Hennes historia fascinerar oerhört, likaså hennes språk som är kryddat med egna ord och begrepp. Dock är den något rörig och hoppig och upprepar sig ibland.

I dag arbetar Iris med seminarier och handledning i personlig utveckling och är uppbokad i två år framåt. Hennes hemsida.