torsdag, september 27, 2007

Favorit i repris


Alltså, den här historien är från en gammal nätdagbok som jag skrev för fem och ett halvt år sen, men den är så galen så den förtjänar att upprepas. Den är dock lång, så jag delade upp den på två dagböcker, men det gör jag inte här. Dagboksinlägget är ursprungligen betitlat "E-Type och jag", och jag kom att tänka på det när jag såg E-Type i lördags i Babbens program (som för övrigt var riktigt kul!). Det jag skriver om utspelade sig i början av 90-talet och var långt innan E-Type gjorde sig känd som artist. Den 5 maj repektive 27 juni 2002 skrev jag följande:



Står ute i det mulna kalla vädret och oljar nyhopsnickrade spaljéer, lyssnar på radio... P3 spelar E-Types senaste. Blä. Fast av nån jävla anledning var det helt OK att pensla till... Jag blir i vilket fall som helst alltid på gott humör av att höra E-Type. Och det beror ju knappast på själva den s k musiken. (Utom när jag tänker på Rallys underbara parodi!!!) Nej. Jag har ett helt annat förhållande till E-Type...

Den här historien är helt vansinnig. Den säger nog ganska mycket om mig. Hm. Min chef hade berättat den på en kräftskiva en gång, och gästerna hade skrattat så de hade trillat av stolen... Sa hon. Hm... *fnissar för mig själv*

OK, here goes:

Jag läste in treåriga linjers matte + NO på KomVux för ett antal år sen (när jag i min mycket gröna ungdom hade fått för mig att jag skulle bli lågstadielärare...). Då passade jag på att läsa ADB också - Administrativ databehandling. Med stenåldersdatorer. Ja, det tyckte ju inte vi förstås. På den tiden var väl de datorerna som stod till buds relativt moderna. Alltså mycket spännande. Vi gjorde bl a vanliga ordbehandlingsövningar, alltså som maskinskrivning. För att vi skulle ha nåt vettigt (??!) att skriva in kunde vi om vi ville välja olika texter att skriva av. En av dessa var en bunt Norgehistorier. Så det satte jag igång med. En löd:

Det var två norrmän som var ute och fiskade. Så fick de napp, en stor fisk på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på fisken. Då sa den ene: ”Jag vet! Vi dränker den!”

Urdum. Hursomhelst. Vi satt och skrev och skrev... Nästa övning gick ut på att vi med ett enda kommando skulle byta ut ett visst ord i en text mot ett annat, valfritt. Jag valde att greja så att alla ”fisk” i ovanstående historia skulle bytas ut mot ”giraff”... Ni ser ju själva hur det blev. Jätteroligt hade jag. Själva poängen försvann naturligtvis, desto roligare tyckte jag.

Det hör också till historien att jag dels är snål, dels miljömedveten, alltså försöker jag spara och återanvända så mycket papper som möjligt. Sålunda sparade jag dessa ordbehandlingskrafs för att kunna skriva på baksidorna, som ju var tomma.

Efter ett antal år, när jag läste på universitetet i Göteborg, och...

Nej. Vad långt det blev. Fortsättningen får komma imorgon... Jag lovar att detta har med E-Type att göra, alltihop!!
Och att historien är helt sjuk... :)

****************

Okej. Jag lovade ju att berätta fortsättningen på historien om mig och E-Type, elakt nog har jag inte kommit mig för att göra det förrän nu. Början på historien skrev jag redan den 5 maj...

Jag pluggade alltså i Gbg o satt o var uttråkad i mitt tentaplugg så jag såg på ZTV. E-Type var VJ. Jag tyckte han spelade urdåliga låtar o dessutom tänkte jag på att jag aldrig hade sett nån video med Ebba Grön så jag tänkte att jag kunde faxa (som man gjorde på den tiden; detta är typ 10 år sen) in en önskan om just en video med Ebba Grön. Lite för att reta E-Typen också, jag fattade ju att det inte var hans kopp te!!!

Sagt och gjort. Jag tog det närmast liggande papperet, som råkade vara ett av papperen jag hade kladdat Norgehistorier på (då på min ADB-kurs några år tidigare). Det stod alltså: ”Det var två norrmän som var ute och giraffade. Så fick de napp, en stor giraff på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på giraffen. Då sa den ene: ’Jag vet! Vi dränker den!’” (Om ni inte fattade den så hänvisar jag alltså till min dagbok från den 5 maj!)

Jag använde baksidan och skrev ett litet brev där jag då önskade Ebba Grön o dessutom avslutade det hela med att rita en liten karikatyr av E-Type i ena kanten. Så faxade jag. Tänkte att det måste ju vara större chans att komma med om man faxar många gånger... Så det gjorde jag. Faxade och faxade. Massor av fax blev det...

Och E-Type fick tag i ett! Han läste det snabbt tyst först... sa sen: Aha, en Norgehistoria!! Vad kul! Så läste han upp: Det var två norrmän som var ute och giraffade. Så fick de napp, en stor giraff på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på giraffen. Då sa den ene: ”Jag vet! Vi dränker den!”

Så såg han mycket förbryllad ut. Jag vred mig av skratt i soffan. Och rodnade. Och gapskrattade. Vrålade av skratt när jag förstod vad jag hade gjort: faxat baksidan!!!! Helsike… I vår fax skulle man ju lägga papperet på andra hållet... Herregud. Men det slutade inte här. E-Type försökte dessutom förstå och förklara historien. ”Ja... Nu vet jag! Jo, en giraff är ju så lång, så... man kan nog... inte dränka den...” avslutade han meningen lite lamt. Vansinnigt, helt hysteriskt kul fick jag där i soffan. Det värsta var dock när han tog upp ett nytt papper från golvet: ”Aha, nu ska vi se vad det här är... Fler historier? Nej, det är ju samma igen!” Och igen. Och igen... Och igen! Kameran zoomade ut och visade E-Type stående på golvet med fullt av faxmeddelanden krullande runt på golvet kring hans ben. Han formligen vadade i fax!! Och de var samtliga från lilla mig... Jag tjöt av skratt. Och skam. Så pinsamt!!! E-Type började bli irriterad. Han fattade ju inte vad det var för fax! Och vad det var för en idiot... och för historia...

Jag faxade så småningom, när jag hade hämtat mig, framsidan också. Och kom med. Han visade t o m upp min karikatyr i närbild för kameran!! *stolt* (Fast Ebba spelade han inte *sura* )

Nej, jag har inte berättat hur det hängde ihop för honom – än.
Det skulle ta lite tid att förklara...

4 kommentarer:

Anna sa...

Jag har ont i magen här... Som jag skrattat... :)

Anonym sa...

*ASG*

crrly sa...

anna och anonym: Jag blir fortfarande ganska fnissig när jag tänker på det! :)

Farsan_Baloo sa...

Hejsan

Solidaritetsbloggen har kört igång en ny runda, den här gången till förmån för Amnesty. Http://delameddig.blogspot.com för att läsa mer!

mvh / Marcus