Inlägg
Nu är jag så där besatt igen.
Måste Thåströms nya vara så bra??
Jag vill inte jobba. Jag vill sitta i bilen och åka mil efter mil efter mil efter mil efter mil i mörker och sjunka in i Thåströms röst. Bara det. Mmmmmm.
onsdag, november 30, 2005
tisdag, november 29, 2005
Fanfanfan vs Fanfan
Kan bara inte låta bli...
Thåström:
Thåström:
Fast jag inte sett dig på så länge
tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig,
nåt som aldrig helt försvann.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Och fick jag spela om partiet,
fick jag chansen en gång till.
Fick jag vrida tillbaks tiden,
om dom gav mig en ny giv.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Alla klockor och körer
Alla himlens orglar
Skulle vart för oss
Alla trummor och trumpeter,
alla sagor alla under.
Allt på en & samma gång.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Fast de va så kort romans vare
nåt jag borde ha förstått...
Såna chanser kommer en gång bara,
aldrig att dom kommer två
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Fan, fan. Fan, det skulle vart du.
Fanfan av Alexandre Jardin, en bok jag älskade en gång i tiden, baksidan:
När Alexandre Crusoe träffar Fanfan för första gången är de båda tjugo år gamla. Han förstår omedelbart att detta är den stora kärleken och hon kvinnan i hans liv. Men han vågar inte ge upp sitt trygga och tråkiga förhållande till den konventionellt förträffliga fästmön Laure, och han slås av panik vid tanken på att han nu skulle börja följa i sina minst sagt promiskuösa och svekfulla föräldrars spår. Hans dröm är ett lugnt och stabilt äktenskap med Laure och han fruktar den lidelsefulle galning som han vet slumrar i honom.
Som en värdig ättlig i rakt nedstigande led till Robinson Crusoe kastar sig Alexandre in i et besynnerligt äventyr. Han beslutar sig för att för evigt motstå den oerhörda lockelse Fanfan utövar på honom och att aldrig någonsin falla till föga för den djupa lidelse han känner för henne. På så sätt vill han undvika att utsätta sin kärlek för alla de nötningar som ett samliv för med sig. Han skall uppvakta Fanfan, hålla henne på halster, men aldrig svika sina föresatser.
Fanfan är således både fri och ofri. Hennes självsvåld och hänsynslöshet fascinerar Alexandre på samma gång som det gör honom galen. Djupt förälskad som hon är i Alexandre använder hon hela sin fantasirikedom för att göra sig ytterligare åtråvärd för honom och med alla medel tvinga honom till att överge sitt fasta trohetsbeslut.
Kommer hon att lyckas?
Det kanske bara är jag, men visst finns det vissa likheter...
Och nu tänker jag inte utveckla detta vidare.
Lyssna på låten! :) Mmm, så bra. Läs för all del boken också, jag kommer inte ihåg den, bara att jag gillade den skarpt.
Överslag
Hjälp, hjälp, just nu har jag alldeles för mycket att blogga om på en gång, måste göra en massa olika inlägg, men det går inte, för snart kommer Älskling hem från joggingrundan och då måste jag ju gosa massor med honom och då hinner jag inte skr...
Äh.
Så här va: Råkade ramla in på nån som heter Tunström (!) och bloggar, wow, bara det, är det nån nutidsförfattare som är min Idol så är det Tunström, Göran dårå, förresten drömde jag häromnatten att jag skulle få en son som jag absolut skulle låta heta Göran för det var sååå fint men jag vet bestämt att det varken hade med Persson eller Tunström att göra. Nu trasslade jag ju bort mig. Jag hittade alltså Tunströms blogg. Naturligtvis inte Görans (RIP), jag vet inte ens om de är släkt, men på hans sida hittade jag i alla fall Lix, ett kärt återseende! :)
Lix, läsbarhetsindex, baserat på antagandet att korta ord är lättlästa medan långa är svårlästa. Som kuriositet kan nämnas att en killkompis berättade att han hade stött på Lix en enda gång under sitt liv: i säljtexten på baksidan av deras hemkunskapsbok från högstadiet. Absurt. Och komiskt, tycker jag: är det ett försäljningsargument att hemkunskapsboken har ett lågt Lix?!
Nåväl, jag klumpade ihop mina tre senaste bloggar i en och körde dem i den magiska Lixmaskinen. Fick Lix 30. Här är skalan:
- 24 Mycket lätt • Barn- och ungdomsböcker
25 - 34 Lätt • Skönlitteratur för vuxna
35 - 44 Medel • Dags- och veckopress
45 - 54 Svår • Officiella skrivelser, populärvetenskapliga artiklar
55 - Mycket svår • Facklitteratur, avhandlingar, läroböcker, lagtexter
Ja, jag hade ju faktiskt blivit lite oroad om det jag kladdar ner i min blogg hade fått avhandlingsspråksstatus...
Äh.
Så här va: Råkade ramla in på nån som heter Tunström (!) och bloggar, wow, bara det, är det nån nutidsförfattare som är min Idol så är det Tunström, Göran dårå, förresten drömde jag häromnatten att jag skulle få en son som jag absolut skulle låta heta Göran för det var sååå fint men jag vet bestämt att det varken hade med Persson eller Tunström att göra. Nu trasslade jag ju bort mig. Jag hittade alltså Tunströms blogg. Naturligtvis inte Görans (RIP), jag vet inte ens om de är släkt, men på hans sida hittade jag i alla fall Lix, ett kärt återseende! :)
Lix, läsbarhetsindex, baserat på antagandet att korta ord är lättlästa medan långa är svårlästa. Som kuriositet kan nämnas att en killkompis berättade att han hade stött på Lix en enda gång under sitt liv: i säljtexten på baksidan av deras hemkunskapsbok från högstadiet. Absurt. Och komiskt, tycker jag: är det ett försäljningsargument att hemkunskapsboken har ett lågt Lix?!
Nåväl, jag klumpade ihop mina tre senaste bloggar i en och körde dem i den magiska Lixmaskinen. Fick Lix 30. Här är skalan:
- 24 Mycket lätt • Barn- och ungdomsböcker
25 - 34 Lätt • Skönlitteratur för vuxna
35 - 44 Medel • Dags- och veckopress
45 - 54 Svår • Officiella skrivelser, populärvetenskapliga artiklar
55 - Mycket svår • Facklitteratur, avhandlingar, läroböcker, lagtexter
Ja, jag hade ju faktiskt blivit lite oroad om det jag kladdar ner i min blogg hade fått avhandlingsspråksstatus...
Läskigt kär
Ville bara skriva några rader om min fantastiska kärlek, som bara växer och växer och växer och har gjort det varje dag, varje stund, i över femton år. Det är alldeles fantastiskt. Att man bara kan vara så här läskigt kär?! Det är så jävla häftigt att förundras över det, att filura över det tillsammans, att ligga tätt, tätt och berätta, minnas, skratta, mysa, analysera... hur det var och hur det är, och hur det går. Att varje dag skapa nya roliga minnen tillsammans. Att gosa massor. Att alltid lyssna på varandra. Att ge varandra utrymme, på alla sätt. Att uppskatta, att respektera, att beundra - och att säga det! Att berömma, att smeka. Att ta sig tid, att bara vara, att få ha roligt tillsammans, att göra en massa roliga saker, ensamma bara vi två eller tillsammans med andra.
Att inte en dag har gått utan att jag har gapskrattat åt hans fantastiskt underbara vansinniga crazyhumor. Faktiskt. Den gör mig så varm, så sanslöst galet lycklig. Att vi känner varann så väl att vi vet varenda tanke hos varann, men ändå återupptäcker och återuppfinner varandra varje dag. Vi känner den andre men ändå överraskar vi och överraskas vi. Och låter oss överraskas.
Vi är komplicerade båda två: små otrygga barn och stora starka ledare, samtidigt och i olika situationer och på olika sätt. Vi stödjer varann, ramlar aldrig ner i de svartaste hålen samtidigt utan hjälper upp den andre, alltid.
Vi är varandras bästa vänner, livskamrater, för evigt förbundna genom en massa synligt och osynligt.
Vad vi än har gått igenom, hur vi än har haft det, så har vi aldrig upphört att älska varandra, inte ens för en sekund. Vi har aldrig tvivlat på oss. Vi har alltid vetat. Ända från början. Ända från när allting startade. Den svindlande början, det gick fort allting, var det underligt att vi inte riktigt hann med? Hann med oss själva, hann med den andre, hann med det som skulle bli ett förhållande, det kändes ju att detta skulle bli livslångt, det visste vi, och vi var så unga. Våra själar, våra hjärtan och våra hjärnor fann varann. Samtidigt.
Svindlande.
Och läskigt.
Att inte en dag har gått utan att jag har gapskrattat åt hans fantastiskt underbara vansinniga crazyhumor. Faktiskt. Den gör mig så varm, så sanslöst galet lycklig. Att vi känner varann så väl att vi vet varenda tanke hos varann, men ändå återupptäcker och återuppfinner varandra varje dag. Vi känner den andre men ändå överraskar vi och överraskas vi. Och låter oss överraskas.
Vi är komplicerade båda två: små otrygga barn och stora starka ledare, samtidigt och i olika situationer och på olika sätt. Vi stödjer varann, ramlar aldrig ner i de svartaste hålen samtidigt utan hjälper upp den andre, alltid.
Vi är varandras bästa vänner, livskamrater, för evigt förbundna genom en massa synligt och osynligt.
Vad vi än har gått igenom, hur vi än har haft det, så har vi aldrig upphört att älska varandra, inte ens för en sekund. Vi har aldrig tvivlat på oss. Vi har alltid vetat. Ända från början. Ända från när allting startade. Den svindlande början, det gick fort allting, var det underligt att vi inte riktigt hann med? Hann med oss själva, hann med den andre, hann med det som skulle bli ett förhållande, det kändes ju att detta skulle bli livslångt, det visste vi, och vi var så unga. Våra själar, våra hjärtan och våra hjärnor fann varann. Samtidigt.
Svindlande.
Och läskigt.
Vadå googla sig hit?
Nu har jag läst alldeles för många bloggar där folk har kollat in sin Statcounter och därigenom luskat ut vad folk har googlat på för att hitta in till dem för att min nyfikenhet både ska ha väckts och dessutom blivit alldeles ohanterlig.
Hjälp! Hur gör man? Jag vill också se om det är nån som har googlat sig fram till mig!
Hjälp! Hur gör man? Jag vill också se om det är nån som har googlat sig fram till mig!
måndag, november 28, 2005
The soundtrack of my life
Satt i bilen imorse, tidigt, på väg till jobbet. Kolmörkt. Thåströms raspiga stämma i högtalarna. Vilket mys!! En sån jätteskön känsla sped sig i kroppen... förälskelse, ja, en evig sådan tycks det, en massa pirr och mys, och så nostalgi! Jag kom på att om jag skulle sätta ihop en soundtrack of my life skulle Stortån få en rätt så framträdande roll med sin musik.
Ebba så klart, men inte förrän på gymnasiet; när bandet fortfarande fanns hade jag nog aldrig hört dem och var mest äcklad över önskebilden på baksidan av Kamratposten där Thåström petar i nån annan killes näsa. Äckligt namn har han också, jag har ju fotfobi.
Nä, det började på högstadiet med Imperiet, åh, CC Cowboys, den som alla de stora killarna i nian gick och skriksjöng, sen gick det bakåt via Rymdimperiet till Ebba Grön, sen jättemycket Imperiet igen, var på allra sista konserten och var alldeles galen, det var en fantastisk upplevelse där en av alla killarna jag gick med tjatade sig in backstage för att han påstod att han var Thåströms kusin, eller så ville vakterna bara bli av med honom... Massa massa hångel till ...som eld och När vodkan gjort oss vackra, vilka fantastiska låtar. Och vilka texter i Du är religion och Balladen om en amerikansk officer, mmmm.
Peace, Love & Pitbulls, nä, tja, inte lika bra, lyssnade aldrig in mig riktigt på det, men sen Thåström solo, ååh. Älskarälskarälskar.
På den nya skivan är många låtar lugna... i moll... vilket passar hans röst ypperligt! :) Jag rekommenderar den verkligen!
söndag, november 27, 2005
Skivskörd
Kom idag hem med:
Madonna - Confessions on a dance floor
Thåström - Skebokvarnsv. 209
Svenska favoriter, julens sånglekar (avskyr amerikanska julskivor, de stressar och irriterar mig snarare än ger mig julstämning, och jag ville ha en skiva med lite sprallig julmusik, inte bara psalmer å sånt)
Edith Piaf - Tu es partout (har snöat in på fransk musik, i nästan alla genrer)
Bob Marley and the Wailers - Kaya (saknar vår gamla samlings-Marley, nån som har den?)
Gott och blandat, kort sagt. Och så har jag köpt julkort från Unicef och beställt en hög julklappsböcker från Adlibris. Plus köpt världens sötaste kattörhängen, handgjorda, till mig själv, på julmarknad. Ojoj, vad det ser ut som om jag har varit aktiv, haha!
Har en skön helg även om vi har gjort en hel del. Myst med älskad bror + sambo, gått snöig (!) skogspromenad, som sagt varit på julmarknad idag. Borde lägga ut bilder från den men jag orkar inte just nu...
Jag känner mig märkligt stark... men det är väl de antidepressiva, skulle jag tro. Är redo att kasta mig in i nya försök så snabbt som möjligt, men det kommer ju snart helger... och sen ska vi resa bort vecka 7... så vi får se hur det blir, när det blir.
Madonna - Confessions on a dance floor
Thåström - Skebokvarnsv. 209
Svenska favoriter, julens sånglekar (avskyr amerikanska julskivor, de stressar och irriterar mig snarare än ger mig julstämning, och jag ville ha en skiva med lite sprallig julmusik, inte bara psalmer å sånt)
Edith Piaf - Tu es partout (har snöat in på fransk musik, i nästan alla genrer)
Bob Marley and the Wailers - Kaya (saknar vår gamla samlings-Marley, nån som har den?)
Gott och blandat, kort sagt. Och så har jag köpt julkort från Unicef och beställt en hög julklappsböcker från Adlibris. Plus köpt världens sötaste kattörhängen, handgjorda, till mig själv, på julmarknad. Ojoj, vad det ser ut som om jag har varit aktiv, haha!
Har en skön helg även om vi har gjort en hel del. Myst med älskad bror + sambo, gått snöig (!) skogspromenad, som sagt varit på julmarknad idag. Borde lägga ut bilder från den men jag orkar inte just nu...
Jag känner mig märkligt stark... men det är väl de antidepressiva, skulle jag tro. Är redo att kasta mig in i nya försök så snabbt som möjligt, men det kommer ju snart helger... och sen ska vi resa bort vecka 7... så vi får se hur det blir, när det blir.
lördag, november 26, 2005
N E J
Det gick åt helv... förlåt, skogen.
Skit också.
Skit skit skit skit skit.
Med mera.
Och så vidare.
Etcetera...
Det är bara att bryta ihop och komma igen...!
Skit också.
Skit skit skit skit skit.
Med mera.
Och så vidare.
Etcetera...
Det är bara att bryta ihop och komma igen...!
tisdag, november 22, 2005
Fi-losofi
Tja, man kanske skulle ge Fi en chans iallafall?!
Har aldrig kallat mig feminist, exempelvis står det ordet inte med i min presentation. Men slår man upp begreppet i en ordbok talar det om att om man är feminist står man för att man ska ha samma rättigheter oavsett kön.
Läs mer hos kloka Pallas (bra namn!).
Har aldrig kallat mig feminist, exempelvis står det ordet inte med i min presentation. Men slår man upp begreppet i en ordbok talar det om att om man är feminist står man för att man ska ha samma rättigheter oavsett kön.
Läs mer hos kloka Pallas (bra namn!).
fredag, november 18, 2005
"Jag spyr på feminismen!"
Så gnäller många. Inte bara manliga vita medelålders kostymklädda näringslivstoppar när de sitter och nätverkar i golfklubbens bastu med ölen i näven. Nej, även unga tjejer säger så! Men vad är det för nåt? Vad är det för grundläggande de har missat då? För något måste det ju vara. Som nån klok ung tjej (för såna finns det ju gudskelov mängder av) en gång sa: "Att vara tjej och inte feminist är som att skita sig själv i ansiktet."
"Men vi har ju kommit så långt i Sverige..." Visst, vi har rösträtt och allt det där. Ska vi vara nöjda?
Är då till exempel detta sunt? Läs artikeln! Läs, läs, läs. Känns det okej? Vad visar det på för människosyn? För så ser världen ut, även i Sverige. En ganska stor del av Sverige. År 2006.
Visst kan man fnissa åt gubben som inte bara är gammal utan även tysk, och anser att med det är allting sagt, men är det inte oerhört tragiskt?
Ordfront gör en mycket intressant jämförelse mellan massmedernas mottagande/granskning av (kvinno)partiet Fi och (mans)partiet Junilistan:
"Båda partierna har fått stor uppmärksamhet i medierna, men diametralt olika uttryck. Efter den negativa publiciteten för fi har stödet i opinionsundersökningar minskat drastiskt. Stödet för junilistan har däremot ökat efter en på det stora hela saklig och respektfull bevakning. Den kritiska granskningen av junilistan har hittills varit mycket begränsad, med ett fåtal undantag (SVT:s Aktuellt 19/10, DN 31/10).
Hur partier agerar påverkar förstås hur de skildras i medierna, men medierna ger knappast någon spegelbild av vad partierna sysslar med. Mediernas urval, tolkningar och vinklingar kan innebära att bilden blir skev.
Junilistan skiljer sig från fi och alla övriga partier i Sverige genom att de formellt sett inte utgör någon demokratisk rörelse. De saknar medlemmar och har därför inte några kongresser, istället är det en självutnämnd styrelse på sex personer som äger organisationen. Junilistans styrelse har därför fått formulera den politiska plattformen inför riksdagsvalet, utan omständliga demokratiska processer. Snabbt och effektivt. Till sin hjälp har styrelsen ett förtroenderåd som endast har en rådgivande roll. Eftersom all makt är koncentrerad till sex styrelseledamöter som tillsätter sig själva och inte representerar några andra än sig själva är det kanske inte så konstigt att det, till skillnad från fi, inte framkommer några motsättningar i junilistans ledning.
En toppstyrd och kraftigt mansdominerad organisation utan medlemmar, bestående av en handfull förmögna bankdirektörer och finansmän, kan alltså besluta sig för att ställa upp i riksdagsvalet i stort sett utan att granskas i medierna. En nybildad öppen organisation som på några månader samlat över 2000 medlemmar, de flesta kvinnor utan tidigare politisk erfarenhet, blir däremot utsatt för en grovt osaklig och kränkande så kallad granskning när de beslutar sig för att ställa upp i samma val. [min kursivering]"
/---/
"Påfallande lite av rapporteringen om fi har handlat om politiska och ideologiska frågor. Istället har mycket av rapporteringen varit osaklig och fokuserat på interna meningsskiljaktigheter och den förmodade extremismen. Detta är receptet för att förvandla en folkrörelse till en lösnummersäljande catfight."
/---/
"Starka personligheter inom fi, som företräder olika ideologiska inriktningar, har kritiserat varandra offentligt och vissa har lämnat organisationen. Detta har inte oväntat fått stor uppmärksamhet i medierna. Men man har inte tolkat denna oenighet som uttryck för en demokratisk process i en öppen medlemsorganisation, utan tvärtom har det framställts som något pinsamt och odemokratiskt. Vi känner igen tongångarna, liknande kritik riktades mot kvinnorörelsens kamp för rösträtt vid förra sekelskiftet: Kvinnorna kan inte hålla sams, de är så fula och pinsamma och irrationella, politiken blir till åtlöje. Kort sagt: kvinnor har inte i politiken att göra."
Det är så otroligt synd att många tongivande gubbar är så rädda att de gör i byxorna vid tanken på att kvinnor också vill ta plats, kräver att få vara med och leka och leva och verka på samma villkor.
"Men vi har ju kommit så långt i Sverige..." Visst, vi har rösträtt och allt det där. Ska vi vara nöjda?
Är då till exempel detta sunt? Läs artikeln! Läs, läs, läs. Känns det okej? Vad visar det på för människosyn? För så ser världen ut, även i Sverige. En ganska stor del av Sverige. År 2006.
Visst kan man fnissa åt gubben som inte bara är gammal utan även tysk, och anser att med det är allting sagt, men är det inte oerhört tragiskt?
Ordfront gör en mycket intressant jämförelse mellan massmedernas mottagande/granskning av (kvinno)partiet Fi och (mans)partiet Junilistan:
"Båda partierna har fått stor uppmärksamhet i medierna, men diametralt olika uttryck. Efter den negativa publiciteten för fi har stödet i opinionsundersökningar minskat drastiskt. Stödet för junilistan har däremot ökat efter en på det stora hela saklig och respektfull bevakning. Den kritiska granskningen av junilistan har hittills varit mycket begränsad, med ett fåtal undantag (SVT:s Aktuellt 19/10, DN 31/10).
Hur partier agerar påverkar förstås hur de skildras i medierna, men medierna ger knappast någon spegelbild av vad partierna sysslar med. Mediernas urval, tolkningar och vinklingar kan innebära att bilden blir skev.
Junilistan skiljer sig från fi och alla övriga partier i Sverige genom att de formellt sett inte utgör någon demokratisk rörelse. De saknar medlemmar och har därför inte några kongresser, istället är det en självutnämnd styrelse på sex personer som äger organisationen. Junilistans styrelse har därför fått formulera den politiska plattformen inför riksdagsvalet, utan omständliga demokratiska processer. Snabbt och effektivt. Till sin hjälp har styrelsen ett förtroenderåd som endast har en rådgivande roll. Eftersom all makt är koncentrerad till sex styrelseledamöter som tillsätter sig själva och inte representerar några andra än sig själva är det kanske inte så konstigt att det, till skillnad från fi, inte framkommer några motsättningar i junilistans ledning.
En toppstyrd och kraftigt mansdominerad organisation utan medlemmar, bestående av en handfull förmögna bankdirektörer och finansmän, kan alltså besluta sig för att ställa upp i riksdagsvalet i stort sett utan att granskas i medierna. En nybildad öppen organisation som på några månader samlat över 2000 medlemmar, de flesta kvinnor utan tidigare politisk erfarenhet, blir däremot utsatt för en grovt osaklig och kränkande så kallad granskning när de beslutar sig för att ställa upp i samma val. [min kursivering]"
/---/
"Påfallande lite av rapporteringen om fi har handlat om politiska och ideologiska frågor. Istället har mycket av rapporteringen varit osaklig och fokuserat på interna meningsskiljaktigheter och den förmodade extremismen. Detta är receptet för att förvandla en folkrörelse till en lösnummersäljande catfight."
/---/
"Starka personligheter inom fi, som företräder olika ideologiska inriktningar, har kritiserat varandra offentligt och vissa har lämnat organisationen. Detta har inte oväntat fått stor uppmärksamhet i medierna. Men man har inte tolkat denna oenighet som uttryck för en demokratisk process i en öppen medlemsorganisation, utan tvärtom har det framställts som något pinsamt och odemokratiskt. Vi känner igen tongångarna, liknande kritik riktades mot kvinnorörelsens kamp för rösträtt vid förra sekelskiftet: Kvinnorna kan inte hålla sams, de är så fula och pinsamma och irrationella, politiken blir till åtlöje. Kort sagt: kvinnor har inte i politiken att göra."
Det är så otroligt synd att många tongivande gubbar är så rädda att de gör i byxorna vid tanken på att kvinnor också vill ta plats, kräver att få vara med och leka och leva och verka på samma villkor.
torsdag, november 17, 2005
B(r)aksuccé?
Snacka om att vara novisen vid spisen, jag har aldrig tänkt på hur en butterkaka blir butter, så att säga, vad knäppt, hahaha!
Ojojoj, mycket kladd blire. Men snart är de klara!! *omåttligt stolt*
Ojojoj, mycket kladd blire. Men snart är de klara!! *omåttligt stolt*
crrlys bak luktar gott
Nåväl, i alla fall snart, förhoppningsvis!
Jag var så himla trött och yr inne på Willys (där de hade byggt om sen jag var där senast!) när jag handlade ingredienser inför baket så jag gick och mumlade "vetemjöl och vatten, vetemjöl och vatten" för mig själv, alltmedan jag styrde stegen mot kryddorna, för säkerhets skull, för jag kom inte ihåg om vetemjöl och vatten var kryddor. Hjälp.
Hittade småningom vetemjölet (inte bland kryddorna, nej) och kom på att jag inte behövde köpa vatten. Däremot lyckades jag självklart glömma saffranet. Saffransbutterkaka utan saffran, varsågoda... näe.
Älskling åkte och köpte saffran. (Jag hann inte ens få ett utbrott!) Under tiden väntade jag på att min smält smör-havremjölk-blandning skulle svalna. En inte särskilt rutinerad grej gjorde jag: Klickar i smör i rätt stora klickar i kastrullen. Kastrullen upp på varm platta. Smöret börjar smälta. Ser att mjölk ska i, häller. Det blir ljummet -- men smörklickarna flyter ju fortfarande där! Ah -- det måste värmas mer. Röra, röra. Hmmmm. Trettiosju grader, men det ryker...?! Äsch, då fattade jag hur fel det blev och vad jag borde ha gjort istället: hällt på mjölken när smöret var smält. Well, well.
Nu blev det nåt slags deg i alla fall, som just har jäst i trekvart. Vi får väl se vad det blir av det här...
Slutresultatet ska likna detta.
Jag var så himla trött och yr inne på Willys (där de hade byggt om sen jag var där senast!) när jag handlade ingredienser inför baket så jag gick och mumlade "vetemjöl och vatten, vetemjöl och vatten" för mig själv, alltmedan jag styrde stegen mot kryddorna, för säkerhets skull, för jag kom inte ihåg om vetemjöl och vatten var kryddor. Hjälp.
Hittade småningom vetemjölet (inte bland kryddorna, nej) och kom på att jag inte behövde köpa vatten. Däremot lyckades jag självklart glömma saffranet. Saffransbutterkaka utan saffran, varsågoda... näe.
Älskling åkte och köpte saffran. (Jag hann inte ens få ett utbrott!) Under tiden väntade jag på att min smält smör-havremjölk-blandning skulle svalna. En inte särskilt rutinerad grej gjorde jag: Klickar i smör i rätt stora klickar i kastrullen. Kastrullen upp på varm platta. Smöret börjar smälta. Ser att mjölk ska i, häller. Det blir ljummet -- men smörklickarna flyter ju fortfarande där! Ah -- det måste värmas mer. Röra, röra. Hmmmm. Trettiosju grader, men det ryker...?! Äsch, då fattade jag hur fel det blev och vad jag borde ha gjort istället: hällt på mjölken när smöret var smält. Well, well.
Nu blev det nåt slags deg i alla fall, som just har jäst i trekvart. Vi får väl se vad det blir av det här...
Slutresultatet ska likna detta.
Baka, baka, liten kaka...
Ta skydd, allihop, för här kommer crrly med kaveln i högsta hugg!!
Eller nåt.
Det är dags... igen. *djup suck*
För mig att göra min insats. Fredagsfikat.
Senast gick det så här. Som minnesgoda och hängivna fans minns...
Min chef utbrast: "Stackars XXX!!!" idag när hon kom på att det var min tur att bjuda imorgon -- där XXX står för min darlings namn.
Japp.
Here we go.
Jag fann detta recept i Buffé som kom igår, visst ser det supergott ut?! Ääälskar mandelmassa!! Och saffran. Mmm. Och det stod att man lätt kunde göra dem ägg- och mjölkfria! Tjohoo.
Varning: Ring inte hem till mig ikväll... Jag lär vara bizzi, och säkert argsomfan.
Eller nåt.
Det är dags... igen. *djup suck*
För mig att göra min insats. Fredagsfikat.
Senast gick det så här. Som minnesgoda och hängivna fans minns...
Min chef utbrast: "Stackars XXX!!!" idag när hon kom på att det var min tur att bjuda imorgon -- där XXX står för min darlings namn.
Japp.
Here we go.
Jag fann detta recept i Buffé som kom igår, visst ser det supergott ut?! Ääälskar mandelmassa!! Och saffran. Mmm. Och det stod att man lätt kunde göra dem ägg- och mjölkfria! Tjohoo.
Varning: Ring inte hem till mig ikväll... Jag lär vara bizzi, och säkert argsomfan.
Barn -- alltid aktuellt
Viss inspiration har jag fått från Anna, och från Gudinnan.
Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?
Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.
Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.
Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...
Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.
Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.
Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.
Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?
Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.
Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.
Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...
Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.
Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.
Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.
onsdag, november 16, 2005
Mejl
Fick detta idag:
Hallo i morkret! (galler inte oss alltsa)
Nu har vi bytt hostel, lite sorgligt eftersom vi hade det sa mysigt hos Sylvia.
Men Ipanema Beach House ar hittills helt kanon.
Idag var det rekordmycket folk pa stranden eftersom det var deras nationaldag
idag, sa folk var lediga. Dessutom var det rekordvarmt: 29 grader (for oss
hittills, inte for Rioborna som sager att det ar den kallaste varen pa lange)
Tva timmar pa stranden var allt vi pallade med.
Imorgon blir det fotboll mellan Flamengo - Fortaleza pa Portuguesa Stadim. Det
kommer sakert bli lite annorlunda jamfort med en allsvensk match pa Boras
Arena!
Nu ska vi ata pizzan som nyss kom med bud. Vi ar trotta och vaderbitna sa det
blir tidigt i sang.
kram
Hallo i morkret! (galler inte oss alltsa)
Nu har vi bytt hostel, lite sorgligt eftersom vi hade det sa mysigt hos Sylvia.
Men Ipanema Beach House ar hittills helt kanon.
Idag var det rekordmycket folk pa stranden eftersom det var deras nationaldag
idag, sa folk var lediga. Dessutom var det rekordvarmt: 29 grader (for oss
hittills, inte for Rioborna som sager att det ar den kallaste varen pa lange)
Tva timmar pa stranden var allt vi pallade med.
Imorgon blir det fotboll mellan Flamengo - Fortaleza pa Portuguesa Stadim. Det
kommer sakert bli lite annorlunda jamfort med en allsvensk match pa Boras
Arena!
Nu ska vi ata pizzan som nyss kom med bud. Vi ar trotta och vaderbitna sa det
blir tidigt i sang.
kram
söndag, november 13, 2005
Jag är Aki
Your Japanese name should be
'Aki'
which means "autumn".
You can be compared with autumn, the way the autumn weather changes, is how your feelings change. You have these mood swings you can't control; one moment you're happy, the next you're feeling almost depressed. You're probably sensitive and creative.Vad skulle du kunna heta på japanska?
För övrigt vet jag ingenting om någonting... om framtiden, om... Jag grubblar och läser. Läser, läser, läser. Mest skönlitteratur, faktiskt, men även annat.
Har läst bland annat John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda. Tja, inte särskilt bra tyvärr. Katarina Mazettis Familjegraven. Snälla, säg att den är en mardröm och att de riktiga Benny och Desirée (hur hon nu stavar) kommer tillbaka... Inger Edelfeldts Skuggor i spegeln. Underbar. Och jag har läst ännu mer faktiskt, som jag inte kommer ihåg just nu. Bokslukarperiod, skönt att luta sig tillbaka i andras ord.
Men jag finns... Mest på andra ställen dock.
Tack, snälla, för att ni inte har glömt mig. Jag tar mig dock friheten att rensa lite bland kommentarerna i förra inlägget. Ta inte illa upp. Men det vore illa om folk får för sig att det ligger till på ett annat sätt än det i själva verket gör. Ni som vill kan ju alltid mejla mig för att få reda på senaste nytt och så... Plus att vissa otroligt löjliga anonyma typer uppenbarligen känner ett behov av att fjanta sig, så dem raderar jag ju, så klart.
För övrigt: Jag har givetvis en hel hög ytterligare anledningar att gå ur Svenska kyrkan, jag är inte ärlig mot mig själv och inte ärlig mot kyrkan så länge jag är kvar. Tack dock, Puff, för den alternativa listan! Det inger minsann hopp.
Kramar till alla som behöver och förtjänar det. Nu ska jag andas in novembersolens luft.
lördag, november 05, 2005
Nu får det vara nog
Varför har jag inte tagit mig i kragen och gått ur kyrkan tidigare???
Här är listan över prästerna som vägrar välsigna homosexuella par.
Nu jävlar får det vara nog med att stödja såna här dumheter.
Hur det gick igår?! Tja, jag kom givetvis inte iväg nånstans, somnade nästan innan jag hade kommit innanför dören efter jobbet, och sov som en stock fram till halv åtta, då jag väcktes och var vaken i ytterligare ett par tre timmar. Sen sov jag igen fram till nio på morgonen idag, då jag gick upp för att åka in till läkare. Därefter har jag sovit en hel dl på eftermdidagen också. Och snart ska jag lägga mig igen... Zzzzzzzzzz...
Här är listan över prästerna som vägrar välsigna homosexuella par.
Nu jävlar får det vara nog med att stödja såna här dumheter.
Hur det gick igår?! Tja, jag kom givetvis inte iväg nånstans, somnade nästan innan jag hade kommit innanför dören efter jobbet, och sov som en stock fram till halv åtta, då jag väcktes och var vaken i ytterligare ett par tre timmar. Sen sov jag igen fram till nio på morgonen idag, då jag gick upp för att åka in till läkare. Därefter har jag sovit en hel dl på eftermdidagen också. Och snart ska jag lägga mig igen... Zzzzzzzzzz...
fredag, november 04, 2005
Ladyfest
Oj, vad jag vill. Först Svalas film Bara bröst vid 19-tiden, sen dj:ar JD från Le Tigre vid halv två!! Wooow. Vilken kväll. Men... hur ska jag orka?! Kommer att åka direkt hem från jobbet och somna... Sen kanske jag orkar åka in till filmen... sen får jag åka hem och sova igen... för att sen vid ettiden masa mig upp och åka in och röja och dansa loss?!
Dessutom ensam? cree jobbar tyvärr (stackars henne!).
Och jag som är så otroligt sömnig nu för tiden.
Hmmmm. Återstår att se vad jag gör.
Dessutom ensam? cree jobbar tyvärr (stackars henne!).
Och jag som är så otroligt sömnig nu för tiden.
Hmmmm. Återstår att se vad jag gör.
JD, Le Tigre
torsdag, november 03, 2005
Blodet droppar...
blodmat
blodmat hade en större plats i det förindustriella kosthållet än i dagens, där livsmedelsindustrin dessutom ofta döljer en råvara som blod bakom omskrivande benämningar. Vid hemslakten tog man förr alltid vara på blodet från svin och nötkreatur. Det vispades omsorgsfullt för att inte koagulera, varefter man använde det till bröd, kams, korv, palt, pannkaka, pölsa etc. Blodet kunde även drickas färskt, utblandat med vatten. I dag inskränker sig blodmaten främst till blodkorv (i södra Sverige), blodpalt och blodpudding (i mellersta och norra Sverige), men blod ingår även i många charkuterivaror, särskilt i korv.
[ne.se]
Gott?
blodmat hade en större plats i det förindustriella kosthållet än i dagens, där livsmedelsindustrin dessutom ofta döljer en råvara som blod bakom omskrivande benämningar. Vid hemslakten tog man förr alltid vara på blodet från svin och nötkreatur. Det vispades omsorgsfullt för att inte koagulera, varefter man använde det till bröd, kams, korv, palt, pannkaka, pölsa etc. Blodet kunde även drickas färskt, utblandat med vatten. I dag inskränker sig blodmaten främst till blodkorv (i södra Sverige), blodpalt och blodpudding (i mellersta och norra Sverige), men blod ingår även i många charkuterivaror, särskilt i korv.
[ne.se]
Gott?
onsdag, november 02, 2005
No tricks, just treats
Så stod det på ett par halloween-stringtrosor (!) jag snubblade på häromdagen... Nej då, inte bokstavligen, de hängde så fint på en pinne (spjut heter det va?) i en affär. Och jag köpte dem inte! :) Fnissade bara till.
Apropå ämnet i fråga så har vi nog vad som skulle kunna utnämnas till Världens Fulaste Halloween-utsmyckning på vår trapp: en blå liten kruka har stått där i eviga tider fylld med sten, ibland används den som dörrstopp. Söta svägerskan hade hittat ett vackert löv på en promenad och "ställt" det i stenarna, i krukan. Sen knyckte (schh!) darling ett par minipumpor (gud vad roligt, jag skrev "minipumor!) från en åker när han joggade i spöregn och kolmörker igår... och la framför lövet i krukan. Hahaha, det ser inte klokt ut. Vi får la skylla på grannbarnen...! ;)
Ja, dessa grannungar ja... Som återkommer (!) dag efter dag (läs kväll efter kväll) med sitt evinnerliga "Bus eller godis?!" Vi har frågat vad som händer om man väljer bus men det vet de aldrig. Nästa gång ska vi öppna utklädda, tänkte vi, och skrämma iväg dem för tid och evighet, hehehe...
Apropå ämnet i fråga så har vi nog vad som skulle kunna utnämnas till Världens Fulaste Halloween-utsmyckning på vår trapp: en blå liten kruka har stått där i eviga tider fylld med sten, ibland används den som dörrstopp. Söta svägerskan hade hittat ett vackert löv på en promenad och "ställt" det i stenarna, i krukan. Sen knyckte (schh!) darling ett par minipumpor (gud vad roligt, jag skrev "minipumor!) från en åker när han joggade i spöregn och kolmörker igår... och la framför lövet i krukan. Hahaha, det ser inte klokt ut. Vi får la skylla på grannbarnen...! ;)
Ja, dessa grannungar ja... Som återkommer (!) dag efter dag (läs kväll efter kväll) med sitt evinnerliga "Bus eller godis?!" Vi har frågat vad som händer om man väljer bus men det vet de aldrig. Nästa gång ska vi öppna utklädda, tänkte vi, och skrämma iväg dem för tid och evighet, hehehe...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
