Inlägg
blodmat
blodmat hade en större plats i det förindustriella kosthållet än i dagens, där livsmedelsindustrin dessutom ofta döljer en råvara som blod bakom omskrivande benämningar. Vid hemslakten tog man förr alltid vara på blodet från svin och nötkreatur. Det vispades omsorgsfullt för att inte koagulera, varefter man använde det till bröd, kams, korv, palt, pannkaka, pölsa etc. Blodet kunde även drickas färskt, utblandat med vatten. I dag inskränker sig blodmaten främst till blodkorv (i södra Sverige), blodpalt och blodpudding (i mellersta och norra Sverige), men blod ingår även i många charkuterivaror, särskilt i korv.
[ne.se]
Gott?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Sen jag fick reda på vad mer som hamnade i skålen med blod, har jag slutat äta blodmat. Eller tja... jag äter ju korv förståss. Men då ser jag det inte i alla fall.
Bra och viktigt inlägg! Och nä... fy fan för blodkörv.
Blodpudding med stekt rimmat sidfläsk och rårörd lingonsylt är fantastiskt gott.
eff: Icke svärja i min blogg!
de var mer sparsamma förr får man säga
Skicka en kommentar