Barn -- alltid aktuellt

Viss inspiration har jag fått från Anna, och från Gudinnan.


Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?

Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.

Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.

Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...

Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.

Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.


Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.