torsdag, november 17, 2005

Barn -- alltid aktuellt

Viss inspiration har jag fått från Anna, och från Gudinnan.


Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?

Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.

Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.

Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...

Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.

Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.


Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.

14 kommentarer:

Pernilla sa...

ja, suck!!!!!! Och många av mina (akademiker)kompisar som resonerar att det "väl är dags för barn någongång efter 35". Wellwell... Det är kanske mentalt dags då, men kroppen är inte så på.

Annika sa...

Artikellänken fungerade tyvärr inte när jag klickade på den. Men jag har inte svårt att föreställa mig var resonemanget går ut på. Jag har hört det förr.

Suck, ska det nu läggas ännu mer skuld på oss kvinnor som inte har barn sen tidigare och är runt 35?

Alla är faktiskt inte statusfixerade idioter, som folk tycks tro. Det finns hundra andra anledningar till varför man inte har blivit förälder. Och alla akademiker är inte i smöret bara för att de är högutbildade.

På Island räknas studielånet som föräldrapenningsgrundande inkomst och den nipo månader långa föräldraledigheten delas i 3 delar,3 mån till mamma, 3 mån till pappa och 3 mån som man gör hur man vill med.

Kanske sådana åtgärder skulle få även välutbildade att utsätta sig för vaknätter och dubbelarbete? Att man får lite uppmuntran från staten.

Men nej, istället läggs skulden på mamman och det rabblas siffror hit och dit och det ska bara få oss icke 22-åriga förstagångsföderskor att skämmas.

Nej tack säger jag. Och för den delen är min kropp j-igt "på". Mer välfungerande än en 23-årig rökarmammas som blåser rök i ansiktet på ungen som hon ger köttmat, färgämnen och läsk.

Annika sa...

Här kommer jag igen!

jag vill tillägga att jag håller med i sak, att det är en dålig utveckling det här med att folk blir föräldrar vid en allt högre ålder. Givetvis är det inte bra, och kan ju leda till just barnlöshet och ledsamheter.

Jag menar bara att själva diskursens tyngdpunkt borde förflyttas från kvinnan till politiken. Nu kunde vi ju inte ns få ökat antal pappamånader. Det suger ju gammalt träben.

Vad man inte heller bör glömma är att det finns många små ensamma barn i världen som verkligen behöver föräldrar, och de barnen struntar i om mamma är 23 eller 43.

crrly sa...

annika: Tack för att du uppmärksammade mig på att länken inte funkade. Nu gör den det! :-)

crrly sa...

annika: Och som kommentar till det sista du sa: Adoptivbarn, ja. Som också är EGNA barn. Det är inte bara biologiska som är det!

Det var inte riktat till dig. :)

Men: Barnen kanske struntar i om mamman är 23 eller 43, men adoptionsförmedlingarna gör tyvärr inte det... Kraven på t ex ålder är väldigt stränga på många håll, och jag vet många unga som velat adoptera men blivit närmast hånade för det.

crrly sa...

"Kraven på t ex ålder" = Kraven på t ex föräldrarnas ålder

Annika sa...

Ja, det är ju trist det här med fack och små lådor hit och dit. Ibland känns hela världen så fyrkantig.

DÅÅ är det roligt att titta på nåt sånt här! Det är min fyraårige systerson som bor i Austarlien och har varit och tittat på folkdans. På kvällen gjorde han sin egen kängurudans. Jag skrattade mig halvt fördärvad!

Hoppas det blir en länk här nu då...

http://www.dacketroback.info/webalbum/Filmer/Viggodansar_bredband.WMV

Annika sa...

Nähä, det blev det inte. Klistra in den i webbläsarens adressfält.

Annika sa...

Jaha, ja nu har jag läst artikeln som jag tycker var helt relevant och ganska tragisk.

Men faktum kvarstår, att man måste titta på var attityden kommer ifrån. Kanske stämmer det att barn hämmar karriären? Kanske är kvinnor idag inte pigga på att skaffa barn med män som ligger kvar tjugo år bakåt i tiden när det gäller delat föräldraansvar? Drt kanske är det som ligger till grund för åsikten att barn hämmar karriären?

Fram för fler dagar reserverade åt pappan!(Eller snarare den person som inte just är mamman.)

Och snälla måniskor (killar, tydligen)! Inte kan man väl tro att fruktsdamheten börjar gå ner vid 45?! Min mamma kom i klimakteriet när hon var 43.

Eftersom jag inser att jag har startat ett eget diskussionsforum här så ska jag nu vara tyst som en mus!

Kram till alla snälla!

crrly sa...

annika: Jo men du såg väl vad jag trodde... att man som kvinna kan få barn tills man är 41, 42 då det tar stopp, rätt så tvärt. Så jag tycker inte alls att killarna är dumma... Eller tja, isf är vi ju många om det! ;p

Anonym sa...

Jag tycker det verkar betydligt jobbigare att kombinera barn och jobb än barn och studier. Som student disponerar man ju sin tid perhört fritt.

Däremot är väl pengarna ett problem numer. När studielånen infördes så passade en hel del på att skaffa barn under studietiden.

Sen har jag för mig att min mamma nån gån sa att det var en himla tur att unga människor är så dåliga på att tänka sig för, annars skulle det födas på tok för få barn. :)

crrly sa...

rasmus: Hmmmm, tja, det beror ju på vad man läser förstås. Har varit med på en del storföreläsningar där föreläsarna har beordrat ut de oerhört generade stackars mammorna med de gallskrikande små. Ofta flyttar man väl för att studera och då flyttar man ju ifrån det gamla nätverket med föräldrar som kanske hade kunnat ställa upp som barnvakter m m...


Din mor låter som en klok kvinna! :)

Anonym sa...

"Skaffa barn"
det är väl så man tänker det? - Ska bara jobba och resa lite först. Sen studera och så måste man ju ha ett jobb och ordnat liv? Sen är man väl redo? Man blir inte "redo". U och jag väntade, men till slut fattade vi det. Nu jobbar vi på #2 men tji... Än så länge... Har försökt nästan ett år nu och inser för varje månad vilken gåva det faktiskt är att överhuvudtaget fått ett!

Hon berättade förresten en ruggig historia. Genom sitt jobb gjorde hon hembesök hos en "familj med drogproblem". Mamman gick väl på ganska tunga saker och hade en bebis på ett halvår, tror jag det var. När bebisen skrek är de flestas "naturliga" reaktion att ta barnet till sig för att trösta och lugna. Den här mamman lade barnet ifrån sig, och bebisen hade redan lärt sig att det inte lönade sig att skrika, hon tystnade när hon hamnade ensam på en filt på golvet... Vi får olika förutsättningar här i livet!

Varför jag skrev det har jag ingen aning om? - En påminnelse om att livet inte är rättvist kanske?

Ha det gott vännen!

/Marcus

crrly sa...

Marcus: :( Vissa skulle bara inte få ha barn... Ibland blir man nästan fascistisk... :(