torsdag, november 17, 2005

Barn -- alltid aktuellt

Viss inspiration har jag fått från Anna, och från Gudinnan.


Enligt en tidningsartikel så riskerar de som studerar på universitet att bli barnlösa. Läs artikeln, den ger många aha-upplevelser! Bland annat inser man (läs: jag...) hur jäkla dum man har varit egentligen, så länge... Men det är väl inte så lätt...? Som tonåring fick man lära sig hur man INTE skulle bli med barn, och för min personliga del blev det så starkt inpräntat att jag närapå fick nåt slags sexskräck. Gör man barn (dvs knullar/älskar/har sex/ligger med nån) så blir det barn, nästan alltid, och till synes slumpmässigt, liksom. Och man kan få barn som kvinna upp tills man är 41--42 så där, sen blir det bara missfall. Vadå stegvis lägre fertilitet?

Nej, det är ingen tioåring som har resonerat så där, det är JAG!! För inte alls länge sen! En upplyst, allmänbildad och välutbildad kvinna i trettioårsåldern... som inte har fattat ett jota av en såpass stor fråga som barnalstrande, uppenbarligen.

Å andra sidan har jag ju vetat att vissa inte kan få barn (det har alltid funnits många adopterade i min närhet, t ex), och jag har faktiskt aldrig tagit för givet att just JAG skulle bli begåvad med biologiska barn.

Men visst skulle man kanske ha funderat över barnfrågan tidigare?! Måste man verkligen ha allting fix och färdigt först, med utbildning, villa och tjusig bil? Självklart inte, inser man nu... Livet har ju bara rullat på, man vill tro att man fortfarande är ung, man är ju rebellisk som fan liksom, och vadå bli vuxen?! Hur kul låter det på en skala? Försäkringar och bruna fönsterkuvert och ta ansvar och sånt...

Nej, är man student så ser man till att fortsätta vara barn, vara jävligt ansvarslös, man förväntas ju det till och med, man uppmuntras och uppmanas dagligen och stundligen! Sexmästeri, spex, nollningar, etc, etc. Dessutom: Hur skulle man ha hunnit med att ta hand om barn under studietiden? Jo, det finns det ju en hel del folk som gör, men jag har aldrig förstått hur de orkar. En sak i taget, liksom. Och då hamnar de eventuella barnen i bakvattnet. Skjuts upp till en avlägsen framtid... Som kanske aldrig kommer...? För först måste man väl ha jobb, och det vet vi ju alla hur lätt det är nuförtiden... och sen... kommer kanske aldrig barnen.

Måste bara skriva här också att det är förjävligt att naturen är så orättvis att gamla jävla knarkare kan spotta ur sig unge efter unge, hur olämpliga de än är och hur mycket de än har förstört sin kropp!!!!!!!!!!!! GAAH. Förlåt mitt utbrott.


Och please, använd inte uttrycket "skaffa barn"... Det låter så... dumt. För det är inte alltid nåt man bara väljer. Som det är att skaffa hund, eller katt.

9 kommentarer:

Pernilla sa...

ja, suck!!!!!! Och många av mina (akademiker)kompisar som resonerar att det "väl är dags för barn någongång efter 35". Wellwell... Det är kanske mentalt dags då, men kroppen är inte så på.

crrly sa...

annika: Tack för att du uppmärksammade mig på att länken inte funkade. Nu gör den det! :-)

crrly sa...

annika: Och som kommentar till det sista du sa: Adoptivbarn, ja. Som också är EGNA barn. Det är inte bara biologiska som är det!

Det var inte riktat till dig. :)

Men: Barnen kanske struntar i om mamman är 23 eller 43, men adoptionsförmedlingarna gör tyvärr inte det... Kraven på t ex ålder är väldigt stränga på många håll, och jag vet många unga som velat adoptera men blivit närmast hånade för det.

crrly sa...

"Kraven på t ex ålder" = Kraven på t ex föräldrarnas ålder

crrly sa...

annika: Jo men du såg väl vad jag trodde... att man som kvinna kan få barn tills man är 41, 42 då det tar stopp, rätt så tvärt. Så jag tycker inte alls att killarna är dumma... Eller tja, isf är vi ju många om det! ;p

Anonym sa...

Jag tycker det verkar betydligt jobbigare att kombinera barn och jobb än barn och studier. Som student disponerar man ju sin tid perhört fritt.

Däremot är väl pengarna ett problem numer. När studielånen infördes så passade en hel del på att skaffa barn under studietiden.

Sen har jag för mig att min mamma nån gån sa att det var en himla tur att unga människor är så dåliga på att tänka sig för, annars skulle det födas på tok för få barn. :)

crrly sa...

rasmus: Hmmmm, tja, det beror ju på vad man läser förstås. Har varit med på en del storföreläsningar där föreläsarna har beordrat ut de oerhört generade stackars mammorna med de gallskrikande små. Ofta flyttar man väl för att studera och då flyttar man ju ifrån det gamla nätverket med föräldrar som kanske hade kunnat ställa upp som barnvakter m m...


Din mor låter som en klok kvinna! :)

Anonym sa...

"Skaffa barn"
det är väl så man tänker det? - Ska bara jobba och resa lite först. Sen studera och så måste man ju ha ett jobb och ordnat liv? Sen är man väl redo? Man blir inte "redo". U och jag väntade, men till slut fattade vi det. Nu jobbar vi på #2 men tji... Än så länge... Har försökt nästan ett år nu och inser för varje månad vilken gåva det faktiskt är att överhuvudtaget fått ett!

Hon berättade förresten en ruggig historia. Genom sitt jobb gjorde hon hembesök hos en "familj med drogproblem". Mamman gick väl på ganska tunga saker och hade en bebis på ett halvår, tror jag det var. När bebisen skrek är de flestas "naturliga" reaktion att ta barnet till sig för att trösta och lugna. Den här mamman lade barnet ifrån sig, och bebisen hade redan lärt sig att det inte lönade sig att skrika, hon tystnade när hon hamnade ensam på en filt på golvet... Vi får olika förutsättningar här i livet!

Varför jag skrev det har jag ingen aning om? - En påminnelse om att livet inte är rättvist kanske?

Ha det gott vännen!

/Marcus

crrly sa...

Marcus: :( Vissa skulle bara inte få ha barn... Ibland blir man nästan fascistisk... :(