tisdag, november 29, 2005

Läskigt kär

Ville bara skriva några rader om min fantastiska kärlek, som bara växer och växer och växer och har gjort det varje dag, varje stund, i över femton år. Det är alldeles fantastiskt. Att man bara kan vara så här läskigt kär?! Det är så jävla häftigt att förundras över det, att filura över det tillsammans, att ligga tätt, tätt och berätta, minnas, skratta, mysa, analysera... hur det var och hur det är, och hur det går. Att varje dag skapa nya roliga minnen tillsammans. Att gosa massor. Att alltid lyssna på varandra. Att ge varandra utrymme, på alla sätt. Att uppskatta, att respektera, att beundra - och att säga det! Att berömma, att smeka. Att ta sig tid, att bara vara, att få ha roligt tillsammans, att göra en massa roliga saker, ensamma bara vi två eller tillsammans med andra.

Att inte en dag har gått utan att jag har gapskrattat åt hans fantastiskt underbara vansinniga crazyhumor. Faktiskt. Den gör mig så varm, så sanslöst galet lycklig. Att vi känner varann så väl att vi vet varenda tanke hos varann, men ändå återupptäcker och återuppfinner varandra varje dag. Vi känner den andre men ändå överraskar vi och överraskas vi. Och låter oss överraskas.

Vi är komplicerade båda två: små otrygga barn och stora starka ledare, samtidigt och i olika situationer och på olika sätt. Vi stödjer varann, ramlar aldrig ner i de svartaste hålen samtidigt utan hjälper upp den andre, alltid.

Vi är varandras bästa vänner, livskamrater, för evigt förbundna genom en massa synligt och osynligt.

Vad vi än har gått igenom, hur vi än har haft det, så har vi aldrig upphört att älska varandra, inte ens för en sekund. Vi har aldrig tvivlat på oss. Vi har alltid vetat. Ända från början. Ända från när allting startade. Den svindlande början, det gick fort allting, var det underligt att vi inte riktigt hann med? Hann med oss själva, hann med den andre, hann med det som skulle bli ett förhållande, det kändes ju att detta skulle bli livslångt, det visste vi, och vi var så unga. Våra själar, våra hjärtan och våra hjärnor fann varann. Samtidigt.

Svindlande.

Och läskigt.

10 kommentarer:

Eva-L sa...

Lovely!
Jag minns Et hop, tralala prisunix. Han är rätt rolig din man.

Vi på Kantarellen sa...

Ph vad härligt! Kärlek här också.

eff sa...

Det låter underbart vackert...

crrly sa...

eva: Visst är han... :)

mamse: Underbart!! :)

eff: Det är så obeskrivligt fantastiskt. Helt galet.

crrly sa...

alter ego: Å, är du tillbaka?!!

Tack! :)

Gudinnan sa...

Åh, vad underbart det låter! Det är så jag hoppas och tror att det kommer att vara för oss också om femton år =)

crrly sa...

Alter Ego: Jag testar bara en funktion jag inte har sett förut! Och det hindrar ju inte dig från att skriva...! ;)

gudinnan: Jag hoppas också att det blir så för er!

Unknown sa...

Oj, här kikar jag in helt oförberedd på vad jag ska få läsa idag och så slutar det med att jag sitter och bölar.

Ni är så fina, du och maken!

crrly sa...

anna: Nämen, sötgumman! :)

crrly sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.