Förresten

Som ytterligare kommentarer till bilderna i förra inlägget måste jag ju nämna att personen som är suddig till vänster om mig i radiobilen är min chef, och jag är i full färd (bokstavligen) med att krocka henne. Hårt. Vi var flera som gjorde det samtidigt, från samma håll, med resultat att hon fick så ont så hon grät och sen fick åka hem. Stående. Hur pinsamt var inte det? Och så detta bildbevis liksom. (På originalet syns det dessutom ännu tydligare, jag har klippt lite...)

Och håret dårå, det var i februari förra året. Gud vad jag trivdes i det. Efter det hade jag gul-ljusrosa ett bra tag (det var inte meningen) och sen var jag tvungen att klippa av det för då ville det helt enkelt inte vara med längre. Bild på hur jag såg ut då, i november förra året, bifogas här. Färgen är den som var min egen då (blir ljusare på sommaren), utom den lilla buspricken förstås, som frisören tramsade dit för att dumma sig lite och som var borttvättbar.

Numera har jag långt hår igen. Det växer som ogräs, och det är kul för då är det verkligen inte värre att utföra vilda färg- och frisyrexperiment än att byta kläder. Typ.