Now I´m getting serious

Vilken astramsig blogg jag har. Typ: Guuu, va jag har det bra, jag har ett eget spa och wow, liksom badar i pengar i poolen, ååå, jag har gått på myten om att rik är lika med lycklig, jag är ytlig och bryr mig om status, materiella ting, prylar, kommersialism, kapitalism, kändisar, vip-grejer, att allt ska va tjusigt...

Så fan heller.

Hoppas det inte uppfattas som om jag skryter. Hoppas verkligen inte. För de som känner mig vet att det inte ligger för mig. Alls. Jag är mest bara fascinerad... över att en liten slarvig och flummig bohem som jag kan råka få det så här i detta liv. Hm. Just nu i alla fall. Nåväl. En hel del kämpar jag varje dag med mitt världssamvete, naturligtvis, annars skulle jag inte vara jag. Men jag försöker dra mitt strå till stacken, jag är åtminstone vegan liksom, vad gör du för miljön och andra levande varelser omkring dig?? Tar hand om övergivna katter gör jag också, plus att jag är engagerad i KKS, med mera, vad fan sitter jag och tjatar om detta för?? Det är inte skryt det heller, det är bara det att jag ju måste urskulda mig, VAD FAN HAR JAG DET SÅ HÄR JÄVLA BRA FÖR, vad har gjort mig så jävla unik och hur fan har jag kunnat få förtjäna allt detta och inte vuxit upp som svart i ett ghetto i USA?? Gaah. Det har jag undrat sen jag var liten och fick höra det där om att om jag inte åt upp min fläskkorv skulle jag tänka på barnen som svälte i Afrika. Vem blev lyckligare av att jag tvingades trycka i mig och sen givetvis kräktes upp de rosalila blekfeta snoppliknande korvarna?

Bokfront kom idag, sån jävla bra tidning, det stod en massa klokt i den, men givetvis har jag slarvat bort den redan. Antagligen ligger den i pappersinsamlingen men lampan i garaget, där insamlingen just nu befinner sig, har gått så jag hittar inget därinne.

Jag håller på att smälta en jätteportion lasagne, är övermätt, pust, och inte en enda gång har jag tänkt på barnen i Afrika, Gud och mamma och skolbespisningstanterna, förlåt mig.

Lagade inte mindra än fyra lasagner, delvis för att slippa gräva sten och ogräs där ute, det var alldeles för många spindlar, sniglar, tusenfotingar och gråsuggor (maskarna var inte tillräckligt många för att bli äckliga) för att det skulle vara trevligt. Jag är fobisk idag. :-/ Darling gräver ensam, fast Selma ligger ju på bilen och övervakar. Hon har äntligen blivit lite sig själv idag, pust! Gosade, pussades, buffade och rullade runt på gatan förut. Vill ju inte att hon ska bli deppig av svartsjuka liksom. Hon brukar köra in Saga under våra sängar och sen går hon och äter upp kattungens mat, schyst liksom.

Jag ska åka in till köpcentret sen och köpa nåt kul till nyaste kusinbarnet och det lär bli jobbigt som vanligt att hitta nåt som inte är rosa. Är så jävla glad över att jag hade en totalt o-rosa uppväxt själv, jag hade bara gula och turkos och orange och bruna kläder. Ett typiskt barn av sjuttiotalet men det känns som om mamma och pappa var före sin tid fast de inte ens i efterhand verkar fatta det. Jag hade bilar och bollar likaväl som dockor, brorsorna hade också dockvagnar och barbie etc. Varför i helsike är folk så tveksamma till det nuförtiden?? Vad är alla rädda för? En kompis till mig var ute på gården med sin son, en liten kille kom då dragande med nån dockvagn. Hans pappa fick syn på det, rusade fram till honom, ryckte ifrån honom vagnen och vrålade: "MIN SON SKA INTE BLI NÅN JÄVLA BÖG!!!!" Stackars stackars stackars son med en sån pappa med såna genomvidriga machoideal, eller vad det nu kan vara. Och stackars pappan, vad har han fått gå igenom som har bildat hans världsuppfattning?

Jo, men Bokfront skulle jag ju skriva om! Det stod om en ny bok av en irakisk författare som verkar så jävla klok. Tariq Ali. Ett citat där som fastnade var vad en "man på gatan" i Bagdad sa när USA invaderade: "Förut hade vi eleven, nu har vi läraren." Så jävla bra sagt. Förbannade jävla skit-USA, som alla stöder, eller? Må Bush brinna i helvetet i evighet. Eller åtminstone få uppleva en hundradel av vad exempelvis Guantamobasens fångar fått utstå.

Och apropå läsning, dessa böcker håller jag på med just nu:

Afrika av John Iliffe (arkeologi, intressant!)
Funny Valentine av Amy Jenkins (tramsig som attan men lite smårolig)
Tystnad i oktober av Jens Christian Gröndahl (bra, (men) kräver viss koncentration)
Bonjour tristesse av Francois Sagan (naturellement...)

Nyligen har jag läst bland annat Brinna bli bränd glöda igen av Kerstin Hesslefors Persson (om utbrändhet, så där), Kersdtin Thorvalls Det mest förbjudna (Mmm! Älskar hennes böcker!!), Anhörig av Katerina Janouch (å, så bra, fick mig att gråta två gånger...) och Hårda bullar av Sparkle Hayter (skit, faktiskt).



Nu ska jag samla ihop mina lasagner och mina grejer... Ska bland annat lämna in åtta (!) fotorullar från semestern, å vd det är kul att fota analogt, med en riktig kamera! :)

Ska bara gosa lite först, med den minsta lilla sötnosen som förgyller mitt liv just nu genom att hoppa som en spindel, jaga sin svans och allt annat gulligt... Gud, vad jag är tjatig.