Bloody Sunday

(Ja, jag är ju så vitsig så. Jo, men lite kul är det.)


Cykeltur imorse på två mil, darling knatade. Ut på landet. Vilka färger. Knallgula rapsfält, klarblå himmel med vita tussar, skirt gröna bokdungar, de röda stugorna och gårdarna förstås (fler av rött tegel än faluröda här nere). Vilka ljud, så många fåglar. Näktergalar, talgoxar, fasaner, lövsångare. Vilka vyer. Havet. Fälten. Pilalléerna. Bokskogarna. Ån. Väderkvarnarna (möllorna). Vi hittade nya smultronställen, vi berusade oss med intryck, vi fyllde oss, ända till brädden. Ja, lyckorus trots allt, vilken oerhörd tröst, vi älskar livet, vi älskar varandra, vi älskar vårt landskap (i dubbel mening).


Och varje gång jag njuter åsynen av rapsen tänker jag på en anekdot... Bröllop i Frankrike för två år sen mellan våra vänner fransyskan och engelsmannen. Dagen efter bjuds brunch i gröngräset. Brudgummens mor är påtagligt hes, det låter som om hon har käkat skolkrita. Någon påpekar att hon har tappat rösten, varpå hon säger: "Yes, that is because all the rape yesterday." Allmänt jubel, men hon talar alltså om allergi och inte om några orgier vi övriga bröllopsgäster aldrig märkte av.




Gavel på Fountainbleau utanför Paris, nära stället där bröllopet hölls för två år sen. Tyvärr hade jag inte med någon kamera idag.