Inlägg
Nu kräks jag... på min jävla artikel, på de sketna reglerna jag ska hålla mig till, på att jag samtidigt förväntas berätta något intressant och dessutom överraska, på en gång som jag ska rabbla restauranger, affärer, barer, adresser och priser på allt -- men hålla mig till tusen ord. Hur fan gör man?! Absurt är vad det är, totalt.
Spyr också på värken och stelheten i kroppen, beroende på stress och att jag har suttit för mycket vid den här maskinen.
Men mest fed up är jag på det jävla fjärdedelslivet jag lever utan min man. Han reser... och då händer allt. Då går jättekonstiga små glödlampor sönder och jag har ingen jäkla aning om var tusan de kan vara inköpta och förresten har jag fasen inte tid att köra Skåne runt på jakt efter sånt. Då ska jag också lämna in min artikel... och jag behöver honom för att hjälpa mig!! Jag är ju så hopplöst virrig och kommer aldrig ihåg nåt. "Den där restaurangen vi åt på den där gången för ett och ett halvt år sen och som jag ska skriva om nu, kan det ha kostat 500 ungefär, det vi åt då? Och vad åt vi? Hmm... Kan man säga att den ligger i närheten av blablabla-kvarteret, eller ska man skriva att den ligger strax söder om? Eller eh, var det norr?" Så kan det låta. Fan, jag är ju helt fucking handikappad.
Han kommer inom en timme och jag kräks på mina stackars tangenter och orkar inte ens panikstäda som jag alltid gör innan han kommer hem efter resor (den här gången åkte han till Stockholm, bara några få timmar efter att vi landade efter Italiensemestern). Ska nog packa upp mina väskor i alla fall innan jag stupar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vet du vad? Jag oroar mig för er.
Lova mig att ni tar hand om er och inte jobbar absurda antal timmar, inte stressar runt som idioter och inte flänger benen av er.
Ni har inte glömt bort att man måste sitta ner och andas också ibland? Även när man är ledsen. Eller särskilt då.
1000 ord?! Det är ju jättemycket. Själv har jag deffat ett gäng unga skribenter att hålla sig runt 150 ord eller 1000 tecken (inklusive mellanslag) :D
annika: Men jag har ju "håålit på" med den, mer eller mindre, medvetet eller omedvetet,i ett och ett halvt år... och redan skrivit den en gång. Tagit till mig av kritiken och nu skrivit om den och lämnat in den. Vill liksom inte ha gjort allt i onödan.
anna: Vi ska vila på söndag, lovar! :)
deep: Men det här är ju en tidningsartikel, ett resereportage, om TVÅ resmål... och jag är tillsagd att skriva överraskande, intressant och personligt och med en massa detaljer, vad man får för mat, vad den kostar etc, vad det finns att göra, vad man kan shoppa och vad allt kostar + uppräkningar av restauranger, affärer, barer, aktiviteter med mera... med adresser och telefonnummer. Hade lätt kunnat skriva en bok. Alltså, man måste ju anpassa sig efter vilken typ av text man ska skriva. Ett resereportage på 150 ord blir ju en notis. Högst.
annika: Vet itne om jag vill ha in nån fot eller nån kroppsdel alls i reseskrivandet... inte om det ska vara så jävla styt. Kommer inte att kunna stå för texten alls när den kommer ut, känner jag... Resereportagen i den tidingen idag bstår bara av katalogiseringar av adresser och telefonnummer, så alla mina kolleger sa: "Vad bra att du ska skriva! Då blir det väl äntligen nåt bra och intressant!" Eeeeh. Inte om jag tvingas skriva om och stryka ner så att det bara blir just adresser och telefonnumer kvar, jag också... :p
annika: Det får jag inte. Ju!
Very pretty design! Keep up the good work. Thanks.
»
Skicka en kommentar