Det blev musik och film här

Undrar varför just Melody Club passar så äckligt bra in i mitt liv just nu? Spelar om och om igen, samma skiva, i bilen... Spela högt, köra fort.

Imorse bröt jag den sviten, som varat i veckor dessförinnan. Kom på att jag köpte några cd-böcker på bokmässan i höstas, lyssnade nu på kapitel ett i Anna Janssons Drömmar av snö, uppläst av Marie Göranson. Fy fasen, bär fortfarande med mig alla de rysningar den lyssningen framkallade… Jäkla äcklig gubbe som luktar i småflickors underkläder... Åh, läskigt, sorgligt.


Å, jag måste se Brokeback Mountain. Even my husband says he would love to see it with me! :) I'm a lucky woman indeed.

På ne.se kan man läsa en intressant artikel om författaren till novellen med samma namn, Annie Proulx. Man kan nog inte läsa den om man inte har ett abonnemang dock, så jag klistrar in den här:

Annie Proulx:

Poetisk landsbygdsskildrare

av Lars-Håkan Svensson
professor i språk- och kulturforskning vid Linköpings universitet

Författarkarriärer kan se ut på många olika sätt. Den amerikanska prosaisten Annie Proulx var redan 53 år när hon debuterade 1988 och nästan 60 när hon slog igenom med romanen The Shipping News (”Sjöfartsnytt”) 1993. I gengäld blev framgången desto större.

Sjöfartsnytt vann såväl Pulitzerpris som National Book Award, sålde över en miljon exemplar och exporterades till bland annat Sverige. Den blev också filmatiserad med svenske Lasse Hallström som regissör och med Oscarsbelönade Kevin Spacey i huvudrollen.


KIMBERLEY FRENCH/FOCUS FEATURES LLC
Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i Ang Lees
"Brokeback Mountain".


Tillfällighetsförfattare

Även Annie Prolux nästa roman, Accordion Crimes (1996;”Dragspelsbrott”), väckte stort intresse liksom de noveller hon publicerade i tidskrifter vid samma tid. Två av dem, The Mud Below (’Leran nedanför’) och Brokeback Mountain, utsågs att ingå i den presigefulla och årligen utgivna samlingen av årets bästa berättelser publicerade i USA och Canada som heter O. Henry Prize Stories. (O. Henry är en berömd amerikansk novellförfattare.)

Brokeback Mountain ingår liksom Leran nedanför i novellsamlingen Close Range (2000; ”Berättelser från vidderna”) och ligger till grund för regissören Ang Lees nya film som har trissat upp intresset för Proulx till den grad att hon nu inte längre har tid att ge intervjuer.

Det ovanliga med Proulxs genombrott var att det inte var resultatet av en mångårig, målmedveten satsning. Tvärtom framgår det av intervjuer att hon blev författare relativt sent och delvis som en följd av tillfälligheter. Hon bodde vid den här tiden i en avlägsen del av nordöstra USA, och att skriva var ett sätt för henne att försörja sig. Till att börja med satsade hon på jakt- och fiskehistorier men övergick så småningom till noveller.

Att det är en relativ nybörjare som skrivit märks dock inte. Boken formligen sprakar av vildvuxen berättarlust, av överraskande berättartekniska infall och av ett förunderligt, poetiskt bildspråk. Samtidigt finns det under den förföriska ytan ett allvar och en inblick i livets nattsidor som antyder att författaren är en mogen person som har levt innan hon skriver.

Kringflackare

Intrycket av autenticitet och originalitet förstärks av de miljöer och erfarenheter Proulx skildrar. Alla Proulxs böcker – till dags dato tre novellsamlingar och fyra romaner – utspelar sig på landsbygden. De två novellsamlingarna Berättelser från vidderna (2000) och Bad Dirt: Wyoming Stories 2 (2004) är förlagda till det karga Wyoming. Gestalterna i romanerna Postcards (1992) och Dragspelsbrott genomkorsar den nordamerikanska kontinenten, medan den senaste romanen That Old Ace in the Hole (2002; ”Esset i rockärmen”) utspelar sig i Texas. Djärvast är Sjöfartsnytt som är så oamerikansk att huvudpersonen överger Brooklyn för Newfoundland, alltså grannlandet Canada.

Att Canada och Wyoming figurerar i hennes verk är emellertid inte så underligt. Annie Proulx föddes visserligen 1935 i Norwich, Connecticut, men som hennes efternamn – som för övrigt uttalas [pru:ls] – antyder kom hennes förfäder från det franskspråkiga Québec, och en av dem prövade lyckan i Wyoming, där Proulx numera är bosatt.

Själv har Proulx också fört ett kringflackande liv. I sin barndom bodde hon på olika platser på östkusten, och som vuxen studerade hon historia vid University of Vermont och Concordia University i Montreal. Hon började till och med doktorera i historia, men slog sig sedan ner i nordöstligaste USA. Att hon är förtrogen med ödsligheten och fattigdomen på landsbygden och med de särpräglade personligheter som dessa livsomständigheter ofta fostrar märks överallt i hennes verk.

Samspelare

Ett tag såg det alltså ut som om Proulx skulle bli akademiker, och hennes historiestudier har säkert spelat en stor roll för hennes författarskap. I intervjuer har hon berättat om sitt intresse för den franska Annalesskolan. Den har kastat nytt ljus över vanliga människors liv under avlägsna epoker genom ett noggrant studium av räkenskapsböcker, testamenten och andra liknande dokument.

I sitt författarskap visar Proulx ett liknande engagemang för det enkla vardagslivet. Ofta, har hon berättat, väcks hennes intresse av ett enkelt föremål: ett fotografi eller en höstack. Ur denna fascination växer sedan en intrig. För att ge ytterligare näring åt sin fantasi företar hon ofta detaljerade studier på ort och ställe. Hon noterar landskap och väder, besöker kyrkogårdar och nerlagda industrier, lyssnar på människors sätt att uttrycka sig, läser lokala anslag.

Detta intensiva studium av samspelet mellan människan och hennes omgivningar har kanske nått sina mest inträngande och tankeväckande resultat i novellerna från Wyoming. Här finns åtskilliga av de tematiska ingredienser som omnämnts tidigare: känslan för de bistra livsbetingelserna, det hårda klimatet, människornas benägenhet för våld och behov av ömhet. Till detta kan man också lägga att det i det amerikanska originalet finns en viktig språklig dimension som är omöjlig att återge i översättning.

Det kärnfulla, enligt konventionella begrepp ogrammatiska vardagsspråket bryts mot berättarens sparsmakade, avskalade prosa i vilken då och då en raffinerad liknelse ger oväntad pregnans åt den i övrigt nog så påtagliga realismen. Leran nedanför är ett utmärkt exempel på denna förtätade berättarkonst. På ett 30-tal sidor målar novellen upp ett helt livsöde: den unge rodeoryttaren Diamond Felts halvt omedvetna sökande efter identitet. Den nu aktuella Brokeback Mountain är också med sin lågmälda skildring av två fattiga, vindkantrade cowboyers passionerade men nästan ordlösa kärlek till varandra ett mästerverk av på ytan återhållen men i grunden okontrollerbar livserfarenhet. ”Det fanns ett slags öppet utrymme mellan vad han visste och vad han försökte tro, men det fanns ingenting att göra åt det, och kan man inte fixa det får man lov att stå ut med det.”

Hoppstrimma

Proulx har ibland kritiserats för att ge en väl dyster bild av tillvaron och för att hennes romanfigurer ofta råkar orimligt illa ut. Mot det kan man genmäla – hon har själv gjort det – att USA är ett våldsamt samhälle, att händelser liknande dem hon beskriver hela tiden omtalas i tidningar och på TV och att inte heller landsbygden är förskonad från sådana företeelser. Hon kan alltså lugnt hävda att hennes romaner anknyter till centrala amerikanska erfarenheter.

Dragspelsbrott gestaltar på ett minnesvärt sätt priset för att släppas in i den amerikanska smältdegeln – nämligen att ge upp sin egen kulturella identitet (något som Proulx i en intervju säger att hennes franskkanadensiske far gjorde). Huvudrollen innehas här av ett litet grönt knappdragspel vars öden läsaren får följa från det att det tillverkas på Sicilien i slutet av 1800-talet fram till dess slitna ålderdom i USA på 1990-talet. Under sina drygt hundra levnadsår hinner instrumentet ägas av ett tiotal personer för vilka dragspelsmusik har varit en livsnödvändighet: italienare, tyskar, mexikaner, polacker, fransmän, irländare, basker och skandinaver. Detta myller av personer och levnadsöden blir till en överdådig illustration av den kulturella identitetens villkor i invandrarlandet USA och belyser de svårigheter andra och tredje generationens invandrare upplever när de söker få perspektiv på sina dubbla arv. Långt ifrån alla av bokens gestalter vinner någon reell insikt i den här frågan, medan däremot själva romanen genom sin insiktsfulla skildring av svårigheterna ändå till slut kvarlämnar en strimma av hopp.

En liten ljus strimma skymtar också vid horisonten i de två andra romanerna. Huvudpersonen i Sjöfartsnytt, den tilltufsade landsortsjournalisten Quoyle, flyttar till Newfoundland med sina två små döttrar sedan hans hustru dött och lyckas mödosamt etablera sig i ett nytt socialt sammanhang. Den unge naive Bob Dollar i Esset i rockärmen får vid 25 års ålder sitt första jobb som består i att han för ett baconbolags räkning ska försöka lura landsortsbor i Texas. I båda romanerna möter läsaren ett märkligt galleri av original som till slut lär huvudpersonerna att på nytt försiktigt hoppas på att någon oväntad möjlighet skall yppa sig och att ”kärleken stundom förekommer utan smärta eller sorg”.
(Artikeln publicerad 2006-02-01)


-------------------------------------------------------------------------------

Särskilt intressant verkar Dragspelsbrott: "priset för att släppas in i den amerikanska smältdegeln – nämligen att ge upp sin egen kulturella identitet" -- just det. Något att begrunda för dem som ser New York som mönsterstad vad gäller mängder av olika nationaliteter sida vid sida...

Sen älskar jag såna här berättelser också: "Huvudrollen innehas här av ett litet grönt knappdragspel vars öden läsaren får följa från det att det tillverkas på Sicilien i slutet av 1800-talet fram till dess slitna ålderdom i USA på 1990-talet. Under sina drygt hundra levnadsår hinner instrumentet ägas av ett tiotal personer för vilka dragspelsmusik har varit en livsnödvändighet: italienare, tyskar, mexikaner, polacker, fransmän, irländare, basker och skandinaver. Detta myller av personer och levnadsöden blir till en överdådig illustration av den kulturella identitetens villkor i invandrarlandet USA och belyser de svårigheter andra och tredje generationens invandrare upplever när de söker få perspektiv på sina dubbla arv. "

Ååh. Påminner om en av mina favvofilmer: Les favorites de la lune, där man fick följa en gammal porslinsservis och alla dess ägare genom tiderna. (Short Cuts måste vara inspirerad av den.)

Fast nu upprepar jag mig va?! Har för mig att jag har tjatat om den filmen förr (Hej, Eva!).


... Freeee-eee-eeeeee-daaaag!! :D