Gah

Skitblogger ville aldrig låta mig uppdatera igår kväll fast jag försökte massor av gånger med otroooligt trevliga inlägg, som vanligt (ehm), bilder, länkar och allt. Fan, fan, fan, säger man då.

Livet är superhektiskt, vi har upptäckt att vi inte är hemma nån enda helg förrän i mitten av juli... pust. Och vi ser knappt varann. Älskling kom inatt t ex hem kl ett och gick upp igen vid fem. Så håller han på.

Jag har stirrat runt som fan... inte bara idag, utan i veckor, månader, antagligen år, har jag upptäckt. Det håller inte att ta det som en personlig förolämpning när en vara är slut, att vilja börja stortjuta när man har valt fel kassa, att hetsa upp sig till nästan en hjärtinfarkt vid varje rödljus, osv, osv. Fattar bara inte hur jag ska komma ur detta. Eller, jo, jo, jag vet ju. Prioritera. Till exempel tid för yoga och meditation och sånt. Hur man nu ska hinna det...?! ;p

Det värsta är att det ju är kul att ha det intensivt. Men det känns för mycket just nu, det gör det. Det är ändå bara roliga grejer som händer, och det är stora saker, som vi varken kan eller vill välja bort, 30-årsdagar, nära släktingar som gifter sig etc, etc.

Nä, jag klagar inte, bara... skriver av mig lite.

Jag tänker aldrig mer ha en sån morgon som jag hade idag.