Ibland var det lättare att bo hemma i en stor familj...
Städat.
Med diskhandskar på. (Ja, jag råkade ju hitta ett par i badrumsskåpet så varför inte använda dem.)
Nu.
Luktar det kräks om mina händer.
Och jag får inte bort det.
Det verkar helt omöjligt.
Återstår frågan:
Vem har spytt i mina (våra) diskhandskar? Och inte är det min man. Eftersom han är den absolut sista på jorden som skulle göra en sån grej.
Logiken säger att om han är den siste så…
Näää…?
Väl…?
Ibland blir man ju nästan rädd för sig själv.
3 kommentarer:
diskhandskar luktar ju bajs i sig själv. Släng dem!
Sån här logik är helt underbar! :-)Och visst kan man bli rädd för sig själv ibland...
Ha det gott vännen,
kram
pernilla: Inte bajs, kräks! ;) Och... de är ju nästan nya... och oanvända...?!
marcus: Hihi... :) Tack detsamma, kram!
Skicka en kommentar